Sanna Aila Gustafsson är ny medlem i Forskargruppen

SannaAila

Sanna Aila Gustafsson

Sanna Aila Gustafsson är vårt senaste tillskott i Forskargruppen på SCÄ FoU. Hon bor och arbetar i Örebro och disputerade 2010 med avhandlingen ”The importance of being thin – Perceived expectations from self and others and the effect on self evaluation in girls with disordered eating”.

Hej Sanna! Berätta lite om dig själv, vem du är och vad gör
  -Jag är socionom och leg Psykoterapeut, med inriktning KBT. Jag bor i Örebro, och jobbar på Ätstörningsenheten Eriksbergsgården, som är en åldersövergripande enhet för personer med ätstörning i Örebro län. Jag jobbar främst med vuxna patienter. Utöver min kliniska tjänst som är på halvtid så jobbar jag med kvalitetsregistret Riksät, som jag är en av två registerhållare för. Fast under nästa år planerar jag att sluta som registerhållare, och istället frigöra mer tid för forskning, men jag kommer ändå att ha kvar en del uppdrag kopplade till Riksät. Som forskare är jag anknuten till en enhet här i Region Örebro län som heter Universitetssjukvårdens forskningsenhet, där jag är klinisk forskare/handledare.

Jag är 43 år, och min familj består av man och två döttrar på 12 och 14 år. På fritiden är jag helst utomhus. Vi har hund och två ponnyer (+ en ”bonusponny” som vi tar hand om) och kanin, så fritiden består mycket av att vara i stallet, och ute med hunden.

Berätta om din forskning och din avhandling som du disputerade med!
-Jag disputerade 2010 med min avhandling ”The importance of being thin – Perceived expectations from self and others and the effect on self evaluation in girls with disordered eating”. Jag hade jobbat ganska manga år som socionom på Ätstörningsenheten innan jag började forska, och jag tyckte det var intressant att synen på ätstörningar var så medicinsk. Som socionom funderade jag mycket över vad det får för betydelse att vi benämner något som en sjukdom, och ger människor en diagnos, jämfört med om vi skulle benämnt samma fenomen som ett samhälleligt problem. Så jag ville titta på hur unga tjejer själva tänkte kring sociokulturella faktorer och hur de upplevde att de påverkades av social press kring utseende och prestation, och av förväntningar som finns på unga kvinnor idag.

Idag sysslar jag mer med behandlingsforskning kring ätstörningar, i vid mening. Den mesta behandlingsforskning som görs inom ätstörningsområdet idag undersöker olika psykoterapimetoder, som erbjuds i väldefinierade paket, med ett i förväg fastställt antal sessioner. Samtidigt vet vi att de flesta patienterna får inte en renodlad psykoterapeutisk behandling, utan man kombinerar psykoterapeutiska interventioner med andra insatser som somatiska kontroller, kostrådgivning, sjukgymnastisk behandling, färsighetsträning, stödsamtal, läkarbesök och måltidsträning i öppenvård, dagvård eller slutenvård, allt efter behov. Jag tycker det är viktigt att undersöka hur det går för patienter i ”vanlig klinisk behandling”. Jag tycker också det är viktigt att undersöka patienternas upplevelser och erfarenheter av behandling, så de flesta projekt jag är involverad i kombinerar kvantitativa och kvalitativa studier.

Vilka forskningsprojekt är du involverade i nu?
-Jag är inblandad i olika forskningsprojekt inom ätstörningsområdet, allt ifrån registerforskning till randomiserade kontrollerade studier. Inom registerforskning har jag en doktorand som heter Katarina Lindstedt som undersöker behandlingsutfall efter ätstörningsbehandling hos ungdomar med hjälp av data från Riksät. Hon undersöker också ungdomars upplevelser och erfarenheter av behandlingen i två kvalitativa studier.

När det gäller ungdomar håller jag också tillsammans med en socionom och familjeterapeut på Eriksbergsgården på och startar upp en studie om ungdomars upplevelser av att leva med ett syskon som lider av en ätstörning. Jag är också involverad på ett hörn i en 20-årsuppföljning av en stor longitudinell studie som heter IDA (Identification of dieting behaviours in adolecent girls) som görs i samarbete med Uppsala Universitet och högskolan i Gävle.

Psykometri och instrumentutveckling är egentligen inte alls mitt område, men jag är med i ett projekt där vi har gjort en svensk översättning av ett självskattningsinstrument som heter SATAQ-4 (The Sociocultural Attitudes Towards Appearance Questionnaire), där jag tillsammans med forskare vid Uppsala och Göteborgs universitet har undersökt det här formuläret i en normalgrupp och en grupp av ätstörda patienter.

Sedan är jag involverad i tre studier som är mer renodlad psykoterapiforskning. Två av dem är randomiserade kontrollerade studier. Den ena jämför familjebaserad behandling och individuell KBT för ungdomar/unga vuxna patienter med Anorixia Nervosa, och det är Lauri Nevonen vid den här forskargruppen som är ansvarig för den studien. Där har vi två registrerade doktorander, Erika Nyman-Carlsson och Karolin Lindberg som jag är biträdande handledare för. Den andra jämför ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och TAU (treatment as usual) hos patienter med ätstörning och kroppsmissnöje. Den studien har vi genomfört i Örebro, i samarbete med Uppsala universitet, och där har vi en doktorand, Maria Fogelkvist, som jag är biträdande handledare för. Sedan är jag ansvarig för en multicenterstudie där patienter på sju olika ätstörningsenheter har erbjudits IPT (Interpersonell psykoterapi). I alla dessa tre behandlingsstudier är datainsamlingen precis avslutad, eller kommer snart att avslutas, och det är nu dags att börja analysera data.

På KI är jag involverad i två jättespännande behandlingsstudier som vänder sig mer till patienter med långvarig och svårbehandlad ätstörning. Det är dels projektet ”Vård med fokus på ökad livskvalitet hos långtidssjuka ätstörningspatienter” där Maja Molin är doktorand, och sedan projektet ”Självvald inläggning för patienter med allvarlig och långvarig ätstörning” där Mattias Strand är tilltänkt doktorand. Båda dessa projekt är väldigt spännande, och provar nya sätt att behandla de svårast sjuka patienterna.

Vad fick dig att bli intresserad av just ätstörningar och att ta steget att börja forska kring ämnet?
-Att jag började jobba med ätstörningar var mer en slump. Som nyutexaminerad socionom jobbade jag på olika enheter inom psykiatrin, allt ifrån Psykosvård till akutpsykiatri. När det dök upp en tjänst som behandlingsassistent på dagvården på ätstörningsenheten sökte jag och fick den tjänsten, och kände snabbt att det här var en spännande patientgrupp att arbeta med. Att jag sedan ville börja forska var en kombination av det som jag redan sagt, att jag var intresserad av att belysa de mer sociokulturella aspekterna av ätstörning, och att jag kände att jag vill vara med och vidareutveckla ätstörningsvården. Sedan finns det förstås en personlig drivkraft, jag är nyfiken av mig, och blir lätt uttråkad om jag gör samma för länge, så jag vill ständigt hitta nya utmaningar och perspektiv.

Du är i vår grupp känd som personen som läser en vetenskaplig artikel före frukost varje dag! Stämmer det? Vad är mest intressant just nu inom forskning inom ätstörningsområdet tycker du?
-Haha, nej, det stämmer nog inte riktigt! Man kan undra var det ryktet kommer ifrån. Men det ligger kanske något i det. En av de saker som lockade mig med forskning var friheten att styra över sin egen arbetstid, och eftersom jag tycker om friluftsliv vill jag gärna (speciellt så här vintertid när det är så mörkt) komma ut på dagen. Det har inneburit att jag ofta går upp vid fem-sex och sätter mig och jobbar en stund ”innan jag går till jobbet”. Det är en perfekt tid på dygnet att läsa artiklar, formulera texter, besvara mail etc, och jag känner mig ofta som mest fokuserad på morgonen. Sedan, när tjejerna slutar skolan så kan vi åka till stallet medan det är ljust, och sedan sätter jag mig gärna en stund på kvällen igen. Nu har jag lärt mig att inte skicka mail till folk klockan fem på morgonen, för folk blir helt stressade då och tror att jag jobbar dygnet runt, och förväntar mig detsamma av dem.
Det är flera saker tycker jag som är väldigt intressant inom ätstörningsområdet just nu. Jag tror att en viktig utmaning är att vidareutveckla de behandlingsmetoder vi har, så att de bättre passar för olika målgrupper. Gruppen ätstörningspatienter blir allt mer heterogen, och våra behandlingar måste spegla det bättre. Vi tenderar att fortfarande anpassa behandlingarna för tonårstjejer och unga vuxna kvinnor, med anorexia nervosa eller bulimia nervosa. Vi behöver anpassa behandlingarna för att passa för pojkar och män, för yngre barn, för äldre personer, för överviktiga personer och för personer med olika typer av psykiatrisk samsjuklighet.

Slutligen, vad ser du fram emot under nästa år?
-Jag tycker det känns roligt att ha blivit ansluten till Forskargruppen här på SCÄ FoU och KI och ser fram emot att fortsätta samarbete med alla er. Sedan ser jag fram emot att få mer sammanhängande forskningstid och hinna få mer skrivtid. Under de senaste åren känns det som att jag mest har startat upp olika projekt, men inte haft tid att skriva. Och flera av mina projekt har inte heller varit i den fasen. Nu har jag flera projekt där datainsamlingen är klar, och jag ser fram emot att få grotta ner mig i SPSS och N´Vivo.

Taggad ,

One thought on “Sanna Aila Gustafsson är ny medlem i Forskargruppen

  1. […] medlemmar både på enheten och i Forskargruppen. Jag säger välkommen igen till Linn Wursé och Sanna Aila Gustafsson! Vi får inte heller glömma att Claes Norring under det här året blev adjungerad professor vilket […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: