Fredagsläsning: Negative effects in psychotherapy: commentary and recommendations for future research and clinical practice

neg affects

Många personer blir hjälpta av psykoterapi men det finns även de som inte blir hjälpta och de som till och med blir sämre. När det gäller negativa effekter i samband med psykoterapi, såsom försämring, oförändrat tillstånd och andra ogynnsamma eller oönskade händelser är kunskapsluckorna idag stora. I en artikel av Alexander Rozental m fl, som publicerades i juli i år, presenteras det aktuella kunskapsläget om negativa effekter i psykoterapi och framtida utmaningar när det gäller att undersöka och rapportera dem. Författarna ger även rekommendationer för såväl forskning som för klinisk verksamhet.

En grupp forskare inom området psykoterapi bjöds in till deltagande i en anonym enkätundersökning. Enkäten administrerades online och forskarna förmedlade sina perspektiv på negativa effekter i psykoterapi utifrån styrkor, svagheter, möjligheter och hot.

I studien konstateras att kliniker och forskare idag är mer medvetna om att vissa patienter försämras i samband med behandling och idag finns kunskap om tillförlitliga metoder för att övervaka detta. Bland hinder som forskarna beskriver så påpekar de att dessa metoder alltför sällan används. Detta trots att studier har visat att övervakning mellan sessioner och verktyg för att hantera försämring kan förhindra en negativ behandlingsutveckling och minimera skador i psykoterapi. Dessutom saknas information om negativa effekter i utbildning för kliniker och denna kunskap bör enligt forskarna integreras i deras utbildning.

Forskarna belyser att det saknas en tydlig och enhetlig terminologi för negativa effekter och det råder delade meningar om definitionen. Med en enhetlig och tydlig terminologi och konsensus om definitioner möjliggörs ett mer systematiskt tillvägagångssätt för att undersöka negativa effekter av psykoterapi, som att bedöma samma typ av incidenter.
En ökad medvetenhet bland redaktörer vid vetenskapliga tidskrifter om hur negativa effekter skattas och rapporteras efterlyses också. Forskarna föreslår att redaktörer vid vetenskapliga tidskrifter kan kräva rapportering av negativa effekter vid publicering. Även patienter bör vara medvetna om både fördelar och riskerna med psykoterapi. Då kan de fatta ett väl avvägt beslut om sin behandling.

Försämring kan vara svårt att urskilja enbart genom en klinisk bedömning, därför föreslår forskarna att förbättringar hos patienten kan skattas för att kunna se vilka patienter som förbättras och vilka som inte gör det. Genom att använda sig av intervjuer eller självrapporteringsformulär ges en ökad förståelse för vad som är relaterat till negativa effekter, men även hur patienter själva upplever dem.

För att kunna se om negativa effekter är övergående eller varaktiga så rekommenderas övervakning av dessa vid flera tillfällen. I behandling av ångest där exponering ingår, kan till exempel en tillfällig försämring inträffa innan man mår bättre. En tillfällig försämring kan anses vara en negativ effekt utifrån patientens perspektiv men inte utifrån en klinikers perspektiv. Därför skriver forskarna att man där det är möjligt bör ta hänsyn till negativa effekter utifrån flera perspektiv; patientens, klinikerns eller signifikanta andra.

Här kan ni läsa artikeln >

Anne-Charlotte Wiberg, doktorand

Taggad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: