Fredagsläsning: ”Delusionality of body image beliefs in eating disorders”

frederic-edwin-church-above-the-clouds-at-sunrise

Frederic Edwin Church: ”Above the clouds at sunrise”

Veckans fredagsartikel publicerades i tidskriften Psychiatry Research 2012 och har alltså några år på nacken. Artikelförfattarnas utgångspunkt är att de överdrivet kritiska tankar om den egna kroppen som präglar både anorexia nervosa och bulimia nervosa gränsar till vad man inom psykiatrin brukar kalla för vanföreställningar, det vill säga grundmurade övertygelser som är så pass verklighetsfrånvända att de ofta upplevs som närmast absurda av omgivningen. De tankar som präglar ätstörningssjukdom har ofta snarare karakteriserats som så kallade övervärderade idéer, en mildare form som inte är fullt lika rigid som regelrätta vanföreställningar. Som kliniker är det lätt att känna igen bilden av att ätstörningstankar ibland kan bli så pass verklighetsfrånvända och envetna att de ter sig som regelrätta vanföreställningar, men de studier där man faktiskt har undersökt i hur hög grad detta förekommer är få, små och spretiga.

I den aktuella grekiska studien ingick 39 patienter med anorexia nervosa och 33 patienter med bulimia nervosa. Graden av vanföreställningar hos patienterna undersöktes med hjälp av skattningsskalan BABS (Brown Assessment of Beliefs Scale) som tidigare använts i studier om psykossjukdomar, tvångssyndrom och dysmorfofobi. I BABS-skattningen skiljer man poängmässigt mellan vanföreställningar och övervärderade idéer genom att uppskatta idéers intensitet och ruckbarhet hos deltagarna. Artikelförfattarnas hypotes var att man skulle kunna urskilja en undergrupp hos patienter med framför allt anorexia nervosa där idéerna om den egna kroppen skulle vara så pass rigida och orealistiska att de definitionsmässigt utgör vanföreställningar.

Resultaten visade att patienter med anorexia generellt fick högre BABS-poäng än patienter med bulimi, vilket innebar att de hade mer grundmurade föreställningar om den egna kroppen. I BABS karakteriseras poängutfall mellan 13 och 17 som övervärderade idéer och resultat över 18 som vanföreställningar. Medelpoängen på BABS hos patienterna med anorexia var här 13,5 och hos patienterna med bulimi 11,1, en statistiskt signifikant skillnad. På gruppnivå såg man här alltså ingen tendens till att tankar om den egna kroppen nådde vanförställningskaraktär. Men då artikelförfattarna analyserade sina data utifrån de diagnostiska undergrupperna anorexia nervosa av restriktiv typ (AN-R) och anorexia nervosa med hetsätning/självrensning (AN-BP) blev kontrasterna skarpare. Tankar av sådant slag som kunde klassas som regelrätta vanföreställningar förekom i signifikant högre utsträckning i AN-R-gruppen – här hade hela 45% av studiedeltagarna tankar av vanföreställningskaraktär om den egna kroppen, att jämföra med 5,9% i AN-BP-gruppen och 0% i bulimigruppen. Att samtliga studiedeltagare trots allt hade sökt hjälp för sin ätstörningssjukdom medför också att man faktiskt kan ha underskattat nivåerna. Man fann inga samband mellan förekomst av vanföreställningar och ålder, utbildningsnivå eller aktuellt BMI; däremot tenderade patienter med anorexia med yngre debutålder att ha mer vanföreställningar.

Artikelförfattarnas hypotes visade sig alltså vara sann: man kunde påvisa en undergrupp – gruppen av patienter med anorexia nervosa av restriktiv typ – där det var betydligt vanligare med tankar om den egna kroppen som uppnådde vanföreställningskaraktär. Författarna menar att detta speglar ett spektrum av sjukdomsinsikt och impulsivitet där AN-R-gruppen har mest vanföreställningar, minst sjukdomsinsikt och lägst nivåer av impulsivt beteende, medan patienter med bulimi befinner sig i andra ändan av samma spektrum med förhållandevis god insikt men också höga nivåer av impulsivitet i sitt sjukdomsbeteende. Noteras bör väl dock att man i denna studie inte mätt just impulsivitet hos patienterna, och även om det är rimligt att anta att mycket vanföreställningar också medför dålig sjukdomsinsikt så går det knappast att sätta ett okomplicerat likhetstecken mellan dem – man kan till exempel tänka sig att även personer utan regelrätta vanföreställningar kan uppvisa en mycket dålig sjukdomsinsikt. Studieresultaten stödde heller inte antagandet att graden av vanföreställningar hänger samman med anorexisjukdomens svårighetsgrad.

Artikelförfattarna konstaterar att man i DSM-5, det amerikanska psykiaterförbundets diagnostikmanual (då artikeln skrevs alltjämt på förslagsstadiet), har lagt till specificerande koder för grad av vanföreställningar då det gäller diagnoserna tvångssyndrom, dysmorfofobi och samlarsyndrom och de föreslår en likartad modell för ätstörningsdiagnoserna. Att faktiskt kvantifiera grad av vanföreställningar skulle hypotetiskt kunna vara till hjälp då man ska planera behandlingsupplägg. Kanske är psykoterapi mindre effektivt med patienter som har tydliga vanföreställningar? Och kanske kan tillägg av antipsykotisk medicinering vara till gagn för dessa personer?

Artikeln finns att läsa här >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: