Månadsarkiv: januari 2019

Fredagsläsning: “Infant feeding behaviours and attitudes to feeding amongst mothers with eating disorders: A longitudinal study”

joaquin s

Joaquin Sorolla y Bastida: Madre (1895)

Det finns sedan tidigare ett flertal studier som har undersökt vilken påverkan mödrar med ätstörningssjukdom kan ha på sina barns ätande. Fynden har dock varit spretiga. I vissa studier har man funnit att barn till mödrar med en ätstörning ammats längre än andra barn, i andra studier har de ammats kortare och i vissa studier har man inte kunnat påvisa några skillnader. På samma sätt skiljer sig forskningsfynden åt då det gäller matningsbeteenden hos mödrar. I vissa studier har man funnit att mödrar med en ätstörning tenderat att ge sina spädbarn mindre matmängder än genomsnittet, medan andra studier har visat att barn till mödrar med en historia av ätstörningssjukdom fått i sig en näringsmässigt bättre kost än andra barn. Dessa resultat kan naturligtvis bero på tajming: mödrar med en tidigare ätstörning som sedan har tillfrisknat kan möjligen antas vara mer vaksamma på att deras barn verkligen får i sig en fullvärdig kost. Det har också visat sig att oro över barnets vikt hänger samman med könet hos barnet, där oron för övervikt generellt har visat sig vara större om barnet är en flicka än om det är en pojke. Merparten av de befintliga forskningsstudierna på området är dock små och har inte använt sig av en kontrollgrupp.

Denna veckas fredagsartikel publicerades i European Eating Disorders Review 2018. Här har man följt nyblivna mödrar med tidigare respektive pågående ätstörningssjukdom samt en kontrollgrupp med friska mödrar utan tidigare ätstörning under två års tid efter förlossningen – detta är därmed den första kontrollerade longitudinella studien på området. Syftet med studien var att undersöka eventuella samband mellan ätstörning hos modern och sådant som amning, matningsbeteenden/-attityder och hur föräldern modellerar (verbalt, avsiktligt och oavsiktligt) ätbeteenden inför barnet. I korthet fann man här endast små skillnader. Man påvisade inga skillnader mellan grupperna i fråga om hur stor andel som ammade sina barn de första sex månaderna. Hos mödrar med en pågående ätstörningsproblematik var det vanligare med oro över att ens barn skulle äta för mycket eller bli överviktigt vid sex månaders ålder, medan mödrar med en tidigare ätstörning uppvisade mer av denna sorts oro både vid två månader och sex månader. Man fann dock inga skillnader i den faktiska kroppsvikten hos deras barn jämfört med kontrollgruppen. När man slog ihop grupperna med pågående eller tidigare ätstörning såg man hos dessa mödrar också en minskad medvetenhet om vad man här kallar oavsiktlig modellering, dvs ätbeteenden hos föräldern som barnet uppfattar och tillägnar sig utan att det har varit förälderns medvetna avsikt att ”lära” barnet något. Detta går stick i stäv mot vad man påvisat i tidigare studier, där mödrar med ätstörningsbesvär snarare har tenderat att vara mer medvetna om denna typ av oavsiktlig påverkan. I fråga om avsiktlig modellering, dvs att medvetet visa barnet hur man vill att det ska äta, och verbal modellering, dvs att med ord uppmuntra barnet vid matning, såg man inga skillnader mellan grupperna.

En begränsning hos studien är att grupperna med mödrar med tidigare eller pågående ätstörningssjukdom var för små för att möjliggöra statistisk analys av olika typer av ätstörning. Här slog man istället ihop personer med anorexia nervosa, bulimia nervosa eller hetsätningsstörning i en och samma grupp, men det är såklart rimligt att förställa sig att beteenden och attityder kring matning kan skilja sig åt beroende på vilken typ av ätstörning mödrarna är drabbade av.

Man pekar i artikeln också på vikten av att utröna mer om vilket inflytande pappors ätbeteenden och -attityder har under småbarnsåren. Vi har tidigare refererat en studie om pappors påverkan här, dock delvis utifrån ett mer genetiskt perspektiv >

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Taggad ,

Välkommen till Öppet Hus på SCÄ!

Banner3

Den 20 februari bjuder vi åter igen in till en dag med föreläsningar och workshops på Stockholms centrum för ätstörningar. Syftet är att informera om vår verksamhet, men också för att sprida kunskap om ätstörningar. Vi riktar oss främst till dig som arbetar inom sjukvården, kommunen, skolan eller studerar.

Vi inleder dagen med föreläsningar där vi presenterar flera delar av vår verksamhet. På eftermiddagen har ni möjlighet att välja mellan workshops som fördjupar sig i olika teman. Den här gången erbjuder vi även ett begränsat antal platser till en föreläsning med professor Cynthia Bulik som presenterar nya sätt att se på anorexia nervosa.

Cynthia är leg. psykolog, professor och grundare av Center of Excellence for Eating Disorders vid University of North Carolina i USA. Hon ansvarar även för Centre for Eating Disorders Innovation – CEDI på Karolinska Institutet.

Anmälan (OBS! fullsatt)
Anmälan sker via den här länken senast onsdagen den 13 februari. Det är kostnadsfritt att delta och vi tar emot max 60 personer.

Plats
Föreläsningssalen Plan 1, Stockholm centrum för ätstörningar, Wollmar Yxkullsgatan 27. Du tar dig enklast till oss med tunnelbana, hållplats Mariatorget (uppgång Torkel Knutssonsgatan).

Program:

10:00-11:00

Inledning och presentation av Stockholms centrum för ätstörningar
11:00-12:15
Öppenvårdsbehandling för vuxna patienter
12:15-13:30
Lunch (SCÄ bjuder inte på lunch)
13:30-14:45
Öppenvårdsbehandling för barn och ungdomar

15:00-16:30 Workshops:

1. Cynthia Bulik – “Reconceptualizing anorexia nervosa as a metabo-psychiatric disorder” (Begränsat antal platser)
2. Eira-mottagningen – Vård av långtidssjuka patienter
3. Familjevårdsavdelningen – Behandling av barn, ungdomar och deras familjer

Taggad ,

Fredagsläsning: “Family-based treatment: Where are we and where should we be going to improve recovery in child and adolescent eating disorders”

joan brown

Joan Brown (1963)

Den här veckan vill vi tipsa om en färsk artikel av James Lock och Daniel Le Grange som tar upp vad man inom behandlingsforskningen i nuläget vet och inte vet om familjebaserad behandling (FBT) för barn och ungdomar med ätstörningssjukdom. Författarna redogör först i korthet för det förhållandevis starka forskningsstöd som de menar finns för manualiserad FBT vid både anorexia nervosa och bulimia nervosa hos ungdomar, vilket har medfört att behandlingsmetoden i flera internationella kliniska riktlinjer rekommenderas som förstahandsval för ungdomar med anorexia nervosa och som en av flera rekommenderade behandlingar vid bulimia nervosa. Man pekar också på det återkommande fyndet att FBT tycks vara mindre effektivt och kräva längre behandlingsperioder för patienter med tvångsmässiga svårigheter som en del av sin problematik. Studier pekar dessutom på att höga nivåer av föräldrakritik gentemot patienten påverkar behandlingen negativt och att detta kan behöva bemötas för att uppnå bättre utfall. Precis som i flera andra behandlingsformer vid ätstörningssjukdom så verkar också viktåterhämtning så tidigt i förloppet som möjligt vara en tydligt gynnsam faktor vid FBT.

Det riktigt intressanta i artikeln är kanske genomgången av de utmaningar som FBT-forskningen just nu står inför. En väletablerad utveckling av FBT är multifamiljeterapi, där flera familjer går i behandling tillsammans. Fler forskningsstudier av hög kvalitet avseende multifamiljeterapi behövs – i dagsläget finns enligt artikelförfattarna endast en välgjord studie på området, utförd av Ivan Eisler med kolleger i London. Behandlare i San Diego och London har också utvecklat en intensiv form av familjeterapi baserad på FBT, som även den behöver utvärderas ytterligare. Vidare behöver man ta reda på mer om gynnsamma och ogynnsamma faktorer i behandlingen, så som tvångsmässighet och föräldrakritik enligt ovan, för att bättre kunna skräddarsy FBT utifrån den enskilda familjens situation och behov. Man har t ex föreslagit att svårigheter i form av kognitiv flexibilitet kan utgöra ett hinder i behandlingen och att det kan behöva bemötas med mer riktade parallella åtgärder.

Artikelförfattarna tar också upp den viktiga frågan om ”treatment gap” som vi tidigare har lyft här på bloggen > Kanske är den verkliga utmaningen för tillfället inte att förbättra kvaliteten på FBT utan att överhuvudtaget nå ut med verksam behandling till så många som möjligt. I ett internationellt perspektiv erbjuds FBT vid ätstörningssjukdom i dagsläget huvudsakligen vid ett litet antal specialistmottagningar i storstadsområden. Författarna diskuterar här sådana möjligheter som telemedicin – dvs att ge psykoterapeutisk behandling via videolänk – eller att erbjuda FBT i en manualiserad internetversion i form av så kallad guidad självhjälp, där en behandlare med jämna mellanrum ”träffar” föräldrar online och ger dem råd om hur de kan gå vidare i behandlingen där hemma. Man kan också tänka sig nya och mer lättillgängliga sätt för att utbilda fler behandlare i FBT, även här t ex med hjälp av onlineverktyg.

En kommentar till den här artikeln är att Lock och Le Grange i egenskap av framstående forskare på FBT-området själva har stått för en hel del av de tidigare studier som de refererar till, vilket naturligtvis kan bidra till att de framhåller metodens fördelar. I en systematisk översikt av familjebaserade approacher i behandlingen av anorexia nervosa utförd för Cochrane som publicerades hösten 2018 var den sammantagna bilden inte fullt lika positiv. Man lyfte här framför allt fram att den allmänna evidensgraden hos de publicerade studierna på området är låg eller mycket låg. Detta baserades delvis på att en stor andel av dem inte tydligt redovisat risk för så kallad bias, dvs faktorer som otillbörligt kan ha påverkat det publicerade resultat i olika riktning. Exempelvis pekar man i Cochraneöversikten på att det är svårt att få en bild av hur pass oberoende och ”blinda” bedömarna av utfallet i studierna har varit. I vissa studier tycks det ha varit samma behandlare som utfört både FBT och jämförelsebehandlingen – ett sådant upplägg är knappast optimalt då det naturligtvis kan medföra en risk för att man som behandlare, medvetet eller ej, på olika sätt premierar den behandling man själv tror mest på. Oavsett dessa övergripande invändningar ger dock Locks och Le Granges artikel en intressant fingervisning om vart FBT-forskningen är på väg och vilka huvudproblem man ser i dagsläget.

Här kan ni hitta artikeln >

Och här kan du läsa Cochraneöversikten på området >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Taggad

Forskningsanslag till projektet om självvald inläggning

fireworks

Liksom förra året har SCÄ:s forskningsprojekt om självvald inläggning för personer med allvarlig ätstörningssjukdom i år erhållit ett forskningsanslag på 50 000 kr från Fredrik och Ingrid Thurings stiftelse, som delar ut fondmedel till medicinsk forskning med fokus på psykiatri och forskning om barn och ungdomar med funktionshinder eller kronisk sjukdom.

Projektet om självvald inläggning har dessutom erhållit ett forskningsanslag på 75 000 kr från stiftelsen Kvinnor & Hälsa. Här kan du läsa mer om årets stipendiater >

Vi är oerhört tacksamma för dessa generösa bidrag till forskningen om självvald inläggning och ser fram emot att under 2019 presentera ytterligare resultat från projektet!

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter

Taggad