Månadsarkiv: november 2019

Fredagsläsning: ”Prevalence of Self-Injurious Thoughts and Behaviors in Transgender Individuals With Eating Disorders: A National Study”

I en mycket omfattande studie (N= 365479) undersökte forskare förekomst av självskadebeteende, suicidaltankar och suicidhandlingar hos transpersoner med ätstörningar jämfört med cispersoner (individer vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevada kön) med eller utan ätstörningar.

Livstidsprevalensen (förekomst någon gång i livet) av icke-suicidala självskadebeteende i den allmänna populationen ligger på ca 16.5%. Mellan fem och 14 procent anger att de någon gång i livet har haft suicidtankar, medan 2-9% anger att de någon gång har försökt ta sitt liv.Bland patienter med ätstörningar finner man en ökning av dessa fenomen: Självskadebeteende förekommer hos 68%, medan suicidtankar och handlingar rapporteras av 25-33%.

När forskarna tittade på förekomst av dessa fenomen hos transpersoner med ätstörningar var förekomsten extremt hög, trots att man fokuserade enbart på förekomsten under det senaste året: 74.8% rapporterade icke-suicidala självskadebeteenden och 75.2% rapporterade suicidtankar, medan hela 74.8% rapporterade suicidförsök. Siffrorna för suicidförsök är även högre än livstidsprevalensen för dessa fenomen hos transpersoner generellt, eller hos patienter med ätstörningar.
Oddskvoten för suicidförsök hos transpersoner med ätstörningar under föregående år var 20 gånger högre än hos cispersoner med eller utan ätstörningar, även när man kontrollerade för depression eller demografiska variabler.

Författarna förtjänstfull diskuterar potentiellt gemensamma processer som kan vara involverade i transpersonsidentitet och ätstörningar såsom erfarenheter av utsatthet och olika former av misshandel, frånvaro av interpersonell tillhörighet och känslan av att vara en börda. Givet de utökade riskerna betonar forskarna vikten av bland annat kartläggning av sexuell identitet hos patienter med ätstörningar.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: ”Improving aftercare with technology for anorexia nervosaafter intensive inpatient treatment: A pilot randomizedcontrolled trial with a therapist-guided smartphone app”

I den valda artikeln för denna fredag har en tysk forskargrupp studerat effekten av digitalt stöd efter utskrivning från heldygnsvård. De använde en relativt smidig applikation som heter ”Recovery record” som finns för både iOS och Android telefoner. All kommunikation sker krypterat och säkert mellan patient och behandlare via appen. De randomiserade 40 kvinnliga patienter i åldrarna 15-36 med relativt svår anorexia nervosa till antingen 8 veckors eftervård med hjälp av appen och sedvanlig behandling utifrån överenskommelse mellan terapeut och patient eller bara sedvanlig behandling efter utskrivning. I nästa samtliga fall var den sedvanliga behandlingen öppenvårdskontakter. Patienternas BMI och specifik ätstörningspsykopatologi mättes vid utskrivning från heldygnsvård, 8 veckor, samt 6 månader senare. De terapeuter som gav stöd via appen var inte samma terapeuter som hade öppenvårdkontakt med patienterna.

Appen Recovery record innehåller ett antal moduler såsom självregistrering, självförstärkning, måltidsplanering, möjlighet att sätta upp egna mål och att följa upp dem, påminnelser, coping strategier, motiverande slagord, positiva bekräftelser (affirmationer), vägled meditation, månatliga utvärderingar med hjälp av frågeformulär och möjlighet att få kontakt med sin behandlare via appen. Behandlarna har en annan vy än patienterna där de kan se alla data från patienterna, samt får möjlighet att göra grafiska framställningar för att ha översikt och för att göra möjliga prediktioner. Patienten tyckte att appen var lätt att använda, meningsfull och även värdefull. Över 94% av patienterna i båda grupper hade ytterligare öppenvårdskontakter och behandling under de 8 veckor som studiens aktiva fas pågick.

Forskarna fann inte några signifikanta eller betydande effekter mellan betingelserna. Patientgruppen som hade tillgång till appen rapporterade bara icke-signifikanta små eller måttliga, positiva effekter jämfört med kontrollgruppen. Även om lite fler patienter i kontrollgruppen behövde läggas in än i interventionsgruppen som hade appen var skillnaden inte signifikant. Artikelförfattarna menar att de initialt positiva effekterna motiverar att man gör en större RCT.

Som läsare får jag tanken om om övergång från heldygnsvård till mindre intensiv behandling inte behöver gå via dagvård i första hand. När man har haft massivt stöd under flera månader är det rimligt att anta att man ska klara sig med öppenvård och lite stöd via en app vid relativt svår anorexia nervosa? Deras kommande RCT lär ge oss svaret, även om jag tänker att det är dömt att misslyckas. Övergången mellan vårdnivåer är fortfarande en obesvarad fråga även om aktuella modeller föreslår en stegvis övergång när man har haft mycket intensiv behandling.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: Specialnummer om teknikbaserade innovationer för ätstörningar i International Journal of Eating Disorders

Tekniska innovationer har stor potential att bidra till förbättrad prevention, bedömning och behandling av ätstörningar. International Journal of Eating Disorders har därför publicerat ett specialnummer med detta fokus. Artiklarna som ingår handlar om hur utveckling och design av tekniska innovationer för ätstörningar kan optimeras, hur individer med ätstörningar, eller som riskerar att utveckla ätstörningar, bättre kan nås genom ny teknik och hur tekniska innovationer kan förbättra bedömning och behandling. Utgivaren vill med specialnumret stimulera entusiasm, nya idéer och framtida forskning om hur teknik kan utvecklas och användas för att förbättra de drabbades liv.

I ett av bidragen i specialnumret, “Reach Out and Recover: Intentions to seek treatment in individuals using online support for eating disorders” undersöktes bland annat egenskaper, intentioner med att söka hjälp och faktorer som är relaterade till intentioner att söka hjälp, hos användare av en australisk digital tjänst. Tjänsten, som kallas Reach Out And Recover (ROAR), är utformad för att minska hinder för behandling och uppmuntra den underbehandlade gruppen personer med ätstörningssymtom, till att söka hjälp. ROAR innehåller interaktiva funktioner som ska identifiera symtom, synliggöra symtomens påverkan på olika livsområden och ge användaren stöd för att söka behandling. Användaren får en sammanställning av sina symtom och anpassade rekommendationer för behandling. En rapport som kan användas vid kontakt med hälso-och sjukvården genereras också. Tjänsten innehåller även en sida med länkar till information om ätstörningar och till olika former av stöd och behandling.

Data från Google Analytics visade att 2 391 nya användare besökte ROAR under datainsamlingsperioden 3 mars 2017 till 14 november 2018. 902 individer tog del av sidan som innehåller enkäter och samtyckesformulär. Av dessa var det 200 personer, i åldrar från 18 år till över 60 år, som deltog i studien. Majoriteten identifierade sig som kvinnor (93,5 %). Deltagarna svarade på frågor om ätstörningssymtom och symtomens påverkan på psykisk hälsa, relationer och välbefinnande. De svarade också på frågor om sina avsikter med att söka behandling, om motivation, självtillit, stigma och ambivalens inför att söka behandling och göra förändringar.

Resultatet visade att deltagarna hade symtom på ätstörningar men att majoriteten (86,0%) inte fick behandling. Av dem som inte fick behandling rapporterade 82,6 % att de planerade att söka behandling inom en snar framtid. Dessutom laddade över hälften av deltagarna ner den anpassade rapporten för kontakter med hälso- och sjukvård. Intentionen med att söka behandling och nedladdning av rapporten hade ett positivt samband med motivation för förändring, tilltro till att uppnå förändring, större frekvens av hetsätning och större insikt i ätstörningssymtomens påverkan på välbefinnande, men inte med stigma eller ambivalens.
Författarna konstaterar att programmet användes av individer för vilka tjänsten var utformad, det vill säga personer som upplever symtom på ätstörningar men som inte får behandling. ROAR kan vara en resurs som identifierar och adresserar hinder för att söka behandling. Anonymiteten som en webb-tjänsts som ROAR innebär, kan vara det första viktiga steget mot att få en adekvat behandling.

Här kan ni läsa artikeln >

Anne-Charlotte Wiberg, forskarstuderande på SCÄ FoU

Taggad