Fredagsläsning: An evaluation of efficacy and acceptability of a novel manualised JuniorLEAP group programme for compulsive exercise, for children and adolescents with anorexia nervosa, within an inpatient setting

Bild hård träningTvångsmässig träning är relativt vanligt förekommande vid ätstörningar, och i synnerhet vid anorexia nervosa (AN). Det har utvecklats ett program för vuxna patienter med AN som av forskare modifierats för att passa barn och ungdomar med AN och samtidig tvångsmässig träning. I en okontrollerad studie (med bara för- och eftermätning) undersökte man effekten av en manualiserad, 7-veckors lång intervention för att minska patienternas tvångsmässiga träning vid en specialistenhet för ätstörningar. Patienterna var 32 barn och ungdomar (11-17 år) med AN som primär diagnos och som vårdades på avdelning. Man ville studera om barnversionen av behandlingen (LEAP: Loughborough Eating Disorder Activity Programme) kunde minska träningsnivån och ätstörningssymptom, samt om patienterna tyckte att det var ett okej program att ägna sig åt. Fem av 32 deltagarna hoppade av eller avslutade medverkan i studien (pga utskrivning från avdelning eller negativ attityd mot programmet). LEAP är en gruppintervention och bygger på principer från kognitiv beteendeterapi.

Det visade sig att barnversionen av LEAP signifikant minskade patienterna faktiska träningsnivå, samt deras upptagenhet av träning, när den gavs som ett manualiserat tillägg till sedvanlig behandling inom heldygnsvård. Patienternas ätstörningspsykopatologi minskade också (EDE-Q gick ner från 3.53 till 2.77). Sammanställning av kvalitativa intervjuer med patienterna visade att de tyckte överlag att det var ett bra program och att det hjälpte.

Detta är ett första testa av LEAP på barn och ungdomar. Studien var okontrollerad, vilket gör att man inte kan dra några starka slutsatser. Minskningen i överdriven träning och ätstörningspykopatologi kan givetvis bero på många andra faktorer än införandet av LEAP. Effektstorleken av behandlingen, som forskarna har låtit bli att presentera i sin artikel är små till måttliga, men resultaten är totalt sett tillräckligt lovande för att man ska studera LEAP för barn och ungdomar med AN mer systematiskt.

Här kan ni läsa artikeln

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: