Fredagsläsning: ”Prevalence of Eating Disorders amongst Dancers: A Systemic Review and Meta-Analysis”

oscar-schlemmer

Oscar Schlemmer: Triadisches Ballett (1922)

Den här veckans fredagsartikel tittar närmare på ätstörningssjukdom hos dansare. Det är känt att förekomsten av ätstörningar är förhållandevis hög inom ”estetiska” idrotter, så som konståkning eller tävlingsgymnastik, och man tror också att det finns en högre förekomst inom idrotter där det kan vara en konkret fördel att väga mindre, så som klättring eller inom viktklassidrotter som boxning och brottning. Man har av motsvarande anledningar också trott att ätstörningar är överrepresenterade hos dansare. Tidigare undersökningsfynd har dock varierat: vissa studier har påvisat ett samband, andra inte. Detta kan hänga samman med att man inte alltid studerat en enhetlig grupp – i en del studier har man undersökt amatördansare, i andra professionella dansare; i vissa studier har man studerat balettdansörer, i andra utövare av modern/samtida dans, eller jazzdans, eller folkdans, osv. Man har också använt sig av diverse olika verktyg för att skatta förekomsten av ätstörningar, vilket bidrar till de spretiga resultaten.

Den aktuella artikeln är från 2014 och utgör ett försök att sammanställa olika tidigare forskningsresultat till en mer enhetlig bild. Man har här vägt samman resultat från 33 olika studier. Sammanfattningsvis fann man att dansare i allmänhet löper dubbelt så hög risk att utveckla en ätstörning jämfört med övriga befolkningen. Risken var trefaldigt förhöjd då det gäller anorexia nervosa och så kallad ”ätstörning utan närmare specifikation” (enligt DSM-IV-terminologin). Den övergripande ätstörningsprevalensen hos dansare var 12,0%, prevalensen av anorexia nervosa var 2,0%, prevalensen av bulimia nervosa var 4,4% och prevalensen av ätstörning utan närmare specifikation var 9,5%. För alla diagnoser utom bulimia nervosa fann man en högre förekomst hos subgruppen balettdansörer, där motsvarande siffror var 16,4% (alla diagnoser), 4,0% (AN), 2,0% (BN) respektive 14,9% (UNS).

Artikelförfattarna spekulerar i huruvida den ökade sjukdomsprevalensen beror på riskfaktorer som i högre utsträckning förekommer hos dansare redan innan de börjar ägna sig åt dans – här skulle till exempel perfektionistiska drag kunna utgöra en gemensam nämnare – eller om den snarare är ett resultat av den miljö som dansvärlden utgör. Forskning om fysiska skador hos dansare har visat att gruppen både på amatörnivå och på professionell nivå tenderar att normalisera smärta, så att det skapas en föreställning kring att ifall det inte gör ont så har man inte pushat sig själv tillräckligt hårt. En liknande inställning i fråga om att uppnå en idealiserad dansarkropp kan naturligtvis utgöra en riskfaktor för utvecklandet av ätstörningsbeteenden.

Här kan ni hitta artikeln > 

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: