Fredagsläsning: ”Meta-analysis of the efficacy of psychological and medical treatments for binge-eating disorder”

Det finns ganska många meta-analyser och systematiska översikter om effekten av psykologisk behandling och farmaka för hetsätningsstörning. Vid en systematisk översikt och meta-analys som gjordes av SBU för snart 4 år sedan framkom att KBT (både självhjälp och sedvanlig KBT) samt IPT (interpersonell psykoterapi) var verksamma psykologiska behandlingar med effekter som håller i sig även vid 1-årsuppföljningen. Däremot visade SBU rapporten att även om det fanns viss effekt för farmaka, var långtidseffekter högst oklara.

Nu har frågan återigen aktualiserats i en ny systematisk översikt med meta-analys. Författarna inkluderade inte bara kontrollerade studier, utan även okontrollerade studier och fokuserade på långtidseffekter. Med ett totalt underlag på över 8000 patienter i dessa studier fann man mycket liknande resultat som SBU. Psykologisk behandling, både som vägledd självhjälp och terapeut-ledd behandling, samt kombinationsbehandling hade god effekt vad gäller att sluta hetsäta, minska ätstörningsspecifik, samt allmän psykopatologi, men hade inte någon nämnvärd effekt på vikt (viktnedgång) vid långtidsuppföljningar. Det saknas dock fortfarande längre uppföljningar än 12 månader, men de få studier som fanns visade generellt på goda resultat för psykologisk behandling över tid. Undantaget var viktreduktionsbehandlingen som hade initialt god effekt på viktminskning och även i viss mån hetsätning, men i takt med att uppföljningarna blev längre verkade patienterna gå upp i vikt igen.

När det gäller farmaka var bilden fortfarande densamma. Det saknas långtidsuppföljningar av farmaka. Det fanns endast längre uppföljningar (6-12 månader) för andra generationen antidepressiva mediciner. Det visade sig att dessa mediciner hade effekt på minskning av hetsätningsepisoder och BMI vid avslutad behandling, men inte vid 6-12 månaders uppföljningar.
Trots att det verkar vara en övertro på nya mediciner för hetsätningsstörning (t.ex. Lisdexamfetamin) vet vi i dagsläget inte något om deras långtidseffekter. Psykologisk behandling borde erbjudas som första linjens behandling.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog SCÄ FoU

Märkt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: