Fredagsläsning: “The Impact of Oxytocin on Food Intake and Emotion Recognition in Patients with Eating Disorders: A Double Blind Single Dose Within-Subject Cross-Over Design”

pio-collivadino-la-hora-del-almuerzo-1903

Pío Collivadino: La hora del almuerzo (1903)

Årets första fredagsartikel handlar om effekter av oxytocin hos patienter med anorexia nervosa (AN) och bulimia nervosa (BN). Oxytocin produceras i hypothalamus och utsöndras som ett hormon i blodet via den så kallade tallkottkörteln; dessutom fungerar oxytocin som en neuropeptid i nervfibrer som utgår från hypothalamus. Då oxytocin upptäcktes på 1950-talet trodde man först att ämnet hade en ganska snäv funktion i fråga om parningsbeteende, förlossning och laktation hos däggdjur, men med åren har man insett att oxytocin också påverkar sådant som inlärning och minne, ätbeteende, stress och ångest, socialt beteende, tillit och anknytning. Det finns även forskning som pekar på att oxytocin underlättar neuroplasticitet och därmed är inblandat i hur hjärnans nervbanor förändras över tid. Då det gäller prosocialt beteende är det känt att oxytocin ökar social tillvändhet och minskar social ångest och aggression – dessa effekter har i studier visat sig vara bestående under en längre tid efter tillförsel av oxytocin. Det var tidigare ganska besvärligt att tillföra oxytocin till kroppen på ett säkert sätt, men numera kan man ge oxytocin via nässpray. Nasal tillförsel av oxytocin har hos människor visat sig leda till ökad sällskaplighet, empati och generositet och kan också minska scenskräck. Baserat på dessa fynd har man testat oxytocin som behandling av patienter med autismspektrumstörning, varvid man har sett minskad tvångsmässighet och bättre känslomässig igenkänning. Samtidigt är forskningen kring oxytocin inte helt okontroversiell – framför allt verkar det finnas en viss oenighet kring i hur hög grad forskningsfynden faktiskt går att omsätta i tillämpbar behandling i den kliniska vardagen utanför laboratoriet.

I fråga om ätbeteende modulerar oxytocin effekten av andra aptitreglerande ämnen i kroppen, så som ghrelin, kortisol och endocannabinoider, och har en hungerdämpande effekt hos möss. Man vet i dagsläget ganska lite om hur kroppens oxytocinnivåer påverkar ätstörningssjukdom och vice versa. Huvuddelen av befintlig forskning berör AN. Det är sedan tidigare känt att personer med AN har förhållandevis låga nivåer av oxytocin i ryggmärgsvätskan, vilket kan hänga samman med inhibitorisk feedback vid svält – när undernäring föreligger nedregleras aptitdämpande hormoner. Dessa låga oxytocinnivåer kan i sin tur tänkas bidra till en negativ spiral av ytterligare tvångsmässighet och svårigheter i fråga om socialt samspel. Man har också påvisat samband mellan minskade nivåer av oxytocin och nedsatt bentäthet hos personer med AN.

Veckans artikel beskriver en koreansk-brittisk studie där man provat att tillföra oxytocin via nässpray hos 35 personer med AN, 34 personer med BN och 33 friska kontroller. Samtliga deltagare var kvinnor äldre än sjutton år. Man hade två hypoteser i studien: att oxytocintillförsel skulle leda till a) mindre födointag, och b) förbättrad social kognition. Den senare variabeln skattades genom att deltagarna före och efter oxytocintillförsel fick se foton av ansikten där ett glatt/ledset/argt/skrämt ansiktsuttryck efter en halv sekund byttes ut mot ett neutralt ansiktsuttryck; skillnaden i intensitet mellan neutralt och känslofyllt ansiktsuttryck ökades sedan i små steg tills deltagaren klarade att identifiera skillnaden. Man fann att en enstaka intranasal dos av oxytocin minskade födointaget under det närmaste dygnet hos deltagare med BN, medan ingen sådan effekt sågs hos deltagare med AN eller hos friska kontroller. Oxytocintillförseln ledde också till förbättrad känsloigenkänning hos deltagare med BN och hos de friska kontrollerna; än en gång sågs ingen påverkan hos deltagare med AN. Samma forskargrupp har tidigare påvisat genetisk nedreglering av oxytocinreceptorer hos personer med AN, vilket åtminstone delvis skulle kunna förklara dessa resultat. Fynden är intressanta och skulle på sikt mycket väl kunna leda till att oxytocin kan komma att användas i ätstörningsbehandling, åtminstone för vissa patientgrupper.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: