FoU-bloggen

Det finns begränsad kunskap om svårigheterna i kroppsuppfattning, kroppsmissnöje och relaterade beteenden såsom undvikande av kroppen eller ständig kontroll av kroppen hos patienter med svår (BMI< 15 ) anorexia nervosa (AN) som behandlas på sjukhus med initial allvarlig somatisk instabilitet. Fokus är i regel på att vätska upp dessa patienter och försäkra somatisk stabilitet.

I en studie från Italien har man undersökt dessa variabler hos 139 kvinnliga patienter med svår AN som i genomsnitt var 24.7 år gamla (SD=9.5). De hade haft AN för i genomsnitt 7 år (SD=8.7). En majoritet (69.1%) hade restriktiv AN, medan resten hade episoder av hetsätning och självrensning. De fick svara på flera frågeformulär som mäter ätstörningsspecifik psykopatologi, missnöje med kroppen, undvikanden av kroppsrelaterade frågor, samt ständig kontroll av kroppen vid inskrivning och efter avslutad behandling.

De fick multidisciplinär behandling, men inga specifika behandlingar gällande kroppsuppfattningen (t.ex. inga spegelövningar, etc.). I genomsnitt var patienterna på sjukhuset i 36 dagar (SD=17).

Vid slutet av behandlingen hade deltagarna rapporterat förbättringar gällande hetsätningar och ätstörningsspecifik psykopatologi enligt EDE-Q, samt ångest och depressionsmått och de hade gått upp i vikt (knappt en BMI enhet), men en majoritet (69.8%) behövde fortsatt hjälp i form av dagvård eller andra insatser. Patienterna rapporterade även mindre missnöje med kroppen och undvikande av kroppsrelaterade frågor, men deras beteende att ständigt kontrollera sin kropp förblev oförändrat. De som blev kliniskt sett bättre efter inläggning på sjukhus kännetecknades av klart lägre kroppsmissnöje, kroppskoll och undvikande vid inläggningen.

Patienter med AN och samtidig hetsätning och självrensning rapporterade större kroppsmissnöje vid inläggning, men vid utskrivning hade de större förbättringar i det jämfört med den restriktiva gruppen. Studiens kanske mest intressanta fynd var att högre nivåer av kroppsmissnöje, kroppsundvikande och kroppskoll predicerade sämre utfall även efter att man kontrollerade för BMI, ålder, durationen av ätstörningen, samt ångest och depression vid baslinjen.

Studien stöder tankarna om att i ett tidigt stadium undersöka dessa variabler.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

En betydande andel av patienter med hetsätningsstörning lider samtidigt av övervikt eller fetma. De bästa tillgängliga behandlingarna för patientgruppen ger varaktig effekt på hetsätning och annan ätstörningsspecifik psykopatologi. Behandlingarna har däremot inte medfört viktreducerande effekt, trots att både förbättrat ätande och viktreduktion är mål för patienter som söker behandling. I veckan fredagsartikel beskrivs en behandling som har utformats för att hantera båda dessa problem.

Författarna har utvecklat en behandlingsmodell som bygger på två evidensbaserade behandlingar, KBT-E (enhanced cognitive behavioral therapy, CBT-E) för ätstörningar som är effektiv för att minska hetsätning och KBT för fetma som ger viktreduktion. Modellen beskriver faktorer som vidmakthåller hetsätning, som övervärdering av kroppsform och vikt, begränsat ätande och händelser och känslor som leder till hetsätning. Dessutom integreras faktorer som vidmakthåller fetma, såsom dysreglerad överätning utöver hetsätning, inaktiv livsstil, och orealistiska förväntningar på viktreduktion. Behandlingen är individanpassad och hanterar patientens aktuella vidmakthållande faktorer.

En förutsättning för att integrera viktreduktion i behandling för patienter med hetsätningsstörning, skriver författarna, är att främja flexibel snarare än strikt energireducerad kost som inte bidrar till risken att hetsäta, samt en aktiv livsstil. Tanken är att patienterna ska uppnå och bibehålla en måttlig viktreduktion som ger bättre hälsa, vilket kan vara ≥ 5 % av den ursprungliga vikten vid baslinjen.

Behandlingen består av 24 sessioner som sträcker sig över 24 veckor. Därefter följer en vidmakthållandefas med ” vidmakthållande check-ins ” varje månad i ett år efter behandlingens avslut. Vidmakthållandefasen är utformad för att förstärka och uppmuntra förändringar som har gjorts under den aktiva behandlingsfasen och för att säkerställa att de består. Detta eftersom det är svårt att bibehålla vikten och tidigare forskning har visat att det är främst under de första 24 veckorna som man går ner i vikt. Behandlingen är indelad i fyra faser. De två första faserna har liknande inslag för alla patienter men viktreduktion introduceras tidigare för dem vars hetsätning minskar snabbt. Huvuddelen av behandlingen (fas tre) inkluderar alltid viktminskning och innehållet individualiseras efter patientens vidmakthållande faktorer. Steg fyra fokuserar på att upprätthålla förändringar på lång sikt. För att uppnå tidig förändring omfattar de fyra första veckorna två sessioner per vecka, följt av en session per vecka under huvuddelen av behandlingen och sessioner varannan vecka under sista delen av behandlingen. Den efterföljande vidmakthållandefasen pågår i 12 månader och uppföljning kan eventuellt genomföras digitalt eller via telefon.

För att behandlingen ska föredras framför de bästa befintliga behandlingarna för patientgruppen behöver behandlingen leda till liknande effekt på hetsätning och medföra måttlig och kliniskt signifikant viktminskning som vidmakthålls över tid samt effekten utvärderas, skriver författarna.

Här kan ni läsa artikeln >