Månadsarkiv: december 2020

Fredagsläsning: ”Enhanced cognitive-behavior therapy and family-based treatment for adolescents with an eating disorder: a non-randomized effectiveness trial”

Utöver familjebaserad terapi (FBT) är även transdiagnostisk kognitiv beteendeterapi (KBT-E) ett alternativ för ungdomar med ätstörningar. I en icke-kontrollerad studie som gjordes i klinisk miljö i USA lät man ungdomar (n=79) i åldrarna 12 till 18 och deras föräldrar välja mellan FBT och KBT-E. Det visade sig att äldre ungdomar och dem som var mer illa däran hade en tendens att välja KBT-E i högre grad.

När det gäller tendensen till viktuppgång från start till slutet av behandling visade data på större fördelar för FBT jämfört med KBT, både för den grupp som hade låg vikt och den grupp som hade nära normal vikt ifrån början. Yngre patienter i FBT fick bättre viktåterhämtning än äldre i FBT. I KBT-E var det tvärtom: Äldre patienter i den betingelsen hade bättre viktåterhämtning än yngre.

Det fanns dock ingen skillnad mellan betingelserna vid 12-månades uppföljningen.

Det fanns även flera viktiga moderatorer för utfall (ffa viktåterhämtning) som var viktiga att ta hänsyn till (depression, tidigare inläggningar, samsjuklighet och familjesituation).

Det fanns samtidigt inte några skillnader mellan betingelserna alls vad gäller den specifika ätstörningspsykopatologin mätt med EDE-Q vid avslutad behandling eller vid uppföljningen.

Författarna drar slutsatsen att FBT tycks vara mer effektiv när det gäller viktåterhämtning på kort sikt och givet att det inte finns någon skillnad mellan behandlingarna på sikt och i övrigt anser de att även KBT-E ska betraktas som ett bra alternativ till FBT.

Det är värdefullt med kunskap från kliniska studier. Förhoppningsvis får vi in fler studier i klinisk miljö som kan vara vägledande i val av behandling utifrån patienternas karaktäristika.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt

Fredagsläsning: ”Intolerance of Uncertainty and Eating Disorder Symptoms Over the Course of Intensive Treatment”

En linje i forskning om behandling av ätstörningar är att få ökad kunskap om kärnprocesser som vidmakthåller ätstörningar. Om vi identifierar dessa processer kan vi förfina våra behandlingar och fokusera på just de processer som är aktuella för varje enskild individ. En sådan process är intolerans av osäkert. Det betyder att man upplever betydande oro och obehag vid situationer som upplevs som osäkra. Denna upplevelse är inte bara något som man ser i samband med ångestproblematik (t.ex. generaliserat ångestsyndrom), utan kan finnas vid många andra typer av psykiatriska problem. 

Tidigare studier visar på ett samband mellan intolerans avosäkerhet och symptom på ätstörningar. Det som forskare i föreliggande studie har gjort var att se om intolerans för osäkerhet minskar under behandling för ätstörningar, samt om tidig minskning av den kan predicera utfallet av behandlingen. De studerade 274 patienter med ätstörningar, både tonåringar och vuxna. Majoriteten var kvinnor (86%) och i genomsnitt hade de haft en ätstörning i 7 år. De flesta hade diagnosen anorexia nervosa av restriktiv typ. Patienterna fick dagvård som i genomsnitt varade 88 dagar (SD=51) där huvudinnehållet i behandlingen var viktåterhämtning och hantering av kärnpsykopatologin av ätstörningar med standardinterventioner som kombinerades med dialektisk beteendeterapi. Patienter med andra specificerade ätstörningar hade högsta nivåer av intolerans för osäkerhet, medan dem med ARFID (Undvikande/restrikt ätstörning) hade lägsta nivåer och patienter med anorexi och bulimi låg däremellan. 

Det visade sig att intoleransen för osäkerhet minskade under behandlingen, även om det var en relativt liten effektstorlek i minskningen (d=0.29). Förändring i intolerans för osäkerhet under första månaden i behandlingen kunde predicera minskning i kognitiv återhållsamhet, faktisk restriktion i vad man äter, och förbättring av kroppsuppfattning vid avslutad behandling. Den fanns dock inte något samband mellan minskning i intolerans av osäkerhet under första månaden å ena sida och överdriven träning, hetsätning, BMI, eller självrensande beteende vid behandlingsavslut. 

Sammantaget visar studien på vikten av intolerans av osäkerhet för ett flertal aspekter av ätstörningar som manar till mer sofistikerade studier.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt ,