Kategoriarkiv: Okategoriserade

Body Mistrust Bridges Interoceptive Awareness and Eating Disorder Symptoms

Svårigheterna med att känna vad som försiggår inom en (hunger, mättnad, smak, beröring, smärta, hjärtrytm, andfåddhet, etc), också kallad svårigheter med interoceptiv medvetenhet, är sedan länge ett känt problem hos inte bara patienter med ätstörningar, utan även vid andra tillstånd såsom panik syndrom, depression, generaliserad ångest, autism, etc. I en studie undersökte en forskargrupp i USA hur interoceptiva svårigheter och symtom på ätstörningar relaterar till varandra. Interoceptiv medvetenhet är ett multidimensionellt begrepp. Det handlar om processer såsom förmågan att notera kroppsliga förnimmelser, att uppmärksamma kroppsliga förnimmelser utan distraktion eller oro, att reglera uppmärksamhet och emotion genom att uppmärksamma kroppsliga förnimmelser, att vara medveten om länken mellan kroppsliga signaler och emotioner, samt att lyssna på och lita på kroppsliga förnimmelser. I forskning tenderar man att ignorera att begreppet har ett flertal dimensioner och frågan som forskargruppen ställer sig är vilken dimension har starkast samband med ätstörningar.

Forskarna samlade in data på interoceptiv medvetenhet och symptom på ätstörningar hos 241 vuxna och 187 tonåringar som var remitterade till en ätstörningsklinik mellan 2013 och 2018. Forskarna valde att göra nätverksanalyser som är klart mer avancerade analyser än sedvanliga korrelationer och regressioner. Via dessa analyser såg man att upplevelsen av att inte kunna lita på sin kropp som ett säkert ställe (opålitlighet av kroppen) var den bästa förklaringen till sambandet mellan problem med interoceptiv medvetenhet och ätstörningar. När man relaterade alla symptom till utfall såg man också att önskan att gå ner i vikt signifikant predicerade lägre sannolikhet att tillfriskna vid utskrivning. Att känna sig osäker i sin kropp hade tydliga och starka samband med övervärdering av vikt och figur som är en central aspekt i diagnostiken vid anorexia nervosa, bulimia nervosa och flera andra relaterade former av ätstörningar. Dessa fynd har implikationer för behandling, då fokus på dessa kroppsrelaterade upplevelser kan potentiellt stärka våra interventioner.

Här kan du läsa artikeln

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

FREDAGSLÄSNING: ”CANADIAN PRACTICE GUIDELINES FOR THE TREATMENT OF CHILDREN AND ADOLESCENTS WITH EATING DISORDERS”

Lönnlöv

I Canada har man saknat riktlinjer för behandling av barn och ungdomar med ätstörningar. En omfattande grupp av forskare har gjort en ambitiös översikt med hjälp av strukturerade metoder för kvalitetsgranskning av studier (GRADE), där studiernas risk för snedvridning av resultat haft en avgörande betydelse för deras värdering. Det är ett omfattande arbete där samtliga interventioner för olika former av ätstörningar hos barn och ungdomar har graderats. Även intensitetsnivå av interventionerna (öppenvård, dagvård, heldygnsvård, samt behandlingshem) i de olika studierna har beaktats noga.

Forskarna drar slutsatsen att familjebaserad behandling (FBT) med minsta intensitetsnivå (öppenvårdsbehandling i första hand, sedan dagvård och i nästa steg heldygnsvård/sjukhusvistelse) kan rekommenderas starkt, medan övriga interventioner såsom multifamiljeterapi, kognitiv beteendeterapi, adolescens-fokuserad psykoterapi, Yoga som tillägg vid FBT och användning av atypiska neuroleptika, samt olika kombinationer av interventioner kan endast få svag rekommendation. Mer forskning behövs för att kunna uttala sig om värdet av dessa interventioner. Valet av adekvat nivå av intensitet måste givetvis grundas på patientens medicinska stabilitet och behov.

FBT rekommenderas för barn och ungdomar med anorexia nervosa eller bulimia nervosa, speciellt för dem med en duration kortare än 3 år. Forskarna menar att olika varianter av FBT där man t.ex. tar bort familjemåltiden, kortar ner behandlingstiden, använder vägledd självhjälp, levererar FBT via telemedicin, etc. kräver fler studier innan man kan uttala sig om deras effektivitet. Strukturell och systemisk familjeterapi kan vara värdefulla alternativ, men de är sällan bättre än FBT utifrån tillgänglig evidens och ffa inte kostnadseffektiva. Multifamiljeterapi är ett helt okej alternativ för barn och ungdomar med anorexia nervosa, men får endast en svag rekommendation, även om det stöd som familjer kan ge varandra och processer som är involverade i workshop för flera familjer samtidigt tycks vara viktiga och värdefulla komponenter.  Artikeln är värd att läsa för att få en god översikt och bli bra bekant med vad som är gjort, vad är känt, samt vilka kunskapsluckor som finns än.

Här kan du läsa artikeln

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

 

Tips: Föreläsningar från “SANE Sweden 2019 PANS Conference – Pooling Knowledge, Moving Forward”

I början av oktober deltog jag i konferensen ” SANE Sweden 2019 PANS Conference – Pooling Knowledge, Moving Forward” i Malmö. Temat var så kallade ”pediatric acute-onset neuropsychiatric disorder”, förkortat PANS, där man utöver tics och/eller symtom på tvångssyndrom kan se ADHD-liknande symtom, svår ångest, irritabilitet, raseriutbrott, känslighet för ljud eller ljus, sekundär enures, påtaglig regression i fråga om utvecklingsnivå och handskrift/ritande samt emellanåt tydliga restriktiva och rigida ätbeteenden. Vi har tidigare skrivit om påverkat ätande vid PANS här på bloggen >

Föreläsningarna från konferensen finns nu att ta del av online. Här hittar man bland annat intressanta föredrag av Christopher Gillberg, Cynthia Kapphahn från Stanford University på temat ”Disordered eating in children and adolescents with PANS” samt Caroline Gromark från BUP:s OCD-team om deras praktiska erfarenheter av arbete med denna patientgrupp.

Mattias Strand, överläkare vid Stockholms centrum för ätstörningar och forskarstuderande vid Karolinska Institutet

Boktips: “Cognitive-Behavioural Therapy for Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder”

Vi har tidigare vid flera tillfällen tagit upp diagnosen undvikande/restriktiv ätstörning (på engelska förkortat ARFID för avoidant/restrictive food intake disorder) här på bloggen, dels i en serie blogginlägg hösten 2017 (Här hittar ni Del 1, Del 2 och Del 3) och dels apropå de artiklar i ämnet som vi har skrivit för Läkartidningen och International Journal of Eating Disorders.

I början av året publicerades den första behandlingsmanualen för KBT vid ARFID. Författarna är Jennifer Thomas och Kamryn Eddy, som båda är forskare vid Harvarduniversitet i Boston och som arbetar kliniskt med ätstörningsbehandling vid Massachusetts General Hospital. Deras behandlingsmetod, som de kallar för CBT-AR, bygger till stora delar på behandlingsverktyg som är verksamma vid pediatriska uppfödningssvårigheter, vid ätstörningsbehandling (så som KBT-E och familjebaserad behandling, FBT) och vid behandling av ångesttillstånd. KBT vid ARFID följer i grund och botten samma struktur som KBT vid annan ätstörningssjukdom. Behandlingen är uppdelad i fyra faser: en introduktionsfas med fokus på tidiga förändringar, en kortare planeringsfas, en längre tredje fas med fokus på vidmakthållande faktorer samt en avslutningsfas. För yngre patienter arbetar man familjebaserat. En tydlig skillnad gentemot sedvanlig KBT-behandling vid ätstörningssjukdom är dock att många av de moment som brukar tas upp under fas 3 och som har att göra med ångest kopplad till kropp och figur inte är aktuella vid behandling av ARFID, eftersom dessa patienter per definition inte har besvär med viktfobi eller skev kroppsbild som en orsak bakom det restriktiva ätandet.

Behandlingsmodellen utgår från tre subdomäner inom ARFID: i) selektivt ätande och en snäv matrepertoar, ii) allmänt låg aptit och ointresse för mat samt iii) rädsla för att t ex sätta i halsen eller att kräkas. Aktuell forskning pekar på att dessa tre ARFID-varianter ofta förekommer i olika hög grad hos en och samma patient – ett typfall kan t ex vara en person som alltid har haft dålig aptit eller en ovilja att prova ny mat och som sedan drabbas av ytterligare obehag och rädsla efter att ha råkat sätta något i halsen eller efter att ha drabbats av akut magsjuka. En konstant låg aptit och ett utpräglat selektivt ätande kan till stora delar antas vara medfödda drag, medan obehag till följd av att t ex ha satt mat i halsen mer har karaktären av trauma. Författarna poängterar dock att behandlingen inte i första hand fokuserar på att försöka komma åt dessa bakomliggande faktorer, som sällan låter sig påverkas direkt. Istället handlar CBT-AR om att bryta den onda spiral av undvikande och vidmakthållande som ofta har uppstått till följd av medfödda faktorer eller tidigare traumatiska upplevelser. En grundläggande konceptualisering utgår från följande modell, som sedan kan anpassas efter den ARFID-domän som är mest framträdande hos patienten:

En person som är under hela sin uppväxt har varit väldigt selektiv i sitt ätande kan t ex ofta undvika att gå ut och äta med andra eller tackar konsekvent nej till middagsinbjudningar eftersom hen inte kan förutse vad som kommer serveras. Detta medför dock i sin tur att hen heller aldrig får möjlighet att prova nya födoämnen som hen kanske faktiskt hade kunnat tycka om. För en person som ständigt bara äter ett fåtal födoämnen tillagade på ett visst sätt kan också en sådan konkret faktor som bristande matlagningskunskap göra det svårt att bredda registret. Målet med CBT-AR är här inte att få patienten i fråga att tycka om en vid repertoar av mat – det är sällan realistiskt. Istället handlar det om att kunna våga prova ny mat och att kunna bredda sitt födointag så pass mycket att man säkerställer ett tillräckligt näringsintag och kan klara av att utvidga sitt sociala liv.

I de fall då ARFID-problematiken medför en undervikt är författarna tydliga med att mängd går före variation, så att man i första hand behöver satsa på att hjälpa patienten att få sig tillräckligt mycket mat för att undvika undernäring innan man försöka vidga repertoaren av acceptabla födoämnen. Detta behöver dock inte nödvändigtvis vara särskilt komplicerat. En viktig skillnad är här att till skillnad från personer med anorexia nervosa så är den mat som personer med ARFID vanligen föredrar – så som raffinerade kolhydrater och processade mejeriprodukter – ofta förhållandevis energität. För någon som exempelvis bara äter pasta med smör så behöver det i ett första skede inte vara så svårt att säkerställa ett tillräckligt energiintag: man får helt enkelt ordinera ännu mer pasta med smör. Författarna skriver:

“Patients and families may balk at this suggestion if the patient’s preferred foods are considered unhealthy by societal standards. Indeed, it is rare that a doctor would give a patient carte blanche to eat as much pizza, ice cream, and chicken nuggets as possible, yet that is exactly what the CBT-AR therapist does when the patient is underweight.”

I ett andra skede kan man naturligtvis också behöva jobba med att kunna våga prova annan mat, men det sker först då undervikt inte längre utgör en fara. Författarna poängterar dock också att ARFID för vissa snarare präglas av övervikt, just i och med att den mat som tolereras inte sällan är utpräglat energität.

För personer som i första hand snarare lider av ett allmänt ointresse för mat eller av rädsla för att sätta i halsen kan behandlingsinslag på KBT-vis innebära att steg för steg prova att utsätta sig för sådant som mättnadskänsla eller att äta icke-flytande kost och få märka att inget farligt händer. Dessa övningar beskrivs detaljerat och handfast i boken och det är lätt att hänga med i författarnas resonemang och motiv bakom behandlingsinslagen. Man ska komma ihåg att CBT-AR är skapat med ledning av författarnas egna erfarenheter av vad som fungerar – nu behöver metoden också prövas forskningsmässigt för att säkerställa att den verkligen leder till goda resultat för gruppen av ARFID-patienter. Eftersom vi vid Stockholms centrum för ätstörningar i dagsläget inte har i uppdrag att behandla personer med ARFID är boken kanske inget som kommer användas dagligdags i vår behandling, men det kan såklart ändå vara intressant och viktigt att lära sig mer om angränsande områden. En hel del av de metoder som beskrivs här kan säkerligen också komma till användning för vissa patienter med en mer typisk ätstörningssjukdom, då detta ju på intet vis utesluter att man samtidigt också kan lida av en utpräglat snäv matrepertoar eller rädsla för att sätta i halsen.

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Märkt

Fredagsläsning: Alliance, technique, both, or more? Clinicians’ views on what works in cognitive-behavioral therapy for eating disorders

Fredagsartikeln denna gång handlar om klinikers uppfattning, värdering och användning av den terapeutiska relation och tekniker i kognitiv beteende terapi (KBT), deras effekt på behandlingsutfall och relationen till klinikers ångestnivå.

Artikelförfattarna använde en korrelationsdesign för att undersöka klinikernas uppfattning om betydelsen av allians och teknik i KBT för utfallet av terapi och för att se ifall dessa förväntningar var i linje med litteraturen, samt för att se om klinikernas tillskrivning av utfall till allians eller teknik hänger samman med deras karaktäristika (olika aspekter av ångest), handledning och faktisk användning av KBT tekniker.

I studien deltog 98 kliniker (91 kvinnor och 7 män) med olika grundprofessioner såsom psykologer, sjuksköterskor, kuratorer, dietister eller arbetsterapeuter som jobbade med patienter med ätstörningar och med ett genomsnitt av 10 års arbetserfarenhet. Varje kliniker besvarade några frågeformulär om deras uppfattning kring den terapeutiska relationen och KBT tekniker, samt ångestkänslighet och hantering av osäkerhet (Intolerance of Uncertainty Scale, IUS-12). Dessutom skulle deltagarna ge ett estimat (i procent) för hur mycket inflytande de menar att de två specifika faktorer, den terapeutiske relationen och KBT tekniker har på behandlingsutfallet och behövde inte utesluta andra faktorer, då summan av de två faktorer inte behövde utgöra 100%. Till slut skulle deltagarna utifrån en skala ange hur sannolikt det var för dem att använda specifika eller generella KBT tekniker under behandling av patienter med ätstörningar. I genomsnitt tillskrev de deltagande klinikerna effekten av den terapeutiske relationen på utfallet av behandlingen som 34.6% och effekten av KBT tekniker som 60.2%. Det betyder att de i stort sett tillskrev 100% av effekten till dessa två faktorer medan i litteraturen är estimaten 7.4% för relation och 15% för teknik. Det fanns inget samband mellan vad klinikerna tillskrev effekten och handledning. Angående måttet för ångest verkade kliniker med lägre prospektiv ångest luta mer mot att KBT tekniker förklarar behandlingsutfallet medan kliniker med högre inhibitorisk ångest värderade oftare den terapeutiske relationen som särskild viktig för utfallet av behandlingen.

Artikelförfattarna funderade över om kliniker överlag tenderar att ha ett mer internt ”locus of control” som bidrar till mindre benägenhet att tänka på och ange externa okontrollerbara faktorer som förklaring till utfallet av behandling. Författarna menar att det är viktigt att korrigera dessa uppfattningar gällande betydelsen av allians och teknik för behandlingsutfall hos kliniker som jobbar med ätstörningar och betonar att det är bra att diskutera relationen mellan teknik och allians. Det finns ingen motsättning mellan dessa, resonerar författarna. Det har visats i CBT-E att tidigt fokus på tekniker för beteendeförändringar gynnar alliansen. Fokus på tekniker är inte ett steg bort från allians, utan ett steg närmare på samma sätt som högre allians bidrar till bättre mottagande av tekniker.

Här kan ni läsa artikeln >

Nina Lindvall, psykologstudent och Ata Ghaderi, psykolog på SCÄ FoU

Utbildning i Family based treatment (FBT) med professor James Lock

Professor James Lock. Foto: Stanford Medicine

Dr. James Lock är professor i barn och ungdomspsykiatri vid Stanford University och en av grundarna av behandlingsmetoden Family based treatment (FBT), eller på svenska Familjebaserad terapi. FBT är en evidensbaserad behandlingsmetod och rekommenderas som förstahandsbehandling för barn och ungdomar med ätstörningar, enligt nationella riktlinjer.

I maj kommer Dr. James Lock till Sverige för att tillsammans med Stockholms centrum för ätstörningar erbjuda två separata utbildningar i FBT. Det kommer vara en introduktionsutbildning i FBT och en fördjupande utbildning som riktar sig till personer som redan känner till eller arbetar med behandlingsmetoden. Dr. Lock kommer gå igenom forskningen, teoretisk grund och även genomföra rollspel där du får möjlighet att se och delta i hur metoden utförs i praktiken.

Vem kan delta?

Förutom klinikens medarbetare riktar vi oss till dig som arbetar med barn, ungdomar och deras familjer inom ätstörningsvården eller annan barn och ungdomspsykiatri.

Datum och tider:

Introduktion i FBT
9-10 maj, 09:00-16:00 båda dagarna (lunch 12:00-13:15)

Fördjupning i FBT
6-7 maj, måndag 08:00-15:00, tisdag 09:00-16:00 (lunch 12:00-13:15)

Plats:

Stockholms centrum för ätstörningar, Föreläsningssalen Plan 1
Wollmar Yxkullsgatan 27B

Kostnad:

5 000 kronor per utbildning och deltagare

Anmälan:

Anmäl dig till utbildningarna via länkarna senast 17 april (Max 40 deltagare):

Introduktion i FBT >
Fördjupning i FBT >

Har du frågor om utbildningen kan du kontakta oss på sca.slso@sll.se

Märkt , , ,

Stockholms centrum för ätstörningar lanserar internetbehandlingen NÄRA

Nu lanserar vi en ny internetbehandling som har tagits fram av kliniker, forskare och patienter på kliniken. Behandlingen har namnet NÄRA och riktar sig till vuxna patienter med bulimia nervosa, hetsätningsstörning och relaterade diagnoser.

-Tanken är att NÄRA ska bidra till en jämlik, evidensbaserad vård när och där det passar patienten, säger Elisabeth Welch, psykolog och enhetschef på Forsknings och utvecklingsenheten på SCÄ.

Behandlingen bygger på den evidensbaserade behandlingen Enhanced Cognitive Therapy (CBT-E) som är särskilt framtagen för behandling av ätstörningar. Denna behandling har i forskning visat sig vara framgångsrik för behandling av flera olika typer av ätstörningsdiagnoser.

-Nära bygger på principer och metoder från CBT-E. CBT-E är en vidareutveckling av KBT för ätstörningar som utformades redan i början av 1980-talet och som har genomgått omfattande forskning och förfining, säger Ata Ghaderi, professor i klinisk psykologi vid Karolinska Institutet.

Ätstörningar hör till de mest allvarliga psykiatriska diagnoserna. Majoriteten av patienterna med ätstörningar lider av bulimia nervosa, hetsätningsstörning och liknande tillstånd, medan en mindre grupp lider av anorexia nervosa. Även om det idag finns bra och effektiv behandling söker majoriteten av de som drabbas inte hjälp för sin ätstörning. På grund av den skuld och skam som oftast är förknippade med ätstörningar tar det i genomsnitt 10-12 år innan de drabbade söker hjälp. Att erbjuda internetbehandling som ett första steg kan sänka tröskeln för att flera ska kunna ta del av en kvalitativ vård.

-Aktuella internationella riktlinjer för behandling av ätstörningar rekommenderar även att självhjälp ska erbjudas som ett första steg i behandling av bulimia nervosa och hetsätningsstörning, säger Elisabeth Welch.

NÄRA förmedlas genom behandlingsplattformen Stöd och Behandling som ingår i 1177 Vårdguidens eTjänster. För att söka till behandlingen behöver du göra en Egenanmälan för bedömning på Stockholms centrum för ätstörningar.

Läs mer om internetbehandlingen NÄRA här >

Märkt

The future of psychiatry: Dr Joshua Gordon föreläser i Stockholm

joshua_gordon_large_155629_1

Joshua A. Gordon, M.D., Ph.D. Foto: National Institute of Mental Health

Den 20 mars bjuder Centrum för Psykiatriforskning (CPF) in till en eftermiddag med föreläsningar och poster sessions under titeln The future of psychiatry i Aula Medica. Huvudtalare är Dr Joshua Gordon som en av världens mest inflytelserika psykiater och chef för National Institute of Mental Health (NIMH).

Utöver det kommer Nitya Jayaram-Lindström, chef för CPF, visa upp vad som pågår inom psykiatrisk forskning i Stockholm just nu och Karolinska Institutets rektor Ole Petter Ottersen kommer tala om KI:s roll i den stora utmaningen med psykisk ohälsa. Armita Golkar är moderator för dagen.

Det är helt kostnadsfritt och ingen föranmälan krävs!

Datum och Tid:
Onsdagen den 20 mars klockan 14:00-18:00

Plats:
Aula Medica, Karolinska Institutet, Nobels väg 6 Solna

Program:

14:00: Introduction of the day
Coordinated by the moderator of the event, Armita Golkar

14:15: Talk by the President of Karolinska Institutet
Professor Ole Petter Ottersen

14:50: Psychiatry Research in Stockholm – Milestones Achieved and Future Directions
Nitya Jayaram-Lindström, Director of CPF

15:15: Opportunities and Challenges in Psychiatric Neuroscience
Dr Joshua Gordon, Director of NIMH

16:15: Q & A session
Moderated by Armita Golkar

16:50: Poster Session (along with finger food and drinks)

18:00: Poster Prize Announcement

Märkt , ,

Metro debatt: Medias rapportering om ätstörningar är skadlig

Metro debatt

Foto: Metro/Johan Söderling, Unsplash

Idag skriver Frisk & Fri ett debattinlägg på Metro debatt om medias ansvar vid rapportering om ätstörningar:

 –Vi anser att media har ett ansvar att rapportera om ätstörningar på ett sätt som inte är skadligt, menar Thor Rutgersson, Maja Engström och Stefanie Nold från Frisk & Fri -Riksföreningen mot ätstörningar

Läs hela inlägget här >

Märkt ,

Forskningsanslag till projektet om självvald inläggning

fireworks

Liksom förra året har SCÄ:s forskningsprojekt om självvald inläggning för personer med allvarlig ätstörningssjukdom i år erhållit ett forskningsanslag på 50 000 kr från Fredrik och Ingrid Thurings stiftelse, som delar ut fondmedel till medicinsk forskning med fokus på psykiatri och forskning om barn och ungdomar med funktionshinder eller kronisk sjukdom.

Projektet om självvald inläggning har dessutom erhållit ett forskningsanslag på 75 000 kr från stiftelsen Kvinnor & Hälsa. Här kan du läsa mer om årets stipendiater >

Vi är oerhört tacksamma för dessa generösa bidrag till forskningen om självvald inläggning och ser fram emot att under 2019 presentera ytterligare resultat från projektet!

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Märkt