Månadsarkiv: augusti 2016

Managing severe and enduring anorexia nervosa – A clinician´s guide

managing-severe-and-enduring-anorexia-nervosa

I februari 2016 släpptes boken Managing severe and enduring anorexia nervosa – A clinician´s guide och nu har jag äntligen läst den, sida upp och sida ner. Noga. Boken bygger på de studier som finns om långtidssjuka ätstörningspatienter och ger bra information om sjukdomen, behandlingsmetoder som utvärderats och om vad behandlare som kommer i kontakt med denna patientgrupp bör tänka på. Boken är lättläst och välskriven, en bra lärobok. Här kommer ett litet ax-plock ur boken:

Vad är Severe and enduring eating disorders, SEED ? (Långtidssjuka ätstörningspatienter)
Det finns ingen konsensus om vad som är SEED-AN, ingen uttalad gräns för när en patient övergår från sjuk till långtidssjuk. Författarna hänvisar bland annat till Paul Robinson som säger SEED-patienten bör ha varit sjuk i minst 10 år, dock diskuteras vad som innefattar att vara sjuk i 10 år, vad menar man med att en patient varit sjuk i 10 år?

Hur ska SEED-patienters behandling se ut?
Boken presenterar de studier som finns om behandling för SEED. Sammanfattningsvis kan sägas att SEED-patienter bör få hjälp att fokusera på livskvalitet. Man är överens om att det behövs ett team runt patienten och ett samarbete med familjen för de patienter som har en familj.

Fokus i behandling skall flyttas från att bli frisk till att bli bättre med ett minskat lidande. Allians mellan behandlaren och patienten är mycket viktig, mer viktigt än i annan behandling. Öppenvård anses som mest lämpligt. Patientgruppen behöver skräddarsydd behandling för var och en med livskvalitet i fokus. Livskvalitet kan vara att hjälpa patienten engagera sig i lugna aktiviteter så som utbildning och att öka det sociala nätverket. Patienten kan även behöva hjälp med vardagliga saker som handling, ekonomi och matlagning. Det finns en studie som visar att BMI och livskvalitet samspelar, dvs att de påverkar varandra åt båda håll, varför fokus på livskvalitet kan ge ökat BMI (s.17) och där med ytterligare ökad livskvalitet. Det är dock viktigt att tala om för patienten att hen kommer att behöva mer vård om patientens hälsa utsätts för ökad fara, där vikten trots allt kommer att hamna i fokus.

Behandlares egenskaper
En bra egenskap hos behandlare är att kunna acceptera att patienten inte blir frisk, att det är patientens jobb, inte terapeutens och att man kan se de små förändringarna. Att jobba långsamt är nödvändigt. Det är viktigt att dela på ansvaret om patienten i teamet, låt medicinare ta hand om det medicinska ansvaret, kuratorn om sysselsättning och ekonomi och sjuksköterskan om omvårdnaden.

Reflektion
På Eira-mottagningen, mottagningen för långtidssjuka ätstörningspatienter, jobbar vi mycket likt flera av de olika behandlingsmetoder som har utvärderats och som beskrivs i boken. Vi känner igen det som beskrivs om patientgruppen och de utmaningar som vi som behandlare ställs inför. Boken är mycket läsvärd och jag hoppas att flera läser boken för att få en ökad kunskap om patientgruppen. Slutligen känns det fantastiskt roligt att skriva en avhandling om detta viktiga område, vi på Eira hoppas kunna bidra med erfarenheter och nyvunnen kunskap till alla som är intresserade, nu och i framtiden.

Maja Molin är leg psykiatrisjuksköterska, doktorand och projektledare för Eira-mottagningen på SCÄ FoU

Taggad , , ,

Fredagsläsning: ”Vitamin D Status in Anorexia Nervosa: A Meta-Analysis”

Pelizza da Volpedo

Pelizza da Volpedo: ”Il sole nascente”

Nu är det återigen dags för ett fredagsartikeltips efter sommaruppehållet. Denna veckas artikel är en metaanalys, det vill säga en sammanslagning av data från flera tidigare studier, som kartlägger sambanden mellan D-vitaminnivåer och anorexia nervosa.

D-vitamin finns visserligen i olika födoämnen – bland annat är kantareller och vissa sorters fisk rika på D-vitamin – men den absoluta merparten av det D-vitamin som kroppen använder bildas då vår hud exponeras för solsken. I Sverige och övriga delar av världen norr om Nordafrika står dock solen alltför lågt under vinterhalvåret för att kroppen ska kunna bilda eget D-vitamin, och nivåerna brukar här därför sjunka under vintern och våren för att sedan byggas upp på nytt under sommaren. D-vitamin har undan för undan blivit allt mer populärt som kosttillskott: faktum är att D-vitamintabletter stått för den enskilt största ökade förskrivningsvolymen i Stockholmsregionen de senaste åren. Detta torde åtminstone till viss del hänga samman med en tilltagande uppmärksamhet i media kring eventuella positiva effekter, baserat på en mängd olika observationsstudier som pekat på samband mellan låga D-vitaminnivåer och diverse olika sjukdomstillstånd (skelettsjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar, cancersjukdomar, autoimmuna sjukdomar, multipel skleros, psykiatriska sjukdomar och så vidare). Det är dock ont om randomiserade behandlingsstudier och de nya forskningsresultat som publiceras är allt oftare negativa. Tidskriften British Medical Journal sammanfattade 2014 kunskapsläget så här:

The vitamin D literature comprises a minefield of observational data and mixed quality evidence from predominantly small trials. Appropriate interpretation of the data is further muddied by seemingly endless media reports suggesting vitamin D as a panacea for chronic disease.”

Det är på det hela taget osäkert vilka grupper som kan tänkas ha nytta av D-vitamintillskott och det finns goda skäl att vara återhållsam med ”massmedicinering”. Ett stort bekymmer i förskrivningen är också att vi i blodprover endast mäter en prekursor till det verksamma D-vitaminet, dessutom med en ganska opålitlig laboratoriemetod, och sedan baserar medicineringsbeslut på referensvärden som i dagsläget knappast kan ses som evidensbaserade.

Så vad säger forskningslitteraturen om D-vitaminnivåer hos personer med anorexisjukdom? I den aktuella metaanalysen har man slagit samman data från 15 olika studier med totalt 927 studiedeltagare. Sammantaget fann man att personer med anorexia nervosa hade signifikant lägre nivåer av D-vitamin jämfört med friska kontroller. Det visade sig samtidigt att det dietära intaget av D-vitamin inte skiljde sig åt mellan anorexigruppen och kontrollgruppen (visserligen skattat utifrån självrapporterat födointag, vilket såklart kan medföra att resultaten inte är helt tillförlitliga). Artikelförfattarna gör en ganska stor affär av detta till synes paradoxala förhållande och verkar nästan glömma bort att det alltså finns förhållandevis få dietära källor till D-vitamin (fet fisk, ägg, lever och, som sagt, kantareller). En mer uppenbar orsak bakom skillnaderna i D-vitaminnivå torde istället kunna vara minskad solljusexponering. Artikelförfattarna konstaterar att många personer med anorexisjukdom visserligen rör sig mycket utomhus som en del av den ökade fysiska aktivitet som ofta ingår i symptombilden, men att de kanske också i högre grad använder kläder som täcker huden – här kan både sådant som kroppsskam och minskad kroppstemperatur tänkas spela roll. En tänkbar förklaring som överhuvudtaget inte nämns i studien är att personer med anorexia nervosa kanske faktiskt, trots ökad fysisk aktivitetsnivå, vistas mindre utomhus än andra grupper, till följd av depressiv problematik, ensamhet, skamkänslor och så vidare.

Artikelförfattarna tar också upp några biologiska omständigheter som kan påverka. Det är känt att de cirkulerande nivåerna av D-vitamin påverkas av kroppens totala fettmassa, så att personer med kraftig övervikt tenderar att ha lägre D-vitaminnivåer. Möjligen kan även en mycket låg fettmassa, så som vid anorexia nervosa, påverka D-vitaminnivåerna i negativ riktning. Man fann också att personer med anorexisjukdom hade låga nivåer både av den form av D-vitamin som man vanligen använder som mått på kroppens totala nivåer och av en annan aktiv form som snarast brukar vara förhöjd vid faktisk D-vitaminbrist, till följd av att bisköldkörtlarna då stimulerar omvandling till den aktiva formen för att väga upp den totala bristen. Att båda dess D-vitaminformer här var låga kan tyda på att de enzymer som omvandlar inaktivt D-vitamin till aktiv form är påverkade, kanske i sin tur som ett resultat av låga östrogennivåer.

Bör man mot bakgrund av dessa data rutinmässigt undersöka D-vitaminnivåer och substituera låga värden hos personer med anorexisjukdom? Artikelförfattarna konstaterar att D-vitamin spelar en viktig roll i kroppens skelettmetabolism, som ju ofta är påverkad vid anorexia nervosa med nedsatt bentäthet som följd. Det är samtidigt känt att enbart D-vitamintillskott inte leder till ett starkare skelett hos denna patientgrupp – det stora bekymret är här inte brist på enskilda vitaminer och spårämnen utan ett allmänt lågt energiintag, och den huvudsakliga behandlingen består i att öka matmängderna. Det är brukligt att vid konstaterad nedsatt bentäthet hos en person med anorexisjukdom ge D-vitamintillskott (och kalcium), men detta får nog betraktas mer som ett sätt att ”ta det säkra före det osäkra” än en konstaterat effektiv behandling. Inte heller i fråga om andra potentiella effekter av låga D-vitaminnivåer, så som depressivitet, tycks det i dagsläget finns tillräckliga belägg för att kunna förorda en mer utbredd D-vitaminbehandling. Men som sagt, det rör sig om ett hett forskningsområde och det är med all säkerhet fler studier på gång som förhoppningsvis kan ge en klarare bild av när D-vitamintillskott är att rekommendera.

Artikeln finns att läsa här >

Mattias Strand, överläkare, IDUN/IRIS dagvårdsenheter och FoU-enheten

Taggad ,

Forskningsseminarium: Framtida utmaningar inom ätstörningsområdet

ÄS seminarium

Idag presenterade doktoranderna Emma Forsén Mantilla, Elin Monell och Karolin Lindberg en intervju- och enkätstudie där de tillfrågat en rad kliniker och forskare på ätstörningsområdet om hur de tror att ätstörningsvård kommer att bedrivas om 30 år. Det blev en intressant diskussion om hur diagnostik och behandling kan komma att förändras, vad man kan hoppas på (eller kanske befara) i fråga om ny teknologi och om hur synen på ätstörningar skulle kunna te sig år 2046.

Taggad , , ,

Barninternetprojektet (BiP)

Fabian L

Fabian Lenhard forskar om internetförmedlad behandling för barn och ungdomar.

Fabian Lenhard är psykolog och psykoterapeut vid Barn och Ungdomspsykiatriskt Forskningscentrum som är en enhet inom BUP Stockholm. Han är även doktorand vid Karolinska Institutet och forskar om hur man kan förbättra tillgången till effektiv behandling för ungdomar med tvångssyndrom/OCD genom internetförmedlad KBT.

Under höstens Onsdagsföreläsningar kommer Fabian till oss för att prata om Barninternetprojektet (BiP) som bedriver forskning och utveckling av internetförmedlade behandlingar riktade till barn och ungdomar. Vi pratade med Fabian för att höra lite mer:

Hej Fabian! Du kommer prata om Barninternetprojektet (BiP), kan du berätta vad det är?

-Barninternetprojektet (BiP) är namnet på forskargruppen som jag ingår i och som utvecklar och forskar på internetförmedlade behandlingar för barn och ungdomar med olika psykiatriska tillstånd, som till exempel ångest, tics, OCD och IBS. Problemet som vi försöker att komma åt är att det finns många unga som inte kommer i kontakt med effektiv psykologisk behandling, vilket kan bero på olika saker, som att man bor långt ifrån närmsta mottagning eller klinik, eller att det är långa väntetider till specialiserad behandling. Att ge behandling på nätet kan då vara ett bra sätt att kunna hjälpa fler. Det vi forskar på är huruvida internetbehandling funkar och för vilka patienter det gör det.

Kan du nämna lite om forskningen som bedrivs på plattformen?

-Forskningen handlar först och främst om huruvida internetförmedlad KBT (kognitiv beteendeterapi) är effektiv för olika typer av diagnoser hos barn och ungdomar. Vi låter till exempel ungdomar med tvångssyndrom testa vår behandling och undersöker om de fått effekt av den. Samtidigt får vi också mycket värdefull information om hur vi kan förbättra behandlingen och göra den ännu mer användarvänlig och effektiv till nästa studie. Rent praktiskt kan man föreställa sig vår internetbehandling som en självhjälpsbok på nätet, fast med stöd från en psykolog som ger stöd och återkoppling. Patienterna loggar in med ett lösenord och får då tillgång till informationstexter, videos som förklarar diagnosen och behandlingen och praktiska övningar som de, tillsammans med sin psykolog, jobbar med.

Internetförmedlad behandling av psykisk ohälsa får mycket uppmärksamhet just nu och det pratas mycket om appar och nya digitala metoder inom behandling. Vad tänker du själv om det?

-Generellt är det bra med uppmärksamhet och i Sverige har vi kommit väldigt långt vad gäller internetförmedlade behandlingar. Det som är lovande med den här utvecklingen är ju att kunna hjälpa väldigt många människor och nå även de som i nuläget inte får någon behandling alls. Men igenom att det sker digitalt så finns det en risk att saker och ting sker för snabbt, och det kan vara svårt att avgöra vilka appar, sajter och behandlingar är seriösa. Det är viktigt att ställa höga krav på kvalitet och att man i kontrollerade forskningsstudier kunnat visa att den metod som man erbjuder är effektiv.

Fabian föreläser på Onsdagsföreläsningen den 19 oktober. Läs mer om Onsdagsföreläsningar och hur du anmäler dig här >

Taggad , , ,

Ny studie: internetbaserad intervention skapar mer värde jämfört med väntelista

Kalender

I juli publicerades en artikel i International Journal of Eating Disorders där några forskare från Nederländerna har undersökt kostnadsnyttan av att erbjuda patienter med ätstörningar en internetbaserad intervention jämfört med att stå på väntelista till behandling.

Det visade sig att en helautomatisk internetbaserad intervention, med utan, låg eller hög intensitet av terapeutiskt stöd, är mer kostnadseffektivt och skapar mer värde för patienten jämfört med att stå på väntelista. Konstaterandet kan ha betydelse för klinisk praxis i framtiden eftersom både unguided- och guidade interventioner bidrar till en mer effektiv vård och bredare spridning som ökar tillgänglighet och tillgång till behandling för personer med ätstörningar.

Ta del av artikeln i sin helhet här >

Proud2Bme – en community för bättre självkänsla

Proud2Bme

Proud2Bme är en community skapad av och för tonåringar med syfte är att främja en positiv kroppsuppfattning och bidra till en hälsosam attityd kring mat och vikt. Proud2Bme lanserades först i Nederländerna av Riverduinen som är organisation för psykisk hälsa. Tillsammans med National Eating Disorders Association (NEDA) har de vidareutvecklat konceptet och har genom generösa bidrag vuxit till en stor community där ungdomar kan samlas och prata om hälsa, självkänsla och kroppsuppfattning.

Utöver att vara ett chatt- och diskussionsforum arrangerar även Proud2Bme aktiviteter på ett flertal campus runt om i USA och du kan själv engagera dig antingen som skribent på sidan eller bli en så kallad kroppsaktivist. Preventionsprogrammet Body Project är också en del av communityn som har genomförts även här i Sverige som vi har skrivit om tidigare på bloggen.

Proud2Bme hittar ni här men de finns även på Facebook, Twitter, Instagram och Tumblr.

Taggad , , ,

Onsdagsföreläsning om ERGT – Emotion Regulation Group Therapy

Hanna Sahlin och Johan Bjureberg

Hanna Sahlin och Johan Bjureberg

Hanna Sahlin och Johan Bjureberg är båda psykologer och doktorander vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet. Dom ingår även i den nationella styrgruppen för ERGT-projektet som är en del i det övergripande Nationella Självskadeprojektet. Under höstens Onsdagföreläsningar kommer de till oss för att prata mer om behandlingen och presentera resultat från studien som har genomförts. Vi har pratat lite mer med Hanna och Johan:

Kan ni beskriva lite kortfattat vad Emotion Regulation Group Therapy är?

-ERGT är en gruppbehandling, som ges 2 timmar per vecka under 16 veckor. Behandlingen är inriktad på att minska självskadebeteende och andra impulsiva och destruktiva beteenden genom att öka förmågan till känsloreglering. ERGT är en tilläggsbehandling, vilket innebär att den skall ges som ett tillägg till patientens ordinarie vård, vare sig den består i stödsamtal, psykiaterkontakt, case-management eller psykologisk behandling. Dock inte mentaliseringsbaserad terapi eller dialektisk beteendeterapi eftersom dessa behandlingar också fokuserar på bl. a självskadebeteende.

ERGT har utvärderats i tre studier i USA, två randomiserade kontrollerade studier och en pilotstudie. Samtliga har visat på lovande resultat vad gäller minskning av självskadebeteende, impulsiva destruktiva beteenden, depression och ångest samt ökning av förmåga till känsloreglering och ökad livskvalitet. En svensk pilotstudie som genomfördes 2013-2014 inom ramen för Nationella Självskadeprojektet visade på likvärdiga resultat, vilka vi kommer att presentera vid föreläsningen.

Berätta mer om Nationella Självskadeprojektet, vilka står bakom det?

-Nationella självskadeprojektet är ett initiativ från Socialdepartementet som drivs i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting sedan 2011. Projektet riktar sig till patienter, vårdpersonal och andra som kommer i kontakt med självskadepatienter (skola, elevhälsa o.s.v) och syftar till att öka medvetenheten om självskadebeteende i Sverige. Projektet syftar till att förbättra bemötande och vård kring självskadebeteende samt öka tillgången till evidensbaserad vård för självskadebeteende. Projektet har en hemsida där aktiviteterna beskrivs närmare här >

I projektet ingår även ERITA (Emotion Regulation Individual Therapy for Adolescents) som är en internetbaserad behandling för ungdomar med självskadebeteende. Hur har behandlingen tagits emot hittills och går det att presentera några resultat?

-Som en del av Nationella Självskadeprojektet har vi utvecklat en ungdomsanpassad version av ERGT för att kunna ge behandling för självskadebeteende tidigt i förloppet. ERITA är en individuell variant av ERGT (som är en gruppbehandling) och har provats både som en ”face-to-face”-behandling, och som internetförmedlad behandling för självskadebeteende.

Vi kommer att kunna presentera preliminära data från ”face-to-face”-pilotstudien som vi genomfört under 2014-2015. Internetstudien pågår just nu, och patienter kommer att rekryteras även under hösten 2016.

Hanna och Johan föreläser på Onsdagsföreläsningen den 30 november. Läs mer om Onsdagsföreläsningar och hur du anmäler dig här >

Mental Health Run 2016

mhrfacebook

För andra året i rad arrangeras Mental Health Run som är ett välgörenhetslopp på 5km för att motverka stigmatisering av psykisk sjukdom och för att stödja psykisk forskning. Loppet äger rum den 8 oktober klockan 13:00 och arrangeras av STP (ST-läkare i psykiatri), Svenska Psykiatriska Föreningen, Psykiatrifonden, Suicide Zero, Hjärnkoll, Mind och A New Dialogue.

Nytt för i år är att loppet kommer genomföras på flera platser runt om i landet och du kan själv anmäla om att få anordna ett större eller mindre Mental Health Run i din stad.

I Stockholm genomförs loppet som vanligt på en bana runt Djurgårdsbrunnsviken.

Läs mer om Mental Health Run och hur du anmäler dig här >  

Taggad , , , , , , ,