Månadsarkiv: juni 2019

Fredagsläsning: Childhood dietary intake: Comparison between anorexia nervosa and healthy leanness

Veckans fredagsartikel är en studie från 2019 som utfördes i Japan och som ville studera unga flickors kostintag som ett sätt att tidigare upptäcka anorexia nervosa. Artikelförfattarna menar att anorexia nervosa kan vara extra svårt att upptäcka hos unga flickor då symptomen inte alltid är de typiska och då en hög aktivitetsnivå ofta upprätthålls. Man menar att sjukdomen ofta hinner bli väldigt allvarlig innan den upptäcks hos denna grupp.

I denna studie jämförde man tre grupper av unga flickor; 1) friska, med normalt BMI, 2) friska, med BMI under 50:e percentilen, och 3) patienter med anorexia nervosa, som var i slutet på sin behandling. Grupp 2 delades dessutom in i två undergrupper beroende på om de fick en hög eller låg poäng på skala som mätte önskan om att bli smalare, något som man vet är en riskfaktor för anorexia nervosa. Grupp 1 bestod av 120 deltagare, ålder 12.2 ( 1.4), grupp 2 bestod av 200 deltagare, ålder 12.4 ( 1.4) och grupp 3 bestod av 13 patienter, ålder 14.4 ( 3.5).

Man mätte deltagarnas kostintag genom att de fick svara på en enkät (BDHQ) om sin veckovisa konsumtion av 58 olika matvaror och drycker. Man räknade sen ut både hur mycket energi deltagarna åt, vad energin bestod av för makronutrienter (kolhydrater, fett och protein) och mikronutrienter (vitaminer och mineraler) och vilka typer av matvaror som åts.

Resultaten visade att patienter med anorexia nervosa hade ett lägre intag av total energi, fett, zink och vitamin C jämfört med friska, smala (BMI <5e percentilen) deltagare. Patienter med anorexia nervosa undvek matgrupper som innehöll fett i väldigt hög utsträckning och hade ett högre intag av grönsaker.

Vidare hade gruppen av deltagare med BMI under 50e percentilen och med en stark önskan om att vara smalare, jämfört med gruppen av deltagare med samma BMI men med en låg önskan om att vara smalare, ett mer restriktivt kostintag och ett lägre intag av kolhydrater och spannmål, men ingen skillnad i intag av fett.

Artikelförfattarna drar slutsatsen att det karaktäristiska kostintaget för patienter med anorexia nervosa är lågt fettintag och högt grönsaksintag och att detta är något som kan vara en användbar ledtråd för att tidigt upptäcka anorexia nervosa hos unga flickor.

Trots att studieresultaten stämmer in med tidigare forskning som visat att patienter med anorexia nervosa ofta har ett lågt fettintag, är det viktigt att komma ihåg att detta är en tvärsnittsstudie med självrapporterade data och relativt liten grupp deltagare med anorexia nervosa. Resultaten ska tolkas med viss försiktighet och behöver följas upp av studier med en prospektiv design som kan belysa samma frågeställningar med större validitet.

Artikeln hittas här >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: Why is premorbid BMI consistently elevated in clinical samples, but not in risk factor samples, of individuals with eating disorders?

När man tittar på klinisk retrospektiv data finner man i de flesta fall ett samband mellan förhöjd BMI och igångsättning av ätstörningar. Patienterna rapporterar ofta i efterhand att en viss viktuppgång var en av de triggande faktorerna bakom deras ätstörning. Intressant nog hittar man inte detta samband när man tittar på riskgrupper och deras senare utveckling av ätstörningar. När man följer studiedeltagare över tid finns inte riktigt detta samband. Man ser ett sådant mönster i 32% av jämförelserna i prospektiva studier jämfört med i stort sett 100% i retrospektiva kliniska studier. I artikeln för denna vecka har författarna tittat närmare på dessa studier och föreslår lite olika förklaringar som kan driva fram forskningen och vår förståelse. Bland annat menar de att patienterna i kliniska studier kan anses vara ett specifikt urval av det man ser i studier om riskfaktorer för ätstörningar. Patienterna i kliniska studier är sannolikt den grupp som just i kraft av bland annat högre BMI går ner mer i vikt, behöver kämpa mer för att behålla sitt lägre vikt och har sannolikt svårare ätstörningspsykopatologi. Detta går dock inte ihop med AN gruppens bild, där vissa forskare menar att de ofta till och med har lite lägre premorbid BMI, vilket i och för sig kan vara en del av den prodromala fasen i AN. Forskarna identifierar de kunskapsluckor vi har för att ge denna fråga en adekvat svar och förslår specifika studier.

Här kan ni läsa artikeln >

Ata Ghaderi, leg psykolog på SCÄ FoU