Fredagsläsning: What works better? Food cue exposure aiming at the habituation of eating desires or food cue exposure aiming at the violation of overeating expectancies?

Exponering anses vara en av de mest potenta metoderna i psykologiska behandlingar. Detta gäller även ätstörningar. Sedan Michele Craskes banbrytande forskning (Craske, 2008, Behaviour Researchand Therapy, 46(1), 5–27) om processerna i exponering har forskare och kliniker i viss mån skiftat fokus från habituering som huvudprocess inom exponering till annat såsom att ifrågasätta och avfärda olika förväntningar om utfall (det man är rädd för att det ska hända) i samband med exponering. Craske visade att man sannolikt inte behöver vara kvar i exponeringssituationen tills man vänjer sig (habituerar: inte reagerar lika mycket på det som väcker ångest eller obehag,) utan det viktigaste i exponeringen är att man lär sig det man kan lära sig som går emot ens tidigare inlärning. Detta kom att kalla inhibitorisk inlärning som under det senaste decenniet har undersökts som huvudprocess vid exponering. Mycket i KBT och FBT behandling för ätstörningar handlar om exponering. Vi utsätter våra patienter för mat och det som de tycker är förbjuden, fettbildande, kaloririk mat. Frågan är huv vi kan göra det ännu mer effektivt för att uppnå bättre resultat och för ökad generalisering. Fredagens artikel handlar om undersökning av dessa processer i samband med exponering för mat som man tenderar att överäta. Man randomiserade 52 deltagare med fetma till tre betingelser: 1) exponering för högrisk mat (sådant man vill gärna överäta) med fokus på habituering, 2) exponering för högrisk mat med fokus på att avfärda förväntningar om att man kommer att överäta den maten, eller 3) ingen exponering.

Det visade sig att de olika exponeringsmetoderna inte skilde sig åt vad gäller effekt, men båda var bättre än kontrollbetingelsen. De som fick exponering åt mindre av den mat de hade blivit exponerad för jämfört med kontrollgruppen. Intressant nog fanns det ingen generaliseringseffekt. De åt mindre av den mat de blev exponerad för, men inte annan förbjuden mat. Exponering gav förväntad effekt oavsett om man hade fokus på habituering eller avfärdande av förväntningar om överätning/hetsätning. De deltagare som fick exponering med fokus på habituering visade i efterhand lika god effekt vad gäller förväntningar och de som fick exponering gällande förväntningar visade lika god habituering.

Forskarna diskuterar sina resultat förtjänstfullt och väcker flera viktiga frågor. Som vanligt blir slutsatsen att exponering är effektiv, men det verkar som att dess effekt utövas via flera mekanismer och att de är nära sammankopplade.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: