Månadsarkiv: september 2016

Gabriella arbetar för barns rättigheter på Stockholms centrum för ätstörningar

ella-korsner

Gabriella Körsner är klinikens barnrättsombud

Gabriella Körsner är sjuksköterska på Vuxenvårdsavdelningen på Stockholms centrum för ätstörningar. Förutom det är hon även klinikens Barnrättsombud och ser till att barn som är patienter eller anhöriga får det stöd de behöver hos oss. Vi pratade med Gabriella för att höra mer om hennes arbete:

Hej Gabriella, berätta först lite om dig själv!

-Jag heter Gabriella Körsner och jobbar som sjuksköterska på Vuxenvårdsavdelningen på Stockholms centrum för ätstörningar. Jag är nu även utbildad barnrättsombud som riktar sig till vuxensidan på kliniken. Jag gick utbildningen under hösten 2015.

Hur länge har du arbetat på kliniken och vad fick dig att bli intresserad av ätstörningar?

-Jag har jobbat på Vuxenvårdsavdelningen sedan mars 2014. Tidigare har jag jobbat med kirurgi och akutsjukvård inom somatisk vård men jag har alltid känt mig intresserad av psykiatri och samtalsterapi. Jag visste redan innan att jag ville rikta in mig inom ett speciellt område och ätstörningar har alltid intresserat mig.

Vad är egentligen ett barnrättsombud?

-Ett barnrättsombud är en person som jobbar utifrån FN:s konvention om barnens rättigheter. Barnkonventionen består av 54 artiklar. Det är barnens bästa och barnens synpunkter som väger tungt i Barnkonventionens krav. Alla 54 artiklarna är viktiga men de som brukar lyftas fram mest är artikel 2 som handlar om lika villkor för alla, artikel 3 om barns bästa, artikel 6 som berör stöd i utveckling och artikel 12 som handlar om rätten att uttrycka åsikter. Barnrättsombud ska värna om barn och ungas perspektiv och delaktighet på mottagningar och avdelningar. Minderåriga barn är ofta anhöriga och barnrättsombudens ansvar är att barn och ungas rättigheter efterföljs. De stödjer och inspirerar kollegor i barnrättsfrågor och förmedlar lagstiftning och aktuella föreskrifter.

Kan du ge några exempel på vad du gör som barnrättsombud på kliniken?

-Barnrättsombuden har kompetens att genomföra barnkonsekvensanalyser som ska göras vid större beslut och åtgärder som påverkar barn och unga på kliniken. Barnrättsombuden samverkar även i nätverk. Mina uppgifter som barnrättsombud på Stockholm centrum för ätstörningar är bland annat att:

  • Tillägna mig kunskap om var man hittar information gällande närstående barn, stödinsatser riktade till barn och föräldrar och förfarande gällande anmälningsskyldigheten.
  • Samarbeta med andra barnombud och delta i gemensamma möten som barnsamordnarna. Förmedla information från barnsamordnare vidare till övrig medarbetare t.ex. på APT, teammöten.
  • Föra vidare frågeställningar från medarbetare till respektive barnsamordnare och chef.
  • Delta i utvecklingsarbete gällande stöd till barn som närstående.
  • Verka för en barnvänlig miljö.
  • Vara bollplank för medarbetare kring frågor om patientens barn.

Vem kan kontakta dig för stöd och hjälp?

-Jag finns som bollplank och kan ge råd, stöd och information till personal på kliniken som arbetar med patienter som lever tillsammans med barn. Jag finns behjälplig allt i från vart barn som minderåriga kan få stöd och hjälp till orosanmälningar.

Läs mer om barnkonventionen på barnombudsmannens hemsida >

Stockholms läns landsting har även en gemensam handlingsplan för arbetet med barnkonventionen där viktiga områden lyfts fram och vad verksamheter kan göra för att det ska bli bättre för barnen. Handlingsplanen hittar du här >

Märkt ,

Medicinsk mottagning – Ett nytt utvecklingsprojekt på SCÄ FoU

medicinsk-mott

Förra veckan smygstartade vi vår nya medicinska mottagning på Stockholms centrum för ätstörningar som är ett projekt under Forsknings- och utvecklingsenheten (SCÄ FoU). Syftet med mottagningen är att i första hand avlasta och stödja våra öppenvårdsmottagningar på kliniken. På mottagningen arbetar sjuksköterskor och underläkare som kommer erbjuda kortare besök i samband med patienternas ordinarie inbokade tider. Vi börjar med några enstaka inbokade tider men på sikt kommer mottagningen  även erbjuda drop- in tider.

Medicinska mottagningen har startats som ett utvecklingsprojekt på Forsknings- och utvecklingsenheten som kommer utvärderas efter ett år.

Läs mer om mottagningen på vår hemsida >

Märkt ,

Fredagsläsning: ”Does Childhood Bullying Predict Eating Disorder Symptoms? A Prospective, Longitudinal Analysis”

john-george-brown-the-bully-of-the-neighborhood

John George Brown: ”The bully of the neighborhood”

Nu är det återigen dags för ett fredagsartikeltips och den här veckan handlar det om samband mellan mobbning och ätstörningsproblematik. Det är sedan tidigare känt att personer som utsätts för mobbning löper ökad risk för sådant som försämrade skolresultat, kroppsliga åkommor, emotionell problematik, psykossymptom och självmord. Få tidigare studier har dock undersökt om och hur mobbning påverkar ätbeteende – det finns studier som har undersökt utsatthet för specifikt vikt- och kroppsrelaterade retfulla kommentarer och hur detta påverkar kroppsuppfattning och ätande, men de har sällan kontrollerat för andra riskfaktorer och man har inte tidigare undersökt mobbning i en bredare bemärkelse.

I den aktuella studien, som publicerades i International Journal of Eating Disorders 2015, har man följt tre kohorter av amerikanska barn från 9, 11 och 13 års ålder upp till 25-årsåldern med upprepade intervjuer och skattningsskalor. Sammanlagt ingår 1 420 personer i studien. Forskargruppen har i sin analys varit noga med att försöka kontrollera för annat som kan tänkas påverka förekomsten av både ätstörningar och mobbning, så som tidigare ätstörningssymptom, socioekonomisk situation osv. Mellan 9 och 16 års ålder utförde man sammanlagt 6 674 observationer – i genomsnitt fem observationer per deltagare. Vid 5 800 observationstillfällen (87%) rapporterades ingen mobbning, vid 616 tillfällen (9%) att personen i fråga varit utsatt för mobbning, vid 204 tillfällen (3%) att personen i fråga varit med och mobbat någon, och vid 54 tillfällen (0,8%) att man varit både mobbad och mobbare (så kallade ”bully-victims” i denna studie). Ingen av dessa positioner var relaterad till övervikt, men de som var utsatta för mobbning var oftare underviktiga än andra.

Resultaten visade att alla tre mobbningsrelaterade grupper (mobbare, de som blev utsatta och bully-victims) rapporterade en högre förekomst av ätstörningssymptom jämfört med dem som inte varit inblandade i eller utsatta för mobbning. De som var utsatta för mobbning löpte högre risk att drabbas av både anorexi- och bulimisymptom. Gruppen bully-victims löpte högre risk för anorexisymptom och rapporterade dessutom en högre förekomst av vissa specifika bulimibesvär så som hetsätning och kräkningar. Mobbare, slutligen, löpte en ökad risk för bulimisymptom. Dessa samband kvarstod även då man kontrollerade för tidigare förekommande ätstörningsbesvär och socioekonomiska faktorer. Forskarna såg heller inte några tydliga könsskillnader i resultaten. Tendensen till ökad förekomst av olika ätstörningssymptom höll – kanske något förvånande – inte i sig in i de unga vuxenåren, utan det rörde sig om påverkan på förhållandevis kort sikt.

Ett fynd som överraskade artikelförfattarna var att även gruppen mobbare alltså löpte ökad risk för ätstörningsproblematik. Även detta fynd kvarstod då man kontrollerade för olika andra faktorer, vilket tyder på att själva upplevelsen av att mobba någon i sig kan påverka ätbeteendet. Tidigare forskning har visserligen visat att det är vanligt att mobbare har olika typer av uppförandeproblem, men också att de som regel åtnjuter en hög status i gruppen och att de uppvisar låga nivåer av emotionell stress. En förklaring till studiefynden skulle kunna vara att bulimisymptomen hos mobbarna utgör ett sätt att försöka kontrollera den egna kroppen och vikten för att på så vis bibehålla den höga statusen i gruppen. Kanske leder kritiska och sadistiska kommentarer om utseende riktade till andra också till att mobbarna faktiskt blir mer uppmärksamma på det egna ätandet och den egna kroppen. Ytterligare en förklaring skulle kunna vara att mobbarna faktiskt tenderar att ångra sig och skämmas, och att dessa negativa känslor i sin tur kan leda till impulsiva ätstörningsbeteenden.

Artikeln finns att läsa här >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Märkt ,

Forskningsseminarium: Personlighetsförändringar i ätstörningsbehandling

forskningsseminarium-2

Idag var det dags för ännu ett forskningsseminarium med SCÄ:s FoU-enhet och Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS). Den här gången var doktorand Johanna Levallius från KÄTS här och berättade om den tredje delstudien i sitt doktorandprojekt om personlighet och ätstörningar. Johanna redovisade preliminära data om hur dagvård och internetförmedlad KBT leder till personlighetsförändringar hos de deltagande patienterna och diskuterade fortsatta forskningsstrategier.

Märkt ,

Fredagsläsning: ”Low-K+ dependent QT prolongation and risk for ventricular arrhythmia in anorexia nervosa”

Arytmi

Det är fredag igen och dags för ett nytt artikeltips. Denna vecka rör det sig inte om någon alldeles färsk forskning, utan om en tio år gammal artikel som tar upp frågan om hjärtpåverkan och risk för arytmi vid anorexia nervosa. Det är välkänt att så kallad QT-förlängning – ett fenomen som fått sitt namn av att en viss sträcka på EKG, det slags undersökning som speglar hjärtats elektriska aktivitet, är förlängd – kan kopplas till risk för hjärtarytmi och i värsta fall plötslig död vid anorexisjukdom. Det finns flera kända riskfaktorer bakom QT-förlängning, till exempel låga kaliumnivåer och vissa sorters mediciner. Man har också länge antagit att undervikt i sig utgör en riskfaktor, i och med att man har observerat en ökad förekomst vid anorexisjukdom.

I den aktuella studien har man undersökt hjärtfunktionen hos 29 kvinnliga patienter med anorexia nervosa och ett genomsnittligt BMI på 13,8. Man hade också en kontrollgrupp med fjorton friska, normalviktiga kvinnor. Hjärtstorleken var genomgående mindre hos anorexigruppen, vätska i hjärtsäcken kunde påvisas hos sex patienter och mitralvalvsprolaps (dvs hjärtklaffspåverkan) sågs hos fyra av dem. Det mest intressanta fyndet i studien var dock att man inte kunde påvisa något samband mellan BMI och QT-sträcka. Tre av patienterna uppvisade kraftigt sänkta kaliumnivåer i blodet, och endast hos dessa patienter såg man förekomst av QT-förlängning. Hos de anorexipatienter vars kaliumnivåer var normala såg man snarare en tendens till kortare QT-sträcka än hos kontrollgruppen. Slutsatsen är att QT-förlängning och påföljande risk för hjärtarytmi även hos anorexipatienter tycks förmedlas av låga kaliumnivåer, vilket borde göra det möjligt att med hjälp av blodprover med större säkerhet förutsäga vilka patienter som är i riskzonen för svåra arytmier. I artikeln nämner man också tidigare studier som istället visat en generell ökad risk för QT-förlängning vid anorexisjukdom, vilket alltså har antagits hänga samman med undervikten i sig, men de fynden kan förklaras av att annan typ av hjärtpåverkan – så som ökad hjärtaktivering via sympatikussystemet under pågående viktnormalisering – har influerat resultaten.

Jag tycker att artikeln är intressant inte minst därför att den speglar det faktum att vi i många fall faktiskt inte känner till de basala kroppsliga mekanismerna vid ätstörningssjukdom. Det kan vara lätt att se på just somatiska aspekter som förhållandevis konkreta och handfasta i jämförelse med psykologisk forskning, som kan te sig mer intrikat, men många basala somatiska samband återstår att belägga. Ett annat exempel är blodprovet amylas, som utsöndras bland annat vid spottkörtelpåverkan och som brukar användas som en markör för pågående kompensatoriskt beteende i form av kräkningar. Det finns dock studier som pekar på att det i själva verket kanske är hetsätning som leder till ökade amylasnivåer, vilket skulle innebära att den ”traditionella” användningen av amylasprovet kan behöva omprövas.

Artikeln finns att läsa här >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Märkt ,