Månadsarkiv: oktober 2020

Fredagsläsning: ”Eating disorders and disordered eating behaviors in the LGBT population: a review of the literature”

Enligt forskning upplever personer som tillhör minoritetsgrupper vad gäller sexuell läggning (LGBT gruppen) högre grad av psykopatologi i allmänhet. Detta har man attribuerat till den stress som dessa personer upplever pga bland annat stigmatisering och olika fördomar i samhället.
I en nyligen utkommen litteraturöversikt har forskare undersökt förekomsten av ätstörningar, störd ätande och risk för ätstörningar hos ungdomar och vuxna i LGBT gruppen.
Det visade sig att det mönster man ser i samband med andra psykiatriska störningar stämmer även vid ätstörningar. LGBT gruppen hade större insjuknande i ätstörningar och problematiska ätbeteenden jämfört med heterosexuella och cispersoner. När det gäller risken för ätstörningar var den förhöjd för barn och ungdomar som var gay, bisexuella och transgender. Mönstret var mindre tydligt för lesbiska ungdomar och vuxna.
Dessa fynd är inte nya. Tidigare studier har visat att det finns en förhöjd risk, men resultaten har pekat åt lite olika håll. Denna översikt ger en sammanfattande bild. Av ännu större intresse är att forskarna noggrant gått igenom alla riskfaktorer som har undersökts i olika studier och vad som framkommer för respektive minoritetsgrupp. Den kunskapen kan vara av intresse både i kliniska sammanhang för ökad förståelse av olika stressorer som kan föreligga för patienter med ätstörningar som tillhör sexuella minoritetsgrupper, och i framtida studier om riskfaktorer för ätstörningar.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt ,

Fredagsläsning: ”How do you define recovery? A qualitative study of patients with eating disorders, their parents, and clinicians”

För att närma sig en bättre definition av tillfrisknande vid ätstörningar har man i en nyligen publicerad studie undersökt perspektivet av patienter, deras föräldrar och de professionella som har varit involverade i deras vård. Patienterna hade olika ätstörningsdiagnoser och inte bara anorexia nervosa. Kvalitativa intervjuer användes. Totalt sett intervjuades 24 patienter i åldrarna 12-23, deras föräldrar (n=20) och 34 behandlare (dietister, terapeuter och primärvårdskontakter). Fyra huvudsakliga teman blev framträdande för vad som kännetecknar tillfrisknande: 1) psykologiskt välbefinnande, 2) attityder och beteende som är relaterade till ätande, 3) fysiska markörer och 4) positiv självbild och kroppsuppfattning.

Psykologiskt välbefinnande var det vanligaste temat som togs upp av alla inblandade (patienter, föräldrar och professionella). Kliniker och föräldrar betonade den lite mer än patienterna. Det fanns samtidig ingen skillnad mellan de olika kategorier av kliniker i betoning av psykologiskt välbefinnande som kännetecknande drag för tillfrisknande. För patienter och deras föräldrar var beteenden och attityder som var relaterade till ätande den andra viktigaste aspekten, medan den hamnade på tredje plats i de professionellas rangordning. De professionella tog upp fysiska aspekter som andra viktigaste punkten, medan den var den minst diskuterad bland patienter och föräldrar. Att acceptera sig själv och sin kropp diskuterades minst av de professionella medan det låg på tredje plats hos patienter och föräldrar. Patienter, deras föräldrar och de professionella var överens kring dessa teman, men lade olika stor betydelse i dessa. Inom varje tema fanns det också olika perspektiv. Trots att all pratade mest om psykologiskt välbefinnande fanns det inbördesskillnader som kan vara viktiga. Medan patienter och kliniker tyckte att minskning av ätstörningsrelaterade tankar och ökning av positiv affekt var det viktigaste för psykologiskt välbefinnande, betonade föräldrar ökning av coping strategier och minskad ångest.

Aktuella förslag på definition av tillfrisknande från övrig forskning under de senaste åren betonar betydelsen av psykologiska, fysiska (inklusive viktnormalisering) och beteendemässiga aspekter. Även om kontroll av somatiska parametrar är på många sätt enklare i behandlingen behöver vi beakta förändring av psykologiska och beteendemässiga aspekter på ett kontinuerligt sätt i behandlingen i högre utsträckning än tidigare. Forskarna lyfter fram behovet av utveckling av korta och informativa instrument som kan bidra till detta och att patienter, föräldrar och de professionella redan tidigt är mycket öppna med att diskutera mål och mätning i behandlingen.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt

Fredagsläsning: Why I recovered: A qualitative investigation of factors promoting motivation for eating disorder recovery

Frågan om vad som motiverar patienter med ätstörningar att välja att satsa på tillfrisknande, särskild vid svårare ätstörningar där patientens kognitiva och emotionella förmåga är påverkad av svält är något som engagerar många forskare och kliniker. I en studie undersökte forskarna denna fråga hos 13 patienter med ätstörningar, med hjälp av kvalitativ metodik (intervjuer och tolkning av dess innehåll genom framtagning av centrala teman). Alla dessa patienter hade fått behandling och tillfrisknat sedan minst ett år tillbaka. Forskningsfrågan var: Vad påverkar patienternas motivation på positiv, negativ eller blandat sätt att satsa på tillfrisknande?

Det framkom sex huvudsakliga teman som hade betydelse för att orka arbeta med sig själv för att tillfriskna:

  1. Viktiga personer och sammanhang (t.ex. familjemedlemmar, lärare, terapeut, vänner, sociala cirklar, eller andra personer som hade tillfrisknat som blev en källa till inspiration). Dessa personer var inte alltid behjälpliga, utan kunde ibland minska motivationen för tillfrisknande (t.ex. familjemedlemmar kunde både vara behjälpliga och försvåra det hela).
  2. Andra människors beteenden och attityder (Vad andra sade, särskilt när det var icke-dömande och öppet. Att andra tvingade en in i behandlingen eller starkt uppmanade en att gå i behandling. Attityder och beteenden som var dömande, inte uppmanade till behandling, stärkte tankar om smalhet och förstärkte samhällets skönhetsideal och avfärdade behovet av viktuppgång var skadliga för motivationen.
  3. Terapirelaterade faktorer (t.ex. terapeutens färdigheter och allians med terapeuten var till stor hjälp, medan strukturella aspekter såsom om man har råd att gå i terapi var problematiska).
  4. Yttre omständigheter (t.ex. graviditet eller att få barn, att ta bort sådant triggar igång stört ätbeteende, att engagera sig i feministiska frågor, eller engagemang i skolan, dvs sådant som inte primärt hade att göra med ätstörningar kunde också vara till hjälp).
  5. Egna känslor och övertygelser (t.ex. plikt gentemot andra, eller hopp inför framtiden var behjälplig medan att förneka problem och sakna hopp inför framtiden hade motsatt effekt).
  6. Uppenbarelser i form av insikt eller stundens ingivelse som kunde vara både plötsligt och långsamt. För någon deltagare hade det t.ex. handlat om att plötsligt bestämma sig för att äta efterrätt och därefter aldrig missa någon måltid. För majoriteten handlade dock om långsamma insikter som samlades och ledde till större och större förändringar.

Studien bidrar till kunskapsbasen genom att den visar på ett flertal faktorer som går att fokusera på i behandling för ökad motivation och tillfrisknande på ett mer systematiskt sätt.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt