Månadsarkiv: november 2016

Behandlingsmanual för patienter med ätstörningar och beroendeproblematik

Erika.png

Erika Nyman-Carlsson

Erika Nyman-Carlsson arbetar som FoU-samordnare på Capio Ätstörningscenter i Stockholm och hon är även doktorand vid Örebro universitet under handledning av Lauri Nevonen som är anknuten till Forskargruppen hos oss.

Erika är även projektledare för att ta fram en integrerad behandlingsmanual för unga patienter med ätstörningar och beroendeproblematik tillsammans med Capio Maria Beroende:

Hej Erika! Berätta mer om projektet, hur startade det?

-Det här projektet startade egentligen för flera år sedan när jag började samla in data på patienter från olika beroendemottagningar i Stockholm för en valideringsartikel på ett självskattningsinstrument jag skulle göra. Tyvärr var det svårt att få ihop tillräckligt många för att ha med i artikeln men när jag tittade lite snabbt på det jag hade fått in så var det relativt många som skattade högt på ätstörningsskalorna. I kombination med att jag i mitt kliniska arbete med ätstörningspatienter träffade en del med ett destruktivt förhållningssätt till alkohol och droger och som i vissa fall behövde behandling för det så började jag läsa på lite om vad som fanns på området.

När jag blev mer insatt i forskning om behandling och riktlinjer insåg jag att det fanns ett glapp, precis som med annan samsjuklighet, och min egen erfarenhet av patienter med ätstörning var att behandlingen oftast blev sekventiell och inte integrerad som det egentligen rekommenderas i kliniska riktlinjer.

I korthet kan man säga att jag såg behovet av att åtgärda det här och då uppkom möjligheten att söka pengar via SLL och det gjorde vi och fick medel för att påbörja det här projektet. Det övergripande syftet är att ta fram en integrerad behandlingsmanual för unga patienter med ätstörnings och samtidigt beroende i öppenvård. Det finns etablerade och evidensbaserade behandlingsmetoder för båda tillstånden som inte är helt olika varandra och tanken är att slå samman dessa och skapa en och samma behandling för båda tillstånden samtidigt. Målsättningen är att skapa goda möjligheter för den här patientgruppen att erbjudas en behandling på en enhet, minska risken för ett förlängt sjukdomsförlopp och minska risken för återfall.

I dagsläget är det jag som är projektledare och författare tillsammans med Lars Blomström, chefsläkare på Capio Maria Beroende.

Du arbetar ju både kliniskt och med forskning om ätstörningar, hur vanligt förekommande är det egentligen med beroendeproblematik bland patienter med ätstörningar?

-I en rapport från Statens Institutionsstyrelse gjorde de en kartläggning av klienter med beroendeproblematik som tvångsvårdas och resultaten gjorde gällande att ca 38% av alla tvångsvårdade hade självuppskattade problem med ätstörning. Klienter med beroende som också utvecklat en ätstörning har ofta en ganska omfattande och svårartad symptombild med lång tillfrisknande process. Andra studier har också rapporterat att ca 70% av patienter med beroendeproblematik oroar sig för vikt- och ätande och att droganvändning har varit ett sätt för många att ha kontroll över vikten. Eventuell viktökning är då en stark riskfaktor för återfall för dessa patienter. Många patienter har multipla behandlingsförsök och vandra mellan vårdmottagningarna. Egentligen finns det väl ingen konsensus om en specifik samsjuklighetssiffra, det varierar väldigt. Det beror också på från vilket håll du utvärderar det men det finns siffror som landar runt 15-50%. Men man pratar också om att risken är högre för att missbruka någon drog eller alkohol bland ätstörningspatienter, ca 50% har denna samsjuklighet och bland normalpopulationen ligger det runt 5-10% och motsvarade är det ca 30-40% i missbruksgruppen och prevalensen för ätstörning bland normalpopulationen är väl runt 1-5%.

Ibland jämförs ätstörningar med beroende och missbruksproblem. Vad tänker du om det?

-Jag uppfattar att dessa två diagnoser har samma psykologiska mekanismer i vissa avseenden t.ex. aktiveringen av hjärnans belöningssystem och att vi människor upprepar beteenden som har aktiverat belöningssystemet. Sedan är det en stor skillnad att bruka en syntetiskt drog som frisätter en avsevärt mycket större mängd dopamin och förändrar och försämrar hjärnans funktioner. Patienter med anorexi beskriver ibland en euforisk känsla av att inte ha ätit och personer med hetsätningsproblematik beskriver en känsla av lättnad eller reducerad ångest och oro precis strax före och under hetsätningen men det består ju sällan så länge. Det handlar om en känsla vi minns och vill uppleva igen och ofta är det lättare att ta till beteenden som ger positiva effekter på kort sikt. En person som är beroende av alkohol vet att de långsiktiga konsekvenserna är negativa och det samma sak med en individ med ätstörning och ändå har de båda svårt att förändra sitt beteende. Utifrån den kognitiva beteendeteorin så opererar dessa två tillstånd på samma sätt och ser man till de interventioner man arbetar med i respektive behandlingsformer så är det mycket som är lika.

Vad är tidsplanen och vad hoppas ni få ut av projektet på sikt?

-Målsättningen nu är att få manualen färdig till i slutet på januari. Sedan kommer vi att påbörja identifiering av möjliga deltagare i en pilot som kan börja till hösten 2017. Vi hoppas kunna se att patienter som genomgår den här behandlingen blir symptomfria och inte längre uppfyller kriterier för diagnos men också har en förbättrad livskvalitet. Förhoppningen är sedan att etablera den här behandlingen på våra mottagningar och kanske sprida manualen för bruk inom framförallt beroendevården där de kan jobba med lättare ätstörningsproblematik innan det hinner utvecklas till en svår ätstörning som behöver specialiserad ätstörningsvård.

På lång sikt hoppas jag kunna starta en slutenvård för den här specifika samsjukligheten för de allra svåraste patienterna som behöver tvångsvård under LVM men också har ätstörning som kräver specialistvård. Men det ligger långt fram i tiden, men man måste ha stora planer!

Taggad

Onsdagsföreläsning: ERGT – Emotion Regulation Group Therapy

Hanna Sahlin och Johan Bjureberg

Hanna Sahlin och Johan Bjureberg

Forsknings- och utvecklingsenheten på Stockholms centrum för ätstörningar arrangerar varje termin egna föreläsningar på kliniken som vi kallar för Onsdagsföreläsningar. Föreläsningarna äger rum på onsdagseftermiddagar (15:00-16:30) och gästas av spännande föreläsare som har en anknytning till ätstörningsbehandling, psykiatri eller forskning.

På onsdag är det dags för årets sista Onsdagsföreläsning som gästas av Hanna Sahlin och Johan Bjureberg som kommer prata om ERGT – Emotion Regulation Group Therapy.
Hanna och Johan är båda psykologer och doktorander vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet. Dom ingår även i den nationella styrgruppen för ERGT-projektet som är en del i det övergripande Nationella Självskadeprojektet. Nu kommer dom till oss för att prata mer om behandlingen och presentera resultat från den genomförda studien:

Datum och tid:
Onsdag 30 november klockan 15:00-16:30

Plats:
Föreläsningssalen Plan 1, Stockholms centrum för ätstörningar (Wollmar Yxkullsgatan 27B)

Vem kan gå?
Tidigare var Onsdagsföreläsningar endast till för personal på Stockholms centrum för ätstörningar men nu finns även ett begränsat antal platser öppna för vårdgrannar. Om du arbetar inom vården och är intresserad av att gå kan du mejla till elisabeth.tidlund@sll.se för att anmäla dig. Onsdagsföreläsningarna är helt kostnadsfria.

Här kan ni läsa en intervju som vi gjorde med Hanna och Johan tidigare på bloggen >

 

Taggad , , ,

Fredagsläsning: ”Prevalence of Eating Disorders amongst Dancers: A Systemic Review and Meta-Analysis”

oscar-schlemmer

Oscar Schlemmer: Triadisches Ballett (1922)

Den här veckans fredagsartikel tittar närmare på ätstörningssjukdom hos dansare. Det är känt att förekomsten av ätstörningar är förhållandevis hög inom ”estetiska” idrotter, så som konståkning eller tävlingsgymnastik, och man tror också att det finns en högre förekomst inom idrotter där det kan vara en konkret fördel att väga mindre, så som klättring eller inom viktklassidrotter som boxning och brottning. Man har av motsvarande anledningar också trott att ätstörningar är överrepresenterade hos dansare. Tidigare undersökningsfynd har dock varierat: vissa studier har påvisat ett samband, andra inte. Detta kan hänga samman med att man inte alltid studerat en enhetlig grupp – i en del studier har man undersökt amatördansare, i andra professionella dansare; i vissa studier har man studerat balettdansörer, i andra utövare av modern/samtida dans, eller jazzdans, eller folkdans, osv. Man har också använt sig av diverse olika verktyg för att skatta förekomsten av ätstörningar, vilket bidrar till de spretiga resultaten.

Den aktuella artikeln är från 2014 och utgör ett försök att sammanställa olika tidigare forskningsresultat till en mer enhetlig bild. Man har här vägt samman resultat från 33 olika studier. Sammanfattningsvis fann man att dansare i allmänhet löper dubbelt så hög risk att utveckla en ätstörning jämfört med övriga befolkningen. Risken var trefaldigt förhöjd då det gäller anorexia nervosa och så kallad ”ätstörning utan närmare specifikation” (enligt DSM-IV-terminologin). Den övergripande ätstörningsprevalensen hos dansare var 12,0%, prevalensen av anorexia nervosa var 2,0%, prevalensen av bulimia nervosa var 4,4% och prevalensen av ätstörning utan närmare specifikation var 9,5%. För alla diagnoser utom bulimia nervosa fann man en högre förekomst hos subgruppen balettdansörer, där motsvarande siffror var 16,4% (alla diagnoser), 4,0% (AN), 2,0% (BN) respektive 14,9% (UNS).

Artikelförfattarna spekulerar i huruvida den ökade sjukdomsprevalensen beror på riskfaktorer som i högre utsträckning förekommer hos dansare redan innan de börjar ägna sig åt dans – här skulle till exempel perfektionistiska drag kunna utgöra en gemensam nämnare – eller om den snarare är ett resultat av den miljö som dansvärlden utgör. Forskning om fysiska skador hos dansare har visat att gruppen både på amatörnivå och på professionell nivå tenderar att normalisera smärta, så att det skapas en föreställning kring att ifall det inte gör ont så har man inte pushat sig själv tillräckligt hårt. En liknande inställning i fråga om att uppnå en idealiserad dansarkropp kan naturligtvis utgöra en riskfaktor för utvecklandet av ätstörningsbeteenden.

Här kan ni hitta artikeln > 

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Halvtidskontroll för Katarina Lindstedt

katarina-lindstedt

Katarina Lindstedt

Förra veckan deltog delar av vår forskargrupp på Katarina Lindstedts halvtidsseminarium ”Adolescents with restrictive eating disoder – treatment outcome, patient satisfaction and experiences of important factors for recovery” vid Örebro universitet. Huvudhandlare är Lars Kjellin och bihandledare är Kerstin Neander och Sanna Aila Gustafsson.
Fokus i doktorandprojektet ligger på att utvärdera behandling av ungdomar med restriktiv ätstörning. I projektet ingår både kvalitativa och kvantitativa studier. Den första studien är publicerad och den hittar du här >

Halvtidnämnden bestod av David Clinton (KI), Kjersti Gulliksen (Oslo universitet) och Agneta Anderzen-Carlsson (Örebro universitet)

namnden

Nämnden

Taggad ,

Nytt regionalt vårdprogram för övervikt och fetma

vardprogram-overvikt-och-fetma

Förra veckan presenterade dr Signy Reinisdottir från Överviktscentrum vid Karolinska Universitetssjukhuset och dr Annika Jansson från Rikscentrum Barnobesitas det nya regionala vårdprogrammet för behandling av övervikt och fetma. I vårdprogrammet berörs ätstörningar – och då framför allt hetsätningsstörning – endast kortfattat, men eftersom det tangerar sådant vi arbetar med på Stockholms centrum för ätstörningar kan det vara intressant att ta del av. Vårdprogrammet är ännu alltför färskt för att ha publicerats på nätet, men kommer att läggas upp bland övriga vårdprogram inom Stockholms läns landsting här >

matbild

Matillustrationer ur bilddatabaser är ett ämne i sig – här en rå laxfilé i ett pannkakslägg med matfett och diverse grönsaker runtom.

Taggad

Fredagsläsning: ”The development and application of compassion-focused therapy for eating disorders (CFT-E)”

charles-laval

Charles Laval: Självporträtt

CFT, eller compassion-focused therapy (”medkänslefokuserad terapi”), har utvecklats av den brittiske psykologen Paul Gilbert och räknas ofta in bland den uppsjö av psykoterapiformer som ses som tredje vågens KBT-metoder, så som dialektisk beteendeterapi, schematerapi, metakognitiv terapi, ACT osv. I CFT kretsar behandlingsarbetet kring frågor om skam, självkritik och självhat, med syfte att utveckla en bättre förmåga att ta till sig medkänsla från andra och att använda självmedkänsla som en källa till tröst och affektreglering.

I veckans fredagsartikel redogör psykoterapeuterna Kenneth Goss och Steven Allan för utvecklingen av CFT som behandling av ätstörningsproblematik. De utgår här ifrån forskning som visat att personer med ätstörningssjukdom uppvisar osedvanligt höga nivåer av skam och självkritik och att man i brist på bättre alternativ inte sällan utvecklar självdestruktiva stolthetskänslor kopplade till ätstörningssymptomen. Man tänker sig här att existerande behandlingsformer ofta begränsas av att patienterna inte har tillgång till ett välfungerande system för känsloreglering och att skam, självhat och missriktad stolthet kan göra att behandlingsinterventioner kopplade till ätandet upplevs som än mer övermäktiga och hotfulla. Inom CFT vill man därför specifikt fokusera på att knyta sedvanliga behandlingsinslag till insatser för stärkt medkänsla med sig själv och en ökad öppenhet för att faktiskt använda sig av andras medkänsla som en stärkande faktor. Goss och Allan är tydliga med att det första steget i behandlingen alltjämt är att häva ett eventuellt svälttillstånd och åstadkomma ett regelbundet ätande – de skriver här att ”one aim of recovery is for compassionate acceptance of the body’s need for food, activity and rest, and accepting one’s set-point weight ans shape” – men framhåller också att en viktig del i behandlingsarbetet sedan blir att ersätta den destruktiva stolthet som därmed går förlorad med nya och mer hälsosamma källor till stolthet och självkärlek.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

CEDI- Centre for Eating Disorders Innovation

Cynthia Bulik, PhD, professor of eating disorders

Cynthia Bulik startar Centre for Eating Disorders Innovation vid Karolinska Institutet

För er som är verksamma inom forskning och behandling av ätstörningar behöver Cindy (Cynthia) Bulik ingen närmare presentation. Men för er som inte känner till henne är Cindy en av världens absolut främsta forskare inom ätstörningsområdet. Hon är Distinguished Professor vid institutionen för psykiatri på University of North Carolina i Chapel Hill där hon också är professor i näringslära vid Gill School of Global Public Health samt grundare av Center of Excellence for Eating Disorders vid UNC. Hon är även Co-Director för UNC Center for Psychiatric Genomics och är bl. a initiativtagare till den omfattande ANGI-studien som pågår.

2014 blev Cindy rekryterad som professor till institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik (MEB) vid Karolinska Institutet med uppdraget att under tio år bygga upp ett centrum som verkligen flyttar fram förståelsen för ätstörningar samt att utbilda nästa generation forskare inom området. Den unika positionen på KI finansierades av svenska Vetenskapsrådet och hon spenderar nu sin tid både i Stockholm och i North Carolina.

Nu har hon tillsammans med Elisbeth Welch och Jessica Pege startat CEDI – Center for Eating Disorders Innovation som vi självklart vill veta mer om. Vi mejlade med Cindy som befann sig på resande fot på väg till flygplatsen:

Hi Cynthia! Tell us about CEDI, what is the purpose of the center?

-Hi! Here is the official language of what we are:

”At the Centre for Eating Disorders Innovation (CEDI) we are dedicated to applying novel and emerging methodologies and technologies to elucidate causal mechanisms underlying eating disorders. Our ultimate goal is to rigorously apply findings from genetic, biological, and environmental risk investigations to refine and personalize detection, prevention, and treatment of eating disorders.”

-In simpler terms, our goal is to bring together top researchers from many fields to rapidly advance the science of eating disorders. Our field has been either stuck or moving very slowly for far too long. We hope to change that with broad collaborations, new ideas, and novel approaches. Ultimately our goal is to eliminate mortality from eating disorders and dramatically improve prevention, detection, and treatment.

What projects are going on right now?

-Here are a few.  There are quite a few more, so I don’t want to overwhelm you!

  • Anorexia Nervosa Genetics Initiative (ANGI)

-We have completed collection of clinical information and blood samples from 13,000(!) Individuals with anorexia nervosa across Sweden, Denmark, the United States, Australia and New Zealand along with 9,000 healthy individuals who have never had eating disorders. We are now entering the exciting genotyping phase from which we will get the “read out” of all of the participants’ entire genomes. We will then compare the genomes of the cases with those of controls to identify where significant differences lie. This is part of a broader consortium—The Psychiatric Genomics Consortium. I am the co-chair of the Eating Disorders Workgroup of the Psychiatric Genomics Consortium.

  • Binge Eating Genetics INitiative (BEGIN)

-BEGIN will be the first and largest genetic investigation of bulimia nervosa and binge-eating disorder. Taking place in the US and Sweden, we will collect DNA and stool samples from individuals with both of these conditions and healthy control individuals in order to identify genes that contribute to these disorders, but also to understand how the human genome and the bacteria in our guts interact to lead to and maintain these illnesses.

  • Comprehensive Risk Evaluation for Anorexia nervosa in Twins (CREAT)

-CREAT is a study of identical twins who are discordant for anorexia nervosa. This means that one twin has anorexia and the other does not. The beauty of this study is that identical twins share all of their genetic material, so discovering differences between them focuses us on where to look for causes for this debilitating illness. We will be inviting twins to spend two days with us at Karolinska Institutet and Karolinska universitetssjukhuset for a comprehensive evaluation. This unique study will help us understand both the biology and the psychology of anorexia nervosa.

Making science and research accessible to the public is something that I understand that you are striving for. Why is that important and how do you do that?

-This has been important to me throughout my career. I have approached it through writing books for the public (see cynthiabulik.com), via social media (Twitter: @cbulik, @uncceed), blogs (https://uncexchanges.org/) and public lectures and public engagement. Typically, it takes so long for patients and families to see any benefit from science or to experience the hope that science can give them. I have always believed that it is my responsibility to translate science for the people who need to hear about it now, not 10 years from now. So my teams both in the US and in Sweden understand that public engagement is part of the science we do.

What plans do you have for CEDI in the future?

-We are launching heavily into studies of the gut microbiome (intestinal bacteria) to help us understand some of the perplexing aspects of eating disorders including metabolic and emotional factors. Our bugs are vital to our existence and they affect us in more ways than we know. So we would like to understand more how they operate in eating disorders and whether treating people with eating disorders on the microbial level may improve treatment outcome.

We will also be combining our genomic data with the rich population registers in both Sweden and Denmark to help us identify BOTH genetic and environmental risk factors for eating disorders.
We also want CEDI to be a fun place to work, where many exciting ideas are generated, and where we can continue with and build our collaborations both across Sweden and around the world.

Läs mer om CEDI- Centre for Eating Disorders Innovation här >

Taggad ,

Vi söker en ny enhetschef till Forsknings- och utvecklingsenheten (SCÄ FoU)

hemsida

Vår nuvarande enhetschef Yvonne von Hausswolff-Juhlin tillträder som ny verksamhetschef för Stockholms centrum för ätstörningar efter årsskiftet därför söker vi nu en ny chef för enheten.

Läs annonsen och ansök direkt här >

Läs mer om Forsknings- och utvecklingsenheten på vår hemsida >

Taggad ,

Fredagsläsning: ”Prevention of Eating Disorders: A Systematic Review of Randomized, Controlled Trials”

winslow-homer-the-country-school

Winslow Homer: The country school

Veckans fredagsartikel publicerades i somras och tittar närmare på program för att förebygga ätstörningssjukdom. Man pratar ofta om tre olika nivåer i förebyggande arbete. När man försöker att förebygga sjukdomsuppkomst hos friska individer ägnar man sig åt så kallad primärprevention. Sekundärprevention handlar istället om att försöka förhindra att personer som redan insjuknat ska drabbas på nytt eller försämras i sin sjukdom, och tertiärprevention går ut på att lindra de negativa effekterna av en pågående eller kronisk sjukdom för att öka livskvaliteten. Med denna terminologi i åtanke handlar den aktuella studien helt och hållet om primärpreventiva insatser. Artikelförfattarna skiljer dock dessutom på tre olika sorters primärprevention: universell prevention (sådant som riktar sig till en hel populationsgrupp oavsett individuella riskfaktorer), selektiv prevention (med fokus på subpopulationer med högre risk för sjukdomsutveckling) och slutligen indikerad prevention (riktad till personer som uppvisar vissa symptom men som ännu inte uppfyller diagnoskriterier – denna kategori gränsar till sekundärprevention).

Rent generellt finns det en uppsjö av primärpreventiva program och koncept för förebyggande av olika psykiatriska tillstånd – ofta riktade till skolelever – men trots goda avsikter har det genomgående varit ganska oklart vilka av dessa insatser som egentligen är effektiva. På ätstörningsområdet finns det en del tidigare översiktsstudier på ämnet, men detta är den första översikten där man har försökt ta reda på vilka metoder som är effektiva som universella, selektiva respektive indikerade insatser. I fråga om universella preventionsinsatser – alltså sådana som riktas till en hel grupp oavsett individuell risk – vägde man samman 13 tidigare randomiserade kontrollerade studier med totalt 4000 deltagare, varav majoriteten rörde insatser riktade till skolbarn. Här fann man att program som kretsade kring vad som på engelska kallas ”media literacy”, det vill säga förmåga att förstå och kritiskt granska mediebudskap kring kropp och ätande, gav bäst förebyggande utfall. I fråga om selektiv prevention, riktad till personer i någon form av riskgrupp, vägde man samman hela 85 randomiserade kontrollerade studier med 12000 deltagare. Här vände sig majoriteten av programmen till studerande på gymnasie- eller högskolenivå, där riskinslaget kunde utgöras av sådant som kvinnligt kön, självvalt deltagande, förhöjt kroppsmissnöje i screeningtest, idrottande på elitnivå eller inom estetiska idrotter och så vidare. För denna preventionsform fann man rent allmänt det starkaste forskningsstödet, där så kallade dissonansbaserade interventioner (förkortat DBI) stack ut som det mest effektiva valet. De DBI-program man studerade kunde se mycket olika ut; till exempel kunde det i fråga om duration röra sig om allt från enstaka sessioner till 24-veckorsprogram. Den gemensamma nämnaren var att dessa insatser allihop kretsade kring att utmana invanda föreställningar om kropp, vikt och ätande och stärka mer hälsosamma synsätt genom att åstadkomma så kallad kognitiv dissonans – en slags aha-upplevelse i fråga om egna tankar och föreställningar – hos deltagarna. Då det gällde indikerad prevention, slutligen, vägde man samman åtta randomiserade kontrollerade studier med sammanlagt 500 deltagare, huvudsakligen kvinnliga studerande på högskolenivå. Här visade kognitiv beteendeterapi, KBT, bäst preventiva resultat.

Den aktuella översiktsstudien är lång och välgjord, med massvis av utfallsmått att gräva ner sig i för den som så vill. Huvudbudskapet är dock ganska enkelt: det finns effektiva förebyggande insatser att ta till på alla de tre primärpreventiva nivåerna i arbetet mot ätstörningssjukdom.

Här kan ni hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Forskargruppen har tilldelats fortsatta PPG-medel för 2017

Pengar

Docent Lauri Nevonen och doktorand Karolin Lindberg har tilldelats fortsatt PPG-medel 2017 för projektet ”Interpersonellt fungerande vid anorexia nervosa”. Projektet utgör ett delprojekt i en randomiserad och kontrollerad studie GANS (Gothenburg Anorexia Nervosa Study) vars syfte är att utvärdera familjebaserad terapi och kognitiv beteendeterapi för unga vuxna kvinnor med anorexia nervosa. Finansieringen möjliggör fortsatta studier kring interpersonellt fungerande och dess betydelse för behandlingsprocess och utfall.

Professor Claes Norring och doktorand Johanna Levallius har också tilldelats fortsatt PPG-medel för projektet Personlighet och ätstörning.

Taggad , , , ,