Månadsarkiv: januari 2021

Fredagsläsning: ”Why would I want to be more self-compassionate? A qualitative study of the pros and cons to cultivating self-compassion in individuals with anorexia nervosa

Inte bara kliniker, utan även forskare har uppmärksammat problem med självmedkänsla (selfcompassion) hos patienter med ätstörningar och ffa hos patienter med anorexia nervosa (AN). Självmedkänsla är ett funktionellt sätt att relatera till sig själv, speciellt vid motgångar och svårigheter. Den kan även betraktas som en coping strategi. Även om det finns två olika sätt att definiera och betrakta självmedkänsla (Enligt Neff, eller Gilbert) är de sannolika verksamma komponenterna relativt lika. Självmedkänsla har i flera studier visats ha starka samband med välbefinnande och reduktion av psykopatologi och det till trots är det ett förhållningssätt som patienter med ätstörningar finner svårt att ta till sig. Självkritik och även kroppshat, samt negativa omdömen om en själv är mer vanliga än självmedkänsla vid ätstörningar. I en nyligen publicerad studie undersökte forskare patienternas perspektiv och syn på självmedkänsla via kvalitativ metod. Vilka fördelar och nackdelar såg patienter med AN i ett förhållningssätt som innebar ett mer förstående, närande, accepterande och varmt perspektiv mot sig själva?

I studien deltog 37 kvinnor med AN eller atypisk AN som var 17 år eller äldre (medel=21.6, SD=2.6), men som inte för tillfället sökte eller var i ätstörningsbehandling. Deras diagnostiska status säkerställdes med en semi-strukturerad klinisk intervju. Följande tre teman kunde extraheras i patienternas beskrivningar vad gäller nackdelar med självmedkänsla: 1) självmedkänsla leder/bidrar till personliga tillkortakommanden, 2) tveksamhet om påstådda goda effekter av självmedkänsla, och 3) emotionella svårigheter som är kopplade till utveckling av självmedkänsla. Vad gäller positiva aspekter av självmedkänsla framkom följande teman: 1) bättre hälsa, 2) personlig utveckling och förmåga, 3) bättre framtidsutsikter och 4) förbättrade sociala relationer.

Förståelse av patienternas perspektiv och ffa de potentiella riskerna med självkänsla kan vara av värde för kliniker att beakta i sitt försök att hjälpa patienter utveckla mer självmedkänsla.

Här kan du läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt

Fredagsläsning: Exploring the use of individualised patient‐reported outcome measures in eating disorders: Validation of the Psychological Outcome Profiles

När vi utvärderar effekten av psykologisk behandling för ätstörningar brukar vi använda oss av standardiserade instrument såsom Eating Disorders Examination (EDE) eller Eating Disorders Inventory genom att be patienterna besvara dessa frågeformulär. Det finns inga standardiserade formulär som täcker alla aspekter av en människas fungerande och svårigheter som är relevanta vid behandling av ätstörningar. Det är dessutom omöjligt att utsätta patienterna för ett orimligt stort antal formulär eller intervjuer att besvara eller medverka i. Standardiserade formulär har fördelen att vi vet hur vi ska tolka det värde som rapporteras av patienterna, då vi oftast har data om hur den allmänna populationen brukar svara (deras poäng och profil) samt hur patienterna brukar svara. Vi kan med större säkerhet säga ifall förändringar i medelvärdet (t.ex. en poäng eller två, etc.) innebär en meningsfull klinisk förändring eller inte. Å andra sidan behöver vi veta om det finns andra svårigheter som också är viktiga för den enskilde patienten och även om dessa förändras som följd av behandling, eller just kanske bristande förändring i dessa (t.ex .sömnsvårigheter, relationsproblem, kormorbiditet, etc.) gör att man inte blir bättre i sin ätstörning.

För att hitta en lösning har en forskargrupp i England använt sig av en så kallad individualiserad utfallsprofil utöver standardiserade instrument i behandling av ätstörningar. De lät 278 patienter med anorexia nervosa (n)117), bulimia nervosa (n=71 eller andra specificerade ätstörningar (n=89) i åldrarna 16-25 besvara denna utvärdering utöver deras svar på EDE och ett annat standardiserat instrument över ett flertal tillfällen. Det visade sig att det individualiserade instrumentet hade bra psykometriska egenskaper. Det är ett instrument där patienterna använder sig av fritextsvar för att bestämma vilka utfall som är viktiga för dem (två problem som de tycker är betydande och deras svårighetsgrad, samt något som de hindras från att göra pga dessa problem). Forskarna fann att nästan hälften av deltagarna identifierade problem som inte blev utvärderade med de två standardiserade instrument som de använde sig av. Dessa problem handlade främst ångest och nedstämdhet, oro kring studier, och sömnproblem.

I de bedömningar som görs inom t.ex. vissa regioner är en bred kartläggning av samsjuklighet en standard procedur, men det kan ibland finnas problem som är svåra att täcka genom standardiserade instrument, särskilt med tanke på att vi inte vill belasta patienterna med för många frågor. Det verkar finnas ett värde kring användning av individanpassade instrument som ett tillägg till standardiserade instrument i bedömning och utvärdering av ätstörningar.

Här kan du läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt

Fredagsläsning: Achieving Recovery Through Resilience: Insights From Adults in Midlife Living With Anorexia Nervosa

Det har knappt gjorts några studier om upplevelsen av patienter med svår och långvarig anorexia nervosa (AN) i medelåldern. I en nyligen publicerad kvalitativ studie undersökte man tankegångarna hos 19 patienter i åldrarna 40 till 64 (medel=51 år) med AN och olika samsjukligheter.
Tre centrala teman dök upp i intervjuerna. Det första handlade om medelålderns olika komplexiteter som främst berör förändring av roller och ansvar, hur man ska skydda sin professionella identitet, samt upplevelser som är relaterade till bemötandet från hälso- och sjukvården. Det andra temat var upplevelsen av ökat stigma och en känsla att vara mindre värd. Det sista verkade vara en produkt av både det sociala stigma man känner och det stigma man internaliserar. Tredje temat handlade om upplevelsen av att ha med sig många positiva och negativa erfarenheter från ett halvt-levt liv som ändå var en hjälp i processen att röra sig mot tillfrisknande. Att omvärdera och inse att tiden är väldigt begränsad, att känna att man ”får” leva ett liv och känna glädje och en ständig process att lära känna sig själva ingick i detta sista tema. Att inse hur begränsad tiden är beskrevs som en vändpunkt för att kämpa mer för tillfrisknande.

Studien är hoppingivande genom att visa att trots många års kamp med ätstörningar och en hel rad samsjuklighet kan medelåldern ändå utgöra en vändpunkt och att samlade erfarenheter hos patienterna, upplevelsen av tiden som bristvara, insikten om att man får leva, uppleva det friska som man värdesätter och vara glad, samt den ständiga processen att lära känna sig själva kan bli en hävstång för att hantera motgångar och jobba i högre grad för att tillfriskna. När flera behandlingsförsök över ett antal år misslyckas betyder det inte att dörren är stängd. Det finns också studier som visar på tillfrisknande ett par decennier efter att man har insjuknat i AN, vilket går i linje med de upplevelser som patienterna i denna studie har beskrivit.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt

Fredagsläsning: ”Emotion regulation strategies in bulimia nervosa: an experimental investigation of mindfulness, self-compassion, and cognitive restructuring”

I behandling av bulimia nervosa (BN) är fokus på emotionsreglering en av de kärnstrategier som bland annat finns i KBT behandling av BN. Medan det finns konsensus om betydelsen av emotionsreglering finns det inte någon självklarhet om vilka strategier man ska använda sig av för att hjälpa patienterna att bli bättre på emotionsreglering. I en experimentell studie som publicerade nyligen testade forskare effekten av olika emotionsregleringsstrategier på patienter med BN.

Under sina två första veckor av behandling fick 48 patienter med BN testa effekten av kognitiv omstrukturering, självmedkänsla, och närvaroövningar, genomfört med ingen intervention (bara vänta några minuter). De fick sitta framför en dator och lyssna på en kombination av musik och negativa kroppsrelaterade påståenden som brukar leda till negativa känslor för att först föras in i en negativ sinnesstämning innan de fick instruktioner för att använda sig av respektive emotionsregleringsstrategi. Ordningen för vilken strategierna presenterades slumpades för att undvika ordningseffekt. Inför varje strategi försattes dem i negativ sinnesstämning, rapporterade hur ledsen de kände sig med en visuell analog skala (VAS) och sedan fick dem följa instruktioner för emotionsreglering och därefter rapportera hur de kände sig med hjälp av samma skala. De skattade även hur mycket de kände att de kunde acceptera sin vikt/figur eller hur bra de tyckte om sig själva (ätstörningsrelaterade utfall).

Det här var en grupp patienter som hade i genomsnitt haft en ätstörning i 10 år. Medelåldern för gruppen var 26 år och deras medel BMI var 22. Närvaroövning och självmedkänsla var bättre än kognitiv omstrukturering vad gäller emotionsreglering. Det visade sig också att närvaroövning och självmedkänsla var bättre än ingen strategi för ätstörningsrelaterade utfall, medan kognitiv omstrukturering inte visade sig ha bättre effekt än ingen strategi (att bara vänta). När de beaktade betydelsen av samsjuklighet fanns det också tecken på att självmedkänsla kunde vara en starkare strategi för gruppen med samsjuklighet vad gäller emotionsreglering än kognitiv omstrukturering.

Det här var en relativt liten studie för att titta på så många betingelser, även om det var inom-persons design i studien. Effekterna var inte stora! Experimentella studier av denna art behöver replikeras och även göras i kliniska sammanhang för att se om resultaten håller även när strategierna tillämpas på riktigt. Valet att lämna kognitiv omstrukturering i transdiagnostisk KBT får stöd i och med denna studie, men fler studier behövs för att undersöka om självmedkänsla kan vara en ännu mer potent strategi vid behandling av BN.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt