Fredagsläsning: “Menopausal status and disordered eating and body image concerns among middle-aged women”

Félix Vallotton 1908

En stor majoritet av all forskning om ätstörningar har i första hand berört barn, ungdomar och unga vuxna. Ätstörningssjukdom förekommer dock även i medelåldern och hos äldre personer. I en tidigare österrikisk enkätstudie uppfyllde 4,6 procent av kvinnor i åldrarna 40-60 år kriterierna för en regelrätt ätstörningsdiagnos och ytterligare 4,8 procent uppvisade ätstörningssymptom utan att uppfylla diagnoskriterier. En studie från en amerikansk ätstörningsklinik fann också att andelen medelålders kvinnor av samtliga patienter som erhållit slutenvård pga ätstörningssjukdom ökade från 4,7 procent under perioden 1989-2001 till 11,6 procent under 2002-2006, vilket skulle kunna tyda på att ätstörningar blivit ett allt större bekymmer i denna åldersgrupp.

I denna veckas fredagsartikel har man undersökt om de hormonella och kroppsliga förändringar som sker i samband med menopaus har någon inverkan på förekomsten av kroppsmissnöje och påverkat ätbeteende hos kvinnor i medelåldern. Man jämförde här ätstörningssymptom hos 310 kvinnor i åldrarna 40-68 år och undersökte eventuella skillnader mellan de deltagare som ännu inte inträtt i klimakteriet, de som för tillfället var i klimakteriet och de som passerat menopaus. Forskarnas hypotes var att de kvinnor som var i klimakteriet skulle uppvisa mer symptom på kroppsmissnöje och påverkat ätande än de andra två grupperna.

Denna hypotes visade sig dock inte stämma – man fann i själva verket inga skillnader alls mellan grupperna avseende ätstörningssymptom. En styrka hos forskningsstudien är den förhållandevis stora studiepopulationen, som möjliggjorde indelning i mer nyanserade grupper än liknande tidigare studier. En begränsning är dock att det rörde sig om en tvärsnittsstudie där man undersökt deltagarnas symptombild vid ett enda tillfälle; det hade också varit intressant att följa deltagarna över tid för att se om andra mönster kunde påvisas. Artikelförfattarnas rekommendation är att även fortsatt vara vaksam på ätstörningsproblematik hos medelålders kvinnor rent generellt snarare än att fokusera specifikt på någon period före, under eller efter klimakteriet.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Taggad

Fredagsläsning: Weight gain in anorexia nervosa does not ameliorate the faecal microbiota, branched chain fatty acid profiles, and gastrointestinal complaints

Paul Rogers/New York Times

Den här veckans fredagsartikel fokuserar på ett relativt nytt område inom ätstörningsforskningen, nämligen mikrobiomforskningen. De senaste åren har intresset för bakterierna som lever i, på och runt kroppen ökat explosionsartat. Detta är till stor del på grund av att vi sedan ca 10 år tillbaka har den teknik som behövs för att på djupet undersöka dessa bakteriesamhällen. Den största delen av forskningen har gjorts på magtarmbakterierna, också kallad tarmmikrobiotan. Det finns flera faktorer som påverkar tarmmikrobiotan sammansättning, såsom genetik, allmänt hälsotillstånd, ålder, geografi, kön och läkemedelsexponering (framför allt antibiotika). Men en av de absolut viktigaste faktorerna som kan påverka sammansättningen är kost, huvudsakligen långsiktiga kostmönster, men även kortvariga kostförändringar. Förändringar i tarmmikrobiotan har visat sig vara förknippade med en rad olika sjukdomar och sjukdomssymptom, tex olika magtarmsjukdomar som IBS och IBD, men också ångest och depression. Samtidigt finns forskning som visar att tarmmikrobiotan är inblandad i viktreglering och energiomsättning. Även inom ätstörningsforskningen har man börjat intressera sig för hur sambandet mellan kompositionen och mångfalden i tarmmikrobiotan och ätstörningar ser ut. Alla studier som hittills genomförts har gjorts på patienter med anorexia nervosa, och de allra flesta har varit tvärsnittsstudier med bara ett mättillfälle.

Den här veckans fredagsartikel publicerades i Scientific Reports 2016 och är den hittills största longitudinella studien som gjorts. Deltagarna i studien var patienter med anorexia nervosa (n = 55) följdes under behandling och viktuppgång (n = 44) och jämfördes med en grupp normalviktiga, friska individer (n = 55). Syftet med studien var dels att undersöka om tarmmikrobiotan hos patienter med anorexia nervosa var rubbad jämfört med normalviktiga kontroller, och dels om dessa potentiella rubbningar normaliseras efter behandling och viktuppgång. I denna studie tittade man både på sammansättningen av bakterier i tarmmikrobiotan men även på kortkedjiga fettsyror, vilket är de metaboliter som tarmmikrobiotan producerar mest av.
Studien bekräftade tidigare studiers resultat, dvs man fann förändringar tarmmikrobiotan hos patienter med anorexia nervosa jämfört med friska kontroller, där patienterna hade annorlunda sammansättning och lägre mångfald än kontrollgruppen. Efter behandling och viktuppgång ökade både mångfalden och mängden bakterier hos patienterna, men skillnaderna utjämnades inte.
Man hittade också skillnader i de bakterieproducerade metaboliter som undersökts och fann förhöjda koncentrationer av förgrenade fettsyror hos patienterna, som inte återvände till de nivåer som mättes i kontrollerna efter behandling.

Sammanfattningsvis kan man säga att flertalet studier nu bekräftat att det är skillnader i tarmmikrobiotan när vi jämför patienter med anorexia nervosa men friska kontroller. Dessa skillnader verkar inte heller automatiskt försvinna i och med behandling, men vi vet fortfarande inte vad som händer på lång sikt. Nästa steg inom forskningen är att undersöka vad dessa skillnader betyder för funktionen av tarmmikrobiotan och hur detta kan påverka behandling, symptom och tillfrisknande.

Här kan ni läsa artikeln >

Camilla Wiklund, doktorand på CEDI – Centre of Eating Disorders Innovation

Taggad

The future of psychiatry: Dr Joshua Gordon föreläser i Stockholm

joshua_gordon_large_155629_1

Joshua A. Gordon, M.D., Ph.D. Foto: National Institute of Mental Health

Den 20 mars bjuder Centrum för Psykiatriforskning (CPF) in till en eftermiddag med föreläsningar och poster sessions under titeln The future of psychiatry i Aula Medica. Huvudtalare är Dr Joshua Gordon som en av världens mest inflytelserika psykiater och chef för National Institute of Mental Health (NIMH).

Utöver det kommer Nitya Jayaram-Lindström, chef för CPF, visa upp vad som pågår inom psykiatrisk forskning i Stockholm just nu och Karolinska Institutets rektor Ole Petter Ottersen kommer tala om KI:s roll i den stora utmaningen med psykisk ohälsa. Armita Golkar är moderator för dagen.

Det är helt kostnadsfritt och ingen föranmälan krävs!

Datum och Tid:
Onsdagen den 20 mars klockan 14:00-18:00

Plats:
Aula Medica, Karolinska Institutet, Nobels väg 6 Solna

Program:

14:00: Introduction of the day
Coordinated by the moderator of the event, Armita Golkar

14:15: Talk by the President of Karolinska Institutet
Professor Ole Petter Ottersen

14:50: Psychiatry Research in Stockholm – Milestones Achieved and Future Directions
Nitya Jayaram-Lindström, Director of CPF

15:15: Opportunities and Challenges in Psychiatric Neuroscience
Dr Joshua Gordon, Director of NIMH

16:15: Q & A session
Moderated by Armita Golkar

16:50: Poster Session (along with finger food and drinks)

18:00: Poster Prize Announcement

Taggad , , ,

Fredagsläsning: Online prevention of disordered eating in at-risk young-adult women: a two-country pragmatic randomized controlled trial

Social media

Den här veckan fokuserar vi på preventionsforskning och resultat från en studie om online prevention av stört ätande hos unga kvinnor (18-25) i Australien och Nya Zeeland.
Artikeln som är från hösten 2018 presenterar en pragmatiskt kontrollerad randomiserad studie där effekten av två preventiva program i jämförelse med en kontrollgrupp studeras på både kort sikt och efter ett år. Uttrycket pragmatiskt i det här fallet innebär att man hade bredare rekryteringsbas än i tidigare studier, använde sig av bara självrapportering (inga kliniska intervjuer eller bedömningar), tillät att deltagarna kunde ha ganska höga symptom ifrån början och programmen erbjöds utan stöd, för att testa effekten av sådana program när de skalas upp för hög tillgänglighet.

Stört ätande är ett samlingsnamn för sub-tröskel versioner av anorexi, bulimi och hetsätningsstörning där nyckelbeteenden som kännetecknar ätstörningar är närvarande. Författarna studerade i vilken utsträckning man kan förebygga uppkomst av stört ätande, samt hjälpa kvinnor som redan lider av sådana tillstånd att få hjälp med sina problem genom att ge dem tillgång till självhjälpsbehandling utan stöd via två olika online-program. Studien ramades in som ett sätt att förbättra sin kroppsuppfattning. Deltagarna rekryterades via annonser på campus, sociala medier och artiklar om studien i olika tidningar. De program vars effekt studerades var dels den relativt otestade Media Smart-Target (MS-T) och den annars mer beprövade programmet Student Bodies (SB) som vanligtvis levereras med veckovis stöd från en guide och inte som ren självhjälp. Effekten av dessa program jämfördes med en kontrollgrupp där deltagarna fick regelbundna meddelanden om utveckling av en positiv kroppsbild. Studien mötte en rad problem med deltagande för båda programmen men särskilt för SB programmet som utöver låg följsamhet från deltagarna att jobba med det också hade tekniska problem pga tillkortakommanden hos leverantören. Deltagarna i MS-T och SB hade lite lägre risk att utveckla stört ätande vid 1-årsuppföljningen jämfört med deltagarna i kontrollgruppen, men den preventiva effekten var inte signifikant. Resultatet för MS-T stod ut från de två andra grupperna om man t.ex. ser till deltagarnas inrapporterade livskvalitet. MS-T hade inför studien uppdaterats för att ha större fokus på vissa riskfaktorer (t.ex. internalisering av budskap om skönhet från media) som enligt forskning har varit viktiga för prevention.

Forskarna menar att resultaten föranleder ytterligare forskning om MS-T som ett möjligt komplement och lättillgänglig intervention för patienter som redan tar emot andra former av behandling för ätstörning – samt att SB baserat på erfarenheten i detta försök verkar fungera bättre i dess originalversion (dvs kombinerat med regelbundet stöd från en guide). För framtiden önskar författarna mer kunskap kring hur man bäst kan motivera patienter till att engagera sig i online-programmen och i första hand påbörja och genomföra behandlingen. Det var många som inte öppnade hemsidan för behandlingarna. Vidareutveckling av dessa och liknande program är enligt forskarna rätt steg framåt för att optimera och distribuera behandling till de som lider av stört ätande eller ätstörningar. Denna studie bidrar, trots sina metodiska och tekniska tillkortakommanden, med intressant information och ställer viktiga frågor. Det visar sig att 33.5% av de potentiella deltagarna aldrig ens gick till hemsidorna för programmet. Varför betydligt fler slutförde MS-T än SB programmet? Hur viktigt är stöd från en guide eller en behandlare för att följa ett program och för effekten? Kan sådana program (ren självhjälp utan stöd) vara kostnadseffektiva då de inte kräver någon satsning från professionella?

Här kan ni läsa artikeln >

Nina Mie Lindvall, Psykologkandidat och Ata Ghaderi, Psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Metro debatt: Medias rapportering om ätstörningar är skadlig

Metro debatt

Foto: Metro/Johan Söderling, Unsplash

Idag skriver Frisk & Fri ett debattinlägg på Metro debatt om medias ansvar vid rapportering om ätstörningar:

 –Vi anser att media har ett ansvar att rapportera om ätstörningar på ett sätt som inte är skadligt, menar Thor Rutgersson, Maja Engström och Stefanie Nold från Frisk & Fri -Riksföreningen mot ätstörningar

Läs hela inlägget här >

Taggad ,

Fredagsläsning: “Why is premorbid BMI consistently elevated in clinical samples, but not in risk factor samples, of individuals with eating disorders?”

doc

Den här veckan är fredagsläsningen en kort artikel under rubriken ”An Idea Worth Researching” i International Journal of Eating Disorders. Artikeln utgår från det faktum att man vet att många patienter med ätstörningssjukdom, oavsett specifik diagnos, har en historia av ett relativt högt BMI före de insjuknade – ett scenario kan t ex vara att man som barn har blivit retad för att man har varit stor och att det i sin tur ligger bakom bantning och restriktivitet. Artikelförfattarna har gått igenom forskning om BMI som riskfaktor vid ätstörning och då hittat ett oväntat mönster. I alla tillgängliga retrospektiva forskningsstudier där man undersökt tidigare BMI hos patienter inom ätstörningsvården har man funnit en tendens till ett relativt sett högt BMI före insjuknandet, i enlighet med scenariot ovan. I prospektiva befolkningsstudier, dvs forskning där man har följt ett stort antal personer i befolkningen och dokumenterat vilka som sedermera har utvecklat en ätstörning och vad som kännetecknat dessa personer före insjuknandet, har ett högt BMI dock tvärtom inte framträtt som en riskfaktor i merparten av studierna. Artikelförfattarna pekar på ett behov av att ta reda mer om vad denna diskrepans beror på och kommer med egna hypoteser. Exempelvis skulle det kunna vara så att de patienter inom ätstörningsvården som har studerats i de retrospektiva studierna har en allvarligare ätstörningssjukdom än dem man har fångat upp i de prospektiva studierna – de förstnämnda har ju de facto blivit föremål för specialiserad vård medan den senare gruppen kan ha inkluderat personer med lindrigare problematik. Detta skulle innebära att ett högt BMI före insjuknande utgör en riskfaktor för att utveckla just en allvarlig ätstörningssjukdom, men en inte en riskfaktor för ätstörningar rent generellt. Stora prospektiva studier är komplicerade att genomföra, men enligt artikelförfattarna är det trots detta framför allt retrospektiva studier på patienter med ätstörningar som saknas på detta område.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Fredagsläsning: “Infant feeding behaviours and attitudes to feeding amongst mothers with eating disorders: A longitudinal study”

joaquin s

Joaquin Sorolla y Bastida: Madre (1895)

Det finns sedan tidigare ett flertal studier som har undersökt vilken påverkan mödrar med ätstörningssjukdom kan ha på sina barns ätande. Fynden har dock varit spretiga. I vissa studier har man funnit att barn till mödrar med en ätstörning ammats längre än andra barn, i andra studier har de ammats kortare och i vissa studier har man inte kunnat påvisa några skillnader. På samma sätt skiljer sig forskningsfynden åt då det gäller matningsbeteenden hos mödrar. I vissa studier har man funnit att mödrar med en ätstörning tenderat att ge sina spädbarn mindre matmängder än genomsnittet, medan andra studier har visat att barn till mödrar med en historia av ätstörningssjukdom fått i sig en näringsmässigt bättre kost än andra barn. Dessa resultat kan naturligtvis bero på tajming: mödrar med en tidigare ätstörning som sedan har tillfrisknat kan möjligen antas vara mer vaksamma på att deras barn verkligen får i sig en fullvärdig kost. Det har också visat sig att oro över barnets vikt hänger samman med könet hos barnet, där oron för övervikt generellt har visat sig vara större om barnet är en flicka än om det är en pojke. Merparten av de befintliga forskningsstudierna på området är dock små och har inte använt sig av en kontrollgrupp.

Denna veckas fredagsartikel publicerades i European Eating Disorders Review 2018. Här har man följt nyblivna mödrar med tidigare respektive pågående ätstörningssjukdom samt en kontrollgrupp med friska mödrar utan tidigare ätstörning under två års tid efter förlossningen – detta är därmed den första kontrollerade longitudinella studien på området. Syftet med studien var att undersöka eventuella samband mellan ätstörning hos modern och sådant som amning, matningsbeteenden/-attityder och hur föräldern modellerar (verbalt, avsiktligt och oavsiktligt) ätbeteenden inför barnet. I korthet fann man här endast små skillnader. Man påvisade inga skillnader mellan grupperna i fråga om hur stor andel som ammade sina barn de första sex månaderna. Hos mödrar med en pågående ätstörningsproblematik var det vanligare med oro över att ens barn skulle äta för mycket eller bli överviktigt vid sex månaders ålder, medan mödrar med en tidigare ätstörning uppvisade mer av denna sorts oro både vid två månader och sex månader. Man fann dock inga skillnader i den faktiska kroppsvikten hos deras barn jämfört med kontrollgruppen. När man slog ihop grupperna med pågående eller tidigare ätstörning såg man hos dessa mödrar också en minskad medvetenhet om vad man här kallar oavsiktlig modellering, dvs ätbeteenden hos föräldern som barnet uppfattar och tillägnar sig utan att det har varit förälderns medvetna avsikt att ”lära” barnet något. Detta går stick i stäv mot vad man påvisat i tidigare studier, där mödrar med ätstörningsbesvär snarare har tenderat att vara mer medvetna om denna typ av oavsiktlig påverkan. I fråga om avsiktlig modellering, dvs att medvetet visa barnet hur man vill att det ska äta, och verbal modellering, dvs att med ord uppmuntra barnet vid matning, såg man inga skillnader mellan grupperna.

En begränsning hos studien är att grupperna med mödrar med tidigare eller pågående ätstörningssjukdom var för små för att möjliggöra statistisk analys av olika typer av ätstörning. Här slog man istället ihop personer med anorexia nervosa, bulimia nervosa eller hetsätningsstörning i en och samma grupp, men det är såklart rimligt att förställa sig att beteenden och attityder kring matning kan skilja sig åt beroende på vilken typ av ätstörning mödrarna är drabbade av.

Man pekar i artikeln också på vikten av att utröna mer om vilket inflytande pappors ätbeteenden och -attityder har under småbarnsåren. Vi har tidigare refererat en studie om pappors påverkan här, dock delvis utifrån ett mer genetiskt perspektiv >

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Taggad ,

Välkommen till Öppet Hus på SCÄ!

Banner3

Den 20 februari bjuder vi åter igen in till en dag med föreläsningar och workshops på Stockholms centrum för ätstörningar. Syftet är att informera om vår verksamhet, men också för att sprida kunskap om ätstörningar. Vi riktar oss främst till dig som arbetar inom sjukvården, kommunen, skolan eller studerar.

Vi inleder dagen med föreläsningar där vi presenterar flera delar av vår verksamhet. På eftermiddagen har ni möjlighet att välja mellan workshops som fördjupar sig i olika teman. Den här gången erbjuder vi även ett begränsat antal platser till en föreläsning med professor Cynthia Bulik som presenterar nya sätt att se på anorexia nervosa.

Cynthia är leg. psykolog, professor och grundare av Center of Excellence for Eating Disorders vid University of North Carolina i USA. Hon ansvarar även för Centre for Eating Disorders Innovation – CEDI på Karolinska Institutet.

Anmälan (OBS! fullsatt)
Anmälan sker via den här länken senast onsdagen den 13 februari. Det är kostnadsfritt att delta och vi tar emot max 60 personer.

Plats
Föreläsningssalen Plan 1, Stockholm centrum för ätstörningar, Wollmar Yxkullsgatan 27. Du tar dig enklast till oss med tunnelbana, hållplats Mariatorget (uppgång Torkel Knutssonsgatan).

Program:

10:00-11:00

Inledning och presentation av Stockholms centrum för ätstörningar
11:00-12:15
Öppenvårdsbehandling för vuxna patienter
12:15-13:30
Lunch (SCÄ bjuder inte på lunch)
13:30-14:45
Öppenvårdsbehandling för barn och ungdomar

15:00-16:30 Workshops:

1. Cynthia Bulik – “Reconceptualizing anorexia nervosa as a metabo-psychiatric disorder” (Begränsat antal platser)
2. Eira-mottagningen – Vård av långtidssjuka patienter
3. Familjevårdsavdelningen – Behandling av barn, ungdomar och deras familjer

Taggad ,

Fredagsläsning: “Family-based treatment: Where are we and where should we be going to improve recovery in child and adolescent eating disorders”

joan brown

Joan Brown (1963)

Den här veckan vill vi tipsa om en färsk artikel av James Lock och Daniel Le Grange som tar upp vad man inom behandlingsforskningen i nuläget vet och inte vet om familjebaserad behandling (FBT) för barn och ungdomar med ätstörningssjukdom. Författarna redogör först i korthet för det förhållandevis starka forskningsstöd som de menar finns för manualiserad FBT vid både anorexia nervosa och bulimia nervosa hos ungdomar, vilket har medfört att behandlingsmetoden i flera internationella kliniska riktlinjer rekommenderas som förstahandsval för ungdomar med anorexia nervosa och som en av flera rekommenderade behandlingar vid bulimia nervosa. Man pekar också på det återkommande fyndet att FBT tycks vara mindre effektivt och kräva längre behandlingsperioder för patienter med tvångsmässiga svårigheter som en del av sin problematik. Studier pekar dessutom på att höga nivåer av föräldrakritik gentemot patienten påverkar behandlingen negativt och att detta kan behöva bemötas för att uppnå bättre utfall. Precis som i flera andra behandlingsformer vid ätstörningssjukdom så verkar också viktåterhämtning så tidigt i förloppet som möjligt vara en tydligt gynnsam faktor vid FBT.

Det riktigt intressanta i artikeln är kanske genomgången av de utmaningar som FBT-forskningen just nu står inför. En väletablerad utveckling av FBT är multifamiljeterapi, där flera familjer går i behandling tillsammans. Fler forskningsstudier av hög kvalitet avseende multifamiljeterapi behövs – i dagsläget finns enligt artikelförfattarna endast en välgjord studie på området, utförd av Ivan Eisler med kolleger i London. Behandlare i San Diego och London har också utvecklat en intensiv form av familjeterapi baserad på FBT, som även den behöver utvärderas ytterligare. Vidare behöver man ta reda på mer om gynnsamma och ogynnsamma faktorer i behandlingen, så som tvångsmässighet och föräldrakritik enligt ovan, för att bättre kunna skräddarsy FBT utifrån den enskilda familjens situation och behov. Man har t ex föreslagit att svårigheter i form av kognitiv flexibilitet kan utgöra ett hinder i behandlingen och att det kan behöva bemötas med mer riktade parallella åtgärder.

Artikelförfattarna tar också upp den viktiga frågan om ”treatment gap” som vi tidigare har lyft här på bloggen > Kanske är den verkliga utmaningen för tillfället inte att förbättra kvaliteten på FBT utan att överhuvudtaget nå ut med verksam behandling till så många som möjligt. I ett internationellt perspektiv erbjuds FBT vid ätstörningssjukdom i dagsläget huvudsakligen vid ett litet antal specialistmottagningar i storstadsområden. Författarna diskuterar här sådana möjligheter som telemedicin – dvs att ge psykoterapeutisk behandling via videolänk – eller att erbjuda FBT i en manualiserad internetversion i form av så kallad guidad självhjälp, där en behandlare med jämna mellanrum ”träffar” föräldrar online och ger dem råd om hur de kan gå vidare i behandlingen där hemma. Man kan också tänka sig nya och mer lättillgängliga sätt för att utbilda fler behandlare i FBT, även här t ex med hjälp av onlineverktyg.

En kommentar till den här artikeln är att Lock och Le Grange i egenskap av framstående forskare på FBT-området själva har stått för en hel del av de tidigare studier som de refererar till, vilket naturligtvis kan bidra till att de framhåller metodens fördelar. I en systematisk översikt av familjebaserade approacher i behandlingen av anorexia nervosa utförd för Cochrane som publicerades hösten 2018 var den sammantagna bilden inte fullt lika positiv. Man lyfte här framför allt fram att den allmänna evidensgraden hos de publicerade studierna på området är låg eller mycket låg. Detta baserades delvis på att en stor andel av dem inte tydligt redovisat risk för så kallad bias, dvs faktorer som otillbörligt kan ha påverkat det publicerade resultat i olika riktning. Exempelvis pekar man i Cochraneöversikten på att det är svårt att få en bild av hur pass oberoende och ”blinda” bedömarna av utfallet i studierna har varit. I vissa studier tycks det ha varit samma behandlare som utfört både FBT och jämförelsebehandlingen – ett sådant upplägg är knappast optimalt då det naturligtvis kan medföra en risk för att man som behandlare, medvetet eller ej, på olika sätt premierar den behandling man själv tror mest på. Oavsett dessa övergripande invändningar ger dock Locks och Le Granges artikel en intressant fingervisning om vart FBT-forskningen är på väg och vilka huvudproblem man ser i dagsläget.

Här kan ni hitta artikeln >

Och här kan du läsa Cochraneöversikten på området >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Taggad

Forskningsanslag till projektet om självvald inläggning

fireworks

Liksom förra året har SCÄ:s forskningsprojekt om självvald inläggning för personer med allvarlig ätstörningssjukdom i år erhållit ett forskningsanslag på 50 000 kr från Fredrik och Ingrid Thurings stiftelse, som delar ut fondmedel till medicinsk forskning med fokus på psykiatri och forskning om barn och ungdomar med funktionshinder eller kronisk sjukdom.

Projektet om självvald inläggning har dessutom erhållit ett forskningsanslag på 75 000 kr från stiftelsen Kvinnor & Hälsa. Här kan du läsa mer om årets stipendiater >

Vi är oerhört tacksamma för dessa generösa bidrag till forskningen om självvald inläggning och ser fram emot att under 2019 presentera ytterligare resultat från projektet!

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Taggad