Kategoriarkiv: Forskargruppen

Kurs i klinisk forskning och Good Clinical Practice

sdr

Professor Thomas Kahan pratar om statistik

Den här veckan går jag Karolinska Institutets doktorandkurs i klinisk forskning och ”Good Clincal Practice” (GCP) vid Danderyds sjukhus här i Stockholm. GCP handlar till stor del om regler och riktlinjer för klinisk forskning: vilka etikgodkännanden krävs, var ska planerade forskningsstudier registreras, hur man dokumenterar sin forskning, vad måste finnas med i informationsblad till deltagande forskningspersoner, osv. Det har varit en lärorik vecka med mycket matnyttig information om hur man rent praktiskt går till väga för att driva en forskningsstudie.

cof

Lix-mätning på nätet är ett bra verktyg för att försäkra sig om att deltagarinformation är lätt att förstå

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Mattias Strand är nu antagen som doktorand

Mattias ny

Mattias Strand blev i dagarna antagen som doktorand vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet. Mattias arbetar till vardags som överläkare på Idun och Iris dagenheter på Stockholms centrum för ätstörningar och blir nu vår sjätte registrerade doktorand i forskargruppen.

Grattis Mattias! Hur känns det nu att vara antagen som doktorand?
-Tack! I praktiken är det kanske inte så mycket som förändras, men det är såklart roligt att nu vara formellt registrerad som doktorand och att kunna sikta på att den forskning som jag redan håller på med så småningom ska mynna ut i en avhandling.

Berätta lite om ditt forskningsprojekt!
-Jag forskar om projektet med självvald inläggning som pågår på SCÄ:s vuxenvårdsavdelning sedan hösten 2014. Det jag ska göra är kort och gott att ta reda på om självvald inläggning är en bra modell eller inte. Man vet sedan tidigare att självvald inläggning kan fungera som ett gott stöd för patienter med t ex psykossjukdom eller bipolär sjukdom, men man har aldrig förut testat det för personer med ätstörningssjukdom. I min forskning tittar jag både på kvantitativa data, så som hur antalet vårddagar inom slutenvården förändras för de deltagande patienterna, och på kvalitativa data – här intervjuar jag alla deltagare om deras upplevelser av att vara med i projektet och kommer sedan att använda mig av kvalitativ innehållsanalys för att titta på återkommande teman i intervjusvaren. Vi planerar också att göra en hälsoekonomisk utvärdering av modellen, vilket inte har skett tidigare. Eftersom jag kommer att doktorera på deltid parallellt med att jag fortsätter att arbeta kliniskt som läkare vid dagvården så tar det ganska lång tid att bli klar, uppskattningsvis mellan sex och åtta år. Förhoppningen är ju dock såklart att betydligt tidigare än så kunna presentera resultat från forskningsprojektet.

Vad fick dig att bli intresserad av att forska kring ämnet?
-Jag tycker att självvald inläggning är en väldigt spännande ny modell, som i bästa fall kan innebära ett perspektivskifte där psykiatrisk slutenvård förvandlas från ”den sista utvägen” eller ”ett nödvändigt ont” när alla andra alternativ har falerat – så som det tyvärr ofta ser ut i praktiken idag – till ett konstruktivt förebyggande verktyg för patienterna.

Vad händer annars i sommar?
-Jag fortsätter att jobba på med forskningen. Nästa steg är att börja sammanställa resultaten från de patientintervjuer jag redan har genomfört, med sikte på att kunna färdigställa en första forskningsartikel under hösten.

Taggad , , , ,

Forskargruppsfredag!


Vi avrundar veckan med ha möte med Forskargruppen hos Lauri Nevonen på Praktikertjänst.

Taggad

Sanna Aila Gustafsson är ny medlem i Forskargruppen

SannaAila

Sanna Aila Gustafsson

Sanna Aila Gustafsson är vårt senaste tillskott i Forskargruppen på SCÄ FoU. Hon bor och arbetar i Örebro och disputerade 2010 med avhandlingen ”The importance of being thin – Perceived expectations from self and others and the effect on self evaluation in girls with disordered eating”.

Hej Sanna! Berätta lite om dig själv, vem du är och vad gör
  -Jag är socionom och leg Psykoterapeut, med inriktning KBT. Jag bor i Örebro, och jobbar på Ätstörningsenheten Eriksbergsgården, som är en åldersövergripande enhet för personer med ätstörning i Örebro län. Jag jobbar främst med vuxna patienter. Utöver min kliniska tjänst som är på halvtid så jobbar jag med kvalitetsregistret Riksät, som jag är en av två registerhållare för. Fast under nästa år planerar jag att sluta som registerhållare, och istället frigöra mer tid för forskning, men jag kommer ändå att ha kvar en del uppdrag kopplade till Riksät. Som forskare är jag anknuten till en enhet här i Region Örebro län som heter Universitetssjukvårdens forskningsenhet, där jag är klinisk forskare/handledare.

Jag är 43 år, och min familj består av man och två döttrar på 12 och 14 år. På fritiden är jag helst utomhus. Vi har hund och två ponnyer (+ en ”bonusponny” som vi tar hand om) och kanin, så fritiden består mycket av att vara i stallet, och ute med hunden.

Berätta om din forskning och din avhandling som du disputerade med!
-Jag disputerade 2010 med min avhandling ”The importance of being thin – Perceived expectations from self and others and the effect on self evaluation in girls with disordered eating”. Jag hade jobbat ganska manga år som socionom på Ätstörningsenheten innan jag började forska, och jag tyckte det var intressant att synen på ätstörningar var så medicinsk. Som socionom funderade jag mycket över vad det får för betydelse att vi benämner något som en sjukdom, och ger människor en diagnos, jämfört med om vi skulle benämnt samma fenomen som ett samhälleligt problem. Så jag ville titta på hur unga tjejer själva tänkte kring sociokulturella faktorer och hur de upplevde att de påverkades av social press kring utseende och prestation, och av förväntningar som finns på unga kvinnor idag.

Idag sysslar jag mer med behandlingsforskning kring ätstörningar, i vid mening. Den mesta behandlingsforskning som görs inom ätstörningsområdet idag undersöker olika psykoterapimetoder, som erbjuds i väldefinierade paket, med ett i förväg fastställt antal sessioner. Samtidigt vet vi att de flesta patienterna får inte en renodlad psykoterapeutisk behandling, utan man kombinerar psykoterapeutiska interventioner med andra insatser som somatiska kontroller, kostrådgivning, sjukgymnastisk behandling, färsighetsträning, stödsamtal, läkarbesök och måltidsträning i öppenvård, dagvård eller slutenvård, allt efter behov. Jag tycker det är viktigt att undersöka hur det går för patienter i ”vanlig klinisk behandling”. Jag tycker också det är viktigt att undersöka patienternas upplevelser och erfarenheter av behandling, så de flesta projekt jag är involverad i kombinerar kvantitativa och kvalitativa studier.

Vilka forskningsprojekt är du involverade i nu?
-Jag är inblandad i olika forskningsprojekt inom ätstörningsområdet, allt ifrån registerforskning till randomiserade kontrollerade studier. Inom registerforskning har jag en doktorand som heter Katarina Lindstedt som undersöker behandlingsutfall efter ätstörningsbehandling hos ungdomar med hjälp av data från Riksät. Hon undersöker också ungdomars upplevelser och erfarenheter av behandlingen i två kvalitativa studier.

När det gäller ungdomar håller jag också tillsammans med en socionom och familjeterapeut på Eriksbergsgården på och startar upp en studie om ungdomars upplevelser av att leva med ett syskon som lider av en ätstörning. Jag är också involverad på ett hörn i en 20-årsuppföljning av en stor longitudinell studie som heter IDA (Identification of dieting behaviours in adolecent girls) som görs i samarbete med Uppsala Universitet och högskolan i Gävle.

Psykometri och instrumentutveckling är egentligen inte alls mitt område, men jag är med i ett projekt där vi har gjort en svensk översättning av ett självskattningsinstrument som heter SATAQ-4 (The Sociocultural Attitudes Towards Appearance Questionnaire), där jag tillsammans med forskare vid Uppsala och Göteborgs universitet har undersökt det här formuläret i en normalgrupp och en grupp av ätstörda patienter.

Sedan är jag involverad i tre studier som är mer renodlad psykoterapiforskning. Två av dem är randomiserade kontrollerade studier. Den ena jämför familjebaserad behandling och individuell KBT för ungdomar/unga vuxna patienter med Anorixia Nervosa, och det är Lauri Nevonen vid den här forskargruppen som är ansvarig för den studien. Där har vi två registrerade doktorander, Erika Nyman-Carlsson och Karolin Lindberg som jag är biträdande handledare för. Den andra jämför ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och TAU (treatment as usual) hos patienter med ätstörning och kroppsmissnöje. Den studien har vi genomfört i Örebro, i samarbete med Uppsala universitet, och där har vi en doktorand, Maria Fogelkvist, som jag är biträdande handledare för. Sedan är jag ansvarig för en multicenterstudie där patienter på sju olika ätstörningsenheter har erbjudits IPT (Interpersonell psykoterapi). I alla dessa tre behandlingsstudier är datainsamlingen precis avslutad, eller kommer snart att avslutas, och det är nu dags att börja analysera data.

På KI är jag involverad i två jättespännande behandlingsstudier som vänder sig mer till patienter med långvarig och svårbehandlad ätstörning. Det är dels projektet ”Vård med fokus på ökad livskvalitet hos långtidssjuka ätstörningspatienter” där Maja Molin är doktorand, och sedan projektet ”Självvald inläggning för patienter med allvarlig och långvarig ätstörning” där Mattias Strand är tilltänkt doktorand. Båda dessa projekt är väldigt spännande, och provar nya sätt att behandla de svårast sjuka patienterna.

Vad fick dig att bli intresserad av just ätstörningar och att ta steget att börja forska kring ämnet?
-Att jag började jobba med ätstörningar var mer en slump. Som nyutexaminerad socionom jobbade jag på olika enheter inom psykiatrin, allt ifrån Psykosvård till akutpsykiatri. När det dök upp en tjänst som behandlingsassistent på dagvården på ätstörningsenheten sökte jag och fick den tjänsten, och kände snabbt att det här var en spännande patientgrupp att arbeta med. Att jag sedan ville börja forska var en kombination av det som jag redan sagt, att jag var intresserad av att belysa de mer sociokulturella aspekterna av ätstörning, och att jag kände att jag vill vara med och vidareutveckla ätstörningsvården. Sedan finns det förstås en personlig drivkraft, jag är nyfiken av mig, och blir lätt uttråkad om jag gör samma för länge, så jag vill ständigt hitta nya utmaningar och perspektiv.

Du är i vår grupp känd som personen som läser en vetenskaplig artikel före frukost varje dag! Stämmer det? Vad är mest intressant just nu inom forskning inom ätstörningsområdet tycker du?
-Haha, nej, det stämmer nog inte riktigt! Man kan undra var det ryktet kommer ifrån. Men det ligger kanske något i det. En av de saker som lockade mig med forskning var friheten att styra över sin egen arbetstid, och eftersom jag tycker om friluftsliv vill jag gärna (speciellt så här vintertid när det är så mörkt) komma ut på dagen. Det har inneburit att jag ofta går upp vid fem-sex och sätter mig och jobbar en stund ”innan jag går till jobbet”. Det är en perfekt tid på dygnet att läsa artiklar, formulera texter, besvara mail etc, och jag känner mig ofta som mest fokuserad på morgonen. Sedan, när tjejerna slutar skolan så kan vi åka till stallet medan det är ljust, och sedan sätter jag mig gärna en stund på kvällen igen. Nu har jag lärt mig att inte skicka mail till folk klockan fem på morgonen, för folk blir helt stressade då och tror att jag jobbar dygnet runt, och förväntar mig detsamma av dem.
Det är flera saker tycker jag som är väldigt intressant inom ätstörningsområdet just nu. Jag tror att en viktig utmaning är att vidareutveckla de behandlingsmetoder vi har, så att de bättre passar för olika målgrupper. Gruppen ätstörningspatienter blir allt mer heterogen, och våra behandlingar måste spegla det bättre. Vi tenderar att fortfarande anpassa behandlingarna för tonårstjejer och unga vuxna kvinnor, med anorexia nervosa eller bulimia nervosa. Vi behöver anpassa behandlingarna för att passa för pojkar och män, för yngre barn, för äldre personer, för överviktiga personer och för personer med olika typer av psykiatrisk samsjuklighet.

Slutligen, vad ser du fram emot under nästa år?
-Jag tycker det känns roligt att ha blivit ansluten till Forskargruppen här på SCÄ FoU och KI och ser fram emot att fortsätta samarbete med alla er. Sedan ser jag fram emot att få mer sammanhängande forskningstid och hinna få mer skrivtid. Under de senaste åren känns det som att jag mest har startat upp olika projekt, men inte haft tid att skriva. Och flera av mina projekt har inte heller varit i den fasen. Nu har jag flera projekt där datainsamlingen är klar, och jag ser fram emot att få grotta ner mig i SPSS och N´Vivo.

Taggad ,

Karolin Lindberg blir den femte registrerade doktoranden i vår forskargrupp!

KarolinDoktorand

Karolin Lindberg är nu registrerad doktorand.

I förra veckan blev det klart att Karolin Lindberg har blivit antagen som doktorand vid Karolinska Institutet. Karolin är Leg. psykolog, arbetar som gruppledare på Forsknings- och utvecklingsenheten och är nu även registrerad doktorand i forskargruppen.

Stort grattis Karolin! Hur känns det nu att vara antagen som doktorand?
Det känns jätteroligt att äntligen vara antagen som doktorand. Plötsligt händer det!

Vad kommer din forskning handla om?
Min forskning kommer övergripande att handla om interpersonellt fungerande vid anorexia nervosa. Huvudhandledare är professor Claes Norring, bihandledare är Lauri Nevonen samt Sanna Aila Gustafsson. Som doktorand kommer jag att vara en del av en projektgrupp, Anorexiprojektet, som leds av docent Lauri Nevonen. Projektet är en randomiserad och kontrollerad behandlingsstudie som ägt rum i Göteborg mellan 2006-2015. I studien har man jämfört familjeterapi och kognitiv beteendeterapi i behandling av unga vuxna kvinnor med anorexia nervosa. Ett flertal skattningar och expertbedömningar har gjorts innan och efter behandling samt 18 månader efter avslutad behandling. All data är nu insamlad och avrapportering av studien kommer att påbörjas under 2016. Huvudformulär i mina tre första studier kommer att vara Inventory of Interpersonal Problems (IIP-64) och min fjärde studie kommer att vara kvalitativ och här återstår att samla in data.

Vad fick dig att bli intresserad av interpersonellt fungerande och ätstörningar?
Jag har sedan psykologstudierna varit nyfiken på interpersonella faktorer i behandling. Genom mitt arbete dels på Mottagningen för vuxna på SCÄ dels på forskningsenheten har mitt intresse och min nyfikenhet att få veta mer om faktorer som kan bidra samt vidmakthålla ätstörning blivit större och jag ser fram emot att fördjupa mig mer inom detta forskningsfält.

Taggad , , ,

Vilka är vi egentligen?

SCÄ organisation

Under veckan som vi tog över Karolinska Institutets Instagram-konto postade vi en bild och förklarade hur vår enhet, forskargrupp och organisation hänger ihop. Eftersom forskning och utveckling vid SCÄ bedrivs både under Stockholms läns landstings (SLL) och Karolinska Institutets (KI) flagg så tänkte vi reda ut begreppen.

Själva FoU-enheten är en av flera enheter vid Stockholms centrum för ätstörningar (vid sidan av vuxenvårdsavdelningen, familjevårdsavdelningen, mottagningarna för vuxna respektive för barn och ungdomar och de olika dagvårdsenheterna), som ju är landstingets specialistklinik för ätstörningsvård. Samtidigt huserar FoU-enheten Claes Norrings och Yvonne von Hausswolff-Juhlins forskargrupp, som är en av många forskargrupper vid Centrum för psykiatriforskning. Centrum för psykiatriforskning, i sin tur, är ett samarbete mellan SLL och KI, knutet till Institutionen för klinisk neurovetenskap vid KI, vår moderinstitution.

Lätt som en plätt!

Vi tar över KI:s Instagram i en vecka

instagram logo

Den här veckan kommer Forskargruppen på SCÄ FoU hosta Karolinska Institutets Instagramkonto! Vi kommer presentera flera av våra projekt och ge er en inblick i vårt arbete på Forsknings- och utvecklingsenhet på Stockholms centrum för ätstörningar.

Följ KI på Instagram: @karolinskainstitutet

Taggad , , ,

Ylva Ginsberg medverkar i SVT:s ”Fråga doktorn”

Ylva Fråga D

Igår medverkade Ylva Ginsberg i programmet ”Fråga doktorn” som den här gången handlade om ADHD, autism och neuropsykiatriska diagnoser. Tittarna fick själva skicka in frågor direkt till Ylva och psykolog Linda Gjertsson som också gästade programmet. Ylva är överläkare och disputerad forskare inom ADHD och är anknuten till vår forskargrupp på enheten. 2012 skrev hon sin doktorsavhandling om ADHD hos fängelseintagna som fick stor uppmärksamhet, både nationellt och internationellt, eftersom det var den första läkemedelsstudie om ADHD som någonsin gjorts i en fängelsemiljö.

Hos oss är Ylva involverad som bihandledare till Nils Erik Svedlund i hans projekt om ADHD symptom hos vuxna kvinnor med ätstörningssymtom. Läs en kortare intervju med Ylva som vi gjorde tidigare på bloggen här >

Här hittar ni gårdagens ”Fråga doktorn” som Ylva medverkar i >

Taggad , , , , ,

PPG medel till forskargruppen!

Pengar

Förra veckan stod det klart att PPG medel har beviljats till flera projekt i forskargruppen klinisk ätstörning på SCÄ FoU.

Följande projekt har fått pengar från PPG:

”Anorexiprojektet: RCT avseende familjebehandling kontra CBT-E vid Anorexia nervosa”. Sökande: Lauri Nevonen. Beviljat anslag: 200 000 kr.

”Personlighetens betydelse vid behandling av patienter med ätstörning”. Sökande: Claes Norring. Beviljat anslag: 350 000 kr.

”Ätstörning, ADHD och behandling med centralstimulantia”. Sökande: Yvonne von Hausswolff-Juhlin.
Beviljat anslag: 200 000 kr.

Sedan tidigare är även projektet ”Ätstörning och psykiatrisk samsjuklighet” beviljat ALF medel för nästkommande år. Sökande: Claes Norring. Beviljat anslag: 400 000 kr (2016).

Pengarna kommer främst gå till lön för doktorander.

Taggad ,

Intervju med Joakim de Man Lapidoth

Joakim

Joakim de Man Lapidoth

Joakim de Man Lapidoth är forskare vid Forsknings- och utvecklingsenheten, där han också fungerar som projektledare för Stockholms centrum för ätstörningars internetbehandling. Joakim disputerade 2009 med avhandlingen ”Binge Eating and Obesity Treatment – Prevalence, Measurement and Long-term Outcome” som finns att läsa här! Vi ställde några frågor till Joakim om hans tidigare och nuvarande forskning:

Hej Joakim! I din avhandling pekade du på avsaknaden av tydliga samband mellan graden av hetsätning före behandling och utfall av överviktskirurgi samt på att även de patienter som också hade en ätstörningsproblematik kunde ha stor nytta av kirurgi. Har de slutsatserna stått sig sedan dess?
 -Detta är lite knepigt. Senare forskning har bekräftat att just viktutfallet efter behandling inte är associerat med huruvida man hetsäter eller har en ätstörning innan behandlingen. Däremot vet man att personer som hetsäter innan behandlingen med stor sannolikhet fortsätter att ha dessa symtom efter behandlingen. Vad vi kan se (men som jag själv inte kunde visa med någon tillförlitlighet) är att om man fortsätter att tappa kontrollen över ätandet efter operationen medför detta en sämre viktreduktion. Hetsätning såväl innan som efter operationen har även starka samband med psykiatrisk samsjuklighet och sämre livskvalitet.

Det framkom också att rutiner och bedömningsgrunder för huruvida patienter med samtidig övervikt och ätstörningsproblematik kunde bli aktuella för överviktskirurgi varierade en hel del mellan olika kliniker. Finns det mer av en konsensus kring detta idag?
 -Det finns något mer kunskap om detta idag jämfört med för knappt tio år sedan, men i Sverige har endast ett fåtal av de enheter som genomför bariatrisk kirurgi en psykolog anställd med sådan specialistkunskap. Dock vet man att psykiatrisk samsjuklighet är vanligt, varför man i större omfattning har en beredskap för att koppla in psykolog eller kurator vid behov. Fortfarande finns det en generell tveksamhet till att operera personer med okontrollerat ätande, men kunskapsbasen och metoderna för dessa ”urval” är tveksamma.

Du tog i avhandlingen upp inkonsekvenser och bristande evidens i fråga om diagnoskriterier för hetsätningsstörning. Hur ser du på de nya DSM-5-kriterierna, är de ett bättre verktyg i diagnostik och behandlingsplanering?
 -Kriterierna för hetsätningsstörning, som är den aktuella diagnosen hos hälften av kirurgipatienterna med ätstörning, har blivit mindre strikta (hetsätning ska förekomma en gång per vecka i tre månader istället för två gånger per vecka i sex månader). Detta ligger helt i linje med forskningen, som inte visar någon skillnad mellan dessa grupper. I övrigt har jag nog ingen tilltro till att de nya kriterierna blir särskilt betydelsefulla i bedömningen av dessa patienter inför kirurgi – det är en väldigt heterogen grupp där mer än 60% sannolikt lider av annan psykiatrisk problematik som riskerar påverka behandlingsförloppet och följsamheten på olika sätt.

Vad har du ägnat dig åt i din forskning efter att du disputerade? Och vad jobbar du med just nu?
 -Efter mer än tre år som internetbehandlare och forskare på KÄTS har jag tagit initiativet till att starta internetbehandling som en del av den kliniska verksamheten på SCÄ. Sedan två år har jag en anställning som projektledare för internetbehandlingen. Detta innebär att behandla, utveckla, handleda, administrera och utvärdera dessa behandlingar. Utöver detta har jag endast haft ett fåtal uppdrag kopplat till fetma. Idag föreläser och handleder jag och har dessutom varit med om att ta fram SCÄ:s nya smartphoneapp, Stegvis.

Finns det några preliminära resultat från SCÄ:s satsning på internetbehandling som du kan delge oss?
 -Sammanställningen av 2013 års alla internetpatienter visar att hälften av dem uppvisade ett gott behandlingsutfall (diagnosfri eller så förbättrad att hon/han själv valde att avstå fortsatt behandling). Vad man också preliminärt kunde se är att såväl patienter med reglerad samsjuklighet som patienter med fetma hade lika bra behandlingsutfall som övriga patienter.

Vad vet man sedan tidigare om internetbehandling vid ätstörningar?
 -Man vet att behandlingen generellt sett är effektiv för vuxna patienter som hetsäter. Idag finns internetbehandling dock bara i Sverige och Holland, förutom inom ramen för forskningsstudier. Vi har alltså ännu alltför dålig kunskap om ”vanliga” patienter utanför forskningsstudier, t ex patienter med psykiatrisk samsjuklighet (som är extremt vanligt). Sannolikt kan vi använda internetbaserad behandling även för unga, t ex som olika slags intermittenta stödformer, men detta har ännu inte studerats i tillräcklig omfattning.

Taggad , , , , , , , ,