Etikettarkiv: Fredagsläsning

Fredagsläsning: “The psychological characteristics of people consuming vegetarian, vegan, paleo, gluten free and weight loss dietary patterns”

Den här veckans fredagsläsning är en artikel publicerad 2019 från Australien. I tidigare forskning har man sett att individer som ägnar sig åt bantning och äter enligt dieter för att gå ner i vikt har en ökad risk för att utveckla ätstörningar, men också en ökad risk för en allmänt sämre psykisk hälsa. I denna studie ville man undersöka om detta även gäller andra som har en restriktiv kosthållning. Man rekryterade ca 400 individer (n=393) som självrapporterade att de åt på något av följande sätt: vegetarian, vegan, glutenfritt, paleodiet, viktnedgångsdiet, eller utan restriktioner (kontrollgrupp).

Man mätte psykisk hälsa och ätstörningssymptom genom att deltagarna fick fylla i en rad enkäter, bl.a. en kortversion av EDI (Eating disorders Inventory), känslomässigt ätande genom Dutch Eating Behavior Questionnaire och man mätte motivation till sitt val av kosthållning genom Food Choice Questionnaire. Dessutom utvärderades deltagarnas självkänsla och de fyllde i en enkät för att mäta depression, ångest och stress.

Resultatet visar att den grupp som hade högst ätstörningssymptom var de som följde en viktnedgångsdiet och den grupp som hade lägst ätstörningssymptom var gruppen som följde en paleodiet. Samma mönster noterades för känslomässigt ätande. Vad gäller motivationen till sitt val av kosthållning var de som åt enligt paleodieten mest drivna av hälsoskäl och att kosten skulle vara naturlig och minst drivna av skäl motiverade av viktkontroll. De som följde en viktnedgångsdiet drevs dock främst av skäl att gå ner i vikt. I kontrollgruppen drevs ens motivation främst av att maten skulle vara familjär och minst av hälsoskäl.
Självkänslan hos deltagarna var högst i paleodietgruppen och lägst i viktminskningsgruppen.
För resterande grupper hittades få andra statistiskt signifikanta skillnader.

Sammanfattningsvis visar den här studien, precis som tidigare studier, att bantning och viktnedgångsdieter är associerad till sämre psykiskt välmående och högre ätstörningssymptom. Den visar också att följa en restriktiv diet per se inte är kopplat till högre ätstörningsproblematik eller psykisk ohälsa. Snarare var de andra grupperna väldigt lika kontrollgruppen, eller hade snarare något högre välmående och lägre ätstörningssymptom som i paleodietgruppen.

Här kan ni läsa artikeln >

Camilla Wiklund, doktorand på CEDI – Centre for Eating Disorders Innovation vid Karolinska Institutet

Taggad

Fredagsläsning: “Genomtäckande anorexistudie ger nya förklaringsmodeller – reflektioner från huvudforskaren”

dna

Denna vecka vill vi tipsa om ett annat blogginlägg, postat av Gillbergcentrum vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. I inlägget redogör vår kollega Cindy Bulik, professor vid Karolinska Institutet och vid University of North Carolina, för sin forskning om genetik vid anorexia nervosa. Själva forskningsstudien har vi tipsat om tidigare även på vår blogg, men det tål att upprepas – inte minst eftersom professor Bulik här också på ett mycket tydligt och pedagogiskt vis berättar om sina egna drivkrafter bakom projektet.

Här kan ni hitta blogginlägget >

Taggad

Fredagsläsning: Översiktsartikel om behandling av ätstörningar vid samtidiga ADHD-symtom

I förra veckans nummer av Läkartidningen publicerades en översiktsartikel om behandling av ätstörningar vid samtidiga ADHD-symtom.

Huvudbudskapen i artikeln är:

  • Det finns ett samband mellan bulimia nervosa/hetsätningsstörning och ADHD/ hög nivå av ADHD-symtom.
  • Hög nivå av ADHD-symtom kan försämra prognosen vid behandling av ätstörningar med kontrollförlust över matintaget, hetsätning och självrensning.
  • ADHD-symtom behöver aktivt efterforskas vid bulimia nervosa och hetsätningsstörning.
  • Vid fastställd ADHD-diagnos kan behandling med centralstimulantia prövas och utvärderas även mot ätstörningssymtomen.

Författarna noterar att det saknas konklusiva studier av centralstimulantias eventuella nytta vid behandling av bulimia nervosa. FoU-enheten vid SCÄ har tagit fram ett protokoll för en sådan studie som godkänts av etisk kommitté och läkemedelsverk. Studien har tyvärr inte kunnat startas p.g.a. otillräcklig finansiering.

Här kan ni läsa artikeln >

Nils Erik Svedlund, överläkare

Taggad

Fredagsläsning: Efficacy of a brief group intervention for carers of individuals with eating disorders: A randomized control trial

Denna veckas artikel handlar om effekten av ett kort utbildningsprogram för anhöriga till patienter med ätstörningar. Man delade slumpmässigt in anhöriga (N=44) till utbildningsprogram eller väntelista. Programmet handlade totalt om 2.5 timmar. Denna korta intervention ledde till signifikanta förbättringar i interventionsgruppen jämfört med väntelista. Efter utbildningen och i jämförelse med dem som var i väntelistan rapporterade de deltagare som fick ta del av utbildningen mindre upplevd börda av sin anhörigs ätstörning, större tilltro till sin förmåga, bättre färdigheter som anhörig till någon med ätstörningar och större kunskaper om ätstörningar, samt mindre kritiska kommentarer gällande sin anhörig. Det fanns däremot inga skillnader mellan grupperna vad gäller symptom på ångest, depression, emotionellt överengagemang, eller beteenden som handlar om anpassning efter ätstörningen som gör att problemen kvarstår.

Emotionellt överengagemang påverkar utfallet av familjeterapin negativt, visar forskning. Stora eller små anpassningar man gör beteendemässigt för att minska konflikter och obehag i familjen (så kallade anpassningsbeteenden) bidrar till att vidmakthålla ätstörningen på sikt. Det är viktigt att designa utbildningsprogrammen på sådant sätt att även dessa faktorer kan påverkas i positiv inriktning. Anpassningsbeteenden förändras i vissa längre utbildningar för anhöriga, men det saknas än så länge utbildningsprogram där alla nyckelfaktorer visar på goda förändringar. Forskning om utbildningsprogram (psykoedukation) för anhöriga borde få större utrymme.

Här kan du läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: Randomized trial of a dissonance-based group treatment for eating disorders versus a supportive mindfulness group treatment

Den här veckans artikel handlar om effekten av mekanistiskt utvecklad behandling för ätstörningar. Forskarna har vidareutvecklat ett dissonansbaserat preventionsprogram, som har visat sig vara effektiv vid selektiv prevention av ätstörningar, och format ett behandlingsprogram genom att tillföra flera processer som anses vara centrala vidmakthållande faktorer vid ätstörningar. Preventionsprogrammet (Body Project) byggde i grunden på kognitiv dissonansteori. Deltagare i det ursprungliga preventionsprogrammet brukar i mindre grupper, under handledning av en eller två tränade gruppledare, resonera om och diskutera negativa effekter av internalisering av smalhetsidealet och hur det får människor att känna sig. Man fokuserar i hög grad på att hjälpa deltagarna att prata dåligt om dagens skönhetsideal och träna sig i olika strategier för att motverka idealet på olika sätt. Utöver detta har man lagt till innehåll som handlar om negativa effekter av ätstörningar, betydelsen av regelbundet ätande och exponering för sådant som man tidigare har undvikit pga missnöje med kroppen. Preventionsprogrammet utvecklades från 4 till 8 veckovisa gruppsessioner.

Denna behandling (Body Project Treatment: BPT) jämfördes med stödjande grupper som tränade på mindfulness vad gäller ätstörningsdiagnoser, symptom och deras svårighetsgrad samt en rad relaterade variabler hos unga kvinnor med ätstörningar. Detta gjordes i en randomiserad kontrollerad studie (N=84) och mätningar gjordes efter avslutad behandling och 6 månader senare, utöver en initial noggrann bedömning. Vid 6 månaders uppföljningen hade 77% i BPT och 60% i mindfulness gruppen inte längre en ätstörningsdiagnos. Grupperna skilde sig dock inte gällande ätstörningssymptom, men deltagarna i BPT rapporterade signifikant minde missnöje med kroppen, negativ affekt och negativ funktionell påverkan av ätstörningar vid avslutad behandling, 6-månaders uppföljning eller båda. Resultaten är lovande då jämförelse av gruppbehandlingar inom fältet sällan har visat på betydande skillnader. BPT är en kort intervention och givet föreliggande resultat behöver den förfinas och testas vidare i framtida studier.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: ”Clinician and patient characteristics and cognitions that influence weighing practice in cognitive-behavioral therapy for eating disorders”

Artikeln för denna vecka är en nyligen publicerad studie om klinikernas beslut gällande vägning av patienter och hur beslutet kan påverkas av deras egna attityder och patienternas karaktäristika. Man bad 74 kliniker som arbetade med KBT-E att läsa igenom vinjetter där man beskrev patienter med ätstörningar (3 med BN och 3 med AN) som skiljde sig i hur de mådde och hur de skulle uppleva vägning (okej, stressad av livsomständigheter, eller stressad av vägning). Klinikerna rapporterade också vad de själva generellt tänker om att väga patienter och hur stressande det var för dem att väga patienterna. 

Det visade sig att klinikerna var generellt mer benägna att väga patienter med AN än med BN, främst pga fysiska risker vid AN. Vid BN nöjde sig klinikerna oftare med patientens självrapportering av vikt istället för vägning. Klinikerna var samtidigt benägna att låta bli att väga patienter som i förväg rapporterade att vägning skulle kännas jobbigt och stressande, trots att de visste att de kliniskt sett borde väga patienten. Klinikernas oro visade inget samband med vägning med deras attityder spelade roll.  De vägde patienterna i högre utsträckning om de tyckte att det var viktigt med vägning där patient och terapeut är öppna med varandra kring vikten. Det fanns inget samband mellan vägning av patienter och klinikernas profession, kön, antal år i yrket eller ålder. Eftersom klinikernas egna attityder verkar styra i hög grad och kan skapa grund för avvikelse från riktlinjer behöver dessa frågor tas upp i samband med utbildning och handledning av kliniker.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: Fear of negative evaluation among eating disorders: Examining the association with weight/shape concerns in adolescence

Den här veckans artikel handlar om sökandet efter robusta och transdiagnostiska riskfaktorer för utveckling av ätstörningar. Australiensiska forskare har med hjälp av tvärsnittsdata i ett större longitudinellt projekt studerat sambandet mellan rädslan för negativ utvärdering och risk för utveckling av ätstörningar och relaterade tillstånd där bekymmer över vikt eller figur är centrala aspekter (t.ex. muskeldysfori). Rädslan för negativ utvärdering är något som ofta förekommer i samband med ångeststörningar, och framförallt vid social fobi, men det har visat sig att det kan vara en transdiagnostisk sårbarhetsfaktor vid många tillstånd. Tvärsnittsdesignen av studien minskar dess värde, men som en första studie bidrar den till kunskapsbasen. Det visade sig att rädslan för negativ utvärdering hade tydliga samband med ätstörningsymptom och ätstörningsdiagnoser bland ungdomar. Intressant nog fanns det ett sådant samband med hetsätningsstörning också, trots att just hetsätningsstörning enligt det amerikanska diagnossystemet (DSM-5) inte karaktäriseras av övervärdering av vikt och figur. Det blir intressant att se om dessa samband håller i longitudinella studier och kan anses vara riskfaktorer, när ätstörningar diagnostiseras på riktigt (med intervju och inte utifrån frågeformulär) i framtida studier.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: Evaluating the effectiveness of an evidence-based online training program for health professionals in eating disorders

Studien som sammanfattas den här veckan handlar om storskalig utbildning av professionella för att lära sig mer om ätstörningar. Forskarna har utvärderat i vilken utsträckning en Internet-baserad utbildning hjälper professionella att utveckla goda kunskaper om ätstörningar (identifiera, bedöma och behandla), lära sig viktiga kliniska färdigheter, ha mer tilltro till sin förmåga som kliniker vid arbete med ätstörningar och uppleva större villighet att arbeta med dessa tillstånd som av många professionella anses vara för krångliga och krävande. Utbildningsprogrammet som heter Essentials har utvecklats i Australien och innefattar fem moduler: Att förstå ätstörningar och ätstörningsdiagnoser, bedömning, förberedelse för behandling, olika behandlingar, och hantering av ätstörningar. Varje modul tar i genomsnitt drygt 3 timmar att gå igenom. Programmet är en kombination av skriftligt material, rollspel, interaktiva övningar och kontrollfrågor, samt vissa filmer med patienter och deras anhöriga. För varje modul finns också särskilda kliniska verktyg som man går igenom. Av de 1813 professionella som registrerade sig för att utbildningen under 2013-2018 arbetade 1160 deltagare (64%) igenom minst 80% av innehållet, men bara 480 (26%) medverkade i både för- och eftermätningar. Resultaten som rapporteras på dessa 26% är lovande, men bygger tyvärr framför allt på självrapportering. Även om det är en låg andel som medverkade i den fulla utvärderingen verkar satsningen vara kostnadseffektiv och ett steg närmare bättre kunskap om och färdigheter för bedömning och behandling av ätstörningar.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: Unhealthy eating and weight dissatisfaction in adolescents who never, occasionally, or regularly use smokeless tobacco (Swedish snus)

Fredagsartikeln denna vecka är en norsk studie från 2019 där forskare undersökte ohälsosamt ätande och viktmissnöje hos en grupp unga studenter som antingen inte använder rökfri tobak (snus), använder det ibland eller använder det dagligen. Studien använde data från en undersökning gjord på ungdomar i åldern 16-19 för att kartlägga snusförbrukning, frekvens av ätande, ätstörningssymtom och viktmissnöje. Forskarnas resultat pekar på att det kan finnas ett samband mellan användning av snus, ohälsosamt ätbeteende och viktmissnöje i ungdomar. Författarna hittade en större andel av ungdomar med ätstörningssymtom och oregelbundet ätande i gruppen av kvinnliga studenter som snusade ibland eller dagligen och de noterade att mer forskning och bättre data behövs för att få en bättre bild av ungdomarnas anledning till att använda snus och hur det kan kopplas till och eventuellt förebygga ätstörningssymtom.

Här kan ni läsa artikeln >

Nina Mie Lindvall, psykologstudent SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: What works better? Food cue exposure aiming at the habituation of eating desires or food cue exposure aiming at the violation of overeating expectancies?

Exponering anses vara en av de mest potenta metoderna i psykologiska behandlingar. Detta gäller även ätstörningar. Sedan Michele Craskes banbrytande forskning (Craske, 2008, Behaviour Researchand Therapy, 46(1), 5–27) om processerna i exponering har forskare och kliniker i viss mån skiftat fokus från habituering som huvudprocess inom exponering till annat såsom att ifrågasätta och avfärda olika förväntningar om utfall (det man är rädd för att det ska hända) i samband med exponering. Craske visade att man sannolikt inte behöver vara kvar i exponeringssituationen tills man vänjer sig (habituerar: inte reagerar lika mycket på det som väcker ångest eller obehag,) utan det viktigaste i exponeringen är att man lär sig det man kan lära sig som går emot ens tidigare inlärning. Detta kom att kalla inhibitorisk inlärning som under det senaste decenniet har undersökts som huvudprocess vid exponering. Mycket i KBT och FBT behandling för ätstörningar handlar om exponering. Vi utsätter våra patienter för mat och det som de tycker är förbjuden, fettbildande, kaloririk mat. Frågan är huv vi kan göra det ännu mer effektivt för att uppnå bättre resultat och för ökad generalisering. Fredagens artikel handlar om undersökning av dessa processer i samband med exponering för mat som man tenderar att överäta. Man randomiserade 52 deltagare med fetma till tre betingelser: 1) exponering för högrisk mat (sådant man vill gärna överäta) med fokus på habituering, 2) exponering för högrisk mat med fokus på att avfärda förväntningar om att man kommer att överäta den maten, eller 3) ingen exponering.

Det visade sig att de olika exponeringsmetoderna inte skilde sig åt vad gäller effekt, men båda var bättre än kontrollbetingelsen. De som fick exponering åt mindre av den mat de hade blivit exponerad för jämfört med kontrollgruppen. Intressant nog fanns det ingen generaliseringseffekt. De åt mindre av den mat de blev exponerad för, men inte annan förbjuden mat. Exponering gav förväntad effekt oavsett om man hade fokus på habituering eller avfärdande av förväntningar om överätning/hetsätning. De deltagare som fick exponering med fokus på habituering visade i efterhand lika god effekt vad gäller förväntningar och de som fick exponering gällande förväntningar visade lika god habituering.

Forskarna diskuterar sina resultat förtjänstfullt och väcker flera viktiga frågor. Som vanligt blir slutsatsen att exponering är effektiv, men det verkar som att dess effekt utövas via flera mekanismer och att de är nära sammankopplade.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad