Fredagsläsning: ”What prevents young adults from seeking help? Barriers toward help-seeking for eating disorder symptomatology”

Idag är det en etablerad fakta att majoriteten av patienter med ätstörningar inte söker professionell hjälp. I en ny Internet-baserad australiensisk studie har forskare undersökt hjälpsökande attityder, intention och beteenden hos 291 vuxna (18-25 år, 7.3% kvinnor) med olika nivåer av bekymmer över mat, ätande och sin kropp, och systematiskt utforskat hinder för att söka hjälp. Relativt unikt för denna studie är också att forskarna undersökte om olika hinder för att söka hjälp var kopplade till specifika former av ätstörningssymptom. Deltagarnas skattningar användes för att gruppera dem i fyra grupper: Personer med symptom på 1) anorexia nervosa (AN), 2) bulimia nervosa (BN), 3) hetsätningsstörning, eller personer med andra symptom på ätstörningar.

Deltagarna tyckte överlag (82%) att det är fördelaktigt att söka hjälp och hela 72% rapporterade att de visste vart de skulle söka hjälp, men bara en minoritet (personer med fler eller svårare symptom på AN, BN eller hetsätningsstörning: ca 26%) tyckte att de behövde hjälp. Vad gäller intentionen att söka hjälp indikerade 60% att kan tänka sig söka hjälp från professionella inom psykiatrin, medan ungefär lika stor andel kunde också tänka sig att söka stöd hos sin partner eller vänner. Ca 50% kunde också tänka sig att vända sig till sin allmänläkare, men å andra sidan var det få som tyckte att de verkligen behövde söka hjälp.

Vad gäller faktiskt hjälpsökande beteende hade bara en tredjedel sökt någon form av hjälp. Det visade sig att bara 20% hade sökt hjälp inom psykiatrin och ca 13-15% hade tagit upp problemen med sin allmänläkare eller pratat med sina föräldrar, alternativt sökt sig till olika webbsidor, pratat med vänner eller sina partner. De främsta hindren för att söka hjälp var oro över vad andra skulle tycka och att andra inte ska bli oroliga, rädslan att tappa kontrollen, förnekande, föreställningen att man ska lösa sina egna problem på egen hand, oförmågan att inse svårighetsgraden av sin sjukdom samt skam och stigma. Det visade sig att vissa former av hinder var vanligare bland t.ex. patienter med symptom på främst AN (t.ex. rädslan att tappa kontroller över sitt ätande och att andra skulle bestämma över en), medan hinder som skam och stigma var vanligare bland patienter vars symptom var mest av BN karaktär.

Förhoppningsvis kan dessa kunskaper användas för att utbilda allmänheten på ett mer riktat sätt och öka hjälpsökande beteende vid ett tidigare stadium än idag.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: