Månadsarkiv: december 2015

Gott Nytt År!

2016

Ett riktigt Gott Nytt År önskar vi er alla! 2016 kommer bjuda på mycket forskning och utveckling!

Taggad , ,

Årskrönika

2015

2015 har varit ett framgångsrikt år för SCÄ FoU och Forskargruppen för klinisk ätstörningsforskning!

Sammanfattningsvis har vi blivit större och mer strukturerade i vårt arbete. Vi har fått en ny doktorand och är nu totalt fem stycken registrerade doktorander i gruppen. Med anledning av det har också en doktorandgrupp startats på SCÄ som har träffats två gånger under året. Vi har även fått nya medarbetare och medlemmar både på enheten och i Forskargruppen. Jag säger välkommen igen till Linn Wursé och Sanna Aila Gustafsson! Vi får inte heller glömma att Claes Norring under det här året blev adjungerad professor vilket vi är enormt stolta och glada över!

Claes

Claes Norring blev adjungerad professor under 2015!

Vi har publicerat totalt 11 artiklar under året och ett flertal är under rewiev vilket gör att nästa år blir nog ett riktigt bra år för publicerade artiklar från Forskargruppen!

Några artiklar i urval:
”Psychiatric comorbidity in women and men with eating disorders results from a large clinical database”
”Patient-controlled hospital admission: A novel concept in the treatment of severe eating disorders”
”Who do you think you are? – Personality in eating disordered patients”

Sara Ulfvebrand

Sara Ulfvebrand fick sin artikel från första delstudien publicerad om psykiatrisk samsjuklighet hos vuxna patienter med ätstörningar.

Vi har påbörjat sammarbeten i flera olika projekt bland annat inom internetförmedlad behandling och biologiska aspekter av anorexi. Vi har deltagit i konferenser i Boston, på Sicilien och inte minst i Östersund.

Bio aspects crew1

Nytt forskningsprojekt om biologiska aspekter vi tillfrisknande av Anorexia. Från vänster: Ulf Andersson, Anders Juréus, Mikael Landén, Karolin Lindberg, Yvonne von Hausswolff-Juhlin, Per Roos, Cindy Bulik och Martin Schalling

I april lanserade vi appen Stegvis som är ett stöd för patienter i pågående behandling på kliniken och den första svenska matdagboken i appformat som används inom ramen för en ätstörningsbehandling. Det ska bli spännande att ta del av utvärderingen av Stegvis under nästa år!

VItalis1

Anne-Charlotte Wiberg och Kristofer Ekström presenterar Stegvis på Vitalis 2015.

Under året har vi även börjat kommunicera vår forskning genom sociala medier och framförallt på vår blogg som har haft flera inlägg och läsare än vi hade hoppats på från början, vilket är jättekul! Nästa år ska vi bli ännu bättre att kommunicera och vi har nyligen startat ett Twitterkonto som kommer vi kommer arbeta mer aktivt med. Dessutom flera artikeltips och mycket mer intressant forskning och utveckling inom ätstörningsområdet på bloggen!

Bloggenettår

FoU-Bloggen fyllde ett år i år!

Får inte heller glömma att vi kommer börja lägga in all dokumentation för alla våra forskningsprojekt i KI-ELN nästa år vilket skapar en bättre översikt och struktur för vår forskning.

IMG_4864

Forskningsdokumentation i KI-ELN

Min förhoppning är att 2016 blir ett intensivt och spännande år med nya spännande forsknings- och utvecklingsprojekt. Men först, en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År till er!

Yvonne von Hausswolff-Juhlin Webb

Yvonne von Hausswolff-Juhlin, Enhetschef och Docent

Taggad , , ,

Fredagsläsning: “A Qualitative Study on the Challenges Associated with Accepting Familial Support from Perspective of Transition-age Youth”

family-clip-art-acqrgAxcM

Det här är en kvalitativ studie som undersöker vilka förväntningar unga vuxna med ätstörningar har från sin familj när övergången sker från pediatriken till ett behandlingsprogram för vuxna. Det har visat sig att många avhopp sker under övergången till vuxenvård. I studien intervjuas 15 kvinnor (åldrarna 18-21) som lider av anorexia eller bulimi. I intervjuerna framgår att den här tidsperioden kan skapa stora konflikter för personer som lider av ätstörningar, både när det gäller sjukdomsrelaterade faktorer (såsom ambivalens om återvinning) och frågor som rör utvecklingen till att bli vuxen (t.ex självständighet kontra önskan om familjestöd).

Det verkar som att deltagarna i studien inte är säkra på sina föräldrars engagemang i hanteringen av sjukdomen efter att dom har skrivits ut från barnsjukvården. Det kan bero på det faktum att vården för barn och ungdomar många gånger innebär FBT (family based therapy) där föräldrarna är involverade i sina barns tillfrisknande. Vården som erbjuds för vuxna är oftast mer oberoende och patientriktad. Det blir ett abrupt skifte som många gånger lämnar både familjerna och patienterna oförberedda inför. Deltagarna säger att förändringarna i behandlingen gjorde att flera kände sig förvirrade och osäkra.

Vid tiden för övergången var det flera av patienterna som önskade att föräldrarna skulle vara mer inblandade rent känslomässigt, övervaka och stödja ätandet och hjälpa till att kommunicera deras behov till dom nya behandlarna. Det verkar som om att patienterna inte behövde en ständig kontroll av sina föräldrar, mer ett känslomässigt stöd (främst någon som lyssnar, visar empati och förståelse) från sina föräldrar. Deltagarna i studien ansåg att genom det kan familjerna främja deras självständighet.

Författarna rekommenderar även kliniska interventioner som kommer att hjälpa både patienter och deras föräldrar vid tidpunkten för övergången.

Ni hittar artikeln här >

Eve Lishner Freud

Taggad , ,

God Jul!

Andy Warhol tomte

Vi önskar er alla en riktigt God Jul!

Taggad

Sanna Aila Gustafsson är ny medlem i Forskargruppen

SannaAila

Sanna Aila Gustafsson

Sanna Aila Gustafsson är vårt senaste tillskott i Forskargruppen på SCÄ FoU. Hon bor och arbetar i Örebro och disputerade 2010 med avhandlingen ”The importance of being thin – Perceived expectations from self and others and the effect on self evaluation in girls with disordered eating”.

Hej Sanna! Berätta lite om dig själv, vem du är och vad gör
  -Jag är socionom och leg Psykoterapeut, med inriktning KBT. Jag bor i Örebro, och jobbar på Ätstörningsenheten Eriksbergsgården, som är en åldersövergripande enhet för personer med ätstörning i Örebro län. Jag jobbar främst med vuxna patienter. Utöver min kliniska tjänst som är på halvtid så jobbar jag med kvalitetsregistret Riksät, som jag är en av två registerhållare för. Fast under nästa år planerar jag att sluta som registerhållare, och istället frigöra mer tid för forskning, men jag kommer ändå att ha kvar en del uppdrag kopplade till Riksät. Som forskare är jag anknuten till en enhet här i Region Örebro län som heter Universitetssjukvårdens forskningsenhet, där jag är klinisk forskare/handledare.

Jag är 43 år, och min familj består av man och två döttrar på 12 och 14 år. På fritiden är jag helst utomhus. Vi har hund och två ponnyer (+ en ”bonusponny” som vi tar hand om) och kanin, så fritiden består mycket av att vara i stallet, och ute med hunden.

Berätta om din forskning och din avhandling som du disputerade med!
-Jag disputerade 2010 med min avhandling ”The importance of being thin – Perceived expectations from self and others and the effect on self evaluation in girls with disordered eating”. Jag hade jobbat ganska manga år som socionom på Ätstörningsenheten innan jag började forska, och jag tyckte det var intressant att synen på ätstörningar var så medicinsk. Som socionom funderade jag mycket över vad det får för betydelse att vi benämner något som en sjukdom, och ger människor en diagnos, jämfört med om vi skulle benämnt samma fenomen som ett samhälleligt problem. Så jag ville titta på hur unga tjejer själva tänkte kring sociokulturella faktorer och hur de upplevde att de påverkades av social press kring utseende och prestation, och av förväntningar som finns på unga kvinnor idag.

Idag sysslar jag mer med behandlingsforskning kring ätstörningar, i vid mening. Den mesta behandlingsforskning som görs inom ätstörningsområdet idag undersöker olika psykoterapimetoder, som erbjuds i väldefinierade paket, med ett i förväg fastställt antal sessioner. Samtidigt vet vi att de flesta patienterna får inte en renodlad psykoterapeutisk behandling, utan man kombinerar psykoterapeutiska interventioner med andra insatser som somatiska kontroller, kostrådgivning, sjukgymnastisk behandling, färsighetsträning, stödsamtal, läkarbesök och måltidsträning i öppenvård, dagvård eller slutenvård, allt efter behov. Jag tycker det är viktigt att undersöka hur det går för patienter i ”vanlig klinisk behandling”. Jag tycker också det är viktigt att undersöka patienternas upplevelser och erfarenheter av behandling, så de flesta projekt jag är involverad i kombinerar kvantitativa och kvalitativa studier.

Vilka forskningsprojekt är du involverade i nu?
-Jag är inblandad i olika forskningsprojekt inom ätstörningsområdet, allt ifrån registerforskning till randomiserade kontrollerade studier. Inom registerforskning har jag en doktorand som heter Katarina Lindstedt som undersöker behandlingsutfall efter ätstörningsbehandling hos ungdomar med hjälp av data från Riksät. Hon undersöker också ungdomars upplevelser och erfarenheter av behandlingen i två kvalitativa studier.

När det gäller ungdomar håller jag också tillsammans med en socionom och familjeterapeut på Eriksbergsgården på och startar upp en studie om ungdomars upplevelser av att leva med ett syskon som lider av en ätstörning. Jag är också involverad på ett hörn i en 20-årsuppföljning av en stor longitudinell studie som heter IDA (Identification of dieting behaviours in adolecent girls) som görs i samarbete med Uppsala Universitet och högskolan i Gävle.

Psykometri och instrumentutveckling är egentligen inte alls mitt område, men jag är med i ett projekt där vi har gjort en svensk översättning av ett självskattningsinstrument som heter SATAQ-4 (The Sociocultural Attitudes Towards Appearance Questionnaire), där jag tillsammans med forskare vid Uppsala och Göteborgs universitet har undersökt det här formuläret i en normalgrupp och en grupp av ätstörda patienter.

Sedan är jag involverad i tre studier som är mer renodlad psykoterapiforskning. Två av dem är randomiserade kontrollerade studier. Den ena jämför familjebaserad behandling och individuell KBT för ungdomar/unga vuxna patienter med Anorixia Nervosa, och det är Lauri Nevonen vid den här forskargruppen som är ansvarig för den studien. Där har vi två registrerade doktorander, Erika Nyman-Carlsson och Karolin Lindberg som jag är biträdande handledare för. Den andra jämför ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och TAU (treatment as usual) hos patienter med ätstörning och kroppsmissnöje. Den studien har vi genomfört i Örebro, i samarbete med Uppsala universitet, och där har vi en doktorand, Maria Fogelkvist, som jag är biträdande handledare för. Sedan är jag ansvarig för en multicenterstudie där patienter på sju olika ätstörningsenheter har erbjudits IPT (Interpersonell psykoterapi). I alla dessa tre behandlingsstudier är datainsamlingen precis avslutad, eller kommer snart att avslutas, och det är nu dags att börja analysera data.

På KI är jag involverad i två jättespännande behandlingsstudier som vänder sig mer till patienter med långvarig och svårbehandlad ätstörning. Det är dels projektet ”Vård med fokus på ökad livskvalitet hos långtidssjuka ätstörningspatienter” där Maja Molin är doktorand, och sedan projektet ”Självvald inläggning för patienter med allvarlig och långvarig ätstörning” där Mattias Strand är tilltänkt doktorand. Båda dessa projekt är väldigt spännande, och provar nya sätt att behandla de svårast sjuka patienterna.

Vad fick dig att bli intresserad av just ätstörningar och att ta steget att börja forska kring ämnet?
-Att jag började jobba med ätstörningar var mer en slump. Som nyutexaminerad socionom jobbade jag på olika enheter inom psykiatrin, allt ifrån Psykosvård till akutpsykiatri. När det dök upp en tjänst som behandlingsassistent på dagvården på ätstörningsenheten sökte jag och fick den tjänsten, och kände snabbt att det här var en spännande patientgrupp att arbeta med. Att jag sedan ville börja forska var en kombination av det som jag redan sagt, att jag var intresserad av att belysa de mer sociokulturella aspekterna av ätstörning, och att jag kände att jag vill vara med och vidareutveckla ätstörningsvården. Sedan finns det förstås en personlig drivkraft, jag är nyfiken av mig, och blir lätt uttråkad om jag gör samma för länge, så jag vill ständigt hitta nya utmaningar och perspektiv.

Du är i vår grupp känd som personen som läser en vetenskaplig artikel före frukost varje dag! Stämmer det? Vad är mest intressant just nu inom forskning inom ätstörningsområdet tycker du?
-Haha, nej, det stämmer nog inte riktigt! Man kan undra var det ryktet kommer ifrån. Men det ligger kanske något i det. En av de saker som lockade mig med forskning var friheten att styra över sin egen arbetstid, och eftersom jag tycker om friluftsliv vill jag gärna (speciellt så här vintertid när det är så mörkt) komma ut på dagen. Det har inneburit att jag ofta går upp vid fem-sex och sätter mig och jobbar en stund ”innan jag går till jobbet”. Det är en perfekt tid på dygnet att läsa artiklar, formulera texter, besvara mail etc, och jag känner mig ofta som mest fokuserad på morgonen. Sedan, när tjejerna slutar skolan så kan vi åka till stallet medan det är ljust, och sedan sätter jag mig gärna en stund på kvällen igen. Nu har jag lärt mig att inte skicka mail till folk klockan fem på morgonen, för folk blir helt stressade då och tror att jag jobbar dygnet runt, och förväntar mig detsamma av dem.
Det är flera saker tycker jag som är väldigt intressant inom ätstörningsområdet just nu. Jag tror att en viktig utmaning är att vidareutveckla de behandlingsmetoder vi har, så att de bättre passar för olika målgrupper. Gruppen ätstörningspatienter blir allt mer heterogen, och våra behandlingar måste spegla det bättre. Vi tenderar att fortfarande anpassa behandlingarna för tonårstjejer och unga vuxna kvinnor, med anorexia nervosa eller bulimia nervosa. Vi behöver anpassa behandlingarna för att passa för pojkar och män, för yngre barn, för äldre personer, för överviktiga personer och för personer med olika typer av psykiatrisk samsjuklighet.

Slutligen, vad ser du fram emot under nästa år?
-Jag tycker det känns roligt att ha blivit ansluten till Forskargruppen här på SCÄ FoU och KI och ser fram emot att fortsätta samarbete med alla er. Sedan ser jag fram emot att få mer sammanhängande forskningstid och hinna få mer skrivtid. Under de senaste åren känns det som att jag mest har startat upp olika projekt, men inte haft tid att skriva. Och flera av mina projekt har inte heller varit i den fasen. Nu har jag flera projekt där datainsamlingen är klar, och jag ser fram emot att få grotta ner mig i SPSS och N´Vivo.

Taggad ,

20% forskningstid går till Mattias Strand

Mattias Strand

Varje år låter Stockholms centrum för ätstörningar en medarbetare ägna 20% av sin ordinarie arbetstid till forskning. Ansökan går ut i november varje år och alla medarbetare som har en fast anställning har möjlighet att ansöka för ett forskningsprojekt enligt en ansökningsmall. Inkomna ansökningar bedöms av en jury som består av verksamhetschef och chef för forskning och utveckling.
I år inkom totalt tre ansökningar som alla var väldigt lovande men efter överläggning blev det klart att överläkare Mattias Strand kommer tilldelas forskningstid för 2016 med projektet ”Självvald inläggning – Ett nytt koncept inom heldygnsvården”. Vi ringde upp Mattias som just nu befinner sig på föräldraledighet för att gratulera honom och höra lite mer om projektet.

Grattis Mattias! Vi börjar med den klassiska frågan: Hur känns det?
-Tack! Blev överraskad när jag fick höra det. Det känns jätteroligt, såklart!

Berätta lite om projektet. Vad kommer forskningen handla om?
-Jag håller i forskningen kring SCÄ:s projekt om självvald inläggning vid vuxenvårdsavdelningen, där jag följer upp vilka effekter konceptet leder till. Jag tittar här både på kvantitativa data, så som t ex förändringar i vårdkonsumtionsmönster, och mer kvalitativa aspekter – patienternas upplevelser och synpunkter, helt enkelt. Jag har under året intervjuat tio av de patienter som haft kontrakt för självvald inläggning i minst ett halvår och ska just börja analysera intervjusvaren mer systematiskt, med sikte på att färdigställa en artikel om patienternas upplevelser under 2016.

När började du intressera dig för forskning och ätstörningar?
-Jag höll på med forskning av och till redan under läkarutbildningen – bl a jobbade jag med Hans Rosling och utvecklandet av hans ”World Health Chart” för drygt tio år sedan. Efter utbildningen siktade jag först på att bli barnläkare och var lite involverad i forskning om barnvaccinationsprogrammet vid Sachsska barnsjukhuset. Men, av en eller annan anledning har jag alltid trillat ifrån, tror jag har varit lite för rastlös och velat prova nya saker helt enkelt. Forskning är ju på sätt och vis ganska enformigt egentligen så det gäller att hitta ett ämne som man faktiskt kan ”stå ut med” under en längre period, så att säga. När jag började på SCÄ för snart tre år sedan så tyckte jag direkt att det kändes som en positiv och dynamisk miljö, med öppenhet för nya idéer, behandlingsmetoder osv. Den stämningen har absolut lockat till att vara med och utveckla verksamheten vidare. Som kliniker är det såklart häftigt att FoU-enhetens forskning ligger så nära den kliniska vardagen.

Har du något nyårslöfte för nästa år?
-Nej, jag ska inte förändra något, det blir mer av samma bara.

Taggad , ,

Fredagsläsning: ”Money and Mental Illness: A Study of the Relationship between Poverty and Serious Psychological Problems”

Joakimvonanka

Den här veckan kommer jag inte tipsa om en artikel som specifikt handlar om ätstörningar men det är en intressant artikel om sambandet mellan pengar och svåra psykiska sjukdomar.

Syftet med artikeln var att studera sambandet mellan ekonomisk status, svår psykisk sjukdom och sociala relationer hos människor som lever i Sverige. Ett flertal studier har tidigare påvisat ett samband mellan fattigdom och psykiska sjukdomar men riktningen har inte varit klar – är det psykisk sjukdom som orsakar fattigdom eller fattigdom som orsakar psykisk sjukdom? Svåra psykiska sjukdomar har också varit kopplade till social isolering. I vissa studier hävdade deltagarna att deras svaga ekonomiska ställning var ansluten till social isolering eftersom deras fattigdom hindrade dem från att besöka eller bjuda in andra, liksom att gå till sociala platser som t.ex restauranger.

I studien gavs ett ekonomiskt bidrag (en extra ersättning på 500 kronor) under 9 månader till en grupp med 100 personer som lider av svåra psykiska sjukdomar. Jämförelsegruppen var en grupp med 38 patienter som lider av svåra psykiska sjukdomar från en annan stad i Sverige, som fick den vanliga behandlingen (behandling och ekonomiskt stöd). Dessa erbjöds endast 150 kronor för varje tillfälle för bedömning. Deltagarnas ålder varierade mellan 18-65, och diagnostiserades ha allvarliga psykiska sjukdomar som inkluderar: schizofreni, bipolär sjukdom, allvarlig depression eller neuropsykiatriska syndrom (till exempel autism). Alla deltagare hade låg inkomst och bedömdes 4-8 veckor före interventionen samt 6-7 månader in i sin behandling.

Resultaten visar att i interventionsgruppen fanns en betydande minskning av depression och ångest och en förbättring av livskvaliteten, självkänsla och sociala nätverk mellan baslinjen och uppföljningen. Däremot förbättrades inte funktionsnivån avsevärt. Jämförelsegruppen visade å andra sidan inte några signifikanta skillnader mellan baslinjen och uppföljningen. Resultaten visar att en förbättrad ekonomisk situation för personer som lider av svåra psykiska sjukdomar kan leda till ett mer aktivt socialt liv. Det kunde möjligen vara en bidragande orsak till att depression och ångest minskade.

Läs hela artikeln här >

Eve Lishner Freud

Taggad , ,

BBC pratar med Christopher Fairburn om CBT-E

Chris Fairburn

Professor Christopher Fairburn. Foto: BBC

Med anledning av tidigare pressmedelande där Chief Medical Officer i England rekommenderar CBT-E som behandling till alla patienter med ätstörningar har BBC pratat med professor Christopher Fairburn för att höra mer om CBT-E och varför behandlingen är så effektiv.

Ni hittar intervjun här >

Taggad , ,

Ny global rekommendation för behandling av ätstörningar

CBT-E

Welcome Trust är en oberoende global stiftelse som har sitt säte i England och är engagerade i människors hälsa. Stiftelsen finansierar projekt inom biomedicinsk vetenskap, innovation, samhällsengagemang med fokus på förbättring av hälsa och sjukvård. Förra veckan gick stiftelsen ut i ett pressmeddelande på sin hemsida med en rekommendation från Chief Medical Officer om en ny behandlingsform som bör erbjudas till alla patienter som lider av ätstörningar – oavsett var de bor, ålder eller specifik diagnos.

Behandlingen kallas CBT-E (enhanced cognitive behaviour therapy) och har används inom NHS (National Health Service) i England och rekommenderas nu även av Chief Medical Officer. CBT-E har utvecklats av Professor Christopher Fairburn med långsiktig finansiering från Welcome Trust på Centre for Research on Eating Disorders vid University of Oxford. CBT-E är den första behandlingen för ätstörningar som har visat goda resultat för patienter i alla åldrar och med olika diagnoser.

Den  nya rekommendationen kommer säkert få en stor påverkan på hur behandling av ätstörningar kommer bedrivas i framtiden, främst i England men även i övriga världen på sikt.

Läs hela pressmeddelandet här >

Taggad , ,

Anna-Maria Af Sandeberg medverkar i programmet ”Kropp & Själ” i Sveriges Radio P1

kropp och själ

Nu på förmiddagen medverkar vår verksamhetschef Anna-Maria Af Sandeberg i programmet ”Kropp & Själ” i Sveriges Radio P1. I programmet diskuteras vilken roll generna har vid utveckling av Anorexia Nervosa och den stora ANGI-studien lyfts. Gäster i programmet är också Cynthia Bulik och Mikael Landén från ANGI-projektet och Stefanie Nold från Frisk & Fri.

Här hittar ni programmet >

 

 

Taggad , , , , , ,