Fredagsläsning: ”Subjective Motives for Requesting In-Patient Treatment in Female with Anorexia Nervosa: A Qualitative Study”

Wuanita Smith

Wuanita Smith: ”Girl and her Friends Writing Letters” (ca 1905-07).

För några veckor sedan tipsade vi här på bloggen om en artikel om motivationsbedömningars vara och inte vara i behandlingen av ätstörningar, där det framkom att både patienter och behandlare är ganska dåliga på att göra realistiska förutsägningar kring motivationsgrad och förändringsbenägenhet. Trots detta är det såklart både viktigt och intressant att faktiskt ta reda på hur patienters tankar kring motivationsfaktorer ser ut. I den här veckans fredagsartikel, publicerad 2013 i PLoS One, har en forskargrupp i Frankrike tittat närmare på brev som patienter med ätstörningssjukdom skrivit med önskemål om inläggning vid en enhet för heldygnsvård. I breven beskriver patienterna sin sjukhistoria och vad som nu fått dem att vilja lägga in sig inom heldygnsvården. Det är välkänt, både utifrån kliniska erfarenheter och forskningsstudier, att patienter med ätstörning som en del av sin sjukdomsbild ofta är högst ambivalenta till att söka vård och att de kan dra sig extra mycket för just inläggning vid vårdavdelning, som ju vanligen utgör den mest intensiva och påtagliga behandlingsformen vid en ätstörning. Av den anledningen är det också intressant att ta reda på mer om vad som får patienter att faktiskt ta steget och be om denna hjälp.

I studien, där man alltså tittade på ”ansökningsbrev” till vårdavdelningen vid Saint-Annesjukhuset i Paris från 63 vuxna kvinnor med diagnosen anorexia nervosa, kunde man urskilja hur viljan att söka hjälp speglade en övergripande process av sjukdomsinsikt inom tre olika domäner. För det första angav patienterna att de inledningsvis upplevt en skön känsla av kontroll i och med ätstörningen, men att de nu förstått att det snarast kommit att röra sig om en total kontrollförlust över det egna ätandet. För det andra hade känslan av välmående som viktnedgången initialt medfört förbytts i ett stort lidande, vilket också bidrog till att de nu insåg att de behövde behandling. För det tredje hade patienterna tröttnat på de ständiga inre slitningarna mellan att vilja klara sig helt på egen hand och att söka hjälp, där anorexisjukdomen närmast kommit att utgöra en egen ambivalent identitet för dem. När de tre negativa domänerna blev alltför påtagliga tog patienterna slutligen steget att söka en mer intensiv vårdform. Artikelförfattarna pekar därför på just dessa teman som viktiga områden att lyfta i arbetet med att få patienter med ätstörningssjukdom att ta emot behandling.

Ni hittar artikeln här >

Mattias Strand Överläkare, Idun/Iris dagvårdsenheter och SCÄ FoU

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: