Månadsarkiv: juni 2016

Höstens Onsdagsföreläsningar på Stockholms centrum för ätstörningar

Höstens föreläsare

Forsknings- och utvecklingsenheten på Stockholms centrum för ätstörningar arrangerar varje termin egna föreläsningar på kliniken som vi kallar för Onsdagsföreläsningar. Föreläsningarna äger rum på onsdagseftermiddagar (15:00-16:30) och gästas av spännande föreläsare som har en anknytning till ätstörningsbehandling, psykiatri eller forskning.

Tidigare var Onsdagsföreläsningar endast till för personal på kliniken men nu finns även ett begränsat antal platser öppna för vårdgrannar. Om du arbetar inom vården och är intresserad av att gå kan du mejla till elisabeth.tidlund@sll.se för att anmäla dig till föreläsningarna. Föreläsningarna är kostnadsfria och äger alltid rum i Föreläsningssalen (Plan 1) på Stockholms centrum för ätstörningar.

Höstens föreläsningar:

 7 september: Behandling av hetsätningsstörning och övervikt
Föreläsare: Yvonne von Hausswolff-Juhlin, leg överläkare, docent och enhetschef för SCÄ FoU

19 oktober: Barninternetprojektet (BIP)
Föreläsare: Fabian Lenhard, leg psykolog, leg psykoterapeut och doktorand vid Karolinska Institutet

30 november: Självskada och ERGT – Emotion Regulation Group Therapy
Föreläsare: Hanna Sahlin och Johan Bjureberg, leg psykologer och doktorander vid Karolinska Institutet

Taggad , , , ,

Seminarier om ätstörningar under Almedalsveckan

almedalsveckan

Nästa vecka startar Almedalsveckan i Visby där företrädare för samtliga svenska partier samlas tillsammans med intresseorganisationer och företag för att diskutera politik och samhällsfrågor. Almedalsveckan lockar tusentals besökare varje år och är Sveriges största politiska mötesplats.

Frågor som rör hälso- och sjukvården har tagit allt mer plats under Almedalsveckan och det finns flera intressanta seminarier inom både psykiatri och forskning att ta del av om ni är på plats. Vi har kikat igenom årets program och valt ut tre seminarier som specifikt eller delvis handlar om ätstörningar:

Är sport och träning farligt? Om ätstörningar inom idrotten
Frisk & Fri arrangerar tillsammans med studieförbundet Sensus ett seminarium om ätstörningar inom idrotten. Sverige har ett fantastiskt föreningsliv med idrottsföreningar men det finns också risker. Träningen kan användas för att dölja ätstörningar och sportandet kan trigga ett livsfarligt beteende. Vad kan idrottsorganisationer göra för att ta sitt ansvar?

Läs mer information om seminariet här >


Normer, kroppsideal och ätstörningar

BRIS, studieförbundet Bilda, S:t Lukas och Jonsereds herrgård (Göteborgs universitet) arrangerar ett seminarium om hur samhällets normer och ideal ofta påverkar synen på vår egen kropp och prestationsförmåga. Pressen på i synnerhet unga människor kan leda till psykisk ohälsa och inte sällan en ätstörning. Vad är en ätstörning? Vem drabbas? Hur blir man fri från den? Vad kan man göra om någon i ens närhet är drabbad?

Läs mer information om seminariet här >


Patienterna driver vården framåt, hinner vården med?

Nationella Kvalitetsregister bjuder in till ett seminarium för att diskutera vilka verktyg som kan användas för att få in mer kunskap från patienten och skapa en bra vård tillsammans. Bland dom medverkande finns bl. a Sara Norring som är registerkoordinator för Riksät och arbetar på Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS) och Elina Johansson som är patientrepresentant från Frisk & Fri.

Läs mer information om seminariet här >

Taggad , , , , ,

Midsommarläsning: ”Estimating the reproducibility of psychological science”

Winslow Homer

Winslow Homer: ”Artists Sketching in the White Mountains” (1868)

Den här veckan vill jag tipsa om en artikel som fick en hel del uppmärksamhet då den publicerades i Science i augusti 2015. Den är författad av ett stort och spritt forskarkollektiv på 270 personer som tillsammans har försökt replikera hundra tidigare forskningsfynd inom psykologivetenskapen genom att helt enkelt göra om studierna på nytt för att undersöka om resultaten blev desamma som första gången.

Artikelförfattarna går noga igenom olika tänkbara sätt att mäta replikerbarhet, men oavsett vilka måttstockar man väljer är resultaten nedslående. Medan 97 procent av originalstudierna uppnådde signifikanta resultat (p<0,05) uppnådde endast 36 procent av replikationsstudierna signifikans. Den genomsnittliga effektstorleken av fynden i replikationsstudierna var också hälften så stora som i originalstudierna. Detta är helt enkelt olika sätt att säga att man inte på långa vägar kom fram till lika fina resultat när man gjorde om studierna enligt konstens alla regler.

Orsakerna bakom detta kan vara flera. Det är naturligtvis svårt att till punkt och pricka upprepa ett psykologiskt experiment med exakt samma förutsättningar som i originalexperimentet. Även om metodologin är så identisk som möjligt kan det smyga sig in mer eller mindre slumpmässiga faktorer som påverkar utfallet. Artikelförfattarna påpekar att detta gäller både original- och replikationsstudierma. Slutsatsen i artikeln är inte att originalstudierna ”hade fel”; det kan ju istället vara replikationsstudierna som av någon anledning uppnått felaktiga resultat, eller så är båda resultaten felaktiga. Poängen i studien är snarare att man inte kan räkna med att två till det yttre likvärdiga studier per automatik ska komma fram till samma resultat, och att det just därför är viktigt att lovande studieresultat prövas på nytt både en och flera gånger för att fastslå om och under vilka omständigheter de verkligen är giltiga.

Ett problem i detta är att så gott som alla inblandade parter – forskare, anslagsgivare, vetenskapliga tidskrifter – tenderar att premiera nydanande forskning snarare än forskning som syftar till att upprepa tidigare experiment. Många forskare ägnar sig av förklarliga skäl hellre åt nya, innovativa projekt och vetenskapliga tidskrifter vill huvudsakligen publicera nya rön med positiva resultat. Detta så kallade publication bias kan också vara ett skäl till diskrepansen mellan original- och replikationsstudierna i den aktuella artikeln: att originalstudier ofta bara publiceras och uppmärksammas om de har tydliga resultat, medan resultaten av replikationsstudierna här var kända i samtliga fall även om de inte påvisade någon effekt och i vanliga fall kanske aldrig skulle ha publicerats.

Rapporteringen kring studien har framför allt handlat om att det skulle vara genant för den psykologiska forskningen att endast en liten del av resultaten visade sig vara replikerbara. Detta är dock inte alls artikelförfattarnas huvudsakliga poäng. De menar istället att studien syftar till att visa hur forskning faktiskt bör gå till – dvs att replikationsstudier behöver prioriteras högre i forskarvärlden – och att resultaten i studien är vad man kan förvänta sig i ett forskningsklimat som faktiskt fungerar som det ska. Forskning handlar både om att pröva och att ompröva, eller med artikelförfattarnas ord: ”Innovation points out paths that are possible; replication points out paths that are likely; progress relies on both.”

Artikeln finns att läsa här >

Nu tar fredagsartikeltipsen semesterpaus och återkommer i slutet av sommaren!

Mattias Strand, överläkare, Idun/Iris dagvårdsenheter och FoU

Taggad ,

Maja Molin medverkar i tidningen Insikt

Maja i Insikt

Maja pratar om behandling och forskning av långtidssjuka patienter i tidningen Insikt.

I senaste numret av Frisk & Fris medlemstidning Insikt medverkar Maja Molin i ett reportage som handlar om att leva med sin ätstörning i vuxen ålder. I reportaget kommer begreppet ”kroniker” upp och Maja berättar om Eira-Mottagningen där man helt valt bort att använda ordet och istället använder ordet ”långtidssjuka”:

-Rent teoretiskt skulle man kunna vara sjuk i över 30 år och sedan bli frisk och fri, så vi vill inte definiera någon som kroniker, säger Maja bestämt som både är projektledare för Eira-mottagningen och forskar om behandling för långtidssjuka patienter med ätstörning.

Om du är intresserad att ta del av tidningen Insikt kan du bli medlem i föreningen Frisk & Fri på deras hemsida >

Taggad , , ,

Mindfulness och behandling av ätstörningar

Anne-Line

Anne Line Mouritsen är psykolog och använder sig bl. a av mindfulness i behandling för patienter med ätstörningar.

Anne Line Mouritsen är psykolog och psykoterapeut och arbetar på Mottagning för vuxna på Stockholms centrum för ätstörningar. Hon är även utbildad i mindfulness och använder metoden i behandlingen som ett stöd och strategi för patienten i förändringsarbetet. Metoden innebär kortfattat att du är närvarande i nuet på ett icke-dömande sätt.

-Det är ett av flera sätt att hantera tankar, starka affekter i samband med måltider, rastlöshet och sömnsvårigheter. Att till exempel kunna minska stressnivån genom att fokusera en stund på andingen istället för mängden mat eller innehåll är hjälpsamt för en del patienter. Det kan bidra till att man kanske vågar göra ytterligare förändringar, säger Anne Line.

Hon vill även tipsa om en forskningsstudie som har gjorts om mindfulness-baserad behandling för kvinnor med bulimia nervosa. Studien genomfördes av Kathryn Proulx vid University of Massachusetts i Amherst och artikeln ”Experiences of Women with Bulimia Nervosa in a Mindfulness-Based Eating Disorder Treatment group” publicerades 2008 i tidskriften Eating Disorders.

-I studien deltog sex kvinnor med bulimia nervosa i en åtta veckors mindfulnessinriktad gruppbehandling. Intervjuer gjordes med kvinnorna både före och efter behandlingen och dom fick även göra ett självporträtt före och efter behandling. Deltagarna beskrev förändringar från känslomässiga och beteendemässiga ytterligheter, kroppslig avstängdhet och självhat till större självmedvetenhet, acceptans och medkänsla med sig själv. De rapporterade om mindre ångestpåslag och ökad förmåga att hantera stress.

-Sammanfattningsvis menar författarna att metoden eventuellt kan hjälpa patienter som inte svarar på annan terapeutisk behandling samt kan vara användbar i preventivt arbetet med yngre.

Ta del av artikeln i sin helhet här >

Taggad , ,

Academy for Eating Disorders (AED) bjuder in till webinar med Camilla Lindvall Dahlgren

psykiskhelse Camilla

Camilla Lindvall Dahlgren. Foto: Ola Sæther, psykiskhelse.no

Camilla Lindvall Dahlgren är postdoc och jobbar med forskning vid den regionala avdelningen för ätstörningar (RASP) på universitetssjukhuset i Oslo. Nu bor hon för närvarande i New York där hon delar sin tid som gästforskare på The Eating Disorder Research Unit vid Columbia University Medical Center och Weight Diorders Program vid Icahn School of Medicine på sjukhuset Mount Sinai.

Hon tog sin doktorsexamen 2013 med en avhandling där hon undersökte behandlingseffekten av att använda CRT (Cognitive Remediation Therapy) för ungdomar som var sjuka i anorexia nervosa. Efter hennes avhandling har hon publicerat flertalet artiklar och är huvudförfattare till två handböcker om CRT för unga människor med ätstörningar. Camilla är främst inriktad på behandling och bedömning av ätstörningar med ett specialintresse för neruropsykologi och diagnostiska utvärderingar.

Nu bjuder Academy for Eating Disorders (AED) in till ett webbinarium (föreläsning på webben) med Camilla den 20 juli klockan 16:00 där hon föreläser om CRT och ätstörningar. Föreläsningen avslutas med en modererad frågestund där du som deltagare har chans att ställa dina frågor till Camilla.

Registrera dig till seminariet direkt här > (Efter registreringen får du en bekräftelse via e-post med information om hur du ansluter dig till webinar)

Taggad , , ,

Fredagsläsning: ”Disordered Eating and Food Restrictions in Children with PANDAS/PANS”

Mary Cassatt Liten flicka i blå fåtölj 1878

Mary Cassatt: ”Liten flicka i en blå fåtölj” (1878)

Den här fredagen vill jag tipsa om en artikel från 2015 som tar upp påverkat ätbeteende som en del av det barnpsykiatriska syndromet PANDAS. Förkortningen PANDAS står för ”pediatric autoimmune neuropsychiatric disorders associated with streptococcal infections” och innebär plötsligt påkommande tvångsmässiga symptom eller tics efter en streptokockinfektion (dvs den bakterie som kan orsaka sådant som halsfluss, svinkoppor etc). Insjuknandet är ofta hastigt och dramatiskt och vanligen förekommer också andra psykiatriska eller neurologiska symptom, så som ADHD-liknande besvär, separationsångest, humörsvängningar, sömnsvårigheter, enures, motorisk påverkan och ledsmärtor.

Baserat på tidigare forskning har man spekulerat i förekomsten av ett PANDAS-AN-komplex, dvs en anorexiliknande sjukdomsbild med samma bakgrund som PANDAS. Det rör sig således om hastigt debuterande svårigheter att få i sig tillräckligt med näring, även här efter en genomgången streptokockinfektion. Patienterna är överlag prepubertala och det störda ätbeteendet bottnar ofta i rädsla för kontamination av något slag, sväljsvårigheter eller rädsla för att kräkas. Den typiska anorexibilden med strävan efter smalhet och ovilja att gå upp i vikt föreligger vanligtvis inte.

Den aktuella artikeln beskriver två amerikanska studier där man behandlat misstänkta PANDAS-patienter med påverkat ätbeteende med intravenösa immunoglobuliner eller med azitromycin, ett slags antibiotika. PANDAS är ett förhållandevis ovanligt syndrom och det rör sig här om sammanlagt 29 patienter från olika delar av USA. För att belysa symptombilden beskriver artikelförfattarna några patientfall ur studien:

Patient A, en 8-årig pojke med momentant påkommande rädsla för att drabbas av en allergisk reaktion under ett restaurangbesök med familjen – detta trots att han inte hade någon känd allergi. Han utvecklade sedan en genomgående ovilja att äta och uttryckte en rädsla att få i sig ”andra personers medicin” via maten. Pojken hade en lång rad streptokockinfektioner i anamnesen och efter att han inlett medicinering med azitromycin försvann besvären helt på en månad.

Patient B, en 10-årig pojke som plötsligt drabbades av tvångsmässig rädsla för att hans händer och läppar på något vis skulle ha kontaminerats av blekmedel. Detta ledde till att han inte vågade svälja någon mat som nuddat hans fingrar eller läppar. Han tvättade händerna och borstade sina tänder på ett överdrivet, tvångsmässigt vis och kunde till slut bara äta mat skuren i pommes frites-form, så att han skulle kunna föra in den i munnen utan att den nuddade läpparna. Han var också mycket rädd för att svälja sin egen saliv. Slutligen åt han endast 800 kcal dagligen, trots att det inte förelåg någon vilja att gå ner i vikt. Pojken hade haft en tidigare streptokockinfektion och efter behandling med penicillin och intravenösa immunoglubuliner tillfrisknade han nästintill fullständigt på sex veckor.

Patient C, en 8-årig flicka med plötsligt påkommande tvångsmässigt behov av att ”bekänna” fel och brister hos sig själv. Eftersom hon inte ansåg sig vara värd att äta drog hon också ner på maten, speciellt på godis och liknande. Hon hade tidigare exponerats för streptokocksmitta i skolan och efter medicinering med antibiotika och intravenösa immunoglobuliner blev hon frisk på sex veckor.

Patient D, en 7-årig flicka som plötsligt drabbades av rädsla för att kräkas och följaktligen bar en hink med sig vart hon än gick. Rädslan ledde till att hon helt slutade äta och hon uppvisade också ökad irritabilitet och aggressivitet, ouppmärksamhet, hyperaktivitet och sömnsvårigheter. Trots att ingen infektion kunde påvisas förskrevs antibiotika och flickan tillfrisknade raskt. När hon flera månader senare exponerades för en streptokockinfekterad släkting återkom dock besvären genast. Hon förskrevs antibiotika på nytt och fick som en del av studien också placebo-immunoglobuliner (dvs ”låtsasbehandling”) och tillfriskande över loppet av åtta veckor.

Artikelförfattarna konstaterar att 18 av de 29 patienterna (62%) hade en bekräftad streptokockinfektion före insjuknandet; alla övriga hade antingen varit exponerade för streptokocksmitta eller haft annan infektion i anslutning till att de blev sjuka (t ex mykoplasma). 90% uppvisade humörsvängningar, 80% ouppmärksamhet och/eller hyperaktivitet, 76% separationsångest, 66% tics, 52% dysgrafi (dvs skrivsvårigheter), 48% aggressivitet, 45% enures eller ökad miktionsfrekvens dagtid och 41% ökad sensorisk känslighet som en del av sjukdomsbilden. Endast tre av patienterna uttryckte strävan efter smalhet eller oro över vikt och figur, och dessa symptom uppkom i de aktuella fallen först sent i förloppet. Författarna spekulerar i så kallad molekylär mimikry som en bakomliggande mekanism, så att streptokocksmittan tros ge upphov till antikroppar som sedan till följd av likhet med olika strukturer i hjärnvävnaden angriper delar av hjärnan.

Att notera är också att samtliga patienter i studien tycks uppfylla diagnoskriterierna för så kallad undvikande/restriktiv ätstörning (ARFID, ”avoidant/restrictive food intake disorder”), en nyetablerad diagnos i DSM-5 som kan komma att bli mer aktuell inom ätstörningsvården framöver.

Artikeln finns att läsa här >

Mattias Strand, överläkare, Idun/Iris dagvårdsenheter och FoU

Taggad ,

Mattias Strand är nu antagen som doktorand

Mattias ny

Mattias Strand blev i dagarna antagen som doktorand vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet. Mattias arbetar till vardags som överläkare på Idun och Iris dagenheter på Stockholms centrum för ätstörningar och blir nu vår sjätte registrerade doktorand i forskargruppen.

Grattis Mattias! Hur känns det nu att vara antagen som doktorand?
-Tack! I praktiken är det kanske inte så mycket som förändras, men det är såklart roligt att nu vara formellt registrerad som doktorand och att kunna sikta på att den forskning som jag redan håller på med så småningom ska mynna ut i en avhandling.

Berätta lite om ditt forskningsprojekt!
-Jag forskar om projektet med självvald inläggning som pågår på SCÄ:s vuxenvårdsavdelning sedan hösten 2014. Det jag ska göra är kort och gott att ta reda på om självvald inläggning är en bra modell eller inte. Man vet sedan tidigare att självvald inläggning kan fungera som ett gott stöd för patienter med t ex psykossjukdom eller bipolär sjukdom, men man har aldrig förut testat det för personer med ätstörningssjukdom. I min forskning tittar jag både på kvantitativa data, så som hur antalet vårddagar inom slutenvården förändras för de deltagande patienterna, och på kvalitativa data – här intervjuar jag alla deltagare om deras upplevelser av att vara med i projektet och kommer sedan att använda mig av kvalitativ innehållsanalys för att titta på återkommande teman i intervjusvaren. Vi planerar också att göra en hälsoekonomisk utvärdering av modellen, vilket inte har skett tidigare. Eftersom jag kommer att doktorera på deltid parallellt med att jag fortsätter att arbeta kliniskt som läkare vid dagvården så tar det ganska lång tid att bli klar, uppskattningsvis mellan sex och åtta år. Förhoppningen är ju dock såklart att betydligt tidigare än så kunna presentera resultat från forskningsprojektet.

Vad fick dig att bli intresserad av att forska kring ämnet?
-Jag tycker att självvald inläggning är en väldigt spännande ny modell, som i bästa fall kan innebära ett perspektivskifte där psykiatrisk slutenvård förvandlas från ”den sista utvägen” eller ”ett nödvändigt ont” när alla andra alternativ har falerat – så som det tyvärr ofta ser ut i praktiken idag – till ett konstruktivt förebyggande verktyg för patienterna.

Vad händer annars i sommar?
-Jag fortsätter att jobba på med forskningen. Nästa steg är att börja sammanställa resultaten från de patientintervjuer jag redan har genomfört, med sikte på att kunna färdigställa en första forskningsartikel under hösten.

Taggad , , , ,

”Tidig viktuppgång vid anorexia nervosa ger god prognos”

kinderzeichnung familie mit haustieren

Intensiv familjebaserad behandling i ett tidigt skede har goda resultat vid behandling för anorexia nervosa hos barn och ungdomar.

Igår publicerades en artikel på Läkartidningens webbplats som lyfter fram intensiv familjebaserad terapi som ett framgångsrikt behandlingsalternativ för barn och ungdomar med anorexia nervosa. Bakom artikeln står Ulf Wallin, med dr och överläkare vid Region Skånes ätstörningscentrum, och Ingemar Swenne, docent och överläkare vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala.

Läs artikeln i sin helhet här >

Taggad , ,

Sara Nyberg forskar om KBT-behandling vid hetsätningsstörning

Sara

Sara Nyberg är sjuksköterska och arbetar vid Idun dagvårdsenhet vid SCÄ. Hon kan numera också titulera sig legitimerad psykoterapeut, efter att hon nu till sommaren blivit klar med sin psykoterapiutbildning vid Svenska institutet för kognitiv psykoterapi. Sara har som sitt examensarbete gjort en forskningsstudie om KBT-behandling i grupp vid hetsätningsstörning. Vi har ställt några frågor till Sara om hennes studie:

Hej och grattis till din psykoterapeutexamen! Vad har ni undersökt i studien och vad kom ni fram till?
 -Titeln är ”Allt är inte svart eller vitt: KBT-behandling i grupp vid hetsätningsstörning och övervikt – en pilotstudie”. Hetstätningsstörning är en ny diagnosgrupp i DSM-5 och det finns få kvalitativa studier i ämnet. SCÄ har sedan 2010 bedrivit gruppbehandling enligt Ata Gadheri och Klara Edlunds manualbaserade program för 20-gångersbehandling, ”Kognitiv beteendeterapi vid hetsätningsstörning och övervikt”. Min utgångspunkt var mitt eget intresse kring patientgruppen samt SCÄ:s målsättning att utvärdera behandlingar och att följa upp patientperspektivet. Frågeställningen var: Vad har varit bra och vad kan utvecklas i gruppbehandlingen? Data inhämtades från ätstörningsregistret Stepwise samt från journaler för 48 deltagare. Intervjuer utfördes med sex av deltagarna och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys.

-Resultatet visade att 77 procent av deltagarna blev diagnosfria. BMI visade dock ingen signifikant förändring. KBT vid hetsätningsstörning visade sig vara effektiv i klinisk behandling men påverkade alltså inte vikten, vilket överensstämmer med tidigare forskning. De intervjuade deltagarna upplevde både att KBT-interventionerna var viktiga för en ökad reflektionsförmåga och att grupprocessen var viktig. Det framkom samtidigt att vissa moment i behandlingen kan förändras, så som långsiktiga mål och att man kanske ska lägga mer fokus på vardagsmotion. Tillägg av tydliga mål i början av behandlingen och inslag av behovsskola (schematerapi) skulle kunna vara värdefullt för att öka förståelsen mer på djupet i vad ätstörningen står för samt att även arbeta mer fokuserat med psykologisk behandling och viktreduktion och att följa upp det över tid. Ytterligare studier med kontrollgrupp vore intressant.

-Det går att fundera över det etiska i att inte arbeta med viktnedgång parallellt i behandlingen för gruppen med hetsätningsstörning, så som man gör vid till exempel anorexia nervosa där behandlingen har ett öppet fokus på vikt. Frågan är om det inte bör vara ett uttalat syfte även vid behandling av hetsätningsstörning att fokusera på och vara tydligare i fråga om vikt. Det skulle kunna bidra till ett öppnare och mer tillåtande klimat i gruppen kring frågor om vikt och viktminskning.

Vilka har varit inblandade i arbetet med studien?
 -Yvonne von Hauswolff Juhlin, docent och enhetschef vid SCÄ, och Sanna Aila Gustafsson, forskare och psykoterapeut och ansluten till SCÄ/ KI:s forskargrupp, har varit mina handledare. Jonna Juniwik, psykolog vid SCÄ, har utfört intervjuerna och Sara Norring, registerkoordinator för Riksät/Stepwise, har hjälp till med att ta fram data.

Ni har ju använt er av ”mixed methods” i arbetet med studien, vad innebär det egentligen?
 -Mixed methods innebär en kombination av olika metoder för att besvara en forskningsfråga från olika håll, med kvantitativa data i form av statistik över till exempel viktutveckling och diagnos före och efter behandling och kvalitativa data som syftar till att beskriva mjuka data på ett strukturerat sätt, till exempel utifrån intervjuer. Intervjuer är ett tidskrävande arbete och vanligtvis intervjuas endast ett mindre urval av deltagare, vilket innebär att resultaten i de flesta fall inte går att generalisera utan framför allt syftar till att utveckla modeller och koncept. Syftet med att kombinera olika metoder är att få en fördjupad bild och belysa frågan ur olika perspektiv – att åstadkomma en mer levande bild. Detta utgör en ytterligare dimension i att bedriva evidensbaserad vård, för att också få in patientperspektivet som ett led i kvalitetsäkringsarbetet och den kliniska verkligheten.
-Metoden har blivit vanligare under de senaste tjugo åren i sådana vetenskapsgrenar som berör människan, som till exempel psykologi och marknadsföring. Inom marknadsföringsbranschen har man till exempel varit van vid att belysa kundperspektivet: Vilka upplevelser finns och vad är behoven?

Vad händer nu med era studieresultat?
 -Målsättningen är att börja författa en vetenskaplig artikel om arbetet efter sommaren. Etiskt godkännande finns och min förhoppning är att fynden från studien ska implementeras på kliniken i form av KBT-behandling och arbete med vikt och ätstörning parallellt, ungefär som för underviktiga patienter.

Har du några tips till andra som ska göra ett examensarbete framöver?
 -Det jag tänker på är att veta vad du vill undersöka och vilken metod som passar för att besvara frågan. Detta är såklart någonting som handledaren hjälper till med, men det är bra att ha det klart för sig tidigt i processen. Utifrån min egen erfarenhet är det bra att mata in eventuella dataformulär fortlöpande för att hålla koll på att allt material verkligen finns på plats och att bokföra och sammanställa materialet, särskilt vid studier i klinisk verksamhet. Att avsätta tid och att ha en miljö som är inspirerande att skriva i, att dricka flera koppar kaffe och sen köra igång, så att du får möjligheta att komma in i ett flow, är ett vinnande koncept. För oss som jobbar inom Stockholms läns landsting är det en jättebra tillgång att kunna söka artiklar i PubMed och andra databaser, vilket gör det enklare att läsa in sig och finna olika vinklar av ämnet och att få en djupare förståelse. Bibliotekarierna vid sjukhusbiblioteken är verkligen till hjälp med service.

-Vid kvalitativa studier är det bra att läsa materialet flera gånger, att ”ställa frågor” till materialet under tiden och att reducera och abstrahera. I den processen är det bra att ta emot feedback: Våga ställa frågor och ta hjälp av handledare. För mig personligen har det mest utmanande och utvecklande varit att analysera intervjuerna och sedan presentera resultatet på ett kreativt sätt i en matris. Jag tänker att det var all denna tid som jag la ned som sedan gjorde det möjligt att få till en presentation av resultatet av intervjuerna i en överskådlig form.

Taggad ,