Månadsarkiv: maj 2019

Fredagsläsning: Body image concern and treatment outcomes in adolescents with anorexia nervosa

Artikeln denna vecka handlar om sambandet mellan mått på kroppsuppfattning vid starten av behandlingen och förändringar i BMI och övriga mått på ätstörningspsykopatologi vid intensiv KBT-E behandling av ungdomar med AN.

Det ingick 62 patienter med AN diagnosen i åldern från 13-18 år. Man mätte deras BMI (Body Mass Index) percentiler vid fyra tillfällen (före och efter behandling, samt vid 6-, och 12 månaders uppföljningen) och intervjuade dem med Eating Disorder Examination (EDE) och andra instrument innan och efter behandlingen.

Vid slutet av behandlingen hade cirka 96% av de som fullföljde behandlingen nått en vikt som motsvarade minst ett BMI på 18.5 för vuxna. Ätstörningspatologi hade minskats markant. Vid uppföljningen, 12 månader senare, hade fortfarande 80% av de patienter som fullföljde behandlingen ett BMI motsvarande minst 18.5 för vuxna. Forskarna fann ett samband mellan startvärden på olika indikationer av kroppsbekymmer och förändringar i BMI. Starkare rädsla för viktuppgång, samt högre poäng på tjockkänslan i början av behandlingen bidrog till långsammare ökning i BMI. Upptagenhet av vikt och figur kunde dock inte predicera utveckling av BMI över tid. Intressant nog fanns det inget samband mellan förändringar i kroppsbekymmer under behandlingen och BMI förändringar över tid, vilket enligt författarna är ett belägg för att KBT verkar via sin helhet och inte som en konsekvens av enstaka komponenter. KBT-E är med andra ord inte en samling tekniker: Helheten är mer än delarna.

Artikelförfattarna menar att olika aspekter av kroppsbekymmer är viktiga att beakta i behandling av patienter med AN. I övrigt antyder resultatet att intensiv KBT-E kan vara en god behandling för att minska ätstörningspatologi och kroppsbekymmer hos unga patienter med AN, där 80% av patienter som fullföljde behandlingen inte längre var medicinskt underviktiga efter ett år.

Här kan ni läsa artikeln >

Nina Lindvall, psykologstudent och Ata Ghaderi, psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: Identifying a male clinical cutoff on the Eating Disorder Examination-Questionnaire (EDE-Q)

Fredagsartikeln denna vecka handlar om hur bra det välanvända måttet Eating Disorder Examination-Questionnaire (EDE-Q) är för att identifiera fall av ätstörningar bland män.

Senare årens forskning har föreslagit att vi tidigare har underskattat förekomsten av ätstörningar hos män. Adekvata och lättillgängliga metoder för att klassificera män med ätstörningar är något som många forskare har argumenterat för. Huvuddelen av forskning om ätstörningar har gjorts på kvinnliga patienter och ett flertal studier har visat att män brukar få lägre poäng på EDE-Q än kvinnor. När man använder samma cut-off på män som kvinnor resulterar det att många män med ätstörningar klassificeras som friska. Artikelförfattarna undersökte olika cut-off nivåer för EDE-Q som på ett optimalt sätt kunde skilja mellan en klinisk grupp av manliga patienter som var under behandling och en kontrollgrupp med friska manliga studenter.
Deras resultat visade att EDE-Q kan med god precision skilja mellan män med och utan ätstörningar. Detta förutsätter dock användning av ett lägre cut-off för män (1.68) jämfört med den cut-off som oftast används för kvinnor (2.5).

Artikelförfattarna reflekterade om behovet av en lägre gräns för adekvat klassificering av ätstörningar bland män kunde bero på att EDE-Q har betydande fokus på ätstörningssymtom som handlar om önskan att vara smal och kontrollera sin vikt i kontrast till det som är mer i fokus för män, nämligen kontroll över kroppsform och önskan att se muskulär ut. Författarna väcker frågan om EDE-Q behöver modifieras för att täcka fler domäner som är mer relevanta vid ätstörningspsykopatologi hos män (t.ex. strävan efter att ha mycket muskler).

Här kan ni läsa artikeln >

Nina Lindvall, psykologstudent och Ata Ghaderi, psykolog på SCÄ FoU

Taggad

Fredagsläsning: “Familjedagvård i grupp – ett effektivt sätt att behandla barn och ungdomar med allvarlig ätstörning”, en rapport från SCÄ

I senaste numret av Tidskriften för Svensk Psykiatri bidrar Maiken Fjelkegård, som tidigare arbetade som överläkare hos oss vid Stockholms centrum för ätstörningar, med en kort artikel där hon beskriver arbetssättet vid vår familjedagvårdsenhet. Behandlingen vid familjedagvården bygger i stora delar på så kallad multifamiljeterapi, där flera barn och ungdomar med ätstörning och deras familjer går i behandling tillsammans i grupp.

Här (på sida 36) kan du läsa artikeln >

Taggad