Månadsarkiv: mars 2021

Disputation för Mattias Strand!

Förra veckan disputerade Mattias Strand med sin avhandling Self-admission as a treatment tool in severe anorexia nervosa. Mattias är specialistläkare i vuxenpsykiatri och överläkare vid Transkulturellt Centrum. Han har tidigare arbetat i många år vid Stockholms centrum för ätstörningar, där han bland annat ansvarade för uppföljningen av projektet om självvald inläggning.

Som huvudhandledare har Mattias haft Elisabeth Welch som är docent och enhetschef för Forsknings- och utvecklingsenheten på SCÄ. Bihandledare har varit professor Cynthia M Bulik, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet och docent Sanna Aila Gustafsson, Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.

Disputationen ägde rum förra fredagen och opponent var professor Mikael Sandlund, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet. I betygsnämnden deltog professor Mia Ramklint, Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, docent Lena Flyckt, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och docent Per Johnsson, Institutionen för psykologi, Lunds universitet.

Här kan ni läsa avhandlingen >

Märkt

Fredagsläsning: Vikten av att inkludera fler ätstörningsdiagnoser i globala kartläggningar

Att veta hur vanligt förekommande en viss sjukdom är samt hur sjukdomen påverkar de drabbade, är avgörande för att planera för en god hälso- och sjukvård. En epidemiologisk studie som kartlägger detta är The Global Burden of Disease, Injuries and Risk Factors Study (GBD), som syftar till att uppskatta dödlighet och funktionsnedsättning för olika sjukdomar, skador och riskfaktorer. Detta görs även för ätstörningar där den senaste GBD-studien gjordes 2019. Ett problem är att GBD endast har med ätstörningsdiagnoserna anorexia nervosa och bulimia nervosa och utelämnar de mest vanligt förekommande diagnoserna, nämligen hetstätningsstörning och andra specificerade ätstörningar. Att veta hur den samlade sjukdomsbördan ser ut även för dessa två diagnoser skulle ge bättre förståelse för hur ätstörningar faktiskt påverkar en befolknings hälsa.

Den här veckan lyfter vi fram en studie som syftade till att kartlägga den globala förekomsten och sjukdomsbördan för hetstätningsstörning och andra specificerade ätstörningar och påvisa behovet av att inkludera dessa i GBD. Studien är publicerad i The Lancet Psychiatry som ni kan läsa här >

I den senaste GBD-kartläggningen som gjordes 2019 uppskattades att 13,6 miljoner personer har anorexia eller bulimi, vilket ger en förekomst på 0,2% globalt sett. I den aktuella studien konstateras att ytterligare 41,9 miljoner personer har hetsätningsstörning eller andra specificerade ätstörningar, vilket istället ger en total förekomst på 0,7%.

Funktionsnedsättning uppskattades också, genom att använda DALYs (disability-adjusted life-years), där en DALY innebär ett förlorat friskt levnadsår p g a död eller funktionsnedsättning. Resultatet visar att hetsätningsstörning och andra specificerade ätstörningar orsakar 3,7 miljoner DALYs globalt sett, jämfört med anorexia och bulimi som i GBD 2019 uppskattades orsaka 2,9 miljoner DALYs. Det ger istället ett totalt värde på 6,6 miljoner DALYs för ätstörningar.

Författarna menar att genom att inte inkludera hetsätningsstörning och andra specificerade ätstörningar i GBD missas en stor del av sjukdomsbördan som ätstörningar för med sig. Om även dessa två diagnoser inkluderas i GBD i framtiden skulle det innebära en mer rättvisande uppskattning av sjukdomsbördan för ätstörningar, vilket i sin tur är viktigt för att prioritera finansiering av både forskning, prevention och behandling.

Marie Carp, forskningssjuksköterska på SCÄ FoU

Märkt

Fredagsläsning: Assessing fidelity to family-based treatment: an exploratory examination of expert, therapist, parent, and peer ratings

Att implementera nya evidensbaserade behandlingar är en utmanande process. Resultat från forskning inom området implementeringsvetenskap pekar på vikten av att utvärdera såväl kliniska resultat, som resultatet av implementeringen när dessa behandlingar införs i verksamheter. Metodtrohet (fidelity) definieras som ”i vilken utsträckning behandlingen genomförs så som den är tänkt”.

Utvärdering av metodtrohet i kliniska miljöer har upplevts vara betungande, men är angeläget eftersom det påverkar behandlingsresultatet. Bland annat har behandlares följsamhet till metoden visat sig vara signifikant positivt associerad till gynnsamma behandlingsresultat, d v s ju bättre man följer metoden desto bättre behandlingsresultat. Vidare har expertkonsultationer visat sig förbättra metodtrohet och därmed utfall vid behandling av barn och ungdomar. Expertkonsultens kompetens visade sig vara särskilt viktig.

Familjebaserad behandling (FBT) är en evidensbaserad manualbaserad behandling som enligt nationella riktlinjer rekommenderas som förstahandsbehandling för barn och ungdomar med ätstörningar. Tidigare studier har visat på brister i följsamhet till FBT-manualen, vilket är alarmerande eftersom metodtrohet har visat sig vara viktigt för förbättring av ätstörningssymtom, särskilt viktökning. Dock har motstridiga bevis framkommit i en nyligen genomförd stor studie som inte hittade ett samband mellan vikt som ett primärt resultat och terapeutens följsamhet till FBT när trovärdighet bedömdes av utbildade observatörer.

Den aktuella studien som vi har valt att lyfta fram idag syftade till att hitta en pragmatisk, pålitlig och effektiv metod för att mäta metodtrohet när det gäller FBT. Man lät terapeuter genomgå en workshop i FBT, som tillhandahölls av forskagruppen under ledning av Dr James Lock som är professor i barn och ungdomspsykiatri vid Stanford University och en av grundarna av FBT. Terapeuterna fick sedan spela in vissa sessioner under behandlingen och inspelningarna bedömdes utifrån i vilken utsträckning sessionen hade följt manualen. Bedömningarna gjordes av flera olika personer: av en expert, av en kollega (med grundutbildning i FBT men ingen omfattande utbildning), av terapeuten själv samt av patientens föräldrar.

Resultatet av studien presenteras dels för varje item och dels på hela skalan. När man tittar på respektive item visade det sig att kollegial bedömning stämmer bäst överens med expertbedömarens, medan terapeutens egen och föräldrars bedömningar visade låg överensstämmelse med experten. När man tittar på hela skalan visar resultatet att terapeutens egen bedömning stämmer väl överens med expertens.

Artikelförfattarnas slutsats är att, även om kollegial bedömning visade högst överensstämmelse med expertens, så kan metoden då terapeuten själv utvärderar, vara den mest användbara och kostnadseffektiva metoden för bedömning av metodtrohet Nya innovativa och effektiva metoder för att utvärdera behandlingsföljsamhet behöver också tas fram.

Här kan du läsa artikeln >

Marie Carp, forskningssjuksköterska på SCÄ FoU

Märkt

Fredagsläsning: Towards an Improved Understanding of the Anorexia Nervosa and Autism Spectrum Comorbidity: PEACE Pathway Implementation

Kopplingen mellan ätstörning och autismspektrumstörning är något som man har uppmärksammat allt mer de senaste åren. Det uppskattas att upp till 37% av personer med ätstörning även har autismspektrumstörning. Det har i forskning visat sig att personer som lider av båda diagnoserna har sämre behandlingsresultat och en längre sjukdomsperiod, jämfört med personer utan autism. Det saknas också riktlinjer för hur man bäst kan hjälpa denna patientgrupp.

Till veckans blogginlägg har vi valt att lyfta fram en artikel som beskriver ett pilotprojekt som syftar till att förbättra och anpassa behandlingen för att passa personer med anorexia och samtidig autismspektrumstörning bättre. Projektet kallas ”PEACE (Pathway for Eating disorders and Autism developed from Clinical Experience) pathway”. Projektet har genomförts i ett nära samarbete mellan forskare, behandlare, patienter och deras anhöriga.

Det första man lyfter fram är vikten av att identifiera dessa patienter. Ätstörningen och dess symtom överskuggar ofta den andra diagnosen, vilket ofta leder till att den inte upptäcks. I projektet började man därför screena alla patienter för autismspektrumstörning.

Under hela projektet har en viktig del varit utbildning och stöd till behandlarna för att öka kunskapen om diagnosen och om de särskilda behov som kan finnas. Behandlingen anpassades till individens behov vad gäller tempo, fokus och behandlingslängd. Den fysiska utformningen av miljön på kliniken ändrades också. Man jobbade med minskad ljudnivå och ordnade en lugnare inredningsmiljö med dämpade färger. Dietisterna och patienterna tog tillsammans fram en särskild meny med mat anpassad till vanligt förkommande sensorisk känsligheter. Arbetsterapeuterna startade en grupp där patienterna fick lära sig mer om de fem olika sinnena och testa sig fram vad som fungerar bäst för dem. I projektet gavs även stöd till patienternas anhöriga i form av workshops och mötesplatser.

Artikelförfattarnas förhoppning är att deras erfarenheter från pilotprojektet ska kunna hjälpa andra ätstörningskliniker att fortsätta utveckla behandlingen för den här patientgruppen.

Här kan du läsa artikeln i sin helhet > 

Projektet har även en hemsida som är väl värd att besöka om du vill veta mer. Du hittar den här >

Marie Carp, forskningssjuksköterska på SCÄ FoU

Märkt