Etikettarkiv: Forskning

Fredagsläsning: ”The role of non-suicidal self-injury and binge-eating/purging behaviours in family functioning in eating disorders”

FAmilj

Syftet med artikeln var att undersöka skillnader i familjefunktionalitet mellan familjer med flickor med restriktiva beteenden (43 %) och familjer med flickor med hetsätning/självrensningsbeteenden (57 %), både med och utan självskadebeteende.

Sammanlagt deltog 123 familjer i studien med patienter som diagnostiserats med restriktiv anorexia (43 %), anorexi a med inslag av hetsätning/självresning (25 %) och bulimi (32 %). 70 % av patienterna rapporterade om minst en typ av självskadebeteende vilket var betydligt mer förekommande bland patienter med hetsätning/självrensningsbeteende (83 %) jämfört med de restriktiva anorektiska patienterna (53 %).

I familjerna med patienter med hetsätning- och självrensningssymtom vittnade mammorna om större problem med familjefunktionalitet (problemlösning, rollprestanda, känsloengagemang, beteendekontroll och allmän familjefunktionalitet) när döttrarna även hade ett självskadebeteende. Mammor vars döttrar inte hade ett självskadebeteende upplevde inte lika stora problem i familjefunktionalitet i jämförelse.

Pappor till patienter med hetsätnings-/rensningssymtom rapporterade även om en sämre allmän familjefunktionalitet när döttrarna hade ett självskadebeteende, jämfört mot de som inte hade det. Å andra sidan rapporterade mammor i familjer med restriktiva patienter om en bättre familjefunktionalitet när döttrarna hade ett självskadebeteende jämfört med patienter utan. Pappor till restriktiva patienter rapporterade inte om några skillnader alls i familjens funktionalitet oavsett om patienten hade ett självskadebeteende eller inte.
Resultaten kan förklaras genom skillnaderna i vilken typ av självskadebeteende som kännetecknar hetsätnings-/rensningssymtom i jämförelse med restriktiva symtom. Det har visat sig att självskadebeteenden hos patienter med hetsätnings -och självrensningssymtom kan vara mer impulsiva av naturen och symtombilden involverar skärning och blåmärken till skillnad mot självskador som kännetecknar den restriktiva patientgruppen. Till exempel, i studien finns en högre prevelens av skärning bland patienter som hetsäter/självrensar än det gör bland restriktiva patienter. Denna typ av impulsivt självskadebeteende kan bli mer märkbar för föräldrarna och mer störande för familjefunktionaliteten.

Ni hittar hela artikeln här >

Eve Lishner Freud

Märkt , ,

Maiken Fjelkegard jämför behandlingsmetoder inom heldygnsvård för barn och ungdomar

famavd

Maiken Fjelkegård är överläkare vid Familjevårdavdelningen på Stockholms centrum för ätstörningar. Utöver det så håller hon i en forskningsstudie på SCÄ FoU där hon retrospektivt jämför behandlingsutfallet vid Familjevårdsavdelningen med en heldygnsavdelning i Köpenhamn där hon tidigare arbetade.

Hej Maiken! Berätta om Familjevårdsavdelningens behandlingsmodell!
 -Behandlingsmetoden på Familjevårdsavdelningen är baserad på att familjeinvolvering rekommenderas vid behandling av barn och unga med ätstörningar. Barnet läggs in tillsammans med sin familj, vilket oftast betyder att båda föräldrarna är med. Vissa föräldrar avlöser varandra och även syskon hälsar på så ofta det är möjligt och är med i måltider eller samtal.

Föräldrarna får hjälp att bryta ett ineffektivt matstöd, vända viktkurvan och få tillbaka sin föräldrakompetens. Detta sker i ett intensivt teamarbete med tät kontakt och daglig feedback till familjen. Föräldrarna är både ”medindragna” och ”medansvariga” i behandlingsupplägget. Permissioner till hemmet påbörjas ganska snabbt och utvärderas därefter med familjen. Genom bl.a. MFT (Multi Family Therapy) arbetar vi också med att familjerna kan lära av och stödja varandra.

På vilket sätt skiljer sig Familjevårdsavdelningen mot avdelningen i Köpenhamn?
 -Avdelningen i Köpenhamn är också en specialiserad avdelning för vård av unga med ätstörningar, även med samma antal platser som Familjevårdsavdelningen. Det som skiljer avdelningarna åt är att under tiden 2012-2013 (den perioden som jag kommer att jämföra i min studie) jobbade man helt utan föräldrar på avdelningen. Istället var det kontaktpersoner som hjälpte patienterna i måltidssituationen och även om avdelningen nu har börjat involvera föräldrarna mer har dom fortfarande inte ansvar för barnets matsituation.

Berätta lite om studien, vad fick dig att vilja jämföra de två avdelningarna?
 -Eftersom det inte har forskats på vilken metod som är den mest effektiva inom heldygnsvård, och det inte är många ställen man jobbar med föräldrarna på samma sätt som vi gör på Familjevårdsavdelningen, tycker jag att det skulle ha stor betydelse att undersöka vilken skillnad det finns i behandlingsresultat. Det är intressant att jämföra inläggningstidens längd, antal återinläggningar, viktökning under inläggning, öppenvårdsinsatser efter utskrivning och hur snabb återgången till skola och ”normalt” liv för familjen ser ut.

Hur långt har du kommit hittills?
 -Mycket tid har gått åt till att få ett godkännande från Etiska nämnden till att göra undersökningen. Det har ansökts både i Köpenhamn och i Stockholm. I Köpenhamn har vi fått godkänt att göra undersökningen utan att fråga patienterna om lov innan. I Stockholm har beskedet varit (efter flera ansökningar) att jag ska fråga patienterna och det komplicerar och försenar det hela. Jag har 63 patienter som jag ska fråga, än så länge har bara 20 svarat, så det finns ett bekymmer i att det kan bli svårt att få alla patienter med i undersökningen.

När tror du att vi kan ta del av ett resultat från studien?
 -Jag räknar med att vi har samlat in och analyserar data i slutet av hösten.

Vad blir nästa steg?
 -Jag kommer fortsätta arbetet med att försöka få så många patienter som möjligt att vilja dela med sig av data till studien.

I juninumret av tidskriften Svensk Psykiatri (som ges ut av Svenska psykiatriska föreningen) kan du läsa mer om Familjevårdsavdelningens behandlingskoncept.

Märkt , ,

Tips: Psykiatriföreläsningar på internet

old computer 5

För den som intresserad av att ta del av aktuell forskning, både av klinisk och mer pre-klinisk karaktär, finns det en hel del intressanta föreläsningar att tillgå via nätet. Här i Sverige finns t ex Karolinska Psychiatry Lectures, som har en egen YouTube-kanal där de laddar upp de flesta av sina föreläsningar. Här på bloggen har vi tidigare också tipsat om Gillbergcentrum i Göteborg som publicerar sina årliga Birgit Olsson-föreläsningar online.

Det stora flertalet av de tillgängliga föreläsningsresurserna finns dock vid amerikanska universitet. I USA är det vanligt att psykiatriska kliniker anordnar så kallade Grand Rounds, som inte är ronder i vanlig bemärkelse utan återkommande föreläsningar med inbjudna forskare och experter. Det händer naturligtvis att det är klinikens egna läkare som föreläser, men ännu vanligare tycks vara att framstående externa föreläsare bjuds in. Av den anledningen kan det vara värt att titta närmare även på mindre kända psykiatrifakulteters föreläsningsserier, då föreläsarna så gott som alltid håller hög kvalitet.

Här följer några tips:

Psykiatrifakulteten vid Columbia University i New York har i samarbete med New York State Psychiatric Institute websända Grand Rounds både inom vuxenpsykiatri och barn- och ungdomspsykiatri. Deras föreläsningar återfinns här!

Även New York University publicerar fortlöpande sina Grand Rounds på internet.

Yale University i New Haven har också en stor samling Grand Rounds på sin hemsida.

Grand Rounds från University of Washington i Seattle.

Oregon Health & Science University i Portland.

Case Western Reserve University i Cleveland.

Vissa universitet har liksom Karolinska Institutet valt att lägga ut sina Grand Rounds på YouTube:
Ett av dessa är Medical University of South Carolina i Charleston.

University of Minnesota i Minneapolis/Saint Paul.

University of New Mexico i Albuquerque.

East Tennessee State University i Johnson City.

Institute of Psychiatry at the Maudsley vid King’s College i London har istället för filmade föreläsningar valt att satsa på podcasts i flera serier. Bland annat finns här de återkommande Maudsley Debates, som i ett lite annorlunda format tar upp mer eller mindre omtvistade psykiatriska frågeställningar och låter experter debattera för eller emot. Deras podcasts återfinns här!

University of Edinburgh har ett antal psykiatriföreläsningar publicerade på sin hemsida.

Gresham College i London erbjuder en rad något mer populärvetenskapliga psykiatriföreläsningar här!

Även psykiatriska yrkesorganisationer och föreningar postar föreläsningar online. Hos World Psychiatric Association kan man skapa ett konto och få tillgång till filmade föreläsningar från deras möten.

Brittiska Royal College of Psychiatrists har på sin hemsida en lång rad podcasts med föreläsningar, studiesammanfattningar, intervjuer osv.

European Psychiatric Association publicerar på sin hemsida webcasts från sina årsmöten. Även här måste man först skapa ett konto för att få tillgång till föreläsningarna.

American College of Neuropsychopharmacology har lagt upp videor med föredrag etc från sina årsmöten här!

National Education Allliance for Borderline Personality Disorder är en amerikansk organisation som arbetar för att höja medvetenheten om borderlineproblematik. De har samlat en lång rad föreläsningar på ämnet på sin hemsida.

Amerikanska National Eating Disorders Association har på sin hemsida en rad kortare föredrag och ett par längre webseminarier på ämnet ätstörningar. 

Florida Medicaid Drug Therapy Management Program for Behavioral Health är ett delstatligt kvalitetssäkringsprogram med syfte att höja kvaliteten på förskrivningen av psykofarmaka och förbättra den psykiska hälsan hos patienter anslutna till amerikanska Medicaid. De har på sin YouTube-kanal en rad intressanta föreläsningar på olika ämnen. 

The Cochrane Collaboration har på sin YouTube-kanal bland annat videopresentationer från sina möten. Mycket av materialet handlar om forskningsstrategi och kommunikation och för den som intresserar sig för sådana frågor finns här mycket att hämta.

The Dana Foundation är en internationell forskningsstiftelse med inriktning på neurovetenskap. På sin hemsida har de videoföreläsningar och podcasts med forskare som ingår i deras nätverk. 

Mycket nöje!

Mattias Strand,  överläkare på Mottagning för vuxna och SCÄ FoU

Märkt , , ,

Ny studie: Ätstörningar och personlighet

 

Johanna Levallius

Johanna Levallius

I mars publicerades i tidskriften Journal of Eating Disorders forskningsartikeln ”Who do you think you are? – Personality in eating disordered patients” av Johanna Levallius, David Clinton, Martin Bäckström och Claes Norring. Här har man tittat på samband mellan ätstörningssjukdom och personlighetsfaktorer och jämfört 208 patienter vid SCÄ med en frivillig icke-klinisk kontrollgrupp. Vi ställde några frågor om studien till huvudförfattaren Johanna Levallius, som är psykolog vid KÄTS och doktorandstudent vid Karolinska Institutet. Johanna är också kopplad till FoU-enheten vid SCÄ via sin huvudhandledare Claes Norring.

Hur skulle du sammanfatta era fynd i studien?
-Vi ville undersöka hur personlighetsprofilen ser ut hos patienter med ätstörning och om personligheten har samband med olika ätstörningssymtom. 208 vuxna patienter med bulimia nervosa eller ätstörning UNS jämfördes med kontroller. Jämfört med kontroller skattade patienterna högre känslomässig instabilitet med mycket negativa känslor och mindre grad av positiva känslor. De hade en lägre tro på sin egen förmåga att hantera utmaningar kombinerat med tvivel på att andra skulle kunna fungera som hjälp och stöd. De hade en tendens att handla impulsivt och att skjuta upp viktiga saker till morgondagen. De skattade sig också som mindre sociala och mindre öppna för nya tankar, känslor och aktiviteter. Slutligen var de mer öppna i sina värderingar. De personlighetsdrag som hade starkast samband med ätstörningssymtom generellt var graden av depressiva mönster och grad av tillgivenhet mot andra.

Var något av era resultat extra överraskande?
-Att patienterna inte skattade högre på spänningssökande vilket tidigare studier visat. Andra studier har dock oftast inte haft åldersmatchade kontroller, vilket skulle kunna förklara att vi inte såg någon skillnad mellan grupperna. Spänningssökande är generellt vanligare i unga år och avtar sedan. Vi förvånades även över att det inte var någon skillnad i ordningssamhet, i linje med en strävan efter perfektion. Intervjuer med patienterna (ej publicerat) visar dock att de skattar lågt på ordningssamhet just för att de är perfektionistiska, dvs de ställer höga krav på sig och är inte nöjda med sig själva förrän allt är helt i sin ordning.

Endast få tidigare studier avseende patienter med ätstörningssjukdom har använt sig av den femfaktormodell för personlighet som ni utgått ifrån. Vilka är fördelarna med denna modell?
-Det stämmer. Fördelarna är flera. Det råder idag konsensus inom personlighetsforskningen att femfaktorsmodellen är den som idag bäst lyckats representera personlighet, oavsett vilken kultur som undersöks och om personen har en psykiatrisk diagnos eller inte. En annan stor fördel är att den är tämligen lätt att förstå utan att vara insatt i personlighet och även kliniskt användbar i arbete med patienter.

Er studie innefattar patienter med diagnoserna bulimia nervosa och ätstörning UNS. Vad säger tidigare forskning om personlighetsfaktorer hos patienter med anorexia nervosa? Stöder forskningen en transdiagnostisk ätstörningsmodell ur detta perspektiv?
-För att svara kort: ja, femfaktorsmodellen stöder ett transdiagnostiskt perspektiv. Det är många fler likheter än skillnader mellan diagnoserna ur personlighetssynpunkt. Viktigt att komma ihåg är att alla patienter inte har ”samma” personlighet, det finns flera olika subgrupper, men de grupperna återfinns inom alla ätstörningsdiagnoserna.

Berätta mer om era fynd avseende impulsivitet hos patienter med bulimisymptom – vad består impulsiviteten i?
-Patienterna skattar en mycket hög grad av impulsivitet jämfört med kontroller. Impulsivitet innebär att inte kunna stå emot att göra sådant som har/kan ha negativa följder. Det är alltså skiljt från spontanitet, som är innebär att i stunden vara fri och flexibel i sitt handlande. Det finns flera orsaker till impulsivt agerande, där den viktigaste för bulimiska symtom verkar vara starka negativa känslor. Det vill säga det impulsiva beteendet (t ex att hetsäta/kräkas, spendera pengar, dricka alkohol eller ta droger) är ett sätt att fly från eller ett försök att hantera svåra känslor.

Nu när den här studien är publicerad, vad är nästa steg i din pågående forskning?
-Roligt att du frågar. Nästa steg är att se om personlighet kan förutse hur det går i behandling. Vi vet idag mycket lite om vad som ökar chanserna att bli frisk när man har en ätstörning. Att titta på personlighetens betydelse i detta sammanhang är en möjlighet att både förstå mer om sjukdomen och att få idéer kring element som kan vara viktiga att inkorporera i behandling.

Här finns artikeln att läsa!

 

Märkt , , ,

Ny artikel från Forskargruppen: Systematisk översikt av patientstyrd inläggning

Nolde

Nolde: ”Sea with violet clouds and three yellow sailboats”

Under hösten 2014 inleddes en studie om patientstyrd inläggning vid SCÄ. Som ett första steg har vi gjort en systematisk översikt av vad som tidigare är känt om effekterna av detta koncept. Artikeln, med titeln ”Patient-controlled hospital admission in psychiatry: A systematic review”, publiceras i tidskriften Nordic Journal of Psychiatry under våren men finns redan nu att tillgå online här!

I korthet visar vi här att patientstyrd inläggning i tidigare studier har lett till ökad patientautonomi och -delaktighet, en bättre förmåga att hantera den egna sjukdomen och den egna vardagen samt avsevärt minskade vårdtider inom slutenvården – patienterna har varit inlagda vid fler enskilda tillfällen än innan men under totalt sett kortare tid. De deltagande patienterna har varit nöjda med modellen och eventuell oro hos behandlare kring fel- eller överanvändning av inläggningsmöjligheten har inte besannats. De resultat vi tar upp i artikeln är ju kända sedan tidigare men detta är första gången som någon undersökt omfattningen av den tillgängliga forskningen på området och sammanställt den på ett systematiskt vis. Eftersom delar av det ursprungliga materialet är på norska innebär vår översikt också att det nu blir tillgängligt för en bredare publik.

Det material som översikten baseras på är dock litet och av generellt låg evidensgrad – av förklarliga skäl då det rör sig om ett förhållandevis nytt forskningsfält. De studier vi tittat på kan samtliga ses som pilotprojekt. Alla de studier som ligger till grund för översikten är utförda i Norge och det är svårt att veta hur generaliserbara deras resultat är. Just Norge och Holland ses ofta som föregångsländer i fråga om patientstyrd inläggning och det kan därför vara intressant att notera att vi inte kunde finna en enda holländsk studie på ämnet som levde upp till våra inklusionskriterier, inte heller efter att vi varit i kontakt med holländsk expertis på området. Vidare har patientstyrd inläggning hittills huvudsakligen erbjudits patienter med psykossjukdom eller bipolär sjukdom. Mer forskning behövs, inte minst avseende vilka patientgrupper inom psykiatrin som kan ha nytta av konceptet. Här hoppas vi att vår pågående studie vid SCÄ ska kunna bidra!

Mattias Strand. överläkare och Yvonne von Hausswolff-Juhlin, docent, överläkare och enhetschef

Märkt , , , , , ,

Studie med fokus på schematerapi

Karolin

Karolin Lindberg

Karolin Lindberg är psykolog, psykoterapeut och sedan årsskiftet också gruppledare på Forsknings- och utvecklingsenheten. Vi har ställt några frågor till Karolin om den studie med fokus på schematerpi som hon nyligen genomfört vid Idun dagvårdsenhet.

Hej Karolin! Till att börja med, kan du kort beskriva vad schematerapi är?
 -Schematerapi är en evidensbaserad och integrativ terapiform som är utvecklad av den amerikanske psykologen och forskaren Jeffrey Young. Young arbetade tillsammans med Aaron Beck i slutet av 1970-talet och var där delaktig i utvecklingen av kognitiv terapi. Youngs schematerapi kan ses som en vidareutveckling av Becks ursprungsmodell och är anpassad för behandling av mer långdragen och komplex problematik där sedvanlig KBT inte visat sig vara effektiv. Till skillnad från traditionell KBT har man inom schematerapi bland annat ett större fokus på barndomserfarenheter och terapialliansen. Centrala begrepp och utgångspunkter i behandlingen är:

  • Emotionella kärnbehov (trygg anknytning, egen identitet, empatiska och realistiska gränser och en balans mellan plikt och nöje). Dessa behov är medfödda och vi behöver alla få dem tillgodosedda, ingen har haft det helt optimalt men vi har fått mer eller mindre. Ju mer frustrerade behov desto större risk för att utveckla maladaptiva scheman.
  • Maladaptiva scheman består av tankar, känslor, minnen och kroppsliga sensationer (EJ beteenden). Dessa kan liknas vid emotionella sår som individen fått genom att de emotionella kärnbehoven inte varit optimalt tillgodosedda. I schematerapi ligger fokus främst på maladaptiva scheman men på senare tid har man inom schematerapi även börjat intressera sig för adaptiva scheman.
  • Copingstrategier (beteenden) är individens sätt att hantera den emotionella smärtan som är kopplad till maladaptiva scheman. Copingen kan vara undvikande (flight), överkompenserande (fight) eller kapitulerande (freeze).
  • Ytterligare ett centralt begrepp är modes och detta kan närmast liknas vid ”delsjälv”. Modes delas in i fyra huvudgrupper: copingmodes, barnmodes, dysfunktionella föräldramodes och sund vuxen.

Schematerapi syftar till att läka de emotionella ”såren”, hitta mer funktionella copingstrategier som ser till att individen får sina behov tillgodosedda och arbeta med dysfunktionella förhållningssätt. I detta arbete används kognitiva, beteendeinriktade och emotiva tekniker.
För den som vill läsa mer om schematerapi rekommenderas cbti.se alternativt isstonline.com.

Hur kan man använda sig av schematerapeutiska inslag i vård av ätstörningssjukdom?
 -Vid komplex problematik och samsjuklighet där sedvanlig KBT inte är en framkomlig väg kan schematerapi vara en möjlig terapiform. Det finns i dagsläget dock ingen större studie där man systematiskt har tittat på effekter av schematerapi vid ätstörning.

”Resultatet i studien visar att patienterna generellt upplever modellen som validerande och strukturerande samt att den kan bidra med att ge insikt i hur tankar, känslor och beteenden hänger samman.”

Så vilken forskning finns om schematerapi och ätstörningar?
 -Det finns en del grundforskning om scheman och modes kopplat till ätstörning. Man har även utvecklat olika teoretiska modeller av schematerapi och ätstörning. Det finns även någon enstaka pilotstudie där man mätt effekter av schematerapeutisk gruppbehandling vid ätstörning. Men det behövs mer forskning på området.

Du har nyligen gjort en studie med fokus på schematerapi vid Idun dagvårdsenhet, berätta mer!
 -Den studie som jag genomfört på Idun under de senaste månaderna har syftat till att utvärdera en egenkonstruerad återkopplingsmodell som är baserad på ett schematerapeutiskt formulär som mäter modes. Åtta patienter har fått fylla i formuläret och de har sedan fått återkoppling på sin skattning utifrån en visuell modell och en strukturerad manual i åtta steg. Patienternas behandlare har varit med under återkopplingen. De har sedan i en fokusgrupp fått dela med sig av sina tankar kring modellen och återkopplingen utifrån ett behandlarperspektiv. Resultatet i studien visar att patienterna generellt upplever modellen som validerande och strukturerande samt att den kan bidra med att ge insikt i hur tankar, känslor och beteenden hänger samman. I studien har även framkommit att modellen är mycket potent och kan sätta igång starka känslomässiga reaktioner hos patienten. Återkopplingen bör därför delas upp i flera olika delar. Det är även viktigt att behandlaren är insatt i schematerapi och att patienten följs upp efter återkopplingen. Vidare framkom att behandlarna efterlyser mer ”konkreta” arbetsmetoder och riktlinjer för att kunna arbeta vidare med modellen.

Vad kommer du inrikta dig på framöver i din forskning?
 -I min kommande forskning kommer jag att fortsätta med studier som har ett interpersonellt fokus men dessa kommer inte att ha uttalad schematerapeutisk inriktning. Mer om detta i ett kommande blogginlägg!

Märkt , , , , , , , , , ,

Artikeltips: Ätstörningar och sociala medier

sociala_medier

I början av året publicerades en översiktsartikel av Kathleen Custers, medieforskare vid Leuvens universitet i Belgien, med titeln ”The urgent matter of online pro-eating disorder content and children: clinical practice” i European Journal of Pediatrics. Custers går här igenom den tillgängliga forskningen om pro-anorexiamaterial på internet och pekar på vikten av att som kliniker hålla sig uppdaterad kring den flora av sociala medier som finns och hur innehållet kan se ut i fråga om foton, videor, diskussionsgrupper etc.

En tvärsnittsstudie bland patienter med ätstörningar i åldrarna 10-22 år visade att drygt en tredjedel hade besökt pro-ätstörningshemsidor och att två tredjedelar av dem som gjort det sedan också använt sig av viktminskningsmetoder som de där fått tips om. Att besöka pro-anorexiahemsidor var också förknippat med högre grad av kroppsmissnöje och smalhetssträvan (även om man i dessa studier inte kunde påvisa kausalsamband). Det har dessutom gjorts några experimentella studier där man t ex randomiserat olika grupper av friska kvinnor till att i 90 minuter besöka pro-anorexiahemsidor respektive hälso- och resehemsidor. Man fann här att 84% av dem som besökte en pro-ätstörningshemsida faktiskt minskade sitt näringsintag den kommande veckan, medan ingen skillnad sågs i jämförelsegrupperna. Tre veckor efter försöket uppgav 24% att de fortfarande höll fast vid de diettips som de fått via hemsidorna.

Custers pekar också på att ätstörningsinnehåll på sociala medier (Facebook, Twitter, Instagram, Pinterest, Snapchat, Tumblr, MySpace osv) tycks se lite annorlunda ut jämfört med de mer renodlade pro-anorexiahemsidorna, på så vis att det i högre utsträckning fokuserar på ömsesidigt stöd i fråga om svåra tankar och känslor inför maten och mindre på rena viktnedgångstips. Innehållsanalys av YouTube-videor med ätstörningsmaterial visade att 29% var av pro-anorexiakaraktär, medan hela 56% snarare bedömdes som neutralt informativt material kring hälsa och tillfrisknande. Att notera är dock att pro-anorexiavideorna var tre gånger så populära som de mer neutrala videorna.

”Läser man kommentarer från utomstående i diskussionsgrupper om ätstörningar är det slående hur hatiska och fördömande de kan vara och mot den bakgrunden är det lätt att förstå lockelsen i att söka sig till mer separatistiska hemsidor där man istället får sin ätstörningssjukdom bekräftad som något eftersträvansvärt.”

Artikeln tar också upp en del av de studier som velat problematisera den gängse synen på pro-anorexiahemsidor och som pekat på att de, trots sitt destruktiva innehåll, också kan fungera som ett slags ”andningshål” där personer med ätstörningar för en stund kan få slippa att känna sig avvikande och dömda. Läser man kommentarer från utomstående i diskussionsgrupper om ätstörningar är det slående hur hatiska och fördömande de kan vara och mot den bakgrunden är det lätt att förstå lockelsen i att söka sig till mer separatistiska hemsidor där man istället får sin ätstörningssjukdom bekräftad som något eftersträvansvärt. Att döma av Custers översiktsartikel överväger dock de negativa effekterna med råge.

Läs hela artikeln här!

Läs också när Frisk & Fri (Riksföreningen mot ätstörningar) diskuterar sociala medier i Expressen.

Mattias Strand, överläkare på Mottagning för vuxna och SCÄ FoU

Märkt , , , ,

”Personer med ADHD riskerar att dö i förtid”

YlvaGinsberg

Ylva Ginsberg

Ylva Ginsberg är psykiatriker, forskare och är specialiserad inom ADHD. Ylva är även anknuten till vår forskargrupp på enheten och har ett intresse för ätstörningsproblematik och ADHD. I morse var Ylva med i TV4 Nyhetsmorgon och pratade om att personer med ADHD löper större risk att dö i förtid. Nu handlar inte det här specifikt om ätstörningar men kan vara av intresse ändå. Ta del av klippet här!

Märkt , , ,

Utvärdering av mobil behandlingsmodell

Kalle och Katarina

Carl Lund och Katarina Elf

Carl Lund och Katarina Elf arbetar på Mobila familjeenheten och utvärderar behandlingsmodellen som framgångsrikt har använts på enheten. Tillsammans med David Clinton (KÄTS) kommer dom utvärdera behandlingen med hjälp av data från Stepwise och en kontrollgrupp.

Mobila familjeenheten hette från början Mobila teamet när det startade 2004 på Stockholms centrum för ätstörningar. Mobila enheten träffar unga patienter och arbetar med stöd och matträning både i hemmet och vid möten på kliniken.

Presentera er själva och berätta om er verksamhet.
-Vi är båda sjuksköterskor som jobbar på Mobila familjeenheten. Vi började arbeta samtidigt på Familjevårdsavdelningen (på kliniken) och följdes sedan åt vidare till Mobila familjeenheten där vi trivs väldigt bra! På Mobila familjeenheten träffar vi barn och ungdomar med restriktiva ätstörningar som först utreds och sedan behandlas. Behandlingstiden brukar vara genomsnitt ca 20 veckor (2012). Tillsammans med patienten och familjen träffas vi både i hemmet och på kliniken. Våra patienter har oftast inte varit sjuka under en längre tid vilket gör att vi försöker vara så intensiva som möjligt och hitta en snabb väg till tillfrisknande. Behandlingen är väldigt konkret och vi försöker normalisera måltider och hitta ångesthanteringstekniker.

Berätta om ert forskningsprojekt!
-Vi ska systematiskt utvärdera behandlingsmodellen på enheten tillsammans med David Clinton. Vi kommer jämföra data från Stepwsie mot en matchad kontrollgrupp som sedan följs upp efter ett år. Det kommer även göras en kvalitativ del genom intervjuer med patienter och föräldrar om hur dom har upplevt behandlingen och hembesök.

”I våra pilotintervjuer har dock flera påpekat att man upplever en större trygghet vid hembesök än besök på kliniken vilket gör att behandlingsprocessen kan komma igång snabbare.”

Går det att presentera några resultat än?
-Än så länge är vi uppstartsfasen, men vi har preliminära data från tidigare år som tyder på att en stor del (68% 2012) lämnar den specialiserade ätstörningsvården efter en ”mobil behandling”. Men vi har än så länge inte kunnat se några längre uppföljningar.
I våra pilotintervjuer har dock flera påpekat att man upplever en större trygghet vid hembesök än besök på kliniken vilket gör att behandlingsprocessen kan komma igång snabbare.

När förväntas projektet var klart?
-Forskningsplanen sträcker sig just nu fram till 2018.

Vad händer härnäst?
-Det som står närmast är att utarbeta metoden för våra intervjuer. Under ätstörningssymposiet hade vi en workshop där vi fick flera synpunkter och idéer kring hur intervjuerna kan vara upplagda och genomföras.

Läs mer om mobila familjeenheten här!

Märkt , , , , , ,

Forskningssymposium om ätstörningar

Symposium2

David Clinton (KÄTS) öppnar årets symposium

Idag samlades doktorander och forskare på myntkabinettet i Gamla Stan igen för att delta i årets forskningssymposium om ätstörningar. Forskningssymposium arrangeras varje år av KÄTS i samarbete med SABS och Riksät.

Symposium3

Erika Nyman-Carlsson föreläser

På årets symposium föreläser doktorand Erika Nyman-Carlsson om den svenska valideringen av formuläret Eating Disorder Inventory-3 (EDI-3). Ta del av Erikas publicerade artikel här!

Symposium5

Cindy Bulik

Cindy Bulik är på plats och presenterar banbrytande forskning om genetik och ätstörning!

Symposium6

Claes Norring och Sanna Aila Gustafsson

Claes Norring och Sanna Aila Gustafsson presenterar nya Riksät.

Symposium7

Carl Lund, Katarina Elf och David Clinton

Carl Lund, Katarina Elf och David Clinton berättar om den forskningsstudie som pågår nu på Mobila familjeenheten på Stockholms centrum för ätstörningar.

Symposium1

Glada deltagare från SCÄ FoU!

Märkt , , , , , , , , , , , , , , ,