Fredagsläsning: ”Shifting Paradigms: Continuous Nasogastric Feeding With High Caloric Intakes in Anorexia Nervosa”

frederick-george-cotman-one-of-the-family

Frederick George Cotman: One of the Family

Denna veckas fredagsartikel handlar om sondmatning vid svår anorexia nervosa. På en specialistklinik för barn och tonåringar i Montreal använder man sig sedan 2010 av nasogastrisk sond som standard vid inneliggande behandling av patienter med grav undervikt. Samtliga patienter med en restriktiv ätstörningssjukdom erhåller en sond då de läggs in på avdelningen och ordineras initialt mellan 1500 och 1800 kcal (beroende på ålder) per dag som kontinuerlig tillförsel i sonden. Kalorimängden ökas sedan med 200 kcal per dag tills den förutbestämda maxnivån uppnås. När patientens hjärtrytm har stabiliserats på en nivå över 45 slag per minut vid mätning över natten, eller när patienten har haft sin sond i sammanlagt sju dagar, får hen parallellt med näringstillförsel via sonden också börja äta vanlig mat under en övergångsperiod på tre dagar samtidigt som sondnäringen trappas ner. Därpå tas sonden bort och all näringstillförsel sker på vanligt vis med tre huvudmål och tre mellanmål per dag.

I den aktuella studien har man jämfört viktuppgång, behandlingslängd osv i denna modell med en kontrollgrupp från samma klinik före 2010, då man istället arbetade med vanliga måltider som standardmetod. Totalt ingick 165 patienter i åldrarna 10-18 år i studien. Resultaten visade att patienterna som erhöll sondnäring kom igång med viktnormalisering på ett snabbare och effektivare vis. I kontrollgruppen uppnådde endast 32% av patienterna en önskvärd viktökning under första behandlingsveckan medan 51% minskade eller stod still i vikt. I gruppen som erhöll sondnäring uppnådde 84% önskvärd viktökning och bara 6% minskade eller stod still i vikt. Totalt sett såg man ingen skillnad i fråga om viktnormalisering under hela slutenvårdsperioden för de två grupperna, men i gruppen med nasogastrisk sond var vårdtiden signifikant kortare: 34 dagar i genomsnitt jämfört med 51 dagar för kontrollgruppen. Man såg ingen ökad förekomst av återinläggning under de första sex månaderna efter utskrivning och det var heller ingen skillnad i fråga om magkomplikationer mellan de två grupperna. Artikelförfattarna medger att sondning kan upplevas som obehagligt för patienten men menar att detta sätt att standardmässigt använda sond trots allt är mer skonsamt, i och med att sondning på detta vis uppfattas mer som ett medicinskt rutiningrepp än som ett förhandlingsbart ”straff”, vilket ibland kan bli fallet då sondnäring tas till först sedan allt annat fallerat.

Här kan du hitta artikeln >

Lägligt nog kom ungefär samtidigt som denna studie också en översiktsartikel där man tittade på tidigare studier om fyra olika metoder för att uppnå viktnormalisering inom slutenvården vid anorexia nervosa: enbart vanlig mat, näringsdryck som tillägg, sondnäring som tillägg och parenteral nutrition (dvs näring via dropp) som tillägg. Här tvingades man dock helt enkelt konstatera att forskningsunderlaget är alltför svagt och spretigt för att man ska kunna dra några egentliga slutsatser. I artikeln finns en bra översikt över fördelar och nackdelar med olika metoder och förhållningssätt i behandlingen av underviktiga patienter som kan vara värd att fundera över:

Vanlig mat

Fördelar:

  • Ger tillfälle att öva på vanligt ätbeteende
  • Patienterna lär sig hur en vanlig matmängd ser ut
  • Realistisk och ”hemma-lik” ätsituation som möjliggör fortsatt övning under hempermissioner

Nackdelar:

  • Potentiellt lägre energiinnehåll jämfört med övriga metoder

Näringsdryck

Fördelar:

  • Högre energiinnehåll per volymenhet möjliggör snabbare viktnormalisering
  • Kan fungera som tillägg i stunder då den vanliga matmängden inte blir tillräcklig
  • Kan ses som en slags medicin

Nackdelar:

  • Kan förstärka undvikande av vanlig mat

Nasogastrisk sond

Fördelar:

  • Kontinuerlig sondtillförsel kan för vissa patienter innebära mindre magbesvär
  • Medikaliserar behandlingen och kan på så vis minska ”maktkampen” mellan behandlare och patient genom att överföra ansvar till behandlarteamet

Nackdelar:

  • Kan upplevas som invasivt och skrämmande
  • Distanserar patienten från vanligt ätande
  • Kan vara svårt att avsluta sondbehandlingen när den väl har påbörjats, i och med att patienten kan bli rädd att inte klara sig utan sond
  • Vissa patienter kan mixtra med sondutrustningen för att få i sig mindre näringsmängd
  • Medicinska komplikationer, om än vanligtvis milda, förekommer
  • Kan förstärka sjukdomsidentitet pga att en kvarsittande sond syns och kan bli en del av patientens yttre

Parenteral nutrition

Fördelar:

  • Kräver minimalt patientdeltagande

Nackdelar:

  • Erbjuder inget tillfälle för patienten att öva normalt ätande
  • Kan förstärka en tendens att bara uppmärksamma den somatiska problematiken och inte den psykiatriska
  • Även parenteral nutrition går att mixtra med för att minska den tillförda näringsmängden
  • Medicinska komplikationer förekommer
  • Är en förhållandevis invasiv metod
  • Är dyrt

Här kan man hitta översiktsartikeln >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: