Månadsarkiv: december 2015

RASP bjuder in till ”Nordiske Miljøterapikonferansen om Spiseforstyrrelser” i Oslo våren 2016

skygge bilde med 5 avlangt

Den 21-22 april 2016 arrangerar RASP (Regional seksjon for spiseforstyrrelser) deras återkommande Nordiska konferens om miljöterapi och ätstörningar. Årets konferens, som är den fjärde i ordningen, tar plats på Hotell Bristol i Oslo och vänder sig till personer i hela Norden som träffar patienter med ätstörningar. Programmet med workshops är inte bestämt än och det finns fortfarande möjlighet att lämna in abstracts fram till den 31 december!

Läs mer om konferensen och ta del av mallar för abstracts på konferensens hemsida >

Märkt ,

Fredagsläsning: ”Do eating disorders in parents predict eating disorders in children? Evidence from a Swedish cohort”

föräldrar och barn

Den här artikeln undersöker om ätstörningar hos föräldrar predicerar ätstörningar hos sina barn. I studien användes Stockholm Youth Cohort, som är en registerbaserad studie som omfattar alla barn som bor i Stockholm mellan 2001-2007. I studien används data om barn som har fyllt 12 före utgången av uppföljningsperioden. För både föräldrar och barn användes diagnoser kring ätande och endast diagnoser som gavs efter 12 års ålder.

Resultaten visar att förekomsten av ätstörningar för barnen var högre hos kvinnor än hos männen. Vid 15-17 års ålder var det störst risk för barnen att utveckla en ätstörning med risken att att drabbas minskades för män vid 21 års och för kvinnor efter ålder 25. Ätstörningar hos någon av för föräldrarna var signifikant associerad med ätstörningar i sina kvinnliga döttrar, vilket placerar dem som en riskgrupp. Det fanns alltså ett starkt samband mellan ätstörningar bland mödrar och döttrar. Antalet fäder och söner med ätstörningar var inte tillräcklig för att dra några slutsatser om en koppling. Associationerna mellan föräldrarnas ätstörningar till sina ungdomars ätstörningar kan kopplas till genetiska faktorer, orsakade av en stressig miljö för ungdomar genom att dels ha en förälder som lider av en psykisk sjukdom eller påverkan av föräldrarbeteenden eller föreställningar om mat och kropp som antas och internaliseras av ungdomar.

Här hittar ni artikeln >

Eve Lishner Freud

Märkt ,

Emotionsreglering och självbild i relation till ätstörningar

Elin Monell

Elin Monell

Elin Monell är Leg. psykolog och doktorand på Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS). Elin forskar kring emotionsreglering och självbild i relation till ätstörningar och fick i början av december sin första artikel publicerad. Vi mejlade Elin för att få veta lite mer om henne och hennes forskning:

Hej Elin, berätta först lite vem du är och vad du gör!
-Jag heter Elin Monell och är doktorand på KI/KÄTS (Kunskapscentrum för ätstörningar) sedan mars 2015. Min huvudhandledare är Andreas Birgegård och bihandledare är David Clinton. Jag är doktorand på halvtid och arbetar tillsammans med övriga i KÄTS i Stockholm. Jag är även legitimerad psykolog och den andra halvtiden arbetar jag kliniskt inom barn- och ungdomspsykiatrin i Region Gävleborg, främst med neuropsykologiska utredningar.

Innan jag började på psykologprogrammet var ätstörningar något som intresserade mig, men under utbildningen fanns inget moment alls som berörde detta! Därför kontaktade jag KÄTS inför min psykologuppsats (våren 2013) och fick hoppa på ett projekt som utformades tillsammans med Andreas som också blev en av mina uppsatshandledare. Det var så jag halkade in i forskningsvärlden, något jag inte alls funderat på tidigare, men under uppsatsarbetet insåg jag tjusningen med forskning och statistik!

Vad handlar din forskning om?
-Mitt projekt, som tog form under arbetet med min psykologuppsats, handlar om emotionsreglering och självbild i relation till ätstörningar. Emotionsreglering definieras som en inlärd förmåga som dels innebär att kunna känna igen, förstå och acceptera sina känslor och dels att kunna påverka upplevelsen av och sätt att uttrycka sina känslor i linje med ens långsiktiga mål eller värderingar. Svårigheter med emotionsreglering är något som undersöks i relation till många olika psykiatriska svårigheter, ofta uppmärksammat vid borderline-personlighetsstörning och självskada. Inom ätstörningsfältet är emotionsreglering ett mer och mer beforskat område och det börjar även komma en del behandlingsmodeller fokus emotionsreglering. Svårigheter med emotionsreglering mäter jag med självskattningsformuläret DERS (Difficulties in Emotion Regulation Scale) som finns i Stepwise.

Nästa begrepp, självbild, är vi flera som forskar på vid KÄTS och i en tidigare intervju med Emma Forsén Mantilla beskrivs begreppet närmare. Kortfattat kan sägas att självbild är hur man behandlar sig själv inombords, något som byggs upp i nära relationer under uppväxten och som har betydelse för interpersonella samspel i dagsläget. Självbild mäts med självskattningsformuläret SASB Intrex som finns i Stepwise. Teorier om emotionsreglering och självbild kommer delvis ur olika forskningsfält men det finns många likheter dem emellan, exempelvis har båda betydelse för självreglering, interpersonella samspel och psykopatologi, bl.a. ätstörningar.

Mitt projekt undersöker hur dessa konstrukt förhåller sig till varandra i relation till ätstörningar. Till att börja med ville vi veta ifall de trots likheterna bidrar med unik kunskap i relation till ätstörningar. Om de gör de undrar vi hur konstrukten förhåller sig till varandra – kommer något ”före” det andra i relation till ätstörningssymptom i en möjlig sambandskedja? Jag ska undersöka detta i både en normalgrupp och en patientgrupp (studie 1 resp. 2). Vad gäller patientgruppen kommer jag även att undersöka ifall det är olika svårigheter inom emotionsreglering som har betydelse dels för olika ätstörningsdiagnoser (studie 3) och dels för utfall (studie 4).

Berätta om artikeln som du fick publicerad nu i december
-Artikeln är den första av fyra planerade inom mitt doktorandprojekt och är baserad på data från en normalgrupp av vuxna kvinnor. Jag har skrivit artikeln tillsammans med Emma Forsén Mantilla, Louise Högdahl och Andreas Birgegård. Vi undersökte hur emotionsreglering och självbild förhöll sig till egenskattade ätstörningssymptom i formuläret EDE-Q. Detta undersökte vi med en statistisk analysmetod som kallas mediering, som möjliggör att se ifall effekten av en oberoende variabel på en beroende variabel går igenom, dvs. medieras av, en tredje variabel. Vi testade två olika sambandskedjor: emotionsreglering via självbild, eller självbild via emotionsreglering, i relation till ätstörningssymptom.

Vi fann till att börja med ett starkt samband mellan emotionsreglering och självbild. Båda var också signifikant relaterade till ätstörningssymptom var för sig. När emotionsreglering och självbild testades samtidigt i relation till ätstörningssymptom visade sig ett tydligt medieringssamband för en av sambandskedjorna: effekten av bristande emotionsreglering på ätstörningssymptom gick igenom (medierades av) en mer negativ självbild. Nästan hela effekten gick den här vägen. Det fanns ingen medieringseffekt alls för den alternativa sambandskedjan (effekt av självbild på ätstörningssymptom via emotionsreglering). Annorlunda uttryckt: ifall en person har svårigheter att reglera sina känslor och dessutom har en mer negativ självbild är sannolikheten mycket större för en högre grad av ätstörningssymptom. Bara svårigheter att reglera sina känslor (dvs. utan negativ självbild) ökar inte graden av ätstörningssymptom.

Resultaten tyder på att 1): emotionsreglering och självbild hänger ihop, 2): de bidrar med unik kunskap i relation till ätstörningar (annars skulle ingen medieringseffekt uppstå), och 3): en sambandskedja kan urskiljas där brister i emotionsreglering via självbild påverkar ätstörningssymtom. Vi diskuterar bl.a. hur detta kan ge behandlingsimplikationer.

Vad händer nu?
-Nästa steg är att testa samma modeller i patientgrupper: kan mediering återfinnas där också? Är det samma medieringssamband som i normalgruppen? Finns det några variabler som påverkar medieringen, t.ex. diagnos? Det är tänkt att bli studie 2 i mitt doktorandprojekt. Datainsamlingen för denna studie är inne i sin slutfas så jag kan förhoppningsvis börja analysera data under våren. Jag ska också komma igång på allvar med att läsa kurser under våren, har anmält mig till fem stycken! Jag fortsätter att jobba kliniskt på halvtid så jag kommer ha att göra och behöver nog inte ha tråkigt!

Ni hittar artikeln här >

Märkt , ,

Fredagsläsning: ”Motivation to change and perceptions of the admission process with respect to outcome in adolescent anorexia nervosa”

Chalk drawing - "YES you can" written on chalkboard

Studien undersöker hur motivation och uppfattning om antagningsprocessen påverkat behandlingsresultatet för unga patienter med anorexia nervosa. För anorexia nervosa är risken för återfall hög även efter sjukhusvistelse och behandling. Ett motstånd till att vilja återhämta sig är kopplad till en ego-syntonisk karaktär av ätstörningar, en bristande medvetenhet hos patienten om hens situation, en symptomatisk rädsla för att öka i vikt och en skev kroppsuppfattning.

40 anorektiska ungdomar i åldern 10-18 år som hade alla hade vårdats på sjukhus deltog i stuiden. I behandlingsprogrammet ingick viktrestaurering, kostrådgivning (både i grupp och individuellt), KBT samtal (individuellt och i grupp), familjesessioner och en psykoedukationsgrupp för föräldrar. Efter att patienten hade uppnått och behållit sin målvikt under två veckor blev patienten utskriven.

Det fanns några intressanta resultat:

  • En högre motivation till förändring resulterade till snabbare viktökning per vecka efter påbörjad behandling.
  • Patienterna som uppvisade högre motivation till förändring var de som vid tidpunkten för antagning hade lägre procent av förväntad kroppsvikt (%EBW) och hade haft en längre varaktighet av sin sjukdom. Å andra sidan hade patienter med ett allvarligare tillstånd (mätt med EDI-2) uppvisat mindre motivation att förändras under behandlingens början.
  • Yngre patienter, patienter som hade förlorat mindre vikt innan antagning och patienter som hade en ökad i kroppsvikt upplevde en större press under antagningen.
  • Patienternas egen uppfattning om antagningsprocessen och behov av sjukhusvård har inget samband till patientens motivation eller utfallsmått.
  • Motivation till förändring ökade från antagning till behandlingens slut. Det kan vara ett resultat av psykologisk behandling eller positiva relationer med andra patienter men det kan också kopplas till det faktum att patienterna vet att de snart kommer att skrivas ut.

Det verkar som att motivationen att förändras kan vara till nytta för behandlingsresultatet i fråga om själva viktökningen och att interventioner som rör motivation bör vara en del av behandlingen.

Ni hittar artikeln här >

Eve Lishner Freud

Märkt ,

Vi har beviljats forskningsanslag från Psykiatrifonden!

karolinochAC

Karolin Lindberg och Anne-Charlotte Wiberg

Karolin Lindberg och Anne-Charlotte Wiberg har beviljats forskningsanslag på 50 000 kronor vardera från Psykiatrifonden! Prisutdelningen sker under psykiatrikongressen i mars 2016. Karolins projekt handlar om interpersonellt fungerande vid anorexia nervosa och Anne-Charlotte kommer påbörja ett forskningsprojekt om appen Stegvis.

Stort grattis!

Märkt