Månadsarkiv: april 2016

Fredagsläsning: ”Bacterial ClpB heat-chock protein, an antigen-mimetic of the anorexigenic peptide α-MSH, at the origin of eating disorders”

Charles Courtney Curran

Charles Courtney Curran,: ”Picnic Supper on the Sand Dunes” (1890)

Den här veckan vill jag tipsa om en artikel skriven av Sergei Fetissovs forskargrupp vid Rouens universitet i Frankrike som väckte en del uppmärksamhet då den publicerades i Translational Psychiatry 2014. Den lite snåriga titeln är en bra beskrivning av forskningsartikelns fynd: att vanliga bakterier i mag-tarmkanalen utsöndrar proteiner som genom en immunologisk reaktion ger upphov till antikroppar som också korsreagerar med ett hormon som är involverat i reglering av aptit och emotioner. På så vis tänker man sig alltså att mikroorganismer i tarmen skulle kunna vara inblandade i uppkomsten av ätstörningar. Den del av forskningsstudien som handlar om hur själva korsreaktionen går till utfördes på möss. Man analyserade dock också blodprover från patienter med anorexia nervosa, bulimia nervosa och hetsätningsstörning samt från en frisk kontrollgrupp för att se om det gick att påvisa någon korrelation mellan nivåer av de aktuella antikropparna och ätbeteende (skattat med skalan EDI-2) hos människor. Det visade sig här att det hos patienter med ätstörningssjukdom fanns ett samband mellan antikroppsnivåer och sådana sjukdomskomponenter som kroppsmissnöje och strävan efter smalhet, vilket inte var fallet hos den friska kontrollgruppen. Artikelförfattarna spekulerar avslutningsvis i huruvida dessa fynd framöver kan omsättas i nya diagnostik- och behandlingsmetoder – rimligtvis är det ganska lång väg dit, men det rör sig ändå onekligen om spännande fynd.

Ni hittar artikeln här >

Mattias Strand, Överläkare vid Idun/Iris dagvårdsenheter och SCÄ FoU

Taggad ,

Ny studie visar på ett mörkertal av vuxna personer med anorexia nervosa i Stockholms län

t-banan

Idag publicerar Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) en rapport som presenterar skattade prevalenser av anorexia nervosa bland män och kvinnor i åldrarna 22 år och uppåt i Stockholms län.

Jennie Ahrén, forskare vid CES och Karolinska institutet, är ansvarig för rapporten som grundar sig på självrapporterade data från projektet Hälsa Stockholm och den omfattande folkhälsoenkäten inom Stockholms läns landsting.

I studien framkommer det att en mycket liten andel av personer med anorexia nervosa i Stockholm har en ätstörningsdiagnos i ett vårdregister eller en vårdkontakt med en ätstörningsklinik.

Ta del av rapporten och pressmeddelande på deras hemsida >

Läs även mer om CES:s arbete kring ätstörningar, störda ätbeteenden och hälsa >

Taggad , ,

Riksät lanserar ny webbplats

logo_utkast_1

Igår smyglanserade Riksät sin nya hemsida som ni hittar på www.riksat.se

Fram till nu har Riksät haft en sida på psykatrisregister.se men lanserar nu istället sin egen webbplats för att kunna kontrollera innehållet själva. På den nya sidan som främst riktar sig till vårdpersonal hittar du länk till inloggningssidan (SITHS-inloggning) och informationsfolder. Webbplatsen är fortfarande under utveckling och Riksät tar gärna mot förslag om vilken information du vill ta del av på hemsidan. Skicka ett mail till webbansvarig: sara.norring@ki.se.

Taggad ,

SBU publicerar ny rapport om behandling för hetsätningsstörning

sbu_centrerat_rgb

Idag publicerades en ny SBU-rapport om hetsätningsstörning. I rapporten görs en systematisk genomgång av både psykologisk och medicinsk behandling av hetsätningsstörning. Omkring 1–4 procent av Sveriges befolkning har diagnosen hetsätningsstörning, ungefär dubbelt så många kvinnor som män.

I rapporten konstateras att både psykologisk behandling och läkemedel hjälper för att minska hetsätningar vid hetsätningsstörning. SBU:s rapport visar att både kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT) gör att hetsätningen minskar eller upphör. Effekten är kvar även ett år efter behandlingen avslutats. KBT i självhjälpsformat har också visat god effekt direkt efter behandling, men det är oklart om effekten består efter avslutad behandling. Antidepressiva läkemedel av typen SSRI och det centralstimulerande medlet lisdexamfetamin ger också effekt, men även där är det oklart om effekten finns kvar efter avslutad behandling.

Hetsätningsstörning blev en officiell diagnos först 2013 i och med den femte upplagan av DSM5. Hetsätningsstörning bidrar, utöver det psykologiska lidandet, ofta till övervikt eller fetma. Det är därför av vikt att patienter som lider av problemen söker och får adekvat behandling. Samtidigt väntar många över 10 år innan man söker hjälp av sjukvården för sin hetsätning och många söker aldrig hjälp. I dagsläget finns det flera hinder för att personer som lider av hetsätningsstörning ska få evidensbaserad behandling för sitt tillstånd. Det handlar bland annat om att det är begränsad tillgång till evidensbaserade insatser, men också om att många patienter inte söker, eller inte erbjuds behandling för sin ätstörning. En viktig utmaning för hälso- och sjukvården är därför att öka tillgängligheten till specialiserad vård, och till evidensbaserade behandlingsmetoder.

Rapporten i sin helhet finns att ladda ner här >

Läs även intervju med Ata Ghaderi om rapporten i Dagens Medicin >

Slutsatser från rapporten och kliniska implikationer kommer även att presenteras på SEDS vårmöte den 20 maj.

Sanna Aila Gustafsson är socionom och psykoterapeut vid ätstörningsenheten Eriksbergsgården i Örebro. Hon är även disputerad forskare och medlem i vår forskargrupp på enheten. Tillsammans med Ata Ghaderi och Jenny Odeberg har hon varit med och tagit fram rapporten som SBU publicerar idag.

Taggad , ,

Fredagsläsning: ”Drop-In Access to Specialist Services for Eating Disorders: A Qualitative Study of Patient Experiences”

Eastman Johnson

Eastman Johnson: ”The field hospital” (1867)

Den här veckan vill jag tipsa om en artikel skriven bl a av våra kolleger David Clinton och Lena Vestin, där de har intervjuat patienter som har deltagit i Dala ABC:s satsning på en drop-inmottagning för personer med ätstörningsproblematik. Artikeln publicerades 2014 i Eating Disorders: The Journal of Treatment & Prevention.

Dala ABC är en landstingsdriven specialistenhet för ätstörningsvård i Falun. Tre dagar i veckan har man här en drop-inmottagning för vuxna där vem som helst anonymt kan komma och träffa en behandlare för bedömning och rådgivning utan att ha bokat tid i förväg och utan att några särskilda kriterier måste vara uppfyllda. Personer med ätstörningsproblematik och deras anhöriga kan också delta i psykoedukationsgrupper enligt denna drop-inmodell. Tanken bakom drop-inmottagningen är att öka tillgängligheten och fånga upp ambivalenta patienter tidigt i sjukdomsförloppet genom att erbjuda ett slags ”smakprov” på vad kliniken har att erbjuda, utan att deltagarna ska känna att de nödvändigtvis binder upp sig för en längre behandlingskontakt. Drop-inbesöken är som sagt anonyma och journalförs inte, om inte personen i fråga sedan väljer att fortsätta i behandling. Av allt att döma väljer också nästan alla personer som använt drop-inmodellen att faktiskt påbörja en regelrätt behandlingskontakt. I artikeln uppskattar man att hela två tredjedelar av patienterna vid Dala ABC etablerat kontakt med kliniken just via drop-inmottagningen.

Ni hittar artikeln här >

Mattias Strand Överläkare, Idun/Iris dagvårdsenheter och FoU

Taggad , , ,

Mer vanligt med riskabla alkoholvanor hos kvinnor med ätstörningar

redwine

Kvinnor med ätstörningar har ett mer riskabelt dryckesbeteende enligt en ny studie.

Kvinnor med ätstörningar uppvisar ofta mer riskabla dryckesbeteenden i jämförelse mot friska personer enligt en studie som publicerades i International Journal of Eating Disorders i början april. Bakom studien står forskare från Helsingfors universitet som har använt sig av populationsdata från tvillingregister för att undersöka hur dryckesbeteenden hos kvinnor med livslång ätstörning har varierat från tonåren till vuxen ålder.

Ta del av hela artikeln här >

Taggad

Fredagsläsning: ”The Myths of Motivation: Time for a Fresh Look at Some Recieved Wisdom in the Eating Disorders?”

Ilja Repin, Pråmdragare på Volga

Ilja Repin: ”Pråmdragare på Volga”

Den här veckans artikeltips tar upp frågan om behandlingsmotivation. Artikeln är skriven av engelsmannen Glenn Waller och publicerades 2012 i International Journal of Eating Disorders. Texten är uppdelad i två avsnitt, där den första delen är den mest intressanta ur ett forskningsperspektiv. Här går artikelförfattaren igenom vad han ser som myter om patientmotivation och gör en översikt av forskningslitteraturen på området för att se vilka påståenden som verkligen har stöd.

Alla som arbetar kliniskt med patienter med ätstörningsproblematik torde vara införstådda i vikten av att patienterna faktiskt kan uppbringa motivation till att engagera sig i behandlingen och att börja göra de förändringar som krävs för att bli av med sin sjukdom, trots att det ofta är ett svårt och jobbigt arbete. Waller menar dock att detta fokus på patientmotivation åtminstone delvis baseras på dåligt underbyggda påståenden av ”sunt förnuft”-karaktär som sällan ifrågasätts. En sådan myt är t ex att vi som behandlare överhuvudtaget kan göra adekvata bedömningar av patienters motivationsgrad. Forskning visar tvärtom att både patienter och behandlare är alltför emotionellt investerade för att kunna skatta motivation och förändringsbenägenhet på ett realistiskt vis – de som i studier bäst klarar detta är istället gruppen fristående bedömare. Waller pekar också på att det inte finns forskningsstöd för att dela in motivation i stadier på det vis som ofta görs. Även om det rent konceptuellt går att urskilja motivationsstadier så rör sig inte patienter mellan dem i någon given ordning, och det verkar generellt mer riktigt att prata om tillstånd (”states”) än stadier. Slutligen bemöter Waller påståendet att motivationshöjande insatser skulle vara effektiva som en del av behandlingen av ätstörningar. Forskningen ger här för det första endast låggradigt stöd för att dessa s k motivationshöjande insatser faktiskt höjer motivationen hos patienter med ätstörningar. De leder inte till lägre behandlingsbortfall och heller inte till bättre resultat av behandlingen, utom möjligen för patienter med hetsätningsstörning (där det dock är oklart om det är just ökad motivation som medierar sambandet mellan motivationsarbete och utfall).

Wallers slutsats är att motivationshöjande insatser inom ätstörningsbehandling inte har önskvärd effekt och istället riskerar att ske på bekostnad av sådant som faktiskt fungerar. Hans eget recept är mindre fokus på patienters utsagor om den egna motivationen och ökad betoning av det faktiska förändringsarbetet, där han menar att raska förändringar i behandlingens inledningsskede är den enda egentligt betydelsefulla indikatorn på motivationsgrad. Detta, menar han, måste också klargöras för patienterna i ett tidigt skede: vetskapen om vikten av att raskt komma igång med beteendeförändringar får inte bli en ”hemlighet” som behandlaren utvärderar patientens framsteg med utan ska användas som ett konkret redskap i behandlingen.

I artikelns andra del, som förvisso är intressant men inte forskningsförankrad på samma sätt som den inledande delen, presenterar Waller sin syn på hur man som kliniker bör arbeta med patienter som gång på gång ”fastnar” och inte kommer någonstans i sin behandling till följd av bristande motivation. Wallers slutsatser om vad motivation egentligen innebär medför här att han ser sviktande behandlingsengagemang som ett aktivt val från patientens sida, något som naturligtvis kan vara svårsmält även om man i övrigt delar hans syn. Ambivalens hör till sjukdomsbilden vid en ätstörning och vi vet att sjukdomen efter ett tag börjar leva sitt eget liv – att då hävda att svårigheten att göra förändringar i själva verket ska ses som ett aktivt val låter oundvikligen cyniskt. Waller å sin sida skulle antagligen hävda att det är en ännu mer cynisk inställning att inte förvänta sig aktivt agentskap hos patienter även då det gäller motivation till förändring, och han skriver uttryckligen att ett överdrivet fokus på empati riskerar att beröva patienten viktiga möjligheter till tillfrisknande. En central komponent i Wallers modell är här vad han kallar för disability training, vilket i korthet går ut på att vid sviktande behandlingsengagemang på ett uppriktigt och praktiskt inriktat sätt förbereda patienten på ett liv med en ätstörning med allt vad det innebär i fråga om inskränkningar i aktivitet och socialt liv – för att på så vis också möjliggöra för patienten att se konsekvenserna av sitt val och, enligt Wallers synsätt, välja annorlunda.

Ni hittar artikeln här >

Mattias Strand, överläkare vid Idun/Iris dagvårdsenheter och SCÄ FoU

Taggad ,

Kvalitetsregister är underlag för viktig forskning

Claes

Claes Norring, adjungerad professor och registerhållare för Riksät.

Inför den Nationella Kvalitetsregisterkonferensen som startade igår i Göteborg gick flera personer inom medicinområdet ihop och skrev en debattartikel på SvD om oron över att finansieringen kan komma att stoppas för kvalitetsregister i framtiden. En av debattörerna är vår egen adjungerad professor Claes Norring som förutom att vara forskargruppsledare på SCÄ FoU även är registerhållare för Riksät som är ett nationellt kvalitetsregister för ätstörningar.

Hej Claes, varför är det viktigt med kvalitetsregister?
-All sjukvård behöver granska och utveckla den egna verksamheten. Om man inte mäter det man gör, t.ex. vilka behandlingsresultat man uppnår, är det omöjligt att bedriva en meningsfull kvalitetsgranskning och vårdutveckling. Förutom detta är kvalitetsregistren även viktiga för att få en nationell överblick, som hjälper till att t.ex. identifiera ojämlikheter i vården eller verksamheter som presterar bättre än andra och som därmed kan fungera som förebilder. Slutligen görs det mycket viktig forskning med kvalitetsregistren som underlag.

Berätta lite om Riksät och vad du gör där?
-Riksät är ett nationellt kvalitetsregister för ätstörningsbehandling och även det första psykiatriska kvalitetsregistret som har funnits i snart 20 år. Vi har i dagsläget data från ca 25 000 behandlingar i registret. Jag startade Riksät 1998 och var den förste registerhållaren (ansvarig för registret) fram till 2005. Därefter var jag mindre aktiv i några år, men satt fortfarande i styrgruppen för registren. Från 2013 är jag åter registerhållare.

Hur ser framtiden ut för Riksät?
-Riksät håller just nu på och tar fram underlaget för att bygga en helt ny IT-lösning för registret. Vi kommer att bygga ett system som stöder den kliniska verksamheten i olika beslutssituationer, genom att erbjuda ett stort urval av kliniska och diagnostiska mätinstrument. Ur detta system hämtas sedan den information som behövs för Riksät. Vi hoppas att detta ska leda till att vi, efter många års IT-problem, äntligen ska kunna lägga full kraft på att göra det som kvalitetsregistren syftar till, nämligen på olika sätt bidra till vårdens utveckling och förbättring.

Läs mer om Riksät här >

Läs debattartikeln i SvD här >

Taggad , ,

”Det är dags att tala om idrottens baksida – ätstörningar”

Emma Forsen M

Emma Forsén Mantilla har varit med och tagit fram certifieringen We care.

Förra veckan lanserade Frisk & Fri kampanjen för certifieringen We care som riktar sig till idrottsföreningar och gymanläggningar runt om i landet. I samband med det skrev även flera personer verksamma bl. a inom idrott, sjukvård och forskning ett debattinlägg på Aftonbladet för att lyfta träningens baksida med ätstörningar. En av debattörerna är Emma Forsén Mantilla, legitimerad psykolog och doktorand vid Kunskapscentrum för ätstörningar, som tillsammans med Frisk & Fri och flera aktörer inom idrotten har varit med och tagit fram certifieringen. Vi hörde av oss till Emma för att höra mer om projektet:

Hej Emma! Berätta om certifieringen. Hur väcktes idén?
 -Initiativet kommer helt och hållet från Frisk & Fri. Genom deras engagemang i samhället och utifrån egna erfarenheter uppmärksammade de ett stort behov av kunskap och vägledning kring hur man uppmuntrar sunt tränande och ätande inom idrotts- och träningssammanhang. De konkretiserade således idén om att utbilda tränare och ledare inom olika tränings- och idrottsorganisationer.

Utbildningen fokuserar i huvudsak på tre områden; om ätstörningar, bemötande och hälsosamt ledarskap. Själva certifieringen handlar om att den organisation som genomgått utbildningen sedan i samarbete med Frisk & Fri och KÄTS (Kunskapscentrum för ätstörningar), tar fram olika dokument kring hur de ska fortsätta verka för att främja ett tryggt och sunt träningsklimat, säkerställa de anställdas kunskap och ha rutiner för hur man bemöter personer som är drabbade av ätstörning.

Organisationer som har genomgått en We care-utbildning och certifiering har även fortsättningsvis tillgång till stöd från Frisk & Fri via till exempel en handledningschatt.

Vilka har varit med och arbetat med projektet?
-Från Frisk & Fri så är det Stefanie Nold, Elina Johansson, Johanna Krook, Thor Rutgersson, Malin Sjöström och Hanna Kihlander, och från KÄTS är det jag, David Clinton och Elin Monell.

Vilken roll har du haft under arbetet?
-Jag har varit delaktig i att arbeta fram själva utbildningsmaterialet. Jag har också varit delaktig i att utveckla en enkät som används för att mäta olika saker (t.ex. attityder om träning, kunskapsläge om ätstörningar) bland de som utbildas. Slutligen är jag med och diskuterar och granskar dokument från de organisationer som jobbar mot en certifiering.

Du forskar ju om självbild och ätstörningar som vi har skrivit om tidigare här på bloggen. Finns det något samband med din forskning och ditt intresse för ätstörningar och träning?
-På sätt och vis. Mitt stora intresse ligger i preventionsarbete, We care-projektet är i allra högsta grad ett förebyggande projekt. Min egen forskning kan tänkas bidra med kunskap om risk-, och bakomliggande faktorer för varför vissa drabbas av ätstörning, och utan sådan kunskap är det svårt att veta hur man utformar fungerande förebyggande insatser.

Vad hoppas du att certifieringen kommer medföra på sikt?
-Jag hoppas att certifieringen ska medföra en ökad trygghet för tränare, ledare, aktiva idrottare/motionärer, föräldrar, m.fl om att en viss organisation arbetar aktivt för att främja sund träning och har en handlingsplan samt kompetens för att bemöta individer som inte mår bra i relation till sin träning. Jag hoppas också att detta, på en lite mer allmän nivå, blir ytterligare ett sätt att arbeta med och ifrågasätta de osunda och skeva kroppsideal som vi ständigt ställs inför.

Ta del av debattartikeln på Aftonbladet här >

Läs mer om certifieringen We care på aktivomtanke.se >

Intresserad av Emmas forskning? Läs intervjun som vi gjorde med henne tidigare här på bloggen >

Taggad , , , ,

På studiebesök i Stavanger

Stavanger1

Förra veckan var Sofia Krohn, Margaretha Sandved och Mattias Strand från Stockholms centrum för ätstörningar tillsammans med ett 20-tal andra från psykiatrin i Stockholm på studiebesök i Stavanger i södra Norge för att ta del av deras erfarenheter av självvald inläggning.

Vi har tidigare gjort en systematisk översikt av norska forskningsresultat på området som finns att läsa här >

Stavanger2

Stavanger3

Taggad ,