Månadsarkiv: februari 2020

Fredagsläsning: ”Predictors of outcome in cognitive behavioural therapy for eating disorders: An exploratory study”

Det pågår en hel del forskning om vad som predicerar utfallet av behandling vid ätstörningar. Vi vet att tidig respons på behandling är en robust prediktor. Patienter som svarar på KBT eller familjebehandling under de första veckorna av behandling har ofta en bra prognos. I den här studien undersökte forskarna en rad potentiellt nya prediktorer bland 62 normalviktiga patienter med hetsätning och självrensning som fick tio sessioners transdiagnostisk KBT. Bland annat undersökte man psykologisk flexibilitet i kroppsuppfattning (acceptans), undvikande av situationer som hänger samman med ens kroppsuppfattning, ständigt kontrollerande av kroppen, rädsla för medkänsla (att uttrycka det och ta emot det), samt beteendemässiga symptom på ätstörningar och terapeutisk allians.

Man mätte den specifika ätstörningspsykopatologin och funktionsnedsättning till följd av ätstörningar som utfallsvariabler vid slutet av behandlingen och tre månader senare. Man gjorde lämpliga, avancerade statistiska analyser och testade flera modeller för att undersöka de olika prediktorerna.

Det visade sig att tidigt framsteg vad gäller ökad flexibilitet i kroppsuppfattning (större acceptans) var den mest robusta prediktorn för utfall bland de nya prediktorerna. För vissa utfall var tidig förändring i undvikandebeteende i förhållande till ens kroppsuppfattning samt rädsla för att uttrycka medkänsla mot andra och att ta emot medkänsla från andra var också signifikanta prediktorer.

Förståelse av prediktorerna hjälper oss att fokusera på de mest verksamma variablerna i terapin och därför är studien av intresse, även om resultaten måste ses som preliminära och i behov av vidare replikering.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Fredagsläsning: ”Family-based treatment for adolescent anorexia nervosa: What happens to rates of comorbid diagnoses?”

WordCloud2

I den studie som sammanfattas idag har man intresserat sig för vad som händer med samsjuklighet hos ungdomar med anorexia nervosa (AN) efter att de är klara med familjebaserad behandling (FBT). Man undersökte samsjukligheten hos 107 ungdomar med AN före behandlingen och efter avslutad behandling med hjälp av intervjun ”MINI”.

Ca 86% av urvalet bestod av flickor, medan 14% var killar. Medel BMI låg på 15.8 i gruppen (SD=1.5) och majoriteten (76.8%) hade AN av restriktiv typ.

Depression var den vanligaste diagnosen, följd av paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom (GAD) och tvång, samt socialångest.

Efter avslutad behandling hade samsjukligheten gått ner till 26% från att ha varit mer än dubbelt så vanligt före behandlingen (54%).

De som hade flera samsjuklighetstillstånd före behandlingen hade större benägenhet att fortsätta lida av samsjuklighet efter FBT också. Efter avslutad FBT hade förekomsten av depression, (GAD) och paniksyndrom med eller utan agorafobi minskat nämnvärt. Tvångsproblemen kvarstod utan större förändring.

Medicinering hade viss verkan på hur samsjukligheten såg ut vid avslutad behandling. Framför allt vid GAD såg man att dem som hade psykofarmaka hade mindre förekomst av GAD efter avslutad FBT.

Sammantaget drar forskarna slutsatsen att FBT tycks ha gynsamma effekter på samsjuklighet, bortom den effekt som finns för ätstörningar. Förändringsbanan vad gäller samsjuklighet verkar vara olika för olika tillstånd. Studien bidrar med mer kunskap om vad som förväntas hända i FBT vad gäller samsjuklighet.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Fredagsläsning: ”Assessing ASD in Adolescent Females with Anorexia Nervosa using Clinical and Developmental Measures: a Preliminary Investigation”

Autism

Hos många patienter med anorexia nervosa (AN) misstänker man förekomst av autismspektrumsstörningar (ASD). Misstankarna bygger främst på kliniska observationer, men det finns också en del studier som ger fog för dem. I en studie använde man sig av standardiserade instrument för att mer systematiskt undersöka förekomsten av ASD. I ett urval av tonåringar (n=40) med anorexia nervosa som fick vård på avdelning eller dagvård för AN screenade man för förekomst av AS. Instrumentet för screening var Austism Diagnostic Observational Schedule. Denna intervju är den mest validerade instrumentet för screening av ASD där man fokuserar på interpersonella (social interaktion), kommunikativa och lekrelaterad aktivitet, samt imaginativ användning av olika material. Det finns också en modul i intervjun som är mer lämpade för ungdomar med språklig förmåga som har visat sig ha god prediktiv validitet. När ungdomarna skattade över den kliniska brytpunkten för ASD på det instrumentet gick man vidare med att göra en fullskalig utredning av ASD genom att be föräldrarna genomgå intervjuer där man undersökte utvecklingsrelaterade, dimensionella, samt diagnostiska aspekter av ASD i detalj. Av urvalet på 40 hade strax över 50% (n=21) screenat positivt för ASD, men diagnosen bekräftades hos bara 4 patienter (10%). Studien är intressant då det ger oss en mer precis skattning av faktisk förekomst av ASD i samband med AN. Hos ca 40% i studien var symptomen på ASD sannolikt avhängig av negativa psykologiska och somatiska konsekvenser av svält.

ASD behöver dock ses längs en dimension och många kan ha olika svårigheter som är relaterade till detta spektrum utan att komma i närheten av diagnosen. Studien gör oss samtidigt lite mer försiktigt med att dra slutsatser om förekomst av ASD utifrån vissa karaktäristiska drag, då dessa kan vara en konsekvens av AN.

Här kan läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog

Märkt