Etikettarkiv: SJälvvald inläggning

Forskningsmedel från ALF Medicin 2018 till projektet om självvald inläggning

Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet utlyser varje år gemensamma forskningsmedel, så kallade ALF-medel, för kliniskt inriktade medicinska forskningsprojekt. För 2018 har SCÄ:s och KI:s forskningsstudie om självvald inläggning vid heldygnsvården för patienter med ätstörningssjukdom tilldelats 300 000 kr, med möjlighet till förlängd finansiering i ytterligare två år. Vi är mycket tacksamma för detta och hoppas under 2018 kunna rapportera ytterligare resultat från forskningsprojektet!

Taggad ,

Workshop om självvald inläggning

Douglas Fox-Pitt: ”Hospital in the Dome, Brighton”

Igår deltog jag i en workshop på temat självvald inläggning anordnad av Centrum för psykiatriforskning. Maria Smitmanis-Lyle berättade här om självvald inläggning riktat till patienter med psykossjukdom inom SLSO, Joachim Eckerström delade med sig av resultat från Norra Stockholms Psykiatris satsning på självinläggning för patienter med emotionellt instabilt personlighetssyndrom och självskadeproblematik, och jag redogjorde slutligen för vårt arbete kring modellen vid SCÄ. Syftet med workshopen var att utbyta erfarenheter och att diskutera vidare utveckling framöver. Uppenbart är att de olika klinikernas satsningar har mycket gemensamt, men att en hel del också skiljer sig åt med utgångspunkt i att vi riktar oss till skilda patientgrupper med delvis olikartade behov och förutsättningar. Det ska bli mycket intressant att se hur modellen självvald inläggning utvecklas framöver, då landstinget under 2018 kommer att behöva fatta beslut om huruvida detta är något som man vill satsa vidare på och skala upp ytterligare.

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Rapport om självvald inläggning för patienter med emotionellt instabilt personlighetssyndrom vid Norra Stockholms Psykiatri

Rummet för självvald inläggning vid avdelning 24, Norra Stockholms Psykiatri

Vi har tidigare här på bloggen rapporterat om forskning om självvald inläggning för patienter med ätstörningssjukdom vid Stockholms centrum för ätstörningar. Vårt projekt är en del av ett större paraplyprojekt om självvald inläggning inom psykiatrin i Stockholm, där modellen även erbjuds för patienter med psykossjukdom och emotionellt instabilt personlighetssyndrom. I dagarna har det kommit en helårsrapport om självvald inläggning för patienter med emotionell instabilitet vid Norra Stockholms Psykiatri, där projektledare Joachim Eckerström redovisar både statistik om beläggningsgrad etc och intervjuer om deltagande patienters upplevelser av projektet. Rapporten finns att läsa här >

Taggad ,

Ny artikel från forskargruppen: Patienters erfarenheter och upplevelser av självvald inläggning

george-bellows-shore-house

George Bellows: Shore House

Självvald inläggning är ett nydanande koncept inom psykiatrin där kända patienter erbjuds möjligheten att på eget initiativ lägga in sig vid heldygnsvården i upp till sju dagar när de själva så vill, utan att först behöva uppsöka läkare vid öppenvården eller vid en akutmottagning. Syftet med denna modell är att öka patienternas autonomi och medbestämmande, främja tidigt hjälpsökande och på så vis minska det totala behovet av heldygnsvård. Självvald inläggning tillämpas sedan tidigare inom psykiatrin i Norge och Holland med goda resultat: deltagande patienter har upplevt en ökad självständighet i vardagen, har undvikit upprepade akutbesök och har i högre grad kunnat klara sig utan långa inläggningsperioder inom heldygnsvården. Även tvångsinslag i vården har minskat markant.

I augusti 2014 började Stockholms centrum för ätstörningar som första vårdinrättning i Sverige att erbjuda självvald inläggning, som en del av ett större pilotprojekt inom psykiatrin i Stockholms läns landsting. Nu publiceras den första forskningsrapporten från detta projekt i tidskriften International Journal of Eating Disorders.

I artikeln “Self-admission to inpatient treatment for patients with anorexia nervosa: the patient’s perspective” redogör Sanna Aila Gustafsson, Yvonne von Hausswolff-Juhlin, Cindy Bulik och jag för resultaten från vår intervjustudie med deltagande patienter vid Stockholms centrum för ätstörningar. Patienterna beskriver här hur självvald inläggning överlag har stärkt deras deltagande i vården och främjat ökat agentskap och ansvarstagande. Självvald inläggning har fyllt ett antal funktioner för deltagarna: trygghet i vardagen, ökad tillgänglighet av heldygnsvård, möjlighet att boosta goda rutiner i fråga om ätande, motiverande stöd, respit från en påfrestande vardag och avlastning av anhöriga. Även de deltagare som faktiskt aldrig har använt sig av sin möjlighet till självinläggning beskriver hur vetskapen om att det är möjligt i sig har medfört en större trygghet.

I patientintervjuerna blir det samtidigt tydligt att det finns potentiella hinder för ett optimalt användande av självvald inläggning. Den ökade frihet och egenmakt som utgör en central del av modellen riskerar inte minst att krocka med den ambivalens till att söka vård som många patienter med en ätstörningssjukdom upplever – många av deltagarna beskriver hur det har tagit tid att våga använda sig av självvald inläggning på ett konstruktivt sätt. Det är uppenbart att många av patienterna upplever att det krävs en förhållandevis god sjukdomsinsikt och förmåga till ansvarstagande för att självvald inläggning ska fungera väl. Samtidigt beskriver de också hur modellen som sådan kan främja delaktighet och leda till mer konstruktiva perspektiv på den egna sjukdomen, då betoningen av frivillighet kan belysa just sådant som ambivalens och egen motivation till förändring.

Framöver kommer forskningen om självvald inläggning vid Stockholms centrum för ätstörningar att fokusera på hur patienternas ätstörningssjukdom påverkas av modellen, huruvida vårdkonsumtionen förändras och hur de hälsoekonomiska effekterna ser ut.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Läs även en intervju med Mattias om artikeln på SLSO Psykiatris webbplats >

Taggad , , , ,

Mattias Strand är nu antagen som doktorand

Mattias ny

Mattias Strand blev i dagarna antagen som doktorand vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet. Mattias arbetar till vardags som överläkare på Idun och Iris dagenheter på Stockholms centrum för ätstörningar och blir nu vår sjätte registrerade doktorand i forskargruppen.

Grattis Mattias! Hur känns det nu att vara antagen som doktorand?
-Tack! I praktiken är det kanske inte så mycket som förändras, men det är såklart roligt att nu vara formellt registrerad som doktorand och att kunna sikta på att den forskning som jag redan håller på med så småningom ska mynna ut i en avhandling.

Berätta lite om ditt forskningsprojekt!
-Jag forskar om projektet med självvald inläggning som pågår på SCÄ:s vuxenvårdsavdelning sedan hösten 2014. Det jag ska göra är kort och gott att ta reda på om självvald inläggning är en bra modell eller inte. Man vet sedan tidigare att självvald inläggning kan fungera som ett gott stöd för patienter med t ex psykossjukdom eller bipolär sjukdom, men man har aldrig förut testat det för personer med ätstörningssjukdom. I min forskning tittar jag både på kvantitativa data, så som hur antalet vårddagar inom slutenvården förändras för de deltagande patienterna, och på kvalitativa data – här intervjuar jag alla deltagare om deras upplevelser av att vara med i projektet och kommer sedan att använda mig av kvalitativ innehållsanalys för att titta på återkommande teman i intervjusvaren. Vi planerar också att göra en hälsoekonomisk utvärdering av modellen, vilket inte har skett tidigare. Eftersom jag kommer att doktorera på deltid parallellt med att jag fortsätter att arbeta kliniskt som läkare vid dagvården så tar det ganska lång tid att bli klar, uppskattningsvis mellan sex och åtta år. Förhoppningen är ju dock såklart att betydligt tidigare än så kunna presentera resultat från forskningsprojektet.

Vad fick dig att bli intresserad av att forska kring ämnet?
-Jag tycker att självvald inläggning är en väldigt spännande ny modell, som i bästa fall kan innebära ett perspektivskifte där psykiatrisk slutenvård förvandlas från ”den sista utvägen” eller ”ett nödvändigt ont” när alla andra alternativ har falerat – så som det tyvärr ofta ser ut i praktiken idag – till ett konstruktivt förebyggande verktyg för patienterna.

Vad händer annars i sommar?
-Jag fortsätter att jobba på med forskningen. Nästa steg är att börja sammanställa resultaten från de patientintervjuer jag redan har genomfört, med sikte på att kunna färdigställa en första forskningsartikel under hösten.

Taggad , , , ,

På studiebesök i Stavanger

Stavanger1

Förra veckan var Sofia Krohn, Margaretha Sandved och Mattias Strand från Stockholms centrum för ätstörningar tillsammans med ett 20-tal andra från psykiatrin i Stockholm på studiebesök i Stavanger i södra Norge för att ta del av deras erfarenheter av självvald inläggning.

Vi har tidigare gjort en systematisk översikt av norska forskningsresultat på området som finns att läsa här >

Stavanger2

Stavanger3

Taggad ,

Svenska psykiatrikongressen 2016

 

Mattias Strand pratar om självvald inläggning.

Svenska Psykiatrikongressen pågår för fullt just nu (16-18 mars) på Münchenbryggeriet, ett stenkast från Stockholms centrum för ätstörningar. Igår var Yvonne von Hausswolff-Juhlin, Margaretha Sandved och Mattias Strand där för att berätta om självvald inläggning tillsammans med Sofie Westling från Psykiatri Skåne och Maria Mattsson från Norra Stockholms psykiatri. Idag föreläser verksamhetschef Anna-Maria af Sandeberg och Yvonne von Hausswolff-Juhlin tillsammans med Ulf Wallin från Lund om de nya nationella kliniska riktlinjerna för ätstörningsvård. Anna-Maria och Yvonne håller dessutom i ett föreläsningspass om akut omhändertagande av patienter med ätstörning. Claes Norring är också på plats för att föreläsa om kvalitetsregisterarbete vid Psykiatrikompassen.

Läs mer om kongressen här >

Taggad , , , , , ,

Utblick: Självvald inläggning för patienter med emotionellt instabil personlighetsproblematik

(c) Rosenstiel's; Supplied by The Public Catalogue Foundation

John Lavery: ”The First Wounded” (1915)

Sedan hösten 2014 pågår vid Stockholms centrum för ätstörningar ett projekt där patienter med ätstörningsproblematik för första gången erbjuds självvald inläggning som ett verktyg i behandlingen. Läs mer om detta här! SCÄ:s projekt är en del av ett större pilotprojekt inom Stockholms läns landsting där även Norra Stockholms Psykiatri och Psykiatri Södra Stockholm deltar – hos dem är det huvudsakligen patienter med långvarig psykossjukdom som är målgruppen. Samtliga dessa projekt utgår från en modell som använts inom psykiatrin i Norge i över tio års tid, och som vi tidigare översiktligt utvärderat här!

Nu i dagarna startar vid Norra Stockholms Psykiatri också ett projekt där patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning kommer att erbjudas självvald inläggning. Läs mer här! Ansvariga för forskningen i detta projekt är docent Kent-Inge Perseius vid Röda korsets Högskola och docent Lena Flyckt vid Karolinska Institutet. Det koncept av självvald inläggning som här kommer att erbjudas utgår från en holländsk modell, som skiljer sig något från den norska metodiken. Även i Skåne pågår nu ett projekt där man erbjuder patienter med självskadebeteende självvald inläggning enligt holländsk modell som ni kan höra mer om här! Den holländska modellen har huvudsakligen riktats till patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning. (Värt att notera är här att just självskadebeteende kan ingå som en del i en emotionellt instabil personlighetsstörning, även om det inte behöver göra det. Majoriteten av alla personer med självskadebeteende har heller inte en emotionellt instabil personlighetsstörning, även om diagnosgruppen kan utgöra en betydelsefull subgrupp.) Det har för patientgruppen med emotionellt instabil personlighetsstörning visat sig att akut, icke-planerad inläggning inom slutenvården har ett högst begränsat värde och inte sällan huvudsakligen negativa konsekvenser, med risk för regression, upprepade inläggningar och långsiktigt status quo avseende den suicidala ideation som ofta är anledningen till den akuta inläggningen. I Holland finns sedan ungefär tio år en lång rad olika modeller för hur man genom ökat patientinflytande kan komma runt denna problematik och göra slutenvårdsepisoderna mer konstruktiva för dessa patienter; det har i forskningsmaterial angivits att det i så gott som varje holländsk stad finns ett dylikt upplägg men dessvärre är endast ett mycket litet fåtal av dessa modeller närmare beskrivna och utvärderade vetenskapligt.

Den holländska varianten av Brief Admission (BA), dvs kortare inläggning, som man utgår ifrån i de aktuella projekten är utvärderad i en studie med totalt 17 patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning vid en stor psykiatrisk klinik i östra delen av Nederländerna (Helleman et al, 2014). Den aktuella BA-modellen såg ut på följande vis: På initiativ av patientens behandlingskontakt gjorde man tillsammans med patienten och en sjuksköterska från slutenvården i förväg upp en behandlingsplan med mål för BA-upplägget, överenskommen maxfrekvens (t ex en gång per månad), tillåten inläggningslängd (mellan ett och tre dygn per BA-tillfälle), medicineringsregim, önskat förhållningssätt från vårdpersonalens sida vid inläggning, specificering av villkor för eventuell utskrivning i förtid, regler avseende sådant som alkoholbruk, självskada osv. Patienten kunde sedan be om inläggning i form av BA enligt denna plan genom att under kontorstid kontakta sin ordinarie behandlare eller utanför kontorstid ringa till slutenvården, och hen skulle då erbjudas inläggning när en ledig plats fanns. När patienten kom till avdelningen träffade hen endast en sjuksköterska som diskuterade de specifika målen med inläggningen och andra praktiska spörsmål. Det övergripande målet med BA-modellen var att förebygga självskada och suicid samt att hjälpa patienten att återta kontrollen; andra mål var att undvika långa slutenvårdsperioder och att förebygga drop-out från öppenvårdsbehandling.
I patientintervjuer framkom att studiedeltagarna var mycket nöjda med utformandet av en individuell behandlingsplan tillsammans med öppenvårdsbehandlaren och slutenvårdssjuksköterskan. Man uppmärksammade också vikten av att denna plan regelbundet följdes upp, eftersom patientbehoven varierade inte bara från person till person utan också över tid så att annat upplägg kunde bli aktuellt. Patienterna upplevde att det viktigaste kortsiktiga BA-målet var att komma till rätta med akut kontrollförlust och att förebygga självskada eller suicid. Andra rapporterade mål på kort sikt var att minska ”tankekaos” och på så sätt återfå överblicken över tankar och känslor samt att kunna fortsätta med pågående psykoterapeutisk behandling i öppenvården. Avseende negativa aspekter beskrev patienterna hur svårt det kunde vara att faktiskt kontakta avdelningen när de mådde som sämst: ofta kom det försämrade måendet över dem hastigt vilket gjorde det svårt att ringa i tid. I fråga om de konkreta BA-episoderna värdesatte patienterna det inledande samtalet med avdelningssjuksköterskan högt; inte minst själva förtroligheten i ett sådant samtal kunde hjälpa dem i den akuta krissituationen. Patienterna redogjorde dock ofta för att det var svårt att själva ta initiativ och sortera bland sina tankar i inskrivningssamtalet och de uppskattade således när sjuksköterskan var aktiv och utforskande i samtalssituationen; även under den fortsatta avdelningsvistelsen var detta av stor betydelse. Eftersom rädsla för avvisande ofta är en central del i en emotionellt instabil personlighetsstörningsproblematik var sjuksköterskans bemötande här oerhört viktigt för dem. Det kunde i detta vara till hjälp att avformalisera samtalssituationen, t ex genom att prata i samband med fika eller promenad. Vid de tillfällen då patienterna istället upplevde att sjuksköterskan var alltför upptagen, svårtillgänglig eller t o m avvisande under BA-episoden upplevdes detta som tydligt negativt och destruktivt och det bidrog enligt patienterna inte sällan till ytterligare försämring. En annan aspekt som kunde upplevas som negativ var att de rum som var avsatta för BA-patienterna i detta fall låg avsides på avdelningen, vilket tenderade att spä på känslor av ensamhet och övergivenhet.
Vidare uppskattade patienterna den möjlighet att ta ett steg tillbaka och få respit från en påfrestande vardag som BA-upplägget innebar, för att istället kunna få hjälp att vila och skapa struktur i tillvaron. Inte minst upplevdes möjligheten att få sova ordentligt som positiv. Trevliga, distraherande aktiviteter hjälpta patienterna att under avdelningsvistelsen fokusera på annat än det dåliga måendet och avdelningens tydliga struktur med schema för måltider, fika osv stöttade dem i att återta kontrollen över tillvaron. Ett bekymmer var dock att patienterna inte sällan kände varandra från tidigare vårdsammanhang och det fanns därmed en risk att de också engagerade sig alltför mycket i varandras mående och vård, vilket i slutänden upplevdes som negativt av dem själva. Samtidigt kunde det delvis vara till hjälp att omge sig med andra som upplevde likartade svårigheter och bättre kunde leva sig in i deras reaktioner på påfrestningar. BA-modellen som sådan med en hög grad av självbestämmande i fråga om inläggning upplevdes av patienterna som en trygghet. Vetskapen om att kunna få hjälp i form av inläggning när de själva ansåg att det behövdes var till stöd i vardagen och ökade patienternas känsla av säkerhet.

Denna kvalitativa studie är egentligen den enda som finns att tillgå om just denna modell, vilket också bekräftats vid personlig kontakt med artikelförfattaren Marjolein Helleman – inte heller i holländsk fackpress tycks det finns någon utvärdering av konceptet, vilket kan förefalla märkligt med tanke på hur utbrett det verkar vara. (I Koekkoek et al, 2010 beskrivs en radikalt annorlunda holländsk BA-modell där man erbjudit fasta kortare inläggningsperioder utspritt under året beräknat utifrån tidigare vårdbehov.) Som synes kretsar studieresultaten ovan i mångt och mycket kring generella faktorer att väga in för att åstadkomma en konstruktiv avdelningsvistelse överlag och inte så mycket kring självvald inläggning specifikt. Inga kvantitativa resultat avseende t ex förändrad vårdkonsumtion finns heller att tillgå för den holländska modellen. De pågående svenska studierna kommer därför vara av stort värde för att öka kunskapen om självvald inläggning.

Mattias Strand, Överläkare vid dagvårdsenheterna på Stockholms centrum för ätstörningar och SCÄ FoU

Taggad ,

20% forskningstid går till Mattias Strand

Mattias Strand

Varje år låter Stockholms centrum för ätstörningar en medarbetare ägna 20% av sin ordinarie arbetstid till forskning. Ansökan går ut i november varje år och alla medarbetare som har en fast anställning har möjlighet att ansöka för ett forskningsprojekt enligt en ansökningsmall. Inkomna ansökningar bedöms av en jury som består av verksamhetschef och chef för forskning och utveckling.
I år inkom totalt tre ansökningar som alla var väldigt lovande men efter överläggning blev det klart att överläkare Mattias Strand kommer tilldelas forskningstid för 2016 med projektet ”Självvald inläggning – Ett nytt koncept inom heldygnsvården”. Vi ringde upp Mattias som just nu befinner sig på föräldraledighet för att gratulera honom och höra lite mer om projektet.

Grattis Mattias! Vi börjar med den klassiska frågan: Hur känns det?
-Tack! Blev överraskad när jag fick höra det. Det känns jätteroligt, såklart!

Berätta lite om projektet. Vad kommer forskningen handla om?
-Jag håller i forskningen kring SCÄ:s projekt om självvald inläggning vid vuxenvårdsavdelningen, där jag följer upp vilka effekter konceptet leder till. Jag tittar här både på kvantitativa data, så som t ex förändringar i vårdkonsumtionsmönster, och mer kvalitativa aspekter – patienternas upplevelser och synpunkter, helt enkelt. Jag har under året intervjuat tio av de patienter som haft kontrakt för självvald inläggning i minst ett halvår och ska just börja analysera intervjusvaren mer systematiskt, med sikte på att färdigställa en artikel om patienternas upplevelser under 2016.

När började du intressera dig för forskning och ätstörningar?
-Jag höll på med forskning av och till redan under läkarutbildningen – bl a jobbade jag med Hans Rosling och utvecklandet av hans ”World Health Chart” för drygt tio år sedan. Efter utbildningen siktade jag först på att bli barnläkare och var lite involverad i forskning om barnvaccinationsprogrammet vid Sachsska barnsjukhuset. Men, av en eller annan anledning har jag alltid trillat ifrån, tror jag har varit lite för rastlös och velat prova nya saker helt enkelt. Forskning är ju på sätt och vis ganska enformigt egentligen så det gäller att hitta ett ämne som man faktiskt kan ”stå ut med” under en längre period, så att säga. När jag började på SCÄ för snart tre år sedan så tyckte jag direkt att det kändes som en positiv och dynamisk miljö, med öppenhet för nya idéer, behandlingsmetoder osv. Den stämningen har absolut lockat till att vara med och utveckla verksamheten vidare. Som kliniker är det såklart häftigt att FoU-enhetens forskning ligger så nära den kliniska vardagen.

Har du något nyårslöfte för nästa år?
-Nej, jag ska inte förändra något, det blir mer av samma bara.

Taggad , ,

Självvald inläggning presenterades vid helgens ECED-konferens i Heidelberg

Heidelberg

Sofia Krohn, Julia Ekeroth och Margaretha Sandved på plats i Heidelberg för att presenterar självvald inläggning.

I helgen var det dags för European Council on Eating Disorders (ECED) 2015 meeting som den här gången hölls i tyska Heidelberg. ECED bjuder in till konferenser vartannat år som lockar forskare och kliniker inom ätstörningsområdet från hela Europa. Deltagarna får ta del av presentationer, debatter och samtal kring aktualiteteter inom forskning och behandling av ätstörningar.

Vid årets konferens deltog Stockholms centrum för ätstörningar och presenterade projektet självvald inläggning på Vuxenvårdsavdelningen som ni kan läsa mer om här!

Taggad , , ,