Artikeln denna vecka handlar om sambandet mellan mått på kroppsuppfattning vid starten av behandlingen och förändringar i BMI och övriga mått på ätstörningspsykopatologi vid intensiv KBT-E behandling av ungdomar med AN.
Det ingick 62 patienter med AN diagnosen i åldern från 13-18 år. Man mätte deras BMI (Body Mass Index) percentiler vid fyra tillfällen (före och efter behandling, samt vid 6-, och 12 månaders uppföljningen) och intervjuade dem med Eating Disorder Examination (EDE) och andra instrument innan och efter behandlingen.
Vid slutet av behandlingen hade cirka 96% av de som fullföljde behandlingen nått en vikt som motsvarade minst ett BMI på 18.5 för vuxna. Ätstörningspatologi hade minskats markant. Vid uppföljningen, 12 månader senare, hade fortfarande 80% av de patienter som fullföljde behandlingen ett BMI motsvarande minst 18.5 för vuxna. Forskarna fann ett samband mellan startvärden på olika indikationer av kroppsbekymmer och förändringar i BMI. Starkare rädsla för viktuppgång, samt högre poäng på tjockkänslan i början av behandlingen bidrog till långsammare ökning i BMI. Upptagenhet av vikt och figur kunde dock inte predicera utveckling av BMI över tid. Intressant nog fanns det inget samband mellan förändringar i kroppsbekymmer under behandlingen och BMI förändringar över tid, vilket enligt författarna är ett belägg för att KBT verkar via sin helhet och inte som en konsekvens av enstaka komponenter. KBT-E är med andra ord inte en samling tekniker: Helheten är mer än delarna.
Artikelförfattarna menar att olika aspekter av kroppsbekymmer är viktiga att beakta i behandling av patienter med AN. I övrigt antyder resultatet att intensiv KBT-E kan vara en god behandling för att minska ätstörningspatologi och kroppsbekymmer hos unga patienter med AN, där 80% av patienter som fullföljde behandlingen inte längre var medicinskt underviktiga efter ett år.
Nina Lindvall, psykologstudent och Ata Ghaderi, psykolog på SCÄ FoU
