Fredagsläsning: “The Sequential Binge, a New Therapeutic Approach for Binge Eating: A Pilot Study”

Fernando Fader Rispudding (1926)

Den rekommenderade behandlingen vid hetsätningsproblematik – oavsett om den föreligger som en del av bulimia nervosa eller i form av en hetsätningsstörning – är KBT, eventuellt i kombination med antidepressiv medicinering. En ansenlig del av de patienter som genomgår KBT blir dock inte hjälpta av behandlingen. Den här veckans fredagsartikel beskriver en intressant pilotstudie där man har försökt att hitta nya vägar att angripa hetsätningsproblematik i lägen där KBT inte har haft effekt. Genom att fokusera på själva hetsätningssituationen och på ett tydligt regelstyrt sätt bryta upp den i flera identiska sekvenser med allt längre pauser emellan vill man bryta automatiken i skeendet, skifta kognitivt fokus och införa ett mått av tristess i förloppet. Syftet är här inte uttryckligen att i stunden minska den mängd mat som intas under hetsätningsepisoden – tvärtom så planeras hetsätningen tydligt utifrån hur stora matmängder personen i fråga då brukar inta, och sedan delas den maten upp i lika stora ”portioner” som intas i tur och ordning med paus emellan. Det nya är just pauserna, som ökar i duration från ungefär tio sekunder inledningsvis till drygt två minuter efter några sekvenser och som skjuter upp hetsätningen snarare än avbryter den helt. Man vill på så vis bryta den invanda rutin som hetsätningen ofta kommit att bli, minska belöningsaspekten i ätandet och få personen i fråga att ägna sin tankekraft åt att hålla sig till de nya reglerna snarare än att desperat, och förgäves, försöka avbryta hetsätningen helt och hållet.

I den aktuella studien har man provat metoden med femton patienter som tidigare genomgått KBT mot sina hetsätningsbesvär utan effekt. Utfallet var lovande: antalet hetsätningsepisoder minskade, deltagarna klarade att avstå från att hetsäta under längre perioder än tidigare och det totala matintaget under hetsätningsepisoderna sjönk. Det rör sig förvisso om en liten studie utan kontrollgrupp och med en tydligt utvald grupp av deltagare, men resultaten tyder ändå på att metoden är väl värd att utforska närmare framöver.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: