Kategoriarkiv: Okategoriserade

Höstens Onsdagsföreläsningar på Stockholms centrum för ätstörningar

Forsknings- och utvecklingsenheten på Stockholms centrum för ätstörningar arrangerar varje termin egna föreläsningar på kliniken som vi kallar för Onsdagsföreläsningar. Föreläsningarna äger rum på onsdagseftermiddagar (15:00-16:30) och gästas av spännande föreläsare som har en anknytning till ätstörningsbehandling, psykiatri eller forskning.

Onsdagsföreläsningar riktar sig främst till klinikens personal men ett begränsat antal platser är även öppna för andra som är verksamma inom forskning eller hälso- och sjukvården. Om du är intresserad av att gå kan du anmäla dig till elisabeth.tidlund@sll.se.

Föreläsningarna är kostnadsfria och äger alltid rum i Föreläsningssalen (Plan 1) på Stockholms centrum för ätstörningar, Wollmar Yxkullsgatan 27.

Vårens föreläsningar:

6 september: Dela skam och stolthet – Att få aptit på livet och bli sig själv
Föreläsare: Anders Lind, leg psykolog på Idun dagenhet på Stockholms centrum för ätstörningar.

18 oktober: Tvångssyndrom och ätstörning – Vad är vad?
Föreläsare: Lina Lundström, leg psykolog och doktorand vid Karolinska Institutet.

29 november: Nyfiken på Livsstilsmottagningen för unga?
Föreläsare: Personal från Livsstilsmottagningen, Maria Ungdoms mottagning för unga vuxna.

Ätstörningssymposium 2017

Igår bjöd KÄTS in till det årliga ätstörningssymposiet som samlar forskare inom ätstörningsområdet från hela landet. Årets symposium gick under temat forskargrupper och hade ett fullspäckat program där forskargrupper från olika institutioner och universitet presenterade sina forskningsprojekt. Med anledning av att KÄTS firar 20 år som verksamhet i år bjöds det även på middag och festligheter efter symposiet. Det var en lyckad dag och det var intressant att ta del av all spännande forskning som bedrivs just nu inom ätstörningsområdet! Här kommer bilder från dagen:

Andreas Birgegård (KÄTS), Claes Norring (Riksät) och Sanna Aila Gustafsson (SEDS) hälsar alla välkomna.

Katarina Lindstedt, Erika Nyman-Carlsson, Maria Fogelkvist och Malin Bäck presenterar Klinisk ätstörningsforskning i Örebro.

symposium-film

Vi presenterade vår egen forskargrupp med en film

Bensträckare.

Cynthia Bulik presenterar Centre for Eating Diorders Innovation (CEDI) och hade med sig flera forskare som berättade om sina olika projekt.

Elisabeth Welch från CEDI presenterar CREAT som är en tvillingstudie om anorexia nervosa.

Camilla Wiklund från CEDI presenterar sin forskning med tvillingstudier vid hetsätningsstörning där gener har undersökts via salivprover.

Shuyang Yao från CEDI presenterar sin forskning om ätstörningar och kriminalitet.

Andreas Jangmo från CEDI presenterade sin studie om crossover mellan olika ätstörningsdiagnoser över tid.

Emma Forsén Mantilla från KÄTS och sin forskning om självbild och ätstörningar.

Elin Monell från KÄTS presenterar sin forskning om emotionsreglering och självbild i relation till ätstörningar.

Johanna Levallius från KÄTS forskar om ätstörning och personlighet.

David Clinton från KÄTS presenterar den utvärdering som har gjort av behandlingsmodellen som har används på Mobila familjeenheten på Stockholms centrum för ätstörningar.

Nivia Carballeira Suarez och Karin Nilsson från Ät Norr i Umeå presenterar sin forskning om multifamiljeterapi.

Anna Hedman från CEDI forskar om ätstörningar bland immigranter.

Christopher Hübel från CEDI presenterar sin forskning om metabolism vid anorexia nervosa.

Ida Nilsson från CEDI undersöker om nedsatt mitokondriell funktion är en riskfaktor för utvecklande av anorexia nervosa.

Claes Norring och Andreas Birgegård presenterar nya FEDiCS.

Avslutningsvis visade David Clinton en film som summerade KÄTS 20 år i galaxen.

Taggad , , , , ,

Fredagsläsning: ”Prevention of Eating Disorders: A Systematic Review of Randomized, Controlled Trials”

winslow-homer-the-country-school

Winslow Homer: The country school

Veckans fredagsartikel publicerades i somras och tittar närmare på program för att förebygga ätstörningssjukdom. Man pratar ofta om tre olika nivåer i förebyggande arbete. När man försöker att förebygga sjukdomsuppkomst hos friska individer ägnar man sig åt så kallad primärprevention. Sekundärprevention handlar istället om att försöka förhindra att personer som redan insjuknat ska drabbas på nytt eller försämras i sin sjukdom, och tertiärprevention går ut på att lindra de negativa effekterna av en pågående eller kronisk sjukdom för att öka livskvaliteten. Med denna terminologi i åtanke handlar den aktuella studien helt och hållet om primärpreventiva insatser. Artikelförfattarna skiljer dock dessutom på tre olika sorters primärprevention: universell prevention (sådant som riktar sig till en hel populationsgrupp oavsett individuella riskfaktorer), selektiv prevention (med fokus på subpopulationer med högre risk för sjukdomsutveckling) och slutligen indikerad prevention (riktad till personer som uppvisar vissa symptom men som ännu inte uppfyller diagnoskriterier – denna kategori gränsar till sekundärprevention).

Rent generellt finns det en uppsjö av primärpreventiva program och koncept för förebyggande av olika psykiatriska tillstånd – ofta riktade till skolelever – men trots goda avsikter har det genomgående varit ganska oklart vilka av dessa insatser som egentligen är effektiva. På ätstörningsområdet finns det en del tidigare översiktsstudier på ämnet, men detta är den första översikten där man har försökt ta reda på vilka metoder som är effektiva som universella, selektiva respektive indikerade insatser. I fråga om universella preventionsinsatser – alltså sådana som riktas till en hel grupp oavsett individuell risk – vägde man samman 13 tidigare randomiserade kontrollerade studier med totalt 4000 deltagare, varav majoriteten rörde insatser riktade till skolbarn. Här fann man att program som kretsade kring vad som på engelska kallas ”media literacy”, det vill säga förmåga att förstå och kritiskt granska mediebudskap kring kropp och ätande, gav bäst förebyggande utfall. I fråga om selektiv prevention, riktad till personer i någon form av riskgrupp, vägde man samman hela 85 randomiserade kontrollerade studier med 12000 deltagare. Här vände sig majoriteten av programmen till studerande på gymnasie- eller högskolenivå, där riskinslaget kunde utgöras av sådant som kvinnligt kön, självvalt deltagande, förhöjt kroppsmissnöje i screeningtest, idrottande på elitnivå eller inom estetiska idrotter och så vidare. För denna preventionsform fann man rent allmänt det starkaste forskningsstödet, där så kallade dissonansbaserade interventioner (förkortat DBI) stack ut som det mest effektiva valet. De DBI-program man studerade kunde se mycket olika ut; till exempel kunde det i fråga om duration röra sig om allt från enstaka sessioner till 24-veckorsprogram. Den gemensamma nämnaren var att dessa insatser allihop kretsade kring att utmana invanda föreställningar om kropp, vikt och ätande och stärka mer hälsosamma synsätt genom att åstadkomma så kallad kognitiv dissonans – en slags aha-upplevelse i fråga om egna tankar och föreställningar – hos deltagarna. Då det gällde indikerad prevention, slutligen, vägde man samman åtta randomiserade kontrollerade studier med sammanlagt 500 deltagare, huvudsakligen kvinnliga studerande på högskolenivå. Här visade kognitiv beteendeterapi, KBT, bäst preventiva resultat.

Den aktuella översiktsstudien är lång och välgjord, med massvis av utfallsmått att gräva ner sig i för den som så vill. Huvudbudskapet är dock ganska enkelt: det finns effektiva förebyggande insatser att ta till på alla de tre primärpreventiva nivåerna i arbetet mot ätstörningssjukdom.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Fredagsläsning: ”Season of Birth Bias and Anorexia Nervosa: Results from an International Collaboration”

Thomas Wilmer Dewing

Thomas Wilmer Dewing, Summer (ca 1890)

Denna veckas fredagsartikel är skriven av den norska psykologen Eirin Winje med medarbetare och publicerades 2013 i International Journal of Eating Disorders. Winje har här, som en del av sin doktorsavhandling om eventuella samband mellan när på året en person är född och ätstörningsinsjuknande senare i livet, sammanställt data om anorexia nervosa från åtta olika länder utspridda över fyra världsdelar.

Man känner sedan tidigare till samband mellan när på året en person är född och t ex risken för insjuknande i schizofreni (högre risk för personer födda under vintermånaderna, vilket bl a har lett till spekulationer kring huruvida infektion av förkylningsvirus under tredje trimestern skulle kunna påverka risken). Tidigare studier på ätstörningsområdet har spretat åt olika håll. Flera studier har pekat på att personer födda under våren skulle löpa större risk för att insjukna i anorexia nervosa och att personer födda under hösten i högre grad skulle riskera att insjukna i bulimia nervosa. Andra studier har inte kunnat påvisa några sådana samband.

I en tidigare sammanställning från 2008 går Winje och hennes medförfattare igenom en rad teorier om varför personer födda på våren i större utsträckning skulle drabbas av anorexia nervosa. Översiktligt kan man urskilja två olika hypoteser. Den första förklaringsmodellen bygger på att lufttemperaturen vid befruktning – dvs under sommarmånaderna för personer som sedan föds på våren – är högre än annars. Detta skulle antas öka fruktbarheten hos kvinnor med ätstörningsproblematik, som under den kallare delen av året istället behöver använda så pass mycket energireserver till att hålla kroppstemperaturen uppe att det inte finns tillräckligt med energi kvar för att kroppen också ska klara av en graviditet. Dessa mödrars anlag för ätstörningssjukdom antas sedan föras vidare till barnet. Den andra hypotetiska förklaringsmodellen bygger istället på att exponeringen för solljus är högre under sommarmånaderna, vilket skulle kunna påverka fostret på olika sätt.

I Winjes översikt från 2008 dras slutsatsen att det tycks finnas ett faktiskt samband mellan att vara född på våren och att senare risk att insjukna i anorexia nervosa, men man konsterar också att underlaget är metodologiskt bristfälligt. I den senare, egna studien från 2013 är slutsatsen en annan: när man här har försökt kompensera för bristerna i tidigare forskning kan man inte längre se några samband mellan när på året en person är född och risken att drabbas av anorexia nervosa. Winje har här sammanställt data för 4045 kvinnor med anorexia nervosa från Norge, Sverige, Island, Storbritannien, USA, Australien, Brasilien och Argentina. Den geografiska spridningen är viktig, eftersom temperatur, solljusexponering etc under olika månader såklart varierar beroende på var på jordklotet man befinner sig. Dessa data jämfördes sedan med tillgängliga födelsedata för likvärdiga kontrollgrupper. Sammanfattningsvis kunde man inte påvisa några samband för något enda av de deltagande länderna. Artikelförfattarna går igenom olika statistiska brister i de olika tidigare studier som pekat på ett faktiskt samband – men några anledningar till att samtliga tidigare positiva studier visat just på ett samband mellan vårmånaderna och ätstörningar istället för ett mer slumpartat och spretande utfall, som man kanske skulle kunna förvänta sig utifrån diverse statistiska felkällor, tas tyvärr inte upp.

I ytterligare en studie från 2013 av samma forskargrupp ses heller inga samband mellan när på året en person är född och risken att senare utveckla bulimia nervosa. Detta forskningsunderlag är dock mindre och endast baserat på norska data.

Artikeln finns att läsa här!

Mattias Strand, överläkare, Idun/Iris dagvårdsenheter och FoU

Taggad ,

Fredagsläsning: ”The rise of eating disorders in Asia: a review”

Rotfrukter

Det är fredag igen och dags för ett nytt artikeltips, som denna vecka handlar om ätstörningar i en asiatisk kontext. Artikeln är skriven av de amerikanska forskarna Kathleen Pike och Patricia Dunne och publicerades 2015 i Journal of Eating Disorders.

Ätstörningssjukdom sågs länge som ett typiskt västerländskt fenomen. Bilden har sedan successivt förändrats de senaste decennierna i och med att forskningsdata visat att ätstörningar utgör ett växande problem även i en global kontext. Det har dock funnits en tendens att närma sig detta utökade perspektiv i termer av ”västerländsk påverkan” på andra delar av världen, så att ätstörningar ses som kulturbundna fenomen som uppkommer till följd av exempelvis spridningen av västerländska skönhetsideal och som sedan tar sig olika uttryck i olika kulturer. Denna bild ifrågasätts av Pike och Dunne, som menar att den utgör ett förenklat sätt att ta sig an problematiken.

Pike och Dunne pekar inledningsvis på Asiens enorma heterogenitet i fråga om både geografi, kultur, ekonomi osv och hänvisar till det talande faktum att benämningen ”asiatisk” avseende en förmodat urskiljbar befolkningsgrupp inte uppkom i Asien utan i västvärlden. På motsvarande sätt inleddes forskning på området ”ätstörningar i Asien” inte alls i Asien utan i Europa och USA, där man började studera immigranter och deras barn. Utöver enstaka fallstudier rapporterades ätstörningsproblematik dock knappt alls från asiatiska länder före 1990 – med undantag av Japan, där sjukdomarna först uppmärksammades på 1970-talet. Först vid millennieskiftet började ätstörningar ses som ett bekymmer i en bredare kontext i Asien, med förekomst initialt i Singapore, Hong Kong, Sydkorea och Taiwan. Den kan här noteras att spridningsordningen tydligt har överensstämt med den kraftiga ekonomiska utvecklingen i regionen: först på senare år har ätstörningssjukdom uppmärksammats i relativt sett fattigare länder som Thailand, Kina, Indien, Indonesien, Filippinerna, Kambodja, Burma, Laos och Vietnam. Skillnader mellan asiatiska och västerländska länder i fråga om sjukdomsprevalens, klinisk bild, förekomst av vikt- och kroppsmissnöje, bantning m.m. har minskat successivt.

Denna beskrivning kan vid första anblick tyckas stämma ganska väl överens med teorierna om exponering för västerländsk kultur och media som en bakomliggande faktor. Det finns också forskning från Singapore, Hong Kong, Fiji, Pakistan och Taiwan som visar på samband mellan grad av västerländska influenser och kroppsmissnöje. Inte minst Anne Beckers forskning på Fiji – där tv-mediet introducerades relativt sent, i slutet av 1990-talet – har visat på uppenbara tidssamband. Under tidigt 1990-tal rapporterades från Hong Kong också vad som tedde sig som en kulturbunden variant av anorexia nervosa, där de vanligtvis typiska symptomen viktfobi och förvrängd kroppsuppfattning inte förekom och där det restriktiva matintaget snarast tycktes motiveras utifrån magsmärtor och andra gastrointestinala besvär. Denna variant kom att kallas ”non-fat phobic anorexia nervosa”, men på senare år har förekomsten minskat och en mer konventionell sjukdomsbild har kommit att dominera även här.

Nya forskningsfynd från Sydkorea visar att ätstörningsprevalensen här tycks ha ökat så pass mycket att den nu är högre än i västvärlden. En studie där man jämförde ätstörningspatologi hos sydkoreanska kvinnor, koreansk-amerikanska kvinnor som vuxit upp i USA och sydkoreanska kvinnor som migrerat till USA inom de senaste sju åren visade en betydligt lägre förekomst av ätstörningar hos koreansk-amerikanska kvinnor jämfört med båda de andra grupperna. Trots att de sydkoreanska immigranterna i USA hade högre genomsnittligt BMI än gruppen sydkoreanska kvinnor i Sydkorea så var deras ätstörningsnivåer jämförbara, och deras skattningar i fråga om ackulturation till västerländska ideal hade inget samband med förekomsten av ätstörningar. Dessa resultat tycks alltså tala emot påverkan av västerländsk kultur som en universalförklaring till utvecklingen. Studier där man jämfört kinesiska, sydkoreanska och amerikanska kvinnor har på samma sätt påvisat en högre förekomst av ätstörningspatologi hos den sydkoreanska gruppen, följt av den kinesiska gruppen. I studier som jämfört thailändska kvinnor, asiatisk-australiensiska kvinnor och vita australiensiska kvinnor såg man en större förekomst av ätstörningar hos den thailändska gruppen jämfört med både de andra grupperna.

Pike och Dunne går i sin artikel land för land igenom vad forskningen kring ätstörningar visat och pekar på att det intet vis rör sig om en likformad utveckling. De menar att mycket av det inflytande som tillskrivits ”västernisering” av asiatiska länder i själva verket handlar om effekter av industrialisering och urbanisering – en utveckling som stora delar av västvärlden genomgått i ett tidigare skede men som i sig inte nödvändigtvis hänger samman med något slags inneboende drag i västerländsk kultur som sedan exporteras ofiltrerade till andra delar av världen. De hänvisar här bl a till holländska studier som visat på samband mellan urbanisering och bulimiprevalens även i en europeisk kontext.

Artikeln finns att läsa här >

Mattias Strand, överläkare, Idun/Iris dagvårdsenheter och SCÄ FoU

Taggad ,

Fredagsläsning: ”Listening to Words, Hearing Feelings: Links Between Eating Disorders and Alexithymia”

alexithymia

Studier visar att många personer med ätstörningar har alexithymia: svårigheter att uttrycka sina känslor verbalt eller att bearbeta sina känslor med ord och tankar. Människor som lider av alexithymia har ofta problem med impulskontroll vilket påverkar regleringen. Känslorna har ofta en fysisk närvaro istället för känslomässig närvaro och personer som lider av alexithymia   försöker ofta lugna känslorna med kroppen. Däremot kan terapeuter ofta missa alexithymia hos patienter med ätstörningar eftersom många av patienterna verkar vara mycket verbala och ha god insikt om sina känslor. Alexithymia kan leda till frustration och hjälplöshet både hos patienter och för terapeuter. Författaren föreslår att behandlingen för personer som lider av ätstörning bör vara en terapeutisk kombination av psykobaserad terapi med inslag av KBT och terapeutiska ingrepp riktade mot påverkan för reglering och mindfulness.

Ni hittar artikeln här > 

Eve Lishner Freud

Taggad ,

Fredagsläsning: ”Gender Socialization, Countertransference and the Treatment of Men with Eating Disorders”

 

muskel

Många behandlare har inte erfarenhet av att behandla pojkar eller män som lider av ätstörningar och vet inte tillräckligt om vilken påverkan manlighet har på sjukdomen. Ätstörning hos män kan se lite annorlunda ut än hos kvinnor som oftas fokuserar på smalhet. Män kan istället fokusera på rädslan för mjukhet och strävar efter magra men muskulösa kroppar. Det saknas även hänvisningar till behandlingsmanualer för män med ätstörningar även klinisk litteratur och forskningsprover. Dessutom är normer för en ätstörning huvudsakligen baserad på den kvinnliga befolkningen. Frågeformulären som undersöker ätstörningar (t ex EDE) består främst av frågor som behandlar föreställningar och motiv som är mer anpassade för kvinnor och som kan underskatta graden av lidande bland män med ätstörning.

Terapi av män som lider av ätstörningar kan också påverkas av både behandlare och patienternas egen uppfattning om manlighet och ätstörningar bland män. Terapeuter bör konfrontera sina egna fördomar och sin syn på manlighet i allmänhet, i synnerhet på män som lider av ätstörningar. Idag finns tyvärr en brist av kliniska program för att behandla män med ätstörningar.

Ni hittar artikeln här >

Eve Lishner Freud

Taggad ,

Fredagsläsning: ”The Moderating Role of Purging Behaviour in the Relationship Between Sexual/Physical Abuse and Nonsuicidal Self-Injury in Eating Disorder Patients”

flowers1

Forskning visar att många som lider av ätstörningar har utsatts för svåra motgångar och trauman, särskilt sexuella eller fysiska övergrepp. Dessutom har det konstaterats att många av patienterna som har misshandlats tenderar ofta till att skada sig själva. Självskadebeteende är vanligare bland patienter med en ätstörning som innebär rening. Förklaringen till det är att en historia av missbruk kan leda till svårigheter vid självreglering, känslor och beteende.

I studien undersöktes prediktorer för ett icke-suicidal självskadebeteende (NSSI) hos patienter som lider av ätstörningar. Det kontrolleras även vilken påverkan självrensning förhöll sig till prediktorer för NSSI. 177 kvinnor mellan åldrarna 14-38 deltog i studien. När självrensing uteblev var sambandet mellan prediktorer för sexuella eller fysiska övergrepp och NSSI starkare. Det tyder på att både NSSI och självrensning tjänar samma funktioner för patienter med ätstörningar (t ex känsloreglering).

Ta del av artikeln här >

Eve Lishner Freud

Taggad ,