Etikettarkiv: David Clinton

Stort mörkertal för ätstörningar – fler behöver hjälp tidigt

David Clinton och Andreas Birgegård

Inför World Eating Disorder Day den 2 juni har David Clinton och Andreas Birgegård, som båda arbetar vid Kunskapscentrum för ätstörningar, skrivit en artikel som publicerades i Läkartidningen idag. I artikeln lyfter de bland annat att ny epidemiologisk forskning visar på att 200 000 individer i Sverige har drabbats av en ätstörning någon gång under livet, och att många inte får den vård de behöver.

Läs artikeln i sin helhet här >

Taggad , ,

World Eating Disorders Action Day Special: ”Ätstörningar syns inte alltid utanpå”

FACES

Den 2 juni är det den Internationella Ätstörningsdagen (World Eating Disorders Action Day). Initiativet kommer från föreningar och organisationer världen över, som menar att medvetenhet och kunskap om ätstörningar behöver öka – och att det finns attityder och föreställningar kring sjukdomarna som försvårar bemötandet av problematiken.

I Sverige upplever hälften av alla femtonåringar att de är överviktiga. Var femte trettonårig flicka bantar. Överallt bombarderas vi med budskap – som att män ska ha mer och större muskler och att vi alltid måste tänka på hur vi ser ut, något som även påverkar oss långt ner i åldrarna.

Men det handlar inte om utseendet, inte egentligen. Ätstörningar bottnar ofta i dålig självkänsla och en vilja att ta kontroll över sin situation. Någonstans sker en felkalkylering i vad som bör göras för att må bra. Att kontrollera ätandet och/eller träna överdrivet ger tillfällig ångestlindring. Smärtan och rädslan mattas av. Snart är personen fast i en ond cirkel med destruktiva mönster – där smärtan och rädslan trappas upp och de egentliga problemen kan växa. Att bara fokusera på den fysiska kroppen är att förminska ätstörningsproblematiken.

För att skapa större förståelse för ätstörningar har flera organisationer enats kring en lista med nio centrala sanningar om ätstörningar. Listan är framtagen av professionella och representanter från en rad olika patientorganisationer runt om i världen. Vi vill idag särskilt lyfta två av de här punkterna:

”Många individer med ätstörningar ser friska ut även om de kan vara mycket svårt sjuka”

”Ätstörningar kan drabba alla – oavsett kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning, kroppsform, vikt eller socioekonomisk status”

Det går inte att upprepa tillräckligt många gånger – en ätstörning syns inte alltid utanpå. Det omvända är mycket vanligare – att människor lider i hemlighet. Mörkertalet är stort, inte minst på grund av föreställningen om att ätstörningar bara drabbar unga tjejer, eller att det handlar om att banta. Sanningen är att såväl genetik som miljö spelar in och att alla kan drabbas.

Vi tror att vi kan göra mer för att förebygga ätstörningar. Det handlar om att börja prata om frågorna på ett sätt som inkluderar fler människor. Det handlar om att motverka skammen och skulden som många upplever när de inte känner igen sig själva i den typiska bilden av en person med ätstörningar. Och det handlar om att våga prata om sådant som kan trigga igång ätstörningar – och som skapar den falska bilden av att ångest och rädsla kan kontrolleras genom att skada sin egen kropp och person.

Många människor har idag ett komplicerat förhållande till mat. De begränsar sina liv och skuldbelägger sig själva – utan att det någonsin leder till något positivt. Det finns människor som använder mat för att dämpa sina känslor. Det finns människor som använder svält till samma syfte. Det finns människor som mäter hur mycket de får äta beroende på hur mycket de har rört på sig. Som räknar steg och kalorier och alltid måste förtjäna det som är grundläggande för oss alla – för vi vet att kroppen behöver mat för att fungera. Ibland leder sådana beteenden till en ätstörningsdiagnos. I allra värsta fall leder de till döden. Var tionde vuxen med ätstörning har någon gång försökt ta sitt liv. Ätstörningar är på allvar. Vi vet.

Men vi vet också att det går att bli frisk och fri från ätstörningar.
Ibland är vägen lång och tar flera år. Men tidiga insatser kan leda till kortare behandlingstider och snabbare tillfrisknande.

Tillsammans med flertalet organisationer runt om i världen hoppas vi att ett aktivt arbete för att motverka fördomar – om vilka som kan drabbas – leder till att fler människor kan få behandling eller nås innan de insjuknar. Fler killar syns nu i debatten om ätstörningar, vilket vi tycker är bra och viktigt. Men många vågar inte prata om den här typen av problem, och många vet inte ens att killar kan drabbas. Barn kan också drabbas. Och äldre personer. Sjukdomarna tar inte hänsyn till var du kommer ifrån, hur mycket pengar du tjänar eller var du bor. Vi behöver förändra vårt sätt att se på ätstörningar, så att fler förstår att det kanske gäller just deras liv. Och för att göra det behöver vi ett engagemang från alla – politiker, sjukvård, organisationer och civilsamhället.

Vi behöver samverkan och kunskapsspridning mellan olika aktörer. Det behövs mer resurser för klinik- och patientnära forskning. Vi behöver medier som tar debatten – och granskar budskap som spär på kroppsfixeringen. Och vi behöver resurser till stöd och behandling. För ett samhälle utan ätstörningar där alla är fria att vara sig själva.

Andreas Birgegård
Docent vid KI och enhetschef för Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS)

David Clinton
Docent i medicinsk psykologi, Psykolog, Psykoterapeut, Psykoanalytiker. styrelseordförande Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar

Emma Forsén Mantilla
Psykolog, doktorand på KÄTS och styrelseledamot, Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar

Sanna Aila Gustafsson
Socionom, psykoterapeut, doktor i medicin, ordförande SEDS – Svenska Ätstörningssällskapet

Claes Norring
Adjungerad professor i klinisk psykologi vid KI. Forskningsledare vid Stockholms Centrum för Ätstörningar. Registerhållare för Riksät – Nationellt kvalitetsregister för ätstörningsbehandling.

Lena Westin
Enhetschef, Dala ABC – Kunskapscenter för ätstörningar, styrelseledamot SEDS – Svenska Ätstörningssällskapet

Stefanie Nold
Verksamhetsansvarig, Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar

Thor Rutgersson
Projektledare Idrott – Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fredagsläsning: ”Drop-In Access to Specialist Services for Eating Disorders: A Qualitative Study of Patient Experiences”

Eastman Johnson

Eastman Johnson: ”The field hospital” (1867)

Den här veckan vill jag tipsa om en artikel skriven bl a av våra kolleger David Clinton och Lena Vestin, där de har intervjuat patienter som har deltagit i Dala ABC:s satsning på en drop-inmottagning för personer med ätstörningsproblematik. Artikeln publicerades 2014 i Eating Disorders: The Journal of Treatment & Prevention.

Dala ABC är en landstingsdriven specialistenhet för ätstörningsvård i Falun. Tre dagar i veckan har man här en drop-inmottagning för vuxna där vem som helst anonymt kan komma och träffa en behandlare för bedömning och rådgivning utan att ha bokat tid i förväg och utan att några särskilda kriterier måste vara uppfyllda. Personer med ätstörningsproblematik och deras anhöriga kan också delta i psykoedukationsgrupper enligt denna drop-inmodell. Tanken bakom drop-inmottagningen är att öka tillgängligheten och fånga upp ambivalenta patienter tidigt i sjukdomsförloppet genom att erbjuda ett slags ”smakprov” på vad kliniken har att erbjuda, utan att deltagarna ska känna att de nödvändigtvis binder upp sig för en längre behandlingskontakt. Drop-inbesöken är som sagt anonyma och journalförs inte, om inte personen i fråga sedan väljer att fortsätta i behandling. Av allt att döma väljer också nästan alla personer som använt drop-inmodellen att faktiskt påbörja en regelrätt behandlingskontakt. I artikeln uppskattar man att hela två tredjedelar av patienterna vid Dala ABC etablerat kontakt med kliniken just via drop-inmottagningen.

Ni hittar artikeln här >

Mattias Strand Överläkare, Idun/Iris dagvårdsenheter och FoU

Taggad , , ,

David Clinton är ny forskningschef i Oslo

David Clinton

David Clinton

David Clinton är psykolog, psykoanalytiker och docent i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet, där han också är knuten till Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS). Sedan 2014 är David även forskningschef vid Institutt for spiseforstyrrelser/Villa SULT i Oslo. Chef vid Villa SULT är psykiatern Finn Skårderud, som under många år utvecklat mentaliseringsbaserade behandlingsmetoder för ätstörningsvård. Vi har pratat med David om hans nya jobb:

Hej David! Vad har du för dig just nu?
 -Efter en lång dag av brainstorming här i Oslo sitter jag och väntar på sista flyget tillbaka till Stockholm. Vi var fyra från Villa SULT som träffade representanter från Westerdals School of Arts, Communication and Technology. De är ett stor integrativ utbildningsinstitut som driver olika projekt rörande konst, kommunikation och teknologisk utveckling. Vi träffade dem för att skissa på möjliga samarbetsområden beträffande vårdutveckling, utbildning och forskning. Det var första gången jag var i Oslo sedan september, trevligt att vara tillbaka. För mig är det alltid lite av en utmaning med språket, men steg för steg blir det lite bättre.

Vad består ditt jobb i Oslo i?
 -Min formella titel är forskningschef. Det låter flott, men i praktiken är jag mer av en forskningskonsult. Finn och jag känner varandra sedan länge. Vi ser på ätstörningar på liknande sätt och vi ser båda ett behov av att utveckla nya och innovativa behandlingsmetoder. När frågan kom om att ta ett uppdrag på Villan var det svårt att tacka nej.

Davidbild1

Villa SULT i Oslo. Foto: David Clinton

Hur mycket arbetar du på plats i Oslo?
  -Ganska lite egentligen. Det var en del i början, och det kommer förmodligen att bli mer längre fram. En hel del arbete kan jag göra på distans, men den absolut största delen av min tid går till arbete i Stockholm. Jag trivs mycket bra i Stockholm och har inga planer på att flyta till Oslo, även om det är en spännande stad och jag gillar norrmännen mycket.

Vilka forskningsprojekt driver ni?
 -I början arbetade jag mycket med att få igång vårt eget kvalitetssäkringssystem. Vi har ett mycket bra samarbete med ett företag från Tromsö som heter CheckWare. Vi har utvecklat en egen diagnostisk intervju som skulle kunna sammanfattas som en DSM-5-baserad hybrid av BAB (om det är någon som kommer ihåg det gamla kära instrumentet) och SEDI. Vår intervju heter CLEAR (Clinical Eating Disorders Rating) och genererar DSM-5-diagnoser, precis som SEDI. Vi har även skapat ett eget formulär för motivationsskattning, som jag diskuterade på ett FoU-seminarium på SCÄ förra året. Vårt kvalitetssäkringsbatteri är inte lika omfattande som svenska Stepwise/Riksät. Det består av CLEAR, bakgrundsvariabler och motivationsskattning, CORE-34 och IIP. Vi ville också använda SASB så som i Sverige, men det körde ihop sig med frågor om rättigheter att använda den skalan digitalt.

En väldigt bra del av vårt system är att det lätt kan användas av patienter via web, smartphone osv samtidigt som det har nödvändig säkerhetsnivå (bankstandard). Jämfört med mina erfarenheter av både Stepwise och Riksät är CheckWare-systemet oerhört mycket mer användarvänligt, lättanpassligt och inte minst billigt. Mycket av det vi gör just nu är att se till att kvalitetssäkringssystemet fungerar. Vi arbetar också för att ha en hög grad av uppföljningsstatistik, just tack vare enkelheten och hur systemet lätt kan nås via webben.

Davidbild2

Villa SULT i Oslo. Foto: David Clinton

Vilka forskningsområden vill du utveckla i din roll?
  -Det finns stora forskningsambitioner på Villan som jag hoppas att vi kommer att kunna möta med tiden. Det område som jag är mest intresserad av att utveckla är forskning kring de kreativa behandlingsinslagen som Villan satsar på: att utveckla olika behandlingsinslag (eller kanske rättare sagt aktiviteter) som kretsar kring t ex konst, foto, skrivande, musik och drama. Till detta projekt har vi lyckats knyta framstående kulturpersoner och institutioner i Norge. Forskningen kring de kreativa inslagen kommer förmodligen först och främst att vara kvalitativ, men jag hoppas att vi med tiden även kan åstadkomma en hel del kvantitativ forskning om detta. Jag hoppas att de innovativa projekt som utvecklas på Villan också kan prövas på andra ställen. Varför inte t ex utveckla och utvärdera kreativa aktiviteter för patienter även på SCÄ?

En av de viktigaste anledningarna till varför jag tycker att dessa inslag är viktiga att pröva och utvärdera är att jag tror att de kan bidra till att bryta den ofta orubbliga sjukdomsidentitet som många patienter med ätstörningar har. Dessa personer kan ha en djup identifikation med sina symptom och/eller med attityder och värderingar som vidmakthåller symptomen. För att hjälpa dem ur sina problem behöver vi inte bara motarbeta ”det sjukliga” utan också hjälpa dem att hitta “det friska”. En viktig del av detta friskfokus som jag ser det handlar om att hjälpa personen i fråga att upptäcka den kreativa potentialen som vi alla bär på.Kreativitet blir då en motkraft till den destruktivitet som bidrar till ätstörningsproblematiken.

Men det finns även andra områden som jag gärna skulle utveckla. Det finns ett stort intresse på Villan för att utveckla olika former för att använda sociala medier i behandling. Just idag pratade vi bl a med Westerdals om att utveckla en slags webplattform för kreativt utbytte för patienter (och faktiskt även behandlare!). Westerdals har mycket erfarenhet av att kartlägga och studera hur människor använder sig av sociala medier både kvantitativt och kvalitativt, och ett mycket intressant projekt skulle vara att följa patienter i hur de använder sig av och samspelar i kreativa webbaserade tekniker.
Andra projekt rör bl a ett program för “rask respons” och drop-in, samt förstås utveckling av våra psykometriska metoder. Fortsättning följer.

”Det finns många likheter mellan länderna. Men jag tycker att man är mer öppen för nya metoder i Norge. Utifrån vad jag har sett så här långt kan jag tycka att Sverige är ett försiktigare land. Det är inte lika lätt att vara innovativ och det finns mer skepsis mot det som är obeprövat – både på gott och ont.”

Hur ser de ekonomiska villkoren för forskning ut i Norge?
 -Inga stora skillnader jämfört med Sverige skulle jag säga. Det som dock gör vår situation unik är att Villans verksamhet till stor del grundar sig på filantropiska medel. Jag säger “till stor del” för att dessa medel täcker mycket av drift och lönekostnader, men egentligen inte allt. Patienterna måste ändå betala för sina besök och forskningsanslag måste sökas. Världen är inte helt annorlunda. En ambition är dock att vi ska kunna minska patientkostnaderna genom projekt- och forskningsanslag som kan användas för att bekosta behandling.

Davidbild3

Villa SULT i Oslo. Foto: David Clinton

Ser du några skillnader i hur man arbetar med ätstörningsvård i Norge jämfört med i Sverige?
  -Det finns många likheter mellan länderna. Men jag tycker att man är mer öppen för nya metoder i Norge. Utifrån vad jag har sett så här långt kan jag tycka att Sverige är ett försiktigare land. Det är inte lika lätt att vara innovativ och det finns mer skepsis mot det som är obeprövat – både på gott och ont. Jag uppfattar också Sverige som ett land som byggs mer på konsensustänkande – även det på både gott och ont. Inom psykiatrin och psykoterapin har detta betytt att vissa inriktningar är “inne” medan andra är “ute”. Även om detta håller på mjukas upp kan jag uppfatta Norge som ett land som tolererar mer av en mångfald i hur man arbetar med ätstörningsvård.

Hur kommer det sig att mentaliseringsbaserad behandling (MBT) av ätstörningar blivit så stort just i Norge?
 -MBT är också ganska väl förankrat i Sverige numera – fast kanske mest när det gäller borderlinebehandling. Att Norge ligger före när det gäller ätstörningsvård beror mest på Finn Skårderud och hans dubbla intressen för mentalisering och ätstörningar. Den gemensamma nämnaren där är Hilde Bruch, som tyvärr håller på glömmas bort i Sverige tror jag. Men det norska försprånget beror också på de saker som jag redan nämnt – en större öppenhet för nya inriktningar och mindre betoning på att alla bör tänka lika.

Valet av namnet ”Villa SULT” (inspirerat av Knut Hamsuns roman från 1890) har fått kritik på sina håll, har du några tankar kring det
 -Namnet är i och för sig tänkt att provocera, men jag tror att många svenskar har lätt att missförstå namnet och tolka det på ett ganska konkret sätt. På norska betyder “sult” både svält och hunger. Om du är hungrig säger du “jeg er sulten”. “Sult” är också namnet på ett stort verk i den norska litteraturen. (Filmatiseringen av boken var Per Oscarssons genombrott.) Boken kan ses som något av en existentiell klassiker som handlar om vår “hunger” efter mening. Här finns det en viktig koppling till ätstörningsbehandling. Patienter kan ofta uppleva en hunger efter mening i livet och ett behov av att förstå sina problem. Behandlare kan också på ett liknande sätt känna en hunger efter att inte bara förklara symptom och predicera sjukdomsförlopp utan att även förstå den enskilda patientens liv i ett bredare sammanhang. Det finns helt enkelt mycket som vi kan känna en hunger för i livet.

Sker det något samarbete mellan Norge och Sverige inom ätstörningsforskningen i nuläget?
 -Inte mycket, men lite. Både Claes Norring vid SCÄ:s FoU-enhet och Andreas Birgegård vid KÄTS har hjälpt till med utvecklingen av våra mätmetoder (CLEAR och motivationsskattningen). Det finns lite kontakter mellan svenska forskare och RASP (Regional seksjon spiseforstyrrelser) i Oslo. Och det finns en del utbyte mellan dem som håller på med utveckling av internetapplikationer. Men det finns utrymme för mycket mer spännande samarbete! Är det någon som är intresserad?

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Utvärdering av mobil behandlingsmodell

Kalle och Katarina

Carl Lund och Katarina Elf

Carl Lund och Katarina Elf arbetar på Mobila familjeenheten och utvärderar behandlingsmodellen som framgångsrikt har använts på enheten. Tillsammans med David Clinton (KÄTS) kommer dom utvärdera behandlingen med hjälp av data från Stepwise och en kontrollgrupp.

Mobila familjeenheten hette från början Mobila teamet när det startade 2004 på Stockholms centrum för ätstörningar. Mobila enheten träffar unga patienter och arbetar med stöd och matträning både i hemmet och vid möten på kliniken.

Presentera er själva och berätta om er verksamhet.
-Vi är båda sjuksköterskor som jobbar på Mobila familjeenheten. Vi började arbeta samtidigt på Familjevårdsavdelningen (på kliniken) och följdes sedan åt vidare till Mobila familjeenheten där vi trivs väldigt bra! På Mobila familjeenheten träffar vi barn och ungdomar med restriktiva ätstörningar som först utreds och sedan behandlas. Behandlingstiden brukar vara genomsnitt ca 20 veckor (2012). Tillsammans med patienten och familjen träffas vi både i hemmet och på kliniken. Våra patienter har oftast inte varit sjuka under en längre tid vilket gör att vi försöker vara så intensiva som möjligt och hitta en snabb väg till tillfrisknande. Behandlingen är väldigt konkret och vi försöker normalisera måltider och hitta ångesthanteringstekniker.

Berätta om ert forskningsprojekt!
-Vi ska systematiskt utvärdera behandlingsmodellen på enheten tillsammans med David Clinton. Vi kommer jämföra data från Stepwsie mot en matchad kontrollgrupp som sedan följs upp efter ett år. Det kommer även göras en kvalitativ del genom intervjuer med patienter och föräldrar om hur dom har upplevt behandlingen och hembesök.

”I våra pilotintervjuer har dock flera påpekat att man upplever en större trygghet vid hembesök än besök på kliniken vilket gör att behandlingsprocessen kan komma igång snabbare.”

Går det att presentera några resultat än?
-Än så länge är vi uppstartsfasen, men vi har preliminära data från tidigare år som tyder på att en stor del (68% 2012) lämnar den specialiserade ätstörningsvården efter en ”mobil behandling”. Men vi har än så länge inte kunnat se några längre uppföljningar.
I våra pilotintervjuer har dock flera påpekat att man upplever en större trygghet vid hembesök än besök på kliniken vilket gör att behandlingsprocessen kan komma igång snabbare.

När förväntas projektet var klart?
-Forskningsplanen sträcker sig just nu fram till 2018.

Vad händer härnäst?
-Det som står närmast är att utarbeta metoden för våra intervjuer. Under ätstörningssymposiet hade vi en workshop där vi fick flera synpunkter och idéer kring hur intervjuerna kan vara upplagda och genomföras.

Läs mer om mobila familjeenheten här!

Taggad , , , , , , , , ,

Forskningssymposium om ätstörningar

Symposium2

David Clinton (KÄTS) öppnar årets symposium

Idag samlades doktorander och forskare på myntkabinettet i Gamla Stan igen för att delta i årets forskningssymposium om ätstörningar. Forskningssymposium arrangeras varje år av KÄTS i samarbete med SABS och Riksät.

Symposium3

Erika Nyman-Carlsson föreläser

På årets symposium föreläser doktorand Erika Nyman-Carlsson om den svenska valideringen av formuläret Eating Disorder Inventory-3 (EDI-3). Ta del av Erikas publicerade artikel här!

Symposium5

Cindy Bulik

Cindy Bulik är på plats och presenterar banbrytande forskning om genetik och ätstörning!

Symposium6

Claes Norring och Sanna Aila Gustafsson

Claes Norring och Sanna Aila Gustafsson presenterar nya Riksät.

Symposium7

Carl Lund, Katarina Elf och David Clinton

Carl Lund, Katarina Elf och David Clinton berättar om den forskningsstudie som pågår nu på Mobila familjeenheten på Stockholms centrum för ätstörningar.

Symposium1

Glada deltagare från SCÄ FoU!

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , ,