Artikeln för denna vecka är en nyligen publicerad studie om klinikernas beslut gällande vägning av patienter och hur beslutet kan påverkas av deras egna attityder och patienternas karaktäristika. Man bad 74 kliniker som arbetade med KBT-E att läsa igenom vinjetter där man beskrev patienter med ätstörningar (3 med BN och 3 med AN) som skiljde sig i hur de mådde och hur de skulle uppleva vägning (okej, stressad av livsomständigheter, eller stressad av vägning). Klinikerna rapporterade också vad de själva generellt tänker om att väga patienter och hur stressande det var för dem att väga patienterna.
Det visade sig att klinikerna var generellt mer benägna att väga patienter med AN än med BN, främst pga fysiska risker vid AN. Vid BN nöjde sig klinikerna oftare med patientens självrapportering av vikt istället för vägning. Klinikerna var samtidigt benägna att låta bli att väga patienter som i förväg rapporterade att vägning skulle kännas jobbigt och stressande, trots att de visste att de kliniskt sett borde väga patienten. Klinikernas oro visade inget samband med vägning med deras attityder spelade roll. De vägde patienterna i högre utsträckning om de tyckte att det var viktigt med vägning där patient och terapeut är öppna med varandra kring vikten. Det fanns inget samband mellan vägning av patienter och klinikernas profession, kön, antal år i yrket eller ålder. Eftersom klinikernas egna attityder verkar styra i hög grad och kan skapa grund för avvikelse från riktlinjer behöver dessa frågor tas upp i samband med utbildning och handledning av kliniker.
Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU
