Fredagsläsning: ”Speaking of That: Terms to Avoid or Reconsider in the Eating Disorders Field”

21okt

För något år sedan publicerades i tidskriften Frontiers in Psychology en artikel där amerikanska forskare listade femtio olika begrepp inom psykiatrisk forskning som de ansåg ofta används på ett otydligt sätt, är missvisande eller direkt felaktiga. Här tog man till exempel upp sådana begrepp eller termer som ”a gene for”, ”brain region X lights up”, ”hard-wired” eller ”chemical imbalance”, som man menade bidrar till förvirring och missförstånd snarare än till ökad tydlighet och klarhet.

Tidigare i år publicerades i International Journal of Eating Disorder en artikel där en rad ätstörningsforskare på samma sätt tog upp uttryck som de anser har spelat ut sin roll inom ätstörningsområdet och som inte längre bör användas. Först på listan är, kanske inte helt oväntat, uttrycken ”anorektiker”, ”bulimiker” och ”hetsätare” – det vill säga uttryck där sjukdomstillstånd används för att beskriva enskilda individer. Artikelförfattarna skriver:

”Individuals who meet diagnostic criteria for an illness or disorder do not become the disorder (e.g., anorexics or bulimics), they remain persons, participants, or patients and our scientific writing must reflect this fact. To refer to individuals by the name of a disorder is both inaccurate and, in the case of conditions that are associated with negative social evaluation, stigmatizing.”

Kort och gott: man är inte en sjukdom, man har en sjukdom. Min bild är att man på många håll inom psykiatrin i övrigt har tagit till sig detta – till exempel är det nog få inom vården som idag skulle använda uttrycket ”schizofren” för att beskriva en person med schizofrenisjukdom. Inom ätstörningsområdet hör man dock fortfarande ganska ofta denna typ av uttryck.

Artikelförfattarna rekommenderar vidare att man undviker att skriva endast ”anorexia” eller ”bulimi” och istället skriver ut de fullständiga namnen anorexia nervosa och bulimia nervosa; detta är kanske mer aktuellt just då det gäller vetenskapliga rapporter än i dagligt tal. De tar också upp några uttryck som de menar att man kan behöva ompröva, även om de kanske har sin plats i vissa sammanhang: här handlar det bland annat om sådant som ”sufferer” och ”struggling with an eating disorder” som man ganska ofta ser i engelskspråkiga artiklar. Artikelförfattarna konstaterar att dessa beskrivningar visserligen kan vara korrekta men att de också kan ses som överdrivet laddade och ibland till och med nedsättande, och att man kan behöva finna andra formuleringar. Ytterligare en term som de vill ta upp till debatt är ”refeeding” – här anser de att ordet mycket väl kan användas för att beskriva ett refeedingsyndrom (det vill säga sjunkande fosfatnivåer då kroppen slår om från katabolism till anabolism) men att det inte bör användas om själva processen då en patient ska få hjälp att öka sina matmängder, eftersom många tycker att även det låter nedsättande (”as it conjures up for them the image of an animal being fed, or of being a young child”). Här kan man säkerligen tycka olika och inte minst som diskussionsunderlag är det en intressant artikel.

Här kan du hitta artikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: