Etikettarkiv: Fredagsläsning

Fredagsläsning: Implementation of transdiagnostic treatment for emotional disorders in residential eating disorder programs: A preliminary pre-post evaluation.

Vid behandling av ätstörningar inom behandlingshem finns ofta ett tydligt behov av implementering av interventioner som inte bara har fokus på ätstörningars specifika psykopatologi, utan även andra mer transdiagnostiska problem såsom svårigheter med emotionsreglering, emotionellt undvikande eller ångestkänslighet. När man lägger in sådana interventioner är de sällan evidensbaserade. Forskarna i den studie som sammanfattas idag har testat att implementera den transdiagnostiska KBT behandlingen för ångest och depression inom behandlingshem som tar hand om patienter med ätstörningar för att se hur de professionella kan ta till sig manualen och vilken effekt det har på patienterna i en preliminär studie. De anpassade manualen så att den även hade fokus på ätstörningar i senare fasen. Kärnaspekten av manualen var att jobba med emotioner, interoceptiv medvetenhet, adekvat uttryck av emotioner, förbättring av motivation för förändring, kognitiv flexibilitet, samt minska undvikande och känslodrivet beteende. Den sista fasen i behandlingen har större fokus på ätstörningar med inslag som exponering för mat och kroppsuppfattning.

Det visade sig att klinikerna kunde ta till sig behandlingen och följa den tillfredsställande (följsamhetspoäng var 88 av 100). Kvaliteten med vilken behandlingen genomfördes var också tillfredsställande.

Studien hade inte en stark design och även om det var ett stort antal patienter (N=616) som var involverade hade man en naturalistisk design där man jämförde status hos patienter för implementering av åtgärden med patienter efter implementering och förändringar över tid. Man såg förbättringar avseende upplevelsemässigt undvikande, ångestkänslighet och medveten närvaro efter avslutad intervention hos dem som fick interventionen, jämfört med andra patienter innan interventionen hade implementerats. Ätstörningssymptom, depressivitet, närvaro och ångestkänslighet hade också förbättrats vid 6-månaders uppföljningen.

Dessa resultat är okontrollerade och högst preliminära. Vid behandling inom behandlingshem finns det inte sällan en upplevelse av att KBT eller familjebaserad behandling inte är optimala alternativ, särskilt med tanke på att många av dessa patienter redan har testat dessa evidensbaserade behandlingar.

Tanken är intressant och studien öppnar upp för att titta på effekten av mer generella transdiagnostiska behandlingar för denna patientgrupp.

Här kan du läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: ”Experiences of computer-based and conventional self-help interventions for eating disorders: A systematic review and meta-synthesis of qualitative research”

Det har gjorts ett antal studier om patienternas upplevelse av vägledsjälvhjälp vid ätstörningar. I den artikel som lyfts fram idag har forskarna sammanställt fynden från samtliga studier i en systematisk översikt. Fyra studier om upplevelser av självhjälp via Internet och tre studier om självhjälp som gjordes med hjälp av bok och stöd från så kallade programguider har genomförts. Ett antal teman framkom varav en del handlade främst om själva programmet och ramarna för självhjälp (Anonymitet, ökad tillgänglighet, flexibilitet i när och hur man använder sig av programmet och stöd i att följa programmet), medan andra faktorer hade mest att göra med upplevelser hos dem som använde sig av självhjälp (känslan av att vara en aktör och ha autonomi, behov av högre själv-motivering vid Internet-baserad intervention, förväntningar och attityder). Dators karaktäristika som en maskin som är standardiserad, tillgänglig och neutral som samtidigt underlättar kontakten mellan människor är bland de egenskaper som utgör styrkan i vägledd självhjälp och som behöver mer systematiskt utnyttjas. Internet-baserad självhjälp behöver inte sträva efter att likna sedvanlig ansikte-mot-ansikte terapi, utan kan dra nytta av just de egenskaper som datorer har (t.ex. neutralitet, tillgänglighet, flexibilitet, etc.).

Bra utfall verkade hänga ihop med inga specifika eller positiva förväntningar. Bäst effekt hade dem som såg på självhjälp som ett steg i en process. Förändring i terapeutens roll från terapeut till att vara en guide, samt förändringar i tid och rum vad gäller när och hur man ägnar sig åt förändringsarbete vid vägledd självhjälp noterades som ett återkommande tema. Patienternas samlade upplevelser av vägledd självhjälp tyder på att patienterna behöver hjälp att anpassa sina förväntningar på denna form av behandling så att de ser på det som ett steg i en större plan för deras tillfrisknande. Det är viktigt att patienterna inte ser den som en ultimat behandling, utan ett första steg som ibland är tillräckligt potent och ibland behöver det kompletteras av flera insatser för att de ska uppnå fullt tillfrisknande.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: ”Prevalence of Self-Injurious Thoughts and Behaviors in Transgender Individuals With Eating Disorders: A National Study”

I en mycket omfattande studie (N= 365479) undersökte forskare förekomst av självskadebeteende, suicidaltankar och suicidhandlingar hos transpersoner med ätstörningar jämfört med cispersoner (individer vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevada kön) med eller utan ätstörningar.

Livstidsprevalensen (förekomst någon gång i livet) av icke-suicidala självskadebeteende i den allmänna populationen ligger på ca 16.5%. Mellan fem och 14 procent anger att de någon gång i livet har haft suicidtankar, medan 2-9% anger att de någon gång har försökt ta sitt liv.Bland patienter med ätstörningar finner man en ökning av dessa fenomen: Självskadebeteende förekommer hos 68%, medan suicidtankar och handlingar rapporteras av 25-33%.

När forskarna tittade på förekomst av dessa fenomen hos transpersoner med ätstörningar var förekomsten extremt hög, trots att man fokuserade enbart på förekomsten under det senaste året: 74.8% rapporterade icke-suicidala självskadebeteenden och 75.2% rapporterade suicidtankar, medan hela 74.8% rapporterade suicidförsök. Siffrorna för suicidförsök är även högre än livstidsprevalensen för dessa fenomen hos transpersoner generellt, eller hos patienter med ätstörningar.
Oddskvoten för suicidförsök hos transpersoner med ätstörningar under föregående år var 20 gånger högre än hos cispersoner med eller utan ätstörningar, även när man kontrollerade för depression eller demografiska variabler.

Författarna förtjänstfull diskuterar potentiellt gemensamma processer som kan vara involverade i transpersonsidentitet och ätstörningar såsom erfarenheter av utsatthet och olika former av misshandel, frånvaro av interpersonell tillhörighet och känslan av att vara en börda. Givet de utökade riskerna betonar forskarna vikten av bland annat kartläggning av sexuell identitet hos patienter med ätstörningar.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: ”Improving aftercare with technology for anorexia nervosaafter intensive inpatient treatment: A pilot randomizedcontrolled trial with a therapist-guided smartphone app”

I den valda artikeln för denna fredag har en tysk forskargrupp studerat effekten av digitalt stöd efter utskrivning från heldygnsvård. De använde en relativt smidig applikation som heter ”Recovery record” som finns för både iOS och Android telefoner. All kommunikation sker krypterat och säkert mellan patient och behandlare via appen. De randomiserade 40 kvinnliga patienter i åldrarna 15-36 med relativt svår anorexia nervosa till antingen 8 veckors eftervård med hjälp av appen och sedvanlig behandling utifrån överenskommelse mellan terapeut och patient eller bara sedvanlig behandling efter utskrivning. I nästa samtliga fall var den sedvanliga behandlingen öppenvårdskontakter. Patienternas BMI och specifik ätstörningspsykopatologi mättes vid utskrivning från heldygnsvård, 8 veckor, samt 6 månader senare. De terapeuter som gav stöd via appen var inte samma terapeuter som hade öppenvårdkontakt med patienterna.

Appen Recovery record innehåller ett antal moduler såsom självregistrering, självförstärkning, måltidsplanering, möjlighet att sätta upp egna mål och att följa upp dem, påminnelser, coping strategier, motiverande slagord, positiva bekräftelser (affirmationer), vägled meditation, månatliga utvärderingar med hjälp av frågeformulär och möjlighet att få kontakt med sin behandlare via appen. Behandlarna har en annan vy än patienterna där de kan se alla data från patienterna, samt får möjlighet att göra grafiska framställningar för att ha översikt och för att göra möjliga prediktioner. Patienten tyckte att appen var lätt att använda, meningsfull och även värdefull. Över 94% av patienterna i båda grupper hade ytterligare öppenvårdskontakter och behandling under de 8 veckor som studiens aktiva fas pågick.

Forskarna fann inte några signifikanta eller betydande effekter mellan betingelserna. Patientgruppen som hade tillgång till appen rapporterade bara icke-signifikanta små eller måttliga, positiva effekter jämfört med kontrollgruppen. Även om lite fler patienter i kontrollgruppen behövde läggas in än i interventionsgruppen som hade appen var skillnaden inte signifikant. Artikelförfattarna menar att de initialt positiva effekterna motiverar att man gör en större RCT.

Som läsare får jag tanken om om övergång från heldygnsvård till mindre intensiv behandling inte behöver gå via dagvård i första hand. När man har haft massivt stöd under flera månader är det rimligt att anta att man ska klara sig med öppenvård och lite stöd via en app vid relativt svår anorexia nervosa? Deras kommande RCT lär ge oss svaret, även om jag tänker att det är dömt att misslyckas. Övergången mellan vårdnivåer är fortfarande en obesvarad fråga även om aktuella modeller föreslår en stegvis övergång när man har haft mycket intensiv behandling.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: Specialnummer om teknikbaserade innovationer för ätstörningar i International Journal of Eating Disorders

Tekniska innovationer har stor potential att bidra till förbättrad prevention, bedömning och behandling av ätstörningar. International Journal of Eating Disorders har därför publicerat ett specialnummer med detta fokus. Artiklarna som ingår handlar om hur utveckling och design av tekniska innovationer för ätstörningar kan optimeras, hur individer med ätstörningar, eller som riskerar att utveckla ätstörningar, bättre kan nås genom ny teknik och hur tekniska innovationer kan förbättra bedömning och behandling. Utgivaren vill med specialnumret stimulera entusiasm, nya idéer och framtida forskning om hur teknik kan utvecklas och användas för att förbättra de drabbades liv.

I ett av bidragen i specialnumret, “Reach Out and Recover: Intentions to seek treatment in individuals using online support for eating disorders” undersöktes bland annat egenskaper, intentioner med att söka hjälp och faktorer som är relaterade till intentioner att söka hjälp, hos användare av en australisk digital tjänst. Tjänsten, som kallas Reach Out And Recover (ROAR), är utformad för att minska hinder för behandling och uppmuntra den underbehandlade gruppen personer med ätstörningssymtom, till att söka hjälp. ROAR innehåller interaktiva funktioner som ska identifiera symtom, synliggöra symtomens påverkan på olika livsområden och ge användaren stöd för att söka behandling. Användaren får en sammanställning av sina symtom och anpassade rekommendationer för behandling. En rapport som kan användas vid kontakt med hälso-och sjukvården genereras också. Tjänsten innehåller även en sida med länkar till information om ätstörningar och till olika former av stöd och behandling.

Data från Google Analytics visade att 2 391 nya användare besökte ROAR under datainsamlingsperioden 3 mars 2017 till 14 november 2018. 902 individer tog del av sidan som innehåller enkäter och samtyckesformulär. Av dessa var det 200 personer, i åldrar från 18 år till över 60 år, som deltog i studien. Majoriteten identifierade sig som kvinnor (93,5 %). Deltagarna svarade på frågor om ätstörningssymtom och symtomens påverkan på psykisk hälsa, relationer och välbefinnande. De svarade också på frågor om sina avsikter med att söka behandling, om motivation, självtillit, stigma och ambivalens inför att söka behandling och göra förändringar.

Resultatet visade att deltagarna hade symtom på ätstörningar men att majoriteten (86,0%) inte fick behandling. Av dem som inte fick behandling rapporterade 82,6 % att de planerade att söka behandling inom en snar framtid. Dessutom laddade över hälften av deltagarna ner den anpassade rapporten för kontakter med hälso- och sjukvård. Intentionen med att söka behandling och nedladdning av rapporten hade ett positivt samband med motivation för förändring, tilltro till att uppnå förändring, större frekvens av hetsätning och större insikt i ätstörningssymtomens påverkan på välbefinnande, men inte med stigma eller ambivalens.
Författarna konstaterar att programmet användes av individer för vilka tjänsten var utformad, det vill säga personer som upplever symtom på ätstörningar men som inte får behandling. ROAR kan vara en resurs som identifierar och adresserar hinder för att söka behandling. Anonymiteten som en webb-tjänsts som ROAR innebär, kan vara det första viktiga steget mot att få en adekvat behandling.

Här kan ni läsa artikeln >

Anne-Charlotte Wiberg, forskarstuderande på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: “Brief admission (BA) for patients with emotional instability and self-harm: nurses’ perspectives – person-centred care in clinical practice”

Vi har tidigare vid flera tillfällen här på bloggen berättat om Stockholms centrum för ätstörningars projekt för så kallad självvald inläggning, som innebär att patienter får möjlighet att själva lägga in sig inom heldygnsvården under korta perioder. Den här veckan vill vi tipsa om en färsk artikel där vår kollega Joachim Eckerström vid Norra Stockholms psykiatri rapporterar resultat från deras satsning på självvald inläggning riktat till personer med självskadebeteende och emotionell instabilitet. Man har här intervjuat sjuksköterskor inom psykiatrin om deras upplevelser av att arbeta med självvald inläggning. Tydligt är att modellen innebär ett nytt perspektiv även för vårdpersonalen, t ex genom att skifta fokus från att ”hantera problem” till att bygga relationer som kan bidra till en bättre vardag för patienten trots kvarstående symptom. Sjuksköterskorna berättar exempelvis att de tidigare ibland dessvärre har kommit att fungera som en slags ”medlare” mellan patient och läkare – tack vare den nya modellen anser de att de istället få mer utrymme att fokusera på faktiska sjuksköterskeuppgifter och att de kommer närmare patienterna och bättre förstår deras behov. Man upplever också att hierarkier vid vårdavdelningen har ersatts av ett slags partnerskap där patientens egen kunskap och erfarenhet får en viktigare roll.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Taggad

Fredagsläsning: “The psychological characteristics of people consuming vegetarian, vegan, paleo, gluten free and weight loss dietary patterns”

Den här veckans fredagsläsning är en artikel publicerad 2019 från Australien. I tidigare forskning har man sett att individer som ägnar sig åt bantning och äter enligt dieter för att gå ner i vikt har en ökad risk för att utveckla ätstörningar, men också en ökad risk för en allmänt sämre psykisk hälsa. I denna studie ville man undersöka om detta även gäller andra som har en restriktiv kosthållning. Man rekryterade ca 400 individer (n=393) som självrapporterade att de åt på något av följande sätt: vegetarian, vegan, glutenfritt, paleodiet, viktnedgångsdiet, eller utan restriktioner (kontrollgrupp).

Man mätte psykisk hälsa och ätstörningssymptom genom att deltagarna fick fylla i en rad enkäter, bl.a. en kortversion av EDI (Eating disorders Inventory), känslomässigt ätande genom Dutch Eating Behavior Questionnaire och man mätte motivation till sitt val av kosthållning genom Food Choice Questionnaire. Dessutom utvärderades deltagarnas självkänsla och de fyllde i en enkät för att mäta depression, ångest och stress.

Resultatet visar att den grupp som hade högst ätstörningssymptom var de som följde en viktnedgångsdiet och den grupp som hade lägst ätstörningssymptom var gruppen som följde en paleodiet. Samma mönster noterades för känslomässigt ätande. Vad gäller motivationen till sitt val av kosthållning var de som åt enligt paleodieten mest drivna av hälsoskäl och att kosten skulle vara naturlig och minst drivna av skäl motiverade av viktkontroll. De som följde en viktnedgångsdiet drevs dock främst av skäl att gå ner i vikt. I kontrollgruppen drevs ens motivation främst av att maten skulle vara familjär och minst av hälsoskäl.
Självkänslan hos deltagarna var högst i paleodietgruppen och lägst i viktminskningsgruppen.
För resterande grupper hittades få andra statistiskt signifikanta skillnader.

Sammanfattningsvis visar den här studien, precis som tidigare studier, att bantning och viktnedgångsdieter är associerad till sämre psykiskt välmående och högre ätstörningssymptom. Den visar också att följa en restriktiv diet per se inte är kopplat till högre ätstörningsproblematik eller psykisk ohälsa. Snarare var de andra grupperna väldigt lika kontrollgruppen, eller hade snarare något högre välmående och lägre ätstörningssymptom som i paleodietgruppen.

Här kan ni läsa artikeln >

Camilla Wiklund, doktorand på CEDI – Centre for Eating Disorders Innovation vid Karolinska Institutet

Taggad

Fredagsläsning: “Genomtäckande anorexistudie ger nya förklaringsmodeller – reflektioner från huvudforskaren”

dna

Denna vecka vill vi tipsa om ett annat blogginlägg, postat av Gillbergcentrum vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. I inlägget redogör vår kollega Cindy Bulik, professor vid Karolinska Institutet och vid University of North Carolina, för sin forskning om genetik vid anorexia nervosa. Själva forskningsstudien har vi tipsat om tidigare även på vår blogg, men det tål att upprepas – inte minst eftersom professor Bulik här också på ett mycket tydligt och pedagogiskt vis berättar om sina egna drivkrafter bakom projektet.

Här kan ni hitta blogginlägget >

Taggad

Fredagsläsning: Översiktsartikel om behandling av ätstörningar vid samtidiga ADHD-symtom

I förra veckans nummer av Läkartidningen publicerades en översiktsartikel om behandling av ätstörningar vid samtidiga ADHD-symtom.

Huvudbudskapen i artikeln är:

  • Det finns ett samband mellan bulimia nervosa/hetsätningsstörning och ADHD/ hög nivå av ADHD-symtom.
  • Hög nivå av ADHD-symtom kan försämra prognosen vid behandling av ätstörningar med kontrollförlust över matintaget, hetsätning och självrensning.
  • ADHD-symtom behöver aktivt efterforskas vid bulimia nervosa och hetsätningsstörning.
  • Vid fastställd ADHD-diagnos kan behandling med centralstimulantia prövas och utvärderas även mot ätstörningssymtomen.

Författarna noterar att det saknas konklusiva studier av centralstimulantias eventuella nytta vid behandling av bulimia nervosa. FoU-enheten vid SCÄ har tagit fram ett protokoll för en sådan studie som godkänts av etisk kommitté och läkemedelsverk. Studien har tyvärr inte kunnat startas p.g.a. otillräcklig finansiering.

Här kan ni läsa artikeln >

Nils Erik Svedlund, överläkare

Taggad

Fredagsläsning: Efficacy of a brief group intervention for carers of individuals with eating disorders: A randomized control trial

Denna veckas artikel handlar om effekten av ett kort utbildningsprogram för anhöriga till patienter med ätstörningar. Man delade slumpmässigt in anhöriga (N=44) till utbildningsprogram eller väntelista. Programmet handlade totalt om 2.5 timmar. Denna korta intervention ledde till signifikanta förbättringar i interventionsgruppen jämfört med väntelista. Efter utbildningen och i jämförelse med dem som var i väntelistan rapporterade de deltagare som fick ta del av utbildningen mindre upplevd börda av sin anhörigs ätstörning, större tilltro till sin förmåga, bättre färdigheter som anhörig till någon med ätstörningar och större kunskaper om ätstörningar, samt mindre kritiska kommentarer gällande sin anhörig. Det fanns däremot inga skillnader mellan grupperna vad gäller symptom på ångest, depression, emotionellt överengagemang, eller beteenden som handlar om anpassning efter ätstörningen som gör att problemen kvarstår.

Emotionellt överengagemang påverkar utfallet av familjeterapin negativt, visar forskning. Stora eller små anpassningar man gör beteendemässigt för att minska konflikter och obehag i familjen (så kallade anpassningsbeteenden) bidrar till att vidmakthålla ätstörningen på sikt. Det är viktigt att designa utbildningsprogrammen på sådant sätt att även dessa faktorer kan påverkas i positiv inriktning. Anpassningsbeteenden förändras i vissa längre utbildningar för anhöriga, men det saknas än så länge utbildningsprogram där alla nyckelfaktorer visar på goda förändringar. Forskning om utbildningsprogram (psykoedukation) för anhöriga borde få större utrymme.

Här kan du läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad