Emma Forsén Mantilla forskar om sambandet mellan självbild och ätstörningssymtom

Emma1

Emma Forsén Mantilla vid sin halvtid förra veckan

Emma Forsén Mantilla är leg. psykolog och doktorand på Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS). Förra veckan blev hon klar med sin halvtid för sin pågående avhandling som handlar om sambandet mellan ätstörningssymtom och självbild. Emma fick även en artikel publicerad om ämnet i augusti som påvisar hur starkt olika självbildfaktorer är hör ihop med ätstörningssymtom. Utöver sin forskning arbetar hon också med att ta fram en utbildning om ätstörningar och idrott tillsammans med riksföreningen Frisk & Fri. Utbildningen riktar sig till tränare och ledare inom föreningsidrotten och på olika motionsanläggningar.

Grattis till din halvtid Emma! Berätta om din avhandling.
-Tack! Min avhandling fokuserar i stora drag samband mellan ätstörningssymtom och självbild. Dels undersöker vi hur ätstörningssymtom och självbildsaspekter är kopplade i olika grupper och åldrar, dels försöker vi testa en hypotes om varför dessa kopplingar existerar och varierar i styrka i de olika grupperna.

Du skrev tidigare din examensuppsats på SCÄ, vad handlade den om?
-Jag skrev min examensuppsats i samarbete med Raymond Valdés (SCÄ) och Caroline Björck på KÄTS. I den undersökte vi samband mellan föräldraageranden gentemot ungdomar med Anoerxia Nervosa innan påbörjad behandling, och förändring i ungdomarnas självbild och vikt efter behandling. Jag samarbetade även tidigare med Yvonne (von Hausswolff-Juhlin) kring ett projekt som ämnade förebygga ätstörningar hos individer som inte hade ätstörning, men som var i riskzonen för att utveckla ätstörning.

Berätta om artikeln som du fick publicerad i  Journal of Eating Disorders.
-Artikeln blev publicerad nu i augusti och heter ”The enemy within: the association between self-image and eating disorder symptoms in healthy, non help-seeking and clinical young women”. Här hittar ni artikeln! I artikeln tittar vi på hur starkt olika självbildsfaktorer (exempelvis självkritik, självhat, självkontroll, självacceptans) enligt en modell som heter Structural Analysis of Social Behavior (SASB), är sammankopplade med ätstörningssymtom såsom bekymmer över sin figur, vikt och ätande. Våra deltagare var unga kvinnor (16-25 år gamla), en grupp var friska individer (dvs utan ätstörning), en grupp hade ätstörningssymtom men var icke-hjälpsökande och den tredje gruppen bestod av patienter med antingen anorexia nervosa (AN), bulimia nervosa (BN) eller ätstörning utan närmare specifikation (UNS). I våra analyser delade vi in åldersspannet i två grupper: de som var 16-18 år och de som var 19-25 år.

Vi fann att självbildsaspekterna självkritik, självacceptans och självkärlek var viktigast i relation till ätstörningssymtom i samtliga grupper. Det vill säga, ju mer självkritik och mindre självacceptans/självkärlek, desto mer ätstörningssymtom. Sambanden var svagare för de friska individerna och för den äldre åldersgruppen, med undantag för den icke-hjälpsökande gruppen där sambanden var lika starka i båda åldersgrupperna. Ätstörningssymtomen var alltså starkt relaterade till de icke-hjälpsökande individernas värdering av sig själva (kritik/acceptans) oavsett ålder. Vi tror att dessa individer ännu inte ser sina symtom som särskilt problematiska, därav söker de inte heller hjälp. Kanske är de i det första stadiet av sjukdomen och har därför inte hunnit uppleva så många negativa konsekvenser ännu. Om man i princip tycker att symptomen ”fungerar” för en, bör symtomen ha relativt stor betydelse för självbilden: symtomen stämmer med det ideal man har för sig själv (att förändra sin kropp, bli smalare). Antagligen är det därför vi ser de starka sambanden bland dessa icke-hjälpsökande individer.

Bland patienterna var sambanden starkast för AN patienter och svagast för BN patienter. Man kan säga att AN patienter nästan uteslutande värderar sig själva utifrån figur, vikt, kropp etc. För BN patienter är det i viss mån så, men inte i lika stor utsträckning som för AN patienterna. Kanske är det så att för AN patienterna ”fungerar” symptomen, de hjälper dem komma närmare målet att bli smal. Symptomen har därför stor betydelse för och stark koppling till hur dessa individer värderar sig själva. För BN patienterna kan man säga att symtomen fungerar mindre bra; att de hetsäter hindrar dem från att nå målet att bli smal. Symptomen fungerar därför inte lika bra som för AN gruppen och är därför heller inte lika starkt kopplade till hur de värderar sig själva.

Vad gäller behandlingsimplikationer visar våra resultat att självbilden måste arbetas med i behandling; något så starkt kopplat till symtomen går inte att förbise. Framförallt verkar självkritik vara en aspekt man måste räkna med att möta, bemöta, belysa och arbeta med som kliniker. Ett långsiktigt mål för behandling bör vara att öka självacceptans och självkärlek.

Hur långt har du kommit i din forskning hittils?
-Denna artikel var den andra av fyra i min avhandling. Artikel 1 är också publicerad och handlar också om självbildsaspekter i relation till ätstörningssymptom men i yngre grupper och i den har vi även med pojkar. I nästa studie, studie 3, undersöker vi vår hypotes om vad dessa olika samband kan tänkas stå för. Vi tror nämligen att det egentligen handlar om att patienter mer eller mindre relaterar till sin ätstörning, nästan som till en annan person. Individer som är väldigt självkritiska är på ett sätt sårbara för att utveckla ätstörning då dessa symptom är just väldigt kritiska i sin natur. Ätstörningssymptomen bidrar i sin tur till den negativa självbilden och ökar således kritiken. Relationen mellan patient och ätstörning skulle alltså kunna liknas vid en relation med en viktig och väldigt kritisk samspelspartner. Eftersom ens självbild formas i och formar just nära relationer skulle denna förklaringsmodell kunna hjälpa oss att förstå de olika samband mellan symptom och självbildsaspekter som vi har observerat. Så, den här hypotetiska relationen står i fokus i vår tredje studie. I vår fjärde och sista studie vill vi se hur relationen mellan patient och ätstörning ändras efter ett år i behandling. Vi vill också undersöka om relationen har betydelse för utfall efter ett år.

Vad händer härnäst?
-Datainsamlingen för studie 3 är alldeles snart färdig så under hösten hoppas vi på att kunna titta närmare på hur patienter relaterar till sin ätstörning och hur detta i sin tur kan hjälpa oss att förstå kopplingarna mellan självbild och ätstörningssymptom som vi redan har observerat.

Taggad , ,

One thought on “Emma Forsén Mantilla forskar om sambandet mellan självbild och ätstörningssymtom

  1. […] begrepp, självbild, är vi flera som forskar på vid KÄTS och i en tidigare intervju med Emma Forsén Mantilla beskrivs begreppet närmare. Kortfattat kan sägas att självbild är hur man behandlar sig själv inombords, något som byggs […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: