Månadsarkiv: december 2019

Fredagsläsning: Eating disorders and substance use in adolescents: Howsubstance users differ from nonsubstance users in anoutpatient eating disorders treatment clinic

I artikeln som sammanfattas idag har forskarna tittat närmare på förekomsten av missbruk (alkohol och droger av olika slag) hos barn och ungdomar med ätstörningar för att undersöka hur vanligt fenomenet är, vad som är karaktäristiskt för dessa patienter och ifall deras respons på behandling skiljer sig från dem utan missbruk.
Forskarna gick igenom alla journaler mellan 2010 och 2017 och identifierade de patienter som hade rapporterat om regelbunden användning av olika substanser. Det fanns totalt 295 journaler att utgå ifrån och forskarna inkluderade 203 patienter där information om användning eller icke-användning av alkohol och droger förekom. Av dessa hade 122 uppgett att de inte hade använt några substanser, medan 81 hade berättat om regelbunden användning. För patienter där det inte fanns information om alkohol och droger såg man högre nivåer av utagerande beteende, större interpersonella problem, samt mindre tendens att falla bort från behandlingen, men inga skillnader med avseende på ålder och kön.

Det visade sig att de som hade ett missbruk var signifikant äldre (i genomsnitt två år) och att andelen pojkar i gruppen med missbruk var lägre än andelen pojkar i gruppen utan missbruk. Inom den missbrukande gruppen hade 82.5, 58.8, samt 26.3 procent rapporterade regelbunden användning av alkohol, marijuana och cigaretter. Metamfetamin förekom hos 5% och 2.4% använde opioider. Totalt uppfyllde 14.6% diagnostiska kriterier för substansmissbruk.

Som förväntat var det större ande med AN och samtidigt hetsätning och självrensning, samt BN i gruppen som rapporterade regelbunden användning av olika substanser. Den missbrukande gruppen hade också högre nivåer av impulskontrollproblematik, men det fanns inte några skillnader med avseende på suicidalitet. PTSD förekom enbart i den grupp som hade missbruk, där 7 patienter (8.7%) uppfyllde kriterierna.
Den grupp som hade missbruk hade haft fler besök till akut psykiatrisk mottagning, men deras behandling inom ramen för ätstörningskliniken var inte längre och hade inte fler besök heller. Denna grupp hade dock en större tendens att hoppa av behandlingen.

Patienterna med rapporterat missbruk svarade på ätstörningsbehandlingen (KBT och familjebehandling) på liknande sätt som dem som inte hade något missbruk.
Sammantaget tolkar forskarna studiens resultat som en antydan om att ungdomar med ätstörningar som samtidigt har ett missbruk får relativt goda effekter av ätstörningsbehandlingen och att deras specifika svårigheter med impulsivitet och emotionsreglering bör beaktas noga.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt

Fredagsläsning: Implementation of transdiagnostic treatment for emotional disorders in residential eating disorder programs: A preliminary pre-post evaluation.

Vid behandling av ätstörningar inom behandlingshem finns ofta ett tydligt behov av implementering av interventioner som inte bara har fokus på ätstörningars specifika psykopatologi, utan även andra mer transdiagnostiska problem såsom svårigheter med emotionsreglering, emotionellt undvikande eller ångestkänslighet. När man lägger in sådana interventioner är de sällan evidensbaserade. Forskarna har i den studie som sammanfattas här idag testat att implementera den transdiagnostiska KBT behandlingen för ångest och depression inom behandlingshem som tar hand om patienter med ätstörningar för att se hur de professionella kan ta till sig manualen och vilken effekt det har på patienterna i en preliminär studie. De anpassade manualen så att den även hade fokus på ätstörningar i senare fasen. Kärnaspekten av manualen var att jobba med emotioner, interoceptiv medvetenhet, adekvat uttryck av emotioner, förbättring av motivation för förändring, kognitiv flexibilitet, samt minska undvikande och känslodrivet beteende. Den sista fasen i behandlingen har större fokus på ätstörningar med inslag som exponering för mat och kroppsuppfattning.

Det visade sig att klinikerna kunde ta till sig behandlingen och följa den tillfredsställande (följsamhetspoäng var 88 av 100). Kvaliteten med vilken behandlingen genomfördes var också tillfredsställande.

Studien hade inte en stark design och även om det var ett stort antal patienter (N=616) som var involverade hade man en naturalistisk design där man jämförde status hos patienter för implementering av åtgärden med patienter efter implementering och förändringar över tid. Man såg förbättringar avseende upplevelsemässigt undvikande, ångestkänslighet och medveten närvaro efter avslutad intervention hos dem som fick interventionen, jämfört med andra patienter innan interventionen hade implementerats. Ätstörningssymptom, depressivitet, närvaro och ångestkänslighet hade också förbättrats vid 6-månaders uppföljningen.

Dessa resultat är okontrollerade och högst preliminära. Vid behandling inom behandlingshem finns det inte sällan en upplevelse av att KBT eller familjebaserad behandling inte är optimala alternativ, särskilt med tanke på att många av dessa patienter redan har testat dessa evidensbaserade behandlingar.

Tanken är intressant och studien öppnar upp för att titta på effekten av mer generella transdiagnostiska behandlingar för denna patientgrupp.

Här kan du läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt

Fredagsläsning: ”Experiences of computer-based and conventional self-help interventions for eating disorders: A systematic review and meta-synthesis of qualitative research”

Det har gjorts ett antal studier om patienternas upplevelse av vägledsjälvhjälp vid ätstörningar. I den artikel som lyfts fram idag har forskarna sammanställt fynden från samtliga studier i en systematisk översikt. Fyra studier om upplevelser av självhjälp via Internet och tre studier om självhjälp som gjordes med hjälp av bok och stöd från så kallade programguider har genomförts. Ett antal teman framkom varav en del handlade främst om själva programmet och ramarna för självhjälp (Anonymitet, ökad tillgänglighet, flexibilitet i när och hur man använder sig av programmet och stöd i att följa programmet), medan andra faktorer hade mest att göra med upplevelser hos dem som använde sig av självhjälp (känslan av att vara en aktör och ha autonomi, behov av högre själv-motivering vid Internet-baserad intervention, förväntningar och attityder). Dators karaktäristika som en maskin som är standardiserad, tillgänglig och neutral som samtidigt underlättar kontakten mellan människor är bland de egenskaper som utgör styrkan i vägledd självhjälp och som behöver mer systematiskt utnyttjas. Internet-baserad självhjälp behöver inte sträva efter att likna sedvanlig ansikte-mot-ansikte terapi, utan kan dra nytta av just de egenskaper som datorer har (t.ex. neutralitet, tillgänglighet, flexibilitet, etc.).

Bra utfall verkade hänga ihop med inga specifika eller positiva förväntningar. Bäst effekt hade dem som såg på självhjälp som ett steg i en process. Förändring i terapeutens roll från terapeut till att vara en guide, samt förändringar i tid och rum vad gäller när och hur man ägnar sig åt förändringsarbete vid vägledd självhjälp noterades som ett återkommande tema. Patienternas samlade upplevelser av vägledd självhjälp tyder på att patienterna behöver hjälp att anpassa sina förväntningar på denna form av behandling så att de ser på det som ett steg i en större plan för deras tillfrisknande. Det är viktigt att patienterna inte ser den som en ultimat behandling, utan ett första steg som ibland är tillräckligt potent och ibland behöver det kompletteras av flera insatser för att de ska uppnå fullt tillfrisknande.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Märkt