Fredagsläsning: ”Low-K+ dependent QT prolongation and risk for ventricular arrhythmia in anorexia nervosa”

Arytmi

Det är fredag igen och dags för ett nytt artikeltips. Denna vecka rör det sig inte om någon alldeles färsk forskning, utan om en tio år gammal artikel som tar upp frågan om hjärtpåverkan och risk för arytmi vid anorexia nervosa. Det är välkänt att så kallad QT-förlängning – ett fenomen som fått sitt namn av att en viss sträcka på EKG, det slags undersökning som speglar hjärtats elektriska aktivitet, är förlängd – kan kopplas till risk för hjärtarytmi och i värsta fall plötslig död vid anorexisjukdom. Det finns flera kända riskfaktorer bakom QT-förlängning, till exempel låga kaliumnivåer och vissa sorters mediciner. Man har också länge antagit att undervikt i sig utgör en riskfaktor, i och med att man har observerat en ökad förekomst vid anorexisjukdom.

I den aktuella studien har man undersökt hjärtfunktionen hos 29 kvinnliga patienter med anorexia nervosa och ett genomsnittligt BMI på 13,8. Man hade också en kontrollgrupp med fjorton friska, normalviktiga kvinnor. Hjärtstorleken var genomgående mindre hos anorexigruppen, vätska i hjärtsäcken kunde påvisas hos sex patienter och mitralvalvsprolaps (dvs hjärtklaffspåverkan) sågs hos fyra av dem. Det mest intressanta fyndet i studien var dock att man inte kunde påvisa något samband mellan BMI och QT-sträcka. Tre av patienterna uppvisade kraftigt sänkta kaliumnivåer i blodet, och endast hos dessa patienter såg man förekomst av QT-förlängning. Hos de anorexipatienter vars kaliumnivåer var normala såg man snarare en tendens till kortare QT-sträcka än hos kontrollgruppen. Slutsatsen är att QT-förlängning och påföljande risk för hjärtarytmi även hos anorexipatienter tycks förmedlas av låga kaliumnivåer, vilket borde göra det möjligt att med hjälp av blodprover med större säkerhet förutsäga vilka patienter som är i riskzonen för svåra arytmier. I artikeln nämner man också tidigare studier som istället visat en generell ökad risk för QT-förlängning vid anorexisjukdom, vilket alltså har antagits hänga samman med undervikten i sig, men de fynden kan förklaras av att annan typ av hjärtpåverkan – så som ökad hjärtaktivering via sympatikussystemet under pågående viktnormalisering – har influerat resultaten.

Jag tycker att artikeln är intressant inte minst därför att den speglar det faktum att vi i många fall faktiskt inte känner till de basala kroppsliga mekanismerna vid ätstörningssjukdom. Det kan vara lätt att se på just somatiska aspekter som förhållandevis konkreta och handfasta i jämförelse med psykologisk forskning, som kan te sig mer intrikat, men många basala somatiska samband återstår att belägga. Ett annat exempel är blodprovet amylas, som utsöndras bland annat vid spottkörtelpåverkan och som brukar användas som en markör för pågående kompensatoriskt beteende i form av kräkningar. Det finns dock studier som pekar på att det i själva verket kanske är hetsätning som leder till ökade amylasnivåer, vilket skulle innebära att den ”traditionella” användningen av amylasprovet kan behöva omprövas.

Artikeln finns att läsa här >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: