Månadsarkiv: augusti 2019

Fredagsläsning: Fear of negative evaluation among eating disorders: Examining the association with weight/shape concerns in adolescence

Den här veckans artikel handlar om sökandet efter robusta och transdiagnostiska riskfaktorer för utveckling av ätstörningar. Australiensiska forskare har med hjälp av tvärsnittsdata i ett större longitudinellt projekt studerat sambandet mellan rädslan för negativ utvärdering och risk för utveckling av ätstörningar och relaterade tillstånd där bekymmer över vikt eller figur är centrala aspekter (t.ex. muskeldysfori). Rädslan för negativ utvärdering är något som ofta förekommer i samband med ångeststörningar, och framförallt vid social fobi, men det har visat sig att det kan vara en transdiagnostisk sårbarhetsfaktor vid många tillstånd. Tvärsnittsdesignen av studien minskar dess värde, men som en första studie bidrar den till kunskapsbasen. Det visade sig att rädslan för negativ utvärdering hade tydliga samband med ätstörningsymptom och ätstörningsdiagnoser bland ungdomar. Intressant nog fanns det ett sådant samband med hetsätningsstörning också, trots att just hetsätningsstörning enligt det amerikanska diagnossystemet (DSM-5) inte karaktäriseras av övervärdering av vikt och figur. Det blir intressant att se om dessa samband håller i longitudinella studier och kan anses vara riskfaktorer, när ätstörningar diagnostiseras på riktigt (med intervju och inte utifrån frågeformulär) i framtida studier.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: Evaluating the effectiveness of an evidence-based online training program for health professionals in eating disorders

Studien som sammanfattas den här veckan handlar om storskalig utbildning av professionella för att lära sig mer om ätstörningar. Forskarna har utvärderat i vilken utsträckning en Internet-baserad utbildning hjälper professionella att utveckla goda kunskaper om ätstörningar (identifiera, bedöma och behandla), lära sig viktiga kliniska färdigheter, ha mer tilltro till sin förmåga som kliniker vid arbete med ätstörningar och uppleva större villighet att arbeta med dessa tillstånd som av många professionella anses vara för krångliga och krävande. Utbildningsprogrammet som heter Essentials har utvecklats i Australien och innefattar fem moduler: Att förstå ätstörningar och ätstörningsdiagnoser, bedömning, förberedelse för behandling, olika behandlingar, och hantering av ätstörningar. Varje modul tar i genomsnitt drygt 3 timmar att gå igenom. Programmet är en kombination av skriftligt material, rollspel, interaktiva övningar och kontrollfrågor, samt vissa filmer med patienter och deras anhöriga. För varje modul finns också särskilda kliniska verktyg som man går igenom. Av de 1813 professionella som registrerade sig för att utbildningen under 2013-2018 arbetade 1160 deltagare (64%) igenom minst 80% av innehållet, men bara 480 (26%) medverkade i både för- och eftermätningar. Resultaten som rapporteras på dessa 26% är lovande, men bygger tyvärr framför allt på självrapportering. Även om det är en låg andel som medverkade i den fulla utvärderingen verkar satsningen vara kostnadseffektiv och ett steg närmare bättre kunskap om och färdigheter för bedömning och behandling av ätstörningar.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: Controlling binge eating and weight: a treatment for binge eating disorder worth researching?

En betydande andel av patienter med hetsätningsstörning lider samtidigt av övervikt eller fetma. De bästa tillgängliga behandlingarna för patientgruppen ger varaktig effekt på hetsätning och annan ätstörningsspecifik psykopatologi. Behandlingarna har däremot inte medfört viktreducerande effekt, trots att både förbättrat ätande och viktreduktion är mål för patienter som söker behandling. I veckan fredagsartikel beskrivs en behandling som har utformats för att hantera båda dessa problem.

Författarna har utvecklat en behandlingsmodell som bygger på två evidensbaserade behandlingar, KBT-E (enhanced cognitive behavioral therapy, CBT-E) för ätstörningar som är effektiv för att minska hetsätning och KBT för fetma som ger viktreduktion. Modellen beskriver faktorer som vidmakthåller hetsätning, som övervärdering av kroppsform och vikt, begränsat ätande och händelser och känslor som leder till hetsätning. Dessutom integreras faktorer som vidmakthåller fetma, såsom dysreglerad överätning utöver hetsätning, inaktiv livsstil, och orealistiska förväntningar på viktreduktion. Behandlingen är individanpassad och hanterar patientens aktuella vidmakthållande faktorer.

En förutsättning för att integrera viktreduktion i behandling för patienter med hetsätningsstörning, skriver författarna, är att främja flexibel snarare än strikt energireducerad kost som inte bidrar till risken att hetsäta, samt en aktiv livsstil. Tanken är att patienterna ska uppnå och bibehålla en måttlig viktreduktion som ger bättre hälsa, vilket kan vara ≥ 5 % av den ursprungliga vikten vid baslinjen.

Behandlingen består av 24 sessioner som sträcker sig över 24 veckor. Därefter följer en vidmakthållandefas med ” vidmakthållande check-ins ” varje månad i ett år efter behandlingens avslut. Vidmakthållandefasen är utformad för att förstärka och uppmuntra förändringar som har gjorts under den aktiva behandlingsfasen och för att säkerställa att de består. Detta eftersom det är svårt att bibehålla vikten och tidigare forskning har visat att det är främst under de första 24 veckorna som man går ner i vikt. Behandlingen är indelad i fyra faser. De två första faserna har liknande inslag för alla patienter men viktreduktion introduceras tidigare för dem vars hetsätning minskar snabbt. Huvuddelen av behandlingen (fas tre) inkluderar alltid viktminskning och innehållet individualiseras efter patientens vidmakthållande faktorer. Steg fyra fokuserar på att upprätthålla förändringar på lång sikt. För att uppnå tidig förändring omfattar de fyra första veckorna två sessioner per vecka, följt av en session per vecka under huvuddelen av behandlingen och sessioner varannan vecka under sista delen av behandlingen. Den efterföljande vidmakthållandefasen pågår i 12 månader och uppföljning kan eventuellt genomföras digitalt eller via telefon.

För att behandlingen ska föredras framför de bästa befintliga behandlingarna för patientgruppen behöver behandlingen leda till liknande effekt på hetsätning och medföra måttlig och kliniskt signifikant viktminskning som vidmakthålls över tid samt effekten utvärderas, skriver författarna.

Här kan ni läsa artikeln >

Taggad