Fredagsläsning: Alliance, technique, both, or more? Clinicians’ views on what works in cognitive-behavioral therapy for eating disorders

Fredagsartikeln denna gång handlar om klinikers uppfattning, värdering och användning av den terapeutiska relation och tekniker i kognitiv beteende terapi (KBT), deras effekt på behandlingsutfall och relationen till klinikers ångestnivå.

Artikelförfattarna använde en korrelationsdesign för att undersöka klinikernas uppfattning om betydelsen av allians och teknik i KBT för utfallet av terapi och för att se ifall dessa förväntningar var i linje med litteraturen, samt för att se om klinikernas tillskrivning av utfall till allians eller teknik hänger samman med deras karaktäristika (olika aspekter av ångest), handledning och faktisk användning av KBT tekniker.

I studien deltog 98 kliniker (91 kvinnor och 7 män) med olika grundprofessioner såsom psykologer, sjuksköterskor, kuratorer, dietister eller arbetsterapeuter som jobbade med patienter med ätstörningar och med ett genomsnitt av 10 års arbetserfarenhet. Varje kliniker besvarade några frågeformulär om deras uppfattning kring den terapeutiska relationen och KBT tekniker, samt ångestkänslighet och hantering av osäkerhet (Intolerance of Uncertainty Scale, IUS-12). Dessutom skulle deltagarna ge ett estimat (i procent) för hur mycket inflytande de menar att de två specifika faktorer, den terapeutiske relationen och KBT tekniker har på behandlingsutfallet och behövde inte utesluta andra faktorer, då summan av de två faktorer inte behövde utgöra 100%. Till slut skulle deltagarna utifrån en skala ange hur sannolikt det var för dem att använda specifika eller generella KBT tekniker under behandling av patienter med ätstörningar. I genomsnitt tillskrev de deltagande klinikerna effekten av den terapeutiske relationen på utfallet av behandlingen som 34.6% och effekten av KBT tekniker som 60.2%. Det betyder att de i stort sett tillskrev 100% av effekten till dessa två faktorer medan i litteraturen är estimaten 7.4% för relation och 15% för teknik. Det fanns inget samband mellan vad klinikerna tillskrev effekten och handledning. Angående måttet för ångest verkade kliniker med lägre prospektiv ångest luta mer mot att KBT tekniker förklarar behandlingsutfallet medan kliniker med högre inhibitorisk ångest värderade oftare den terapeutiske relationen som särskild viktig för utfallet av behandlingen.

Artikelförfattarna funderade över om kliniker överlag tenderar att ha ett mer internt ”locus of control” som bidrar till mindre benägenhet att tänka på och ange externa okontrollerbara faktorer som förklaring till utfallet av behandling. Författarna menar att det är viktigt att korrigera dessa uppfattningar gällande betydelsen av allians och teknik för behandlingsutfall hos kliniker som jobbar med ätstörningar och betonar att det är bra att diskutera relationen mellan teknik och allians. Det finns ingen motsättning mellan dessa, resonerar författarna. Det har visats i CBT-E att tidigt fokus på tekniker för beteendeförändringar gynnar alliansen. Fokus på tekniker är inte ett steg bort från allians, utan ett steg närmare på samma sätt som högre allians bidrar till bättre mottagande av tekniker.

Här kan ni läsa artikeln >

Nina Lindvall, psykologstudent och Ata Ghaderi, psykolog på SCÄ FoU

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: