Fredagsläsning: ”Characterizing severe and enduring anorexia nervosa: An empirical approach”

carl-fredrik-hill

Carl Fredrik Hill: Blommande fruktträd i en grotta

De flesta personer som drabbas av en ätstörning tillfrisknar helt eller förbättras markant i sin sjukdom, men en mindre andel av patienterna utvecklar långvariga svåra ätstörningstillstånd. På engelska går dessa tillstånd ofta under benämningen ”severe and enduring eating disorders”, SE-ED, eller – som i dagens artikeltips – ”severe and enduring anorexia nervosa”, SE-AN. Även om konsensus saknas på området så är en vanligt förekommande definition av SE-AN att patienten har varit sjuk i ätstörning i mer än tio års tid och trots flera upprepade behandlingsförsök inte tillfrisknat eller haft förmågan att bibehålla en tillfällig förbättring. Den här artikeln tar dock sin utgångspunkt i det faktum att det än så länge inte finns evidens för att göra en sådan indelning utifrån sjukdomsduration. I forskningslitteraturen har cut-offvärden för SE-AN på fem, sex, sju och tio år använts om vartannat, och dessa tröskelvärden tycks ha baserats på antaganden och klinisk erfarenhet snarare än på vetenskapliga avvägningar. (Detta gäller i ärlighetens namn många olika tröskelvärden inom psykiatrin – till exempel finns det mig veterligen fortfarande inga särskilda skäl till att man för diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning enligt diagnoskatalogen DSM-5 ska uppfylla fem diagnoskriterier av nio möjliga, utöver att fem av nio är mer än hälften.)

I den aktuella studien har man velat undersöka huruvida det finns kategoriska eller dimensionella distinktioner mellan konceptet SE-AN och tidigare stadier av anorexia nervosa. Man har här undersökt 355 personer med anorexia nervosa som vårdats inom slutenvård i New York och Pittsburgh med avseende på sjukdomsduration, symptomintensitet, kompensatoriska beteenden, BMI, slutenvårdskonsumtion, livskvalitet osv. Efter statistisk faktoranalys (dvs av dimensionella aspekter – sådant som handlar om gradindelning längs en kontinuerlig skala), profilanalys (dvs av kategoriaspekter – sådant som kan indelas i mer väsensskilda grupper) och hybridmodeller så kunde man påvisa två kategorier och tre dimensioner i deltagargruppen. De två kategorierna rörde sig om en mindre grupp på 71 deltagare med sjukdom med lägre allvarlighetsgrad och en större grupp på 277 deltagare med sjukdom av högre allvarlighetsgrad. Ett intressant fynd var att dessa två kategorier inte skilde sig åt i fråga om sjukdomsduration, antal inläggningar inom slutenvården eller BMI vid inläggning. Patienterna i den mer allvarligt sjuka gruppen hade dock svårare ätstörningssymptom, mer samsjuklighet i form av depression och ångesttillstånd och lägre livskvalitet. Ingen skillnad sågs mellan grupperna i fråga om behandlingsutfall vid utskrivning. Inom dessa två kategorier varierade sedan bilden utifrån tre dimensioner: a) förekomst av hetsätning och kompensatoriskt beteende (kräkningar, laxantiabruk eller diuretikabruk), b) livskvalitet samt c) sjukdomsduration, antal inläggningar och BMI vid inläggning.

I kontrast till vanligt förekommande SE-AN-definitioner pekar denna studie alltså på att duration och allvarlighetsgrad inte nödvändigtvis hänger samman och att man istället kan urskilja åtminstone två olika subgrupper inom gruppen av långvarigt sjuka patienter: en grupp med ihållande ätstörningssjukdom av relativt sett lindrigare karaktär och en grupp med allvarligare besvär och tydligare nedsatt livskvalitet. Just livskvalitet framträder som en tydlig indikator på allvarligare sjukdomsförlopp och artikelförfattarna pekar specifikt på att deras data talar för att man bör fokusera mer på livskvalitet i bedömningen och behandlingen av dessa patienter. På Stockholms centrum för ätstörningar pågår just nu projektet EIRA-mottagningen, som vänder sig till långtidssjuka patienter och där man arbetar med att genom case management öka livskvaliteten, minska frekvens och duration av sjukhusvistelser och bryta social isolering. Ett sådant upplägg tycks rimma väl med fynden i den aktuella studien.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: