Etikettarkiv: Erika Nyman-Carlsson

Erika Nyman Carlsson medverkar i TV4

Idag medverkade Erika Nyman Carlsson i programmet Malou efter tio på TV4 för att prata om hur matmissbruk och andra typer av ätstörningar fungerar.

Ni hittar klippet i sin helhet här >

Taggad

Behandlingsmanual för patienter med ätstörningar och beroendeproblematik

Erika.png

Erika Nyman-Carlsson

Erika Nyman-Carlsson arbetar som FoU-samordnare på Capio Ätstörningscenter i Stockholm och hon är även doktorand vid Örebro universitet under handledning av Lauri Nevonen som är anknuten till Forskargruppen hos oss.

Erika är även projektledare för att ta fram en integrerad behandlingsmanual för unga patienter med ätstörningar och beroendeproblematik tillsammans med Capio Maria Beroende:

Hej Erika! Berätta mer om projektet, hur startade det?

-Det här projektet startade egentligen för flera år sedan när jag började samla in data på patienter från olika beroendemottagningar i Stockholm för en valideringsartikel på ett självskattningsinstrument jag skulle göra. Tyvärr var det svårt att få ihop tillräckligt många för att ha med i artikeln men när jag tittade lite snabbt på det jag hade fått in så var det relativt många som skattade högt på ätstörningsskalorna. I kombination med att jag i mitt kliniska arbete med ätstörningspatienter träffade en del med ett destruktivt förhållningssätt till alkohol och droger och som i vissa fall behövde behandling för det så började jag läsa på lite om vad som fanns på området.

När jag blev mer insatt i forskning om behandling och riktlinjer insåg jag att det fanns ett glapp, precis som med annan samsjuklighet, och min egen erfarenhet av patienter med ätstörning var att behandlingen oftast blev sekventiell och inte integrerad som det egentligen rekommenderas i kliniska riktlinjer.

I korthet kan man säga att jag såg behovet av att åtgärda det här och då uppkom möjligheten att söka pengar via SLL och det gjorde vi och fick medel för att påbörja det här projektet. Det övergripande syftet är att ta fram en integrerad behandlingsmanual för unga patienter med ätstörnings och samtidigt beroende i öppenvård. Det finns etablerade och evidensbaserade behandlingsmetoder för båda tillstånden som inte är helt olika varandra och tanken är att slå samman dessa och skapa en och samma behandling för båda tillstånden samtidigt. Målsättningen är att skapa goda möjligheter för den här patientgruppen att erbjudas en behandling på en enhet, minska risken för ett förlängt sjukdomsförlopp och minska risken för återfall.

I dagsläget är det jag som är projektledare och författare tillsammans med Lars Blomström, chefsläkare på Capio Maria Beroende.

Du arbetar ju både kliniskt och med forskning om ätstörningar, hur vanligt förekommande är det egentligen med beroendeproblematik bland patienter med ätstörningar?

-I en rapport från Statens Institutionsstyrelse gjorde de en kartläggning av klienter med beroendeproblematik som tvångsvårdas och resultaten gjorde gällande att ca 38% av alla tvångsvårdade hade självuppskattade problem med ätstörning. Klienter med beroende som också utvecklat en ätstörning har ofta en ganska omfattande och svårartad symptombild med lång tillfrisknande process. Andra studier har också rapporterat att ca 70% av patienter med beroendeproblematik oroar sig för vikt- och ätande och att droganvändning har varit ett sätt för många att ha kontroll över vikten. Eventuell viktökning är då en stark riskfaktor för återfall för dessa patienter. Många patienter har multipla behandlingsförsök och vandra mellan vårdmottagningarna. Egentligen finns det väl ingen konsensus om en specifik samsjuklighetssiffra, det varierar väldigt. Det beror också på från vilket håll du utvärderar det men det finns siffror som landar runt 15-50%. Men man pratar också om att risken är högre för att missbruka någon drog eller alkohol bland ätstörningspatienter, ca 50% har denna samsjuklighet och bland normalpopulationen ligger det runt 5-10% och motsvarade är det ca 30-40% i missbruksgruppen och prevalensen för ätstörning bland normalpopulationen är väl runt 1-5%.

Ibland jämförs ätstörningar med beroende och missbruksproblem. Vad tänker du om det?

-Jag uppfattar att dessa två diagnoser har samma psykologiska mekanismer i vissa avseenden t.ex. aktiveringen av hjärnans belöningssystem och att vi människor upprepar beteenden som har aktiverat belöningssystemet. Sedan är det en stor skillnad att bruka en syntetiskt drog som frisätter en avsevärt mycket större mängd dopamin och förändrar och försämrar hjärnans funktioner. Patienter med anorexi beskriver ibland en euforisk känsla av att inte ha ätit och personer med hetsätningsproblematik beskriver en känsla av lättnad eller reducerad ångest och oro precis strax före och under hetsätningen men det består ju sällan så länge. Det handlar om en känsla vi minns och vill uppleva igen och ofta är det lättare att ta till beteenden som ger positiva effekter på kort sikt. En person som är beroende av alkohol vet att de långsiktiga konsekvenserna är negativa och det samma sak med en individ med ätstörning och ändå har de båda svårt att förändra sitt beteende. Utifrån den kognitiva beteendeteorin så opererar dessa två tillstånd på samma sätt och ser man till de interventioner man arbetar med i respektive behandlingsformer så är det mycket som är lika.

Vad är tidsplanen och vad hoppas ni få ut av projektet på sikt?

-Målsättningen nu är att få manualen färdig till i slutet på januari. Sedan kommer vi att påbörja identifiering av möjliga deltagare i en pilot som kan börja till hösten 2017. Vi hoppas kunna se att patienter som genomgår den här behandlingen blir symptomfria och inte längre uppfyller kriterier för diagnos men också har en förbättrad livskvalitet. Förhoppningen är sedan att etablera den här behandlingen på våra mottagningar och kanske sprida manualen för bruk inom framförallt beroendevården där de kan jobba med lättare ätstörningsproblematik innan det hinner utvecklas till en svår ätstörning som behöver specialiserad ätstörningsvård.

På lång sikt hoppas jag kunna starta en slutenvård för den här specifika samsjukligheten för de allra svåraste patienterna som behöver tvångsvård under LVM men också har ätstörning som kräver specialistvård. Men det ligger långt fram i tiden, men man måste ha stora planer!

Taggad

SCÄ har startat en egen doktorandgrupp

Doktorshatt

Kliniken har nu bildat en egen doktorandgrupp som kommer träffas regelbundet. Syfte med doktorandträffarna är att skapa ett forum där blivande och registrerade doktorander har möjlighet att träffas och kan utbyta erfarenheter med varandra. Både inför och under doktorandtiden kommer ofta flera frågeställningar upp som vi kan hjälpa varandra med när vi ses.

Gruppen består just nu av Maja Molin, Erika Nyman Karlsson, Anne-Charlotte Wiberg, Karolin Lindberg, Mattias Strand, Carl Lund, Maiken Fjelkegård, Sara Ulfvebrand och Nils-Erik Svedlund. Gemensamt för alla gruppdeltagare är att samtliga har en koppling till SCÄ, antingen genom sitt kliniska arbete eller att sin handledare är med i forskargruppen på SCÄ FoU.

Vi kommer att träffas två gånger per år (en gång på våren och en gång på hösten) och träffarna kommer ske i nära anslutning till när forskargruppen har haft eller ska ha sitt möte.

Följande ämnen kommer diskuteras på doktorandträffarna:

Att ansöka om doktorandtjänst – vad krävs?
Att hålla presentationer och att få feedback
Inför halvtid – vad förväntas, hur går det till?
Etikprövning – hur gör man?
Att göra posters – hur går det till?
Inför disputation – vad ska man tänka på?

Sedan tidigare finns även en nationell doktorandgrupp som vi också tillhör och är engagerade i. Mer information om den kommer i ett senare blogginlägg!

Taggad , , , , , , , , , , , ,

Dags för halvtid!

Erikahalvtid

Erika Nyman-Carlsson

I fredags deltog delar av vår forskargrupp på Erika Nyman Carlssons halvtidsseminarium vid Örebro universitet: ”Anorexia Nervosa – A randomized controlled trial- assessment, prediction and outcome”. Halvtidsnämnden bestod av Katja Boersma (docent och lektor i psykologi vid Örebro universitet), Gerhard Andersson (professor i klinisk psykologi, Linköpings universitet) och Ulf Wallin (Med Dr, överläkare, forsknings- och utvecklingsledare vid Lunds universitet)

Vi vill gratulera Erika till ett väl genomfört seminarium och önskar henne lycka till med det fortsatta avhandlingsarbetet!

Erikahalvtid2

På plats från SCÄ FoU: Sara Ulfvebrand, Nils Erik Svedlund och Karolin Lindberg

Taggad , , , , ,

Ny studie: Validering av EDI-3

Erika2

Erika Nyman-Carlsson

I vintras publicerades en studie av Erika Nyman-Carlsson, Ingemar Engström, Claes Norring och Lauri Nevonen där man velat validera skattningsskalan EDI-3 för svenskt bruk. Vi ställde några frågor om studien till huvudförfattaren Erika Nyman-Carlsson, som är doktorand vid Örebro universitet och forsknings- och utvecklingssamordnare vid Capio Anorexi Center i Sollentuna. Erika är knuten till FoU-enheten vid SCÄ via sin huvudhandledare Lauri Nevonen.

Hej Erika! Berätta lite om den skala ni har undersökt! Var har EDI utvecklats och vilket är syftet med instrumentet?

-Vi har validerat ett självskattningsformulär som heter Eating Disorder Inventory-3. Det är ett formulär innehållandes 91 frågor som berör dels specifika ätstörningssymptom men även andra psykologiska svårigheter som man genom forskning har visat är nära sammankopplade med ätstörningar. Instrumentet kommer ursprungligen från USA och den första versionen presenterades på 1980-talet. Då bestod det av 64 frågor med 8 delskalor. Vartefter tiden går framkommer ju ny kunskap om ätstörningar och man behöver revidera dessa formulär för att bättre mäta det som avses. Instrumentet hade också fått en del kritik för att inte vara tillräckligt pålitligt eller inte mäta rätt saker, varför man gjorde en ny version 1991. Då utökades instrumentet med 27 frågor och 3 delskalor. Samma sak gjordes 2004. Man behöll då samtliga frågor men stuvade om dem i andra delskalor och skapade några nya för att vara mer precis. Det är denna revidering som vi har testat på svenska patienter. Eftersom det kan förekomma kulturella skillnader så är det viktigt att man testar formuläret på svensk population innan man använder det kliniskt.

– Syftet med instrumentet är att använda det i klinisk verksamhet för att planera och utvärdera behandling. Patienter med ätstörningar uppvisar ofta svårigheter även inom andra psykologiska områden. Instrumentet ger en bild av patientens svårigheter inom olika sådana områden och utifrån detta kan man få kunskap om vad som behöver adresseras i behandlingen. När patienten sedan så småningom fyller i formuläret på nytt kan man se vilka förbättringar som skett men kanske även identifiera sådant som fortfarande är problematiskt och som patienten behöver jobba vidare med. Ett annat syfte med instrumentet är t ex att använda det i forskning för att utvärdera behandling på gruppnivå.

I artikeln tar ni upp att de tidigare versionerna av skalan, EDI och EDI-2, har fått en del kritik. Vad var det man inte var nöjd med och vad har man gjort för att förändra detta i EDI-3?

-Det som ifrågasatts mest är att sammansättningen av skalorna inte var tillräckligt bra och tillförlitliga. Man kallar det för att psykometrin i instrumentet var bristande. Visserligen finns det både studier som bekräftat detta och andra som funnit motsatta resultat. Det man nu har gjort är att dela upp frågorna i fler delskalor och strukturera om dem så att de ska bli mer tillförlitliga. Det handlar om att vissa frågor inte hörde ihop med varandra utan passar bättre i andra kombinationer och att reliabiliteten och validiteten förbättrats.

Hur går det egentligen till när man ska försöka validera en ny skala? Vad har ni tittat på i er studie för att avgöra om skalan är användbar eller inte?

-Det finns lite olika sätt att testa ett formulär. För det första kan man titta på om instrumentet är pålitligt eller reliabelt. Det man undersöker då är om skalorna i instrumentet håller ihop, dvs om frågorna som ingår i en subskala mäter samma sak. Om man t ex har en subskala som ska mäta låg självkänsla så vill man se att alla de frågor som ingår i skalan verkar mäta just detta, så att en person som har låg självkänsla svarar i samma riktning på de olika frågorna som berör låg självkänsla. För att undersöka den interna konsistensen i skalorna har vi använt det statistiska måttet Cronbachs alpha. Man får då fram en siffra som är mellan 0 och 1, och ju närmare 1 desto mer sammanhållen är skalan. En ytterligare del är att undersöka att instrumentet särskiljer mellan personer med ätstörning och friska individer. I det här fallet har vi gjort vanliga T-tester som jämför medelvärden och standardavvikelser för varje grupp och individ och genom en beräkning sedan avgör om det finns en statistisk skillnad mellan grupperna, att instrumentet verkar mäta just ätstörningssymptom och att resultatet inte beror på slumpen. Vi inkluderade också en grupp med psykiatriska öppenvårdspatienter som jämförelsegrupp för att se att de också skiljer ut sig från patienter med ätstörning. I den analysen ingår då tre grupper och då gör man en s k ANOVA-analys. Vi tittade också på om det går att särskilja mellan ätstörningsdiagnoser då man sedan tidigare vet att patienter med olika diagnos kan skatta sig lite olika. En ytterligare analys som man brukar göra för att se att instrumentet som helhet håller ihop är en s k faktoranalys, men det har vi inte gjort i vårt fall.

– Utöver detta ville vi också undersöka sensitiviteten och specificiteten i instrumentet. Det innebär att man genom olika beräkningar tar fram ett gränsvärde som majoriteten av personerna med ätstörning skattar sig över och majoriteten av den friska kontrollgruppen skattar sig under. Det finns lite olika riktlinjer för hur hög sensitivitet respektive specificitet man vill ha beroende på vad man mäter. I det här fallet valde vi en nivå på 80% för de respektive grupperna, vilket innebär att risken är cirka 20% att felaktigt identifiera fall som inte är verkliga ätstörningar och 20% att missa individer som borde få en diagnos. Det här handlar om hur säker man vill vara på att identifiera en sjukdom. Talar vi om t ex prostatacancer kanske man hellre vill ha en hög sensitivitet, dvs vara så säker som möjligt på att identifiera cancerfall snarare än att missa dem, och hellre riskerar över- än underdiagnostik. Eftersom EDI-3 inte är ett diagnostiskt instrument utan snarare handlar om att ta fram psykologiska profiler så är en gräns på 80% lagom. Vi har sedan även gjort s k ROC-analyser som baseras på samma tanke. Vi ville ta fram cut-off-värden för respektive diagnos och visa på vilka skalor som bäst verkar predicera en viss diagnos, och det skiljer sig lite åt mellan ätstörningsdiagnoserna. Med andra ord är det ganska omfattande analyser man bör ta hänsyn till när man ska validera ett instrument för att kunna säga något om dess tillförlitlighet.

Ni skriver att värdet av subskalan ”Drive for Thinness” tidigare har ifrågasatts. Vad anser du om detta utifrån era resultat?

-I den här studien visar vi snarare på motsatsen. Subskalan hamnar ganska högt i analyserna som prediktiv skala. Just den här skalan, som är översatt till ”Viktfobi” på svenska, mäter olika beteenden och tankar om vikt och viktreducering. Det man har sett är att detta förekommer även hos friska individer och inte nödvändigtvis behöver vara patologiskt. I det samhälle som vi lever i med ständiga bantningstips och hysteri kring vikt och figur är det sådant som värderas högt hos många i allmänhet. Något som också har ifrågasatts är att patienter med anorexia inte verkar uppvisa dessa symptom i större utsträckning i jämförelse med patienter med andra ätstörningsdiagnoser, varför man har diskuterat om det alls är en lämplig variabel att mäta. Hur som helst så diskriminerar den här skalan i vår studie mellan friska och sjuka och viktfobi är ett problem för många med en ätstörning.

”Det vi observerade var att friska och sjuka här i Sverige ligger närmare varandra när de skattar sina symptom än i internationella studier. Vad det beror på är svårt att svara på, kanske fann vi ett bevis för det svenska ”lagom-syndromet”!”

Baserat på era slutsatser i studien, hur tycker du att man bäst kan använda EDI-3 I den kliniska vardagen?

-Det finns fortfarande frågetecken gällande formulärets användningsområde i screeningsyfte och det är väl egentligen inte det primära ändamålet. EDI-3 är användbart när man ska planera och lägga upp en behandling och efteråt då man ska utvärdera den för den enskilda patienten. Man kan också fylla i formuläret vid flera tillfällen under behandlingens gång för att utvärdera under vägen, för att få guidning om hur patienten har förbättrats och vad man behöver fortsätta att fokusera på. Det är ett bra instrument att också visa för patienten, då de kan se hur de ligger till gällande de olika symptomen. Det blir tydligt och konkret och kanske ett kvitto på att det faktiskt skett förbättringar även om det inte alltid känns så för patienten i stunden.

Ni nämner också att det tycks finnas vissa skillnader mellan svenska patienter med ätstörningar och patienter i Danmark, där skalan tidigare validerats. Berätta mer!

-Vi jämförde våra resultat med danska och internationella studier för att se om det fanns skillnader, och det gjorde det till viss del. Det tyder på att det kan finnas kulturella skillnader i hur man skattar sina symptom. Det vi observerade var att friska och sjuka här i Sverige ligger närmare varandra när de skattar sina symptom än i internationella studier. Vad det beror på är svårt att svara på, kanske fann vi ett bevis för det svenska ”lagom-syndromet”!

Kan du se någon ytterligare förbättringspotential – tror du att det kommer komma en EDI-4-skala framöver?

-Det är inte helt omöjligt. Det finns alltid utrymme för mer kunskap om ätstörningar och deras bakomliggande psykopatologi. Det kommer kanske att dröja ett tag men det finns fortfarande vissa oklarheter som skulle kunna putsas till. Det beror också på om upphovsmannen David Garner orkar göra en ytterligare version, om ingen annan tar över taktpinnen. Något som fortfarande brister är att det överlag är svårt med självskattningsformulär för patienter med anorexidiagnos. Detta är dock inte ett problem specifikt i fråga om EDI-3 utan ett generellt bekymmer med alla skattningsformulär. Det finns olika förklaringar till det; en av dem skulle kunna vara att denna patientgrupp ofta saknar insikt om sin sjukdom och underskattar sina symptom då det kan finnas ett stort motstånd till behandling. Det är ju ett allmänt problem med själskattningsformulär överlag: att svaren behöver vara sanningsenliga om de ska vara till någon användning.

Och vad är nu nästa steg i ditt doktorandprojekt?

-Nu håller vi precis på att sammanställa det sista i min andra artikel som ska ingå i min avhandling. Den handlar om prediktionsfaktorer för behandlingsutfall. Vi undersöker om det finns enskilda delskalor i EDI-3 som predicerar förändring under behandling. Vi tittar på om det finns specifika faktorer som är mer eller mindre gynnsamma beroende på om man får familjeterapi eller individuell terapi. Detta finns det ytterst lite forskning om och ingen större randomiserad studie har tittat på det för just anorexipatienter. Kan inte yppa något än om resultaten, det får bli en annan intervju när artikeln är publicerad…

Här hittar ni artikeln!

Taggad , , , , ,

Helgläsning: Tre nya artiklar från Forskargruppen!

keep-calm-and-read-articles-4

Claes Norring tipsar om tre nya artiklar från Forskargruppen som har publicerats under 2015 och som han även varit medförfattare till.

Den första artikeln handlar om utprovning av den svenska versionen av EDI-3 som har skrivits av Claes Norring, Erika Nyman-Carlsson och Lauri Nevonen. Ta del artikeln här!

Den andra är Johanna Levallius artikel om personlighet hos patienter med ätstörning (som ni kunde läsa om här innan på bloggen). Artikeln är skriven av Johanna Levallius, David Clinton och Claes Norring. Ni hittar artikeln här!

Den tredje artikeln har Claes Norring skrivit tillsammans med tre tandläkare och handlar om salivens biokemiska sammansättning hos ätstörda patienter och matchande kontroller. Här hittar ni artikeln!

Trevlig Valborg!

Taggad , , , , , ,

”Hur hanterar man anorexi som anhörig?”

erica_nyman

Erika Nyman-Carlsson

I morse var Erika Nyman-Carlsson  med i TV4 Nyhetsmorgon och svarade på frågor kring ätstörningar. Se klippet här!

Erika  är doktorand vid Örebro universitet under handledning av Lauri Nevonen som är anknuten till Forskargruppen hos oss. Till vardags arbetar Erika som FOU-samordnare på Capio Anorexi Center i Stockholm

Här kan ni se ett tidigare klipp från i år när Erika var med och pratade om kroppsideal hos unga tjejer, också i TV4 Nyhetsmorgon.

Taggad ,

Forskningssymposium om ätstörningar

Symposium2

David Clinton (KÄTS) öppnar årets symposium

Idag samlades doktorander och forskare på myntkabinettet i Gamla Stan igen för att delta i årets forskningssymposium om ätstörningar. Forskningssymposium arrangeras varje år av KÄTS i samarbete med SABS och Riksät.

Symposium3

Erika Nyman-Carlsson föreläser

På årets symposium föreläser doktorand Erika Nyman-Carlsson om den svenska valideringen av formuläret Eating Disorder Inventory-3 (EDI-3). Ta del av Erikas publicerade artikel här!

Symposium5

Cindy Bulik

Cindy Bulik är på plats och presenterar banbrytande forskning om genetik och ätstörning!

Symposium6

Claes Norring och Sanna Aila Gustafsson

Claes Norring och Sanna Aila Gustafsson presenterar nya Riksät.

Symposium7

Carl Lund, Katarina Elf och David Clinton

Carl Lund, Katarina Elf och David Clinton berättar om den forskningsstudie som pågår nu på Mobila familjeenheten på Stockholms centrum för ätstörningar.

Symposium1

Glada deltagare från SCÄ FoU!

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Erika Nyman-Carlsson medverkar i TV4 Nyhetsmorgon

erica_nyman

Erika Nyman-Carlsson

Erika Nyman-Carlsson är doktorand vid Örebro universitet under handledning av Lauri Nevonen som är anknuten till Forskargruppen hos oss. Till vardags arbetar Erika som FOU-samordnare på Capio Anorexi Center i Stockholm.

Igår var Erika med i Nyhetsmorgon på TV4 och svarade på frågor om ätstörningar. Se klippet här!

Taggad , , , , ,