Etikettarkiv: Yvonne von Hausswolff-Juhlin

Forskning på gång: Ätstörningssymptom hos internationellt adopterade

Giovanna Garzoni

Mattias Strand och Yvonne von Hausswolff-Juhlin vid Stockholms centrum för ätstörningar inleder i dagarna en studie om förekomsten av ätstörningssymptom hos utlandsfödda adopterade. Studien sker i samarbete med Anton Lager vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, som är ett kunskapscenter för folkhälsofrågor inom Stockholms läns landsting.

Samtidigt som forskningsdata överlag pekar på att en majoritet av internationellt adopterade personer är vid god psykisk hälsa finns det en lång rad studier som trots detta på gruppnivå påvisar en ökad förekomst av psykisk ohälsa, självmord och suicidförsök samt utagerande beteendestörningar hos adopterade jämfört med befolkningen i stort. Svenska och holländska studier har visat att adopterade oftare är ensamlevande, arbetslösa och i behov av socialbidrag. Dessa skillnader blir ännu tydligare när man beaktar att en majoritet av adopterade har vuxit upp i medel- eller överklassfamiljer, som vanligtvis uppvisar bättre hälsa än totalbefolkningen. En lång rad möjliga orsaker bakom dessa avvikande mönster har föreslagits – genetiska och biologiska faktorer, tidiga traumatiska upplevelser, problematisk anknytning och uppväxtproblem i adoptivfamiljen, känslor av rotlöshet, upplevelser av diskriminering och rasism osv – men några säkra orsakssamband går i dagsläget inte att påvisa. Det är också bitvis svårt att jämföra forskningsresultat inom fältet. Vissa studier tittar på kliniska populationer, andra på icke-kliniska; enstaka studier berör inhemskt adopterade medan huvuddelen berör internationellt adopterade personer, dvs de som är födda i ett annat land än det där de sedermera kommit att växa upp. Det tycks också föreligga skillnader baserat på ursprungsland, vilket skulle kunna hänga samman med skiftande orsaker bakom att barn lämnas bort för adoption och nivån på omhändertagandet av dessa barn i ursprungslandet. Högre ålder vid adoption har länge setts som en riskfaktor, men detta samband tycks framför allt medieras via en högre risk för att ha varit med om negativa upplevelser i ursprungslandet ju äldre det adopterade barnet är. Studier av adopterade barn visar mestadels goda utfall; det är framför allt i tonåren som skillnader enligt ovan börjar framträda. Adopterades hälsa i vuxenåren är överlag dåligt studerad.

I fråga om ätstörningssjukdom, ätbeteende och kroppsuppfattning finns det väldigt få studier att tillgå. En studie på nyligen adopterade ettåringar har påvisat viss förhöjd förekomst av övergående uppfödningssvårigheter, men dessa har sannolikt minimal betydelse för den vidare utvecklingen. En brittisk studie från 1991 vid Maudsleysjukhuset i London visade att 3,8% av 470 patienter med anorexia nervosa eller bulimia nervosa mellan 1975 och 1985 var adopterade, jämfört med 1,5% i befolkningen i stort – en avsevärd skillnad. I motsats till detta kunde en nyare svensk registerstudie från 2002 inte påvisa en ökad förekomst av anorexia nervosa hos internationellt adopterade jämfört med resten av befolkningen, medan risken för psykiatrisk sjukdom överlag och självmord var förhöjd. Här baserades dock förekomsten av anorexia nervosa på Socialstyrelsens slutenvårdsregister, och då merparten av patienter med anorexia nervosa eller annan ätstörningssjukdom aldrig vårdas inom slutenvården speglar dessa siffror sannolikt inte den verkliga förekomsten på ett rättvisande sätt. I en holländsk studie där man genomförde diagnostiska intervjuer med 1 484 internationellt adopterade kunde man inte heller påvisa en ökad förekomst av ätstörningssjukdom. Det ska dock noteras att denna studie visserligen hade tillräcklig statistisk power för att på ett pålitligt vis kunna påvisa en överrepresentation av total psykiatrisk sjuklighet i gruppen av adopterade på 1,37, eller 37% (29,6% av de adopterade hade en psykiatrisk diagnos, jämfört med 21,6% av kontrollpersonerna) men att den inte hade tillräcklig statistisk power för att kunna påvisa motsvarande skillnad i fråga om ätstörningssjukdom – studiedeltagarna var alltså alltför få för att det alls skulle gå att uttala sig om tillstånd som är förhållandevis ovanliga. Eftersom adopterade utgör en liten minoritet i totalbefolkningen – i Sverige, som har världens högsta antal internationellt adopterade per capita, är andelen i dagsläget 1,4% – är det överlag svårt att detektera ovanligare sjukdomstillstånd även i omfattande populationsunderlag. När det gäller subkliniska symptom på stört ätbeteende och skev kroppsuppfattning, dvs sådana företeelser som medför en ökad risk för utveckling av ätstörning även om kriterierna för en regelrätt diagnos inte nödvändigtvis är uppfyllda, finns det inga studier alls att tillgå.

Den aktuella studien är en undersökning av förekomsten av symptom på stört ätbeteende och kroppsmissnöje hos internationellt adopterade i en stor icke-klinisk befolkningsenkät om hälsa och hälsovanor. Vi avser här att använda oss av enkätdata från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicins befolkningsenkät ”Hälsa Stockholm” för att i en icke-klinisk population undersöka den subkliniska förekomsten av stört ätbeteende, skev kroppsuppfattning och kroppsmissnöje. Deltagarna i ”Hälsa Stockholm” väljs slumpmässigt ut bland vuxna invånare i Stockholms län. Enkätstudien innehåller totalt 115 000 deltagare, varav de första rekryterades 2002. Nya datainsamlingar med tidigare och nya deltagare genomfördes 2006/2007, 2010 och 2014. Dataanalys pågår nu och förhoppningsvis kommer vi att kunna presentera resultat från studien inom en inte alltför avlägsen framtid.

Taggad ,

Forskargruppen har fått forskningsmedel från Petrus och Augusta Hedlunds stiftelse

Yvonne von Hausswolff-Juhlin har tillsammans med sina medsökande Claes Norring, Ylva Ginsberg och Nils Erik Svedlund beviljats 500 000 kr till forskningsprojektet Centralstimulantiabehandling vid Bulimia Nervosa med och utan samtidig Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) – En pilotstudie.

Den planerade studien ska undersöka om centralstimulantia som normalt används i behandling av ADHD kan vara ett verksamt tillskott även vid behandling av bulimia nervosa. Projektet har tidigare fått stöd av Söderström-Königska sjukhemmet och förhoppningen är att studien ska starta under hösten 2017.

I studien kommer 50 vuxna patienter med bulimia nervosa behandlas med ADHD-medicinen Lisdexamfetamin (Elvanse) under en 6-veckorsperiod som jämförs med en 6-veckorsperiod utan tillägg av medicinen. Patienterna kommer samtidigt genomgå internetbehandling som vi erbjuder på kliniken.

Taggad , ,

Ny artikel från forskargruppen: Patienters erfarenheter och upplevelser av självvald inläggning

george-bellows-shore-house

George Bellows: Shore House

Självvald inläggning är ett nydanande koncept inom psykiatrin där kända patienter erbjuds möjligheten att på eget initiativ lägga in sig vid heldygnsvården i upp till sju dagar när de själva så vill, utan att först behöva uppsöka läkare vid öppenvården eller vid en akutmottagning. Syftet med denna modell är att öka patienternas autonomi och medbestämmande, främja tidigt hjälpsökande och på så vis minska det totala behovet av heldygnsvård. Självvald inläggning tillämpas sedan tidigare inom psykiatrin i Norge och Holland med goda resultat: deltagande patienter har upplevt en ökad självständighet i vardagen, har undvikit upprepade akutbesök och har i högre grad kunnat klara sig utan långa inläggningsperioder inom heldygnsvården. Även tvångsinslag i vården har minskat markant.

I augusti 2014 började Stockholms centrum för ätstörningar som första vårdinrättning i Sverige att erbjuda självvald inläggning, som en del av ett större pilotprojekt inom psykiatrin i Stockholms läns landsting. Nu publiceras den första forskningsrapporten från detta projekt i tidskriften International Journal of Eating Disorders.

I artikeln “Self-admission to inpatient treatment for patients with anorexia nervosa: the patient’s perspective” redogör Sanna Aila Gustafsson, Yvonne von Hausswolff-Juhlin, Cindy Bulik och jag för resultaten från vår intervjustudie med deltagande patienter vid Stockholms centrum för ätstörningar. Patienterna beskriver här hur självvald inläggning överlag har stärkt deras deltagande i vården och främjat ökat agentskap och ansvarstagande. Självvald inläggning har fyllt ett antal funktioner för deltagarna: trygghet i vardagen, ökad tillgänglighet av heldygnsvård, möjlighet att boosta goda rutiner i fråga om ätande, motiverande stöd, respit från en påfrestande vardag och avlastning av anhöriga. Även de deltagare som faktiskt aldrig har använt sig av sin möjlighet till självinläggning beskriver hur vetskapen om att det är möjligt i sig har medfört en större trygghet.

I patientintervjuerna blir det samtidigt tydligt att det finns potentiella hinder för ett optimalt användande av självvald inläggning. Den ökade frihet och egenmakt som utgör en central del av modellen riskerar inte minst att krocka med den ambivalens till att söka vård som många patienter med en ätstörningssjukdom upplever – många av deltagarna beskriver hur det har tagit tid att våga använda sig av självvald inläggning på ett konstruktivt sätt. Det är uppenbart att många av patienterna upplever att det krävs en förhållandevis god sjukdomsinsikt och förmåga till ansvarstagande för att självvald inläggning ska fungera väl. Samtidigt beskriver de också hur modellen som sådan kan främja delaktighet och leda till mer konstruktiva perspektiv på den egna sjukdomen, då betoningen av frivillighet kan belysa just sådant som ambivalens och egen motivation till förändring.

Framöver kommer forskningen om självvald inläggning vid Stockholms centrum för ätstörningar att fokusera på hur patienternas ätstörningssjukdom påverkas av modellen, huruvida vårdkonsumtionen förändras och hur de hälsoekonomiska effekterna ser ut.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Läs även en intervju med Mattias om artikeln på SLSO Psykiatris webbplats >

Taggad , , , ,

Forskargruppen intervjuas om ADHD och ätstörningar

kit

Bild från KIT

I mellandagarna publicerade KIT en intervju med Nils Erik Svedlund och Yvonne von Hausswolff-Juhlin som berättar om studien med lisdyxamfetaminmedicinering vid hetsätningssymtom och sambandet mellan ADHD och ätstörningar.

Ni hittar den här >

Taggad , , , ,

Ny case report från forskargruppen publicerad: Nekrotiserande enterokolit vid anorexia nervosa

christian-krogh-oda-med-lampa

Christian Krogh: ”Oda med lampa”

Mattias Strand, Vasiliki Perris och Yvonne von Hausswolff-Juhlin från Stockholms centrum för ätstörningar har tillsammans med kirurger från Södersjukhuset publicerat en fallbeskrivning i tidskriften Psychosomatics: The Journal of Liaison & Consultant Psychiatry. Det rör sig om ett fall av så kallad nekrotiserande enterokolit hos en patient med svår anorexia nervosa och den som är intresserad hittar artikeln här >

En fallbeskrivning, eller case report på engelska, är en detaljerad beskrivning av ett specifikt, verkligt patientfall. Vanligen rör det sig om ett ovanligt sjukdomstillstånd eller ett fall där symptombild eller utfall har varit atypiska och där man vill dela med sig av de kunskaper man tillägnat sig under behandlingen så att andra som framöver stöter på liknande fall ska ha något att luta sig mot i utredning och behandling. En case report kan också utgöra grund för att gå vidare med regelrätt forskning på ett visst ämne, till exempel om man sett att en nydanande behandlingsinsats gett ett oväntat utfall. Case reports var länge ett mycket vanligt sätt att underbygga vårdinsatser, inte minst inom psykiatrin. Under 1970-talet började man dock se dem som mindre vetenskapliga än andra typer av forskningsartiklar och i och med utvecklingen mot evidensbaserad medicin från 1980-talet och framåt har case reports kommit att förskjutas till botten av evidenshierarkin. En sådan värdering är väl i grund och botten helt i sin ordning. Ur evidensperspektiv säger en case report inte nödvändigtvis något som går att generalisera till andra än just den berörda patienten, även om förhoppningen såklart är att andra ska kunna ha nytta av informationen. Samtidigt kan case reports påverka forskningen och visa på nya vägar framåt – inte minst om flera likartade fall publiceras – och de kan ha stort utbildningsvärde. Min egen erfarenhet är att man som kliniker ofta har nytta av att leta efter case reports då man stöter på en ovanlig sjukdomsbild eller ett oväntat behandlingsutfall, som stöd i att jämföra och fundera vidare. Av allt att döma har dock många tidskrifter slutat att överhuvudtaget ta in case reports och parallellt med detta har det uppstått en lång rad nya tidskrifter som helt och hållet fokuserar på fallbeskrivningar. Kvaliteten på dessa nya tidskrifter verkar dock variera en hel del och många ägnar sig av allt att döma också åt så kallad ”predatory publishing”, dvs att utan sedvanlig grundläggande kvalitetskontroll publicera artiklar i utbyte mot höga publikationsavgifter för artikelförfattarna. Här är en kort artikel från i våras om detta fenomen och om hur man kan avgöra om en case report-tidskrift är oseriös eller inte som kan vara intressant att ta del av >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad , , ,

Finansiella medel från Söderström-Königska Foundation har tilldelats forskargruppen!

Pengar

Söderström-Königska Foundation har tilldelat Ylva Ginsberg tillsammans med medsökande Yvonne von Hausswolff-Juhlin och Claes Norring samt doktoranden Nils Erik Svedlund 500 000 kronor för projektet: ” Centralstimulantia vid Bulimia Nervosa med och utan samtidig Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). En pilotstudie”. Forskningsprojektet syftar till att utröna om centralstimulantiat Lisdexamfetamin kan vara en ny effektiv läkemedelsbehandling för Bulimia Nervosa och belysa om en eventuell sådan effekt är beroende (medieras) av en samtidig ADHD-diagnos eller påverkas (modereras) av graden av samtidiga ADHD-symtom.

 

Taggad , , ,

Digitalisering i sjukvårdens ledarskap

ledare-innovation

Tisdagen 6 december hölls årets ledarskapsdag anordnad av sjukvårdens ledarskapsakademi. Temat för i år var digitaliseringen av sjukvården. Dagen kanske inte bjöd på så mycket ny information utan mer ett konstaterade av att digitaliseringen går fram fort och att vården och vårdmiljöer har svårt att hänga med. Allt ifrån att en åldrad datorpark till svårigheter med dataöverföring lyftes fram som problemområden. Internetpsykiatrin lyftet fram som ett bra exempel på hur ny teknik ger fler patienter tillgång till evidensbaserade metoder.

Yvonne von Hausswolff-Juhlin, docent och enhetschef för SCÄ FoU

Taggad ,

Vi söker en ny enhetschef till Forsknings- och utvecklingsenheten (SCÄ FoU)

hemsida

Vår nuvarande enhetschef Yvonne von Hausswolff-Juhlin tillträder som ny verksamhetschef för Stockholms centrum för ätstörningar efter årsskiftet därför söker vi nu en ny chef för enheten.

Läs annonsen och ansök direkt här >

Läs mer om Forsknings- och utvecklingsenheten på vår hemsida >

Taggad ,

Yvonne von Hausswolff-Juhlin blir ny verksamhetschef på Stockholms centrum för ätstörningar

Yvonne von Hausswolff-Juhlin Webb

Yvonne von Hausswolff-Juhlin blir ny verksamhetschef i januari nästa år.

Igår blev det klart att överläkare och docent Yvonne von Hausswolff Juhlin tar över som ny verksamhetschef för Stockholms centrum ätstörningar efter Anna-Maria af Sandeberg som går i pension vid årsskiftet. Vi mejlade några frågor till Yvonne som just nu befinner sig i Uppsala för att hålla en föreläsning på METIS-utbildning:

Grattis till nya tjänsten Yvonne! Hur känns det att få uppdraget som klinikens nya verksamhetschef?

-Tack, det känns jättekul! Jag skulle säga att det här är det roligaste jobbet man kan ha om man är verksam inom ätstörningsvården i Sverige!

Fler känner dig redan som överläkare och enhetschef på Stockholms centrum för ätstörningar. Kan du berätta lite mer om dig själv, vad har du gjort tidigare?

-1999 började jag arbeta på överviktsenheten på Huddinge sjukhus och blev även samma år registrerad som doktorand vid Karolinska Institutet. Jag disputerade sedan 2002 med min avhandling om viktuppgång efter graviditet. Efter att jag disputerat var min första tanke att specialisera mig inom internmedicin men ändrade mig och började istället min ST-utbildning inom psykiatrin. Jag har hela tiden arbetat med forskning parallellt med kliniskt arbete och 2006 blev jag även docent. 2009 var jag färdig specialist i psykiatri och började arbeta som överläkare på vuxenmottagningen på Stockholms centrum för ätstörningar. 2014 var jag med och startade Forsknings- och utvecklingsenheten på kliniken som jag har varit enhetschef för sedan dess.

-Utöver det har jag varit med och tagit fram de Nationella kliniska riktlinjerna för ätstörningar som utkom 2015 samt de kliniska riktlinjerna för att handlägga metabola risker hos patienter med alvarlig psykiatrisk störning inom svensk förening för psykiatri.

-Privat är jag är gift med min man och har en son på fyra år samt två bonusbarn. På min fritid gillar jag att påta i trädgården och träna karate.

Hur började intresset för ätstörningar?

-Jag vet faktiskt inte riktigt! När jag arbetade på överviktsenheten träffade jag min handledare Stephan Rössner som hade flera intressanta projekt på gång och på den vägen är det. Många i min släkt är också drabbade av övervikt så jag tror förståelsen för problemet kommer därifrån men också insikten kring att förändringsarbete är oerhört svårt!

Vilka blir de största utmaningarna som verksamhetschef för kliniken?

-Jag tror den största utmaningen är att få till våra patientflöden både inom och till kliniken så att patienterna upplever att de snabbt får rätt hjälp. Vidare kommer utmaningen vara den föränderliga världen vi lever i, framför allt när det gäller vård och vårdkonsumtion som vi behöver bemöta på ett bra sätt. Vi måste även fundera på hur vi tillsammans kan minska stress och upplevelsen av stress hos våra egna medarbetare.

Vad ser du mest fram emot i din nya yrkesroll?

-Jag ser fram mot att leda kliniken mot en modern ätstörningsvård där vi jobbar med evidensbaserade behandlingar men också bidrar till utvecklingen av framtida behandlingsmetoder. Jag ser också fram emot att fördjupa sammarbetet med våra vårdgrannar så att övergångarna blir så smidiga som möjligt för våra patienter.

Det pågår just nu ett förändringsarbete inom psykiatrin som är en del av den övergripande satsningen Framtidens hälso- och sjukvård inom Stockholms läns landsting. Hur ser framtiden ut för ätstörningsvården tror du?

-Vi kommer förhoppningsvis snart börja arbeta med en processkarta för ätstörningsvården liknande som finns för andra diagnosgrupper inom psykiatrin. Jag tror vi kommer få nya patientgrupper i samband med att vi går över till DSM -5 och därmed fundera över hur vi bäst hjälper dessa patienter. Vi står också inför en upphandling av den privata ätstörningsvården som ska vara klar 2018 som blir spännande att följa.

Yvonne tillträder som verksamhetschef den 1 januari 2017.

Taggad ,

Hetsätningsstörning (BED) ökar risken för andra sjukdomstillstånd enligt ny studie

molecular-biology-of-infectious-diseases

Resultat från en ny studie avslöjar att hetsätningsstörning (BED) är förenat med en ökad risk för flera andra medicinska sjukdomstillstånd. Resultaten presenterades i en artikel som publicerades online i International Journal of Eating Disorders nu under september. Claes Norring och Yvonne von Hausswolff-Juhlin från vår forskargrupp står även med som medförfattare i artikeln.

Läs hela artikeln här >

Taggad ,