Fredagsläsning: “Attachment and Eating Disorders: A Review of Current Research”

George Spencer Watson

Anknytningsteori bygger på att tidiga interaktionsmönster med föräldrar eller andra viktiga personer under barndomen lagras i det implicita minnessystemet och lever kvar som interna modeller för hur man upplever sig själv, relaterar till andra och hanterar känslor även i vuxen ålder. Veckans fredagsartikel är en sammanställning av tidigare forskning om anknytningsmönster och ätstörningar. Jag ska inte göra någon djupare genomgång av anknytningsteori här – det finns många bra svenskspråkiga böcker på ämnet att tillgå. Vanligtvis pratar man om fyra olika övergripande anknytningsmönster: trygg anknytning (med en grundläggande tillit till att få hjälp i skrämmande situationer), otrygg undvikande anknytning (med större fokus på att klara sig på egen hand och undvika känslor istället för att söka närhet och stöd, baserat på erfarenheter av att bli avvisad), otrygg ambivalent anknytning (med större mått av känslostyrning och separationsångest, baserat på erfarenheter av en mer oförutsägbar blandning av omhändertagande och avvisning) och desorganiserad anknytning (av mer kaotiskt och motsägelsefullt slag); det sistnämnda ses inte sällan efter tidigare traumatiska upplevelser. Som en fingervisning om förekomsten av de olika typerna klassade man i en metaanalys av 10 000 anknytningsskattningar i befolkningen 58% som trygga, 23% som undvikande, 19% som ambivalenta och 18% som desorganiserade. I motsvarande skattningar av patienter inom psykiatrin klassades dock endast 27% som trygga, 37% som undvikande, 37% som ambivalenta och 43% som desorganiserade. Man ska här dock komma ihåg att man inte är statiskt ”anknuten” på det ena eller andra sättet utan att de olika mönstren utgör underliggande tendenser som kan vara olika aktiva i olika typer av relationer och situationer.

Tidigare metaanalyser har visat att patienter med ätstörningssjukdom i högre grad uppvisar osäkra anknytningsmönster jämfört med normalbefolkningen – detta är kanske inte så konstigt, givet siffrorna ovan där osäkra och desorganiserade mönster är överrepresenterade inom psykiatrin överlag. Inom ätstörningsvården har man i olika studier dock funnit att dessa anknytningsmönster förekommer hos mellan 70 och 100% av patienterna, vilket alltså är avsevärt högre än inom övrig psykiatrisk vård. Flera studier har rapporterat att osäker undvikande anknytning här är vanligare än osäker ambivalent, men som helhet går det inte att dra några sådana slutsatser. Baserat på existerande forskning om ätstörningar och personlighetsdrag skulle man kunna förvänta sig att personer med anorexia nervosa skulle uppvisa mer av undvikande mönster, med tendenser till att kontrollera och undertrycka känslor, medan personer med bulimia nervosa eller hetsätningsstörning skulle uppvisa mer av ambivalenta mönster, vanligtvis tydligare associerat med dysreglerade pendlande affekter. Man kunde dock inte påvisa några sådana samband mellan specifika ätstörningsdiagnoser och anknytningsmönster; däremot verkade graden av osäker anknytning hänga samman med ätstörningssjukdomens svårighetsgrad, oavsett specifik diagnos.

I artikeln diskuteras också möjliga mekanismer bakom fynden. I en stor klinisk studie fann man att maladaptiv perfektionism medierade sambandet mellan osäkra anknytningsmönster och ätstörningssymptom. Andra studier har visat att samband mellan osäker anknytning, återhållsamt ätande och kroppsmissnöje medierades via alexitymi, dvs en oförmåga att identifiera och sätta ord på egna känslor. I den kliniska vardagen kan osäker anknytning, inte minst av det undvikande slaget, vara förknippad med en större risk att avsluta behandling i förtid. Detta gäller inte minst gruppbehandling, så som i dagvård, där det kan finnas en högre känslighet för negativa processer i gruppen som leder till att personen i fråga drar sig undan. Denna ökade risk för avbruten behandling har man funnit både i studier med patienter med anorexia nervosa i dagvård och med patienter med hetsätningsstörning som erhöll KBT i grupp.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: