Fredagsläsning: ”Disordered Eating and Gender Identity Disorder: A Qualitative Study”

William McGregor Paxton Leaving the studio

William McGregor Paxton: ”Leaving the studio”

Veckans fredagsartikel är skriven av vår kollega Monica Ålgars m fl vid Åbo Akademi och handlar om ätstörningsproblematik hos personer med könsdysfori, dvs personer som upplever att deras egentliga könstillhörighet inte överensstämmer med deras biologiska kön (vilket tidigare gick under benämningen könsidentitetsstörning eller gender identity disorder, GID). Det finns sedan tidigare ett fåtal kvantitativa studier där man har jämfört förekomst av stört ätbeteende hos personer med GID med en icke-GID-kontrollgrupp, men resultaten har delvis varit motstridiga. I en studie av Vocks m fl från 2009 baserad på 131 personer med GID fann man att gruppen male-to-female (dvs personer med manligt biologiskt kön som upplever att de egentligen är kvinnor) skattade högre i fråga om stört ätbeteende jämfört med både män och kvinnor i kontrollgruppen, medan gruppen female-to-male (dvs personer med kvinnligt biologiskt kön som upplever att de egentligen är män) uppvisade mer av stört ätbeteende jämfört med män men inte med kvinnor i kontrollgruppen. En tidigare studie av Ålgars m fl från 2010 baserad på 571 personer med GID visade tvärtom att gruppen female-to-male skattade högre än kvinnliga kontroller, medan gruppen male-to-female inte skattade högre än manliga kontroller.

Som helhet tycks dock GID-gruppen uppvisa mer av stört ätbeteende än befolkningen i stort. Det har spekulerats i orsakerna bakom detta, men veckans artikeltips är den första studie där man faktiskt studerat detta närmare genom att intervjua 20 personer med GID i åldrarna 21-62 år, varav elva i gruppen female-to-male och nio i gruppen male-to-female. En majoritet av studiedeltagarna hade någon gång haft ätstörningssymptom: 65 procent hade ätit restriktivt, 25 procent hade hetsätit, 25 procent hade ägnat sig åt sjävrensning och 40 procent hade tränat överdrivet mycket. Intervjuerna visade att den främsta subjektiva orsaken bakom detta var en önskan att antingen undertrycka oönskade könskarakteristika eller att framhäva eftersträvade könskarakteristika. Hos gruppen female-to-male kunde det t ex handla om att man åt restriktivt för att bli mindre ”kurvig” eller för att upphäva menstruationer. Det förekom också att personer i denna grupp hetsåt med ett underliggande motiv att bli stor och ”björnig” för att på så vis också minska kurvighet och framhäva en viss sorts stereotyp manlighet. Hos gruppen male-to-female handlade det t ex om att man åt för lite för att försöka uppnå ett stereotypt kvinnligt smalhetsideal.

Andra orsaker bakom ett stört ätbeteende var en mer allmän vilja att ta kontroll över den egna kroppen, något som kanske kan vara extra tydligt just hos personer som upplever att de är födda i fel kön och som svårligen kan styra över detta på ett mer definitivt plan. Hos flertalet av dem som hade genomgått könskorrigerande behandling minskade också det störda ätbeteendet, medan ett par studiedeltagare uppgav att hormonbehandlingen som sådan hade medfört oönskad viktuppgång som biverkan.

Ni hittar artikeln här >

Mattias Strand, överläkare, Idun/Iris dagvårdsenheter och SCÄ FoU

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: