Månadsarkiv: augusti 2015

Ny artikel från forskargruppen: Självvald inläggning vid allvarlig ätstörningssjukdom

Mattiasartikel

Homer WInslow: ”The boatman”

Tidigare i år publicerade forskargruppen vid SCÄ FoU en översiktsartikel om vad som sedan tidigare är känt om modellen självvald inläggning. Mattias Strand och Yvonne von Hausswolff-Juhlin vid SCÄ har nu, tillsammans med Sanna Aila Gustafsson vid Örebro Universitet och Cindy Bulik vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet, skrivit en kort artikel där de mer specifikt beskriver självvald inläggning ur ett ätstörningsperspektiv och redogör för hur modellen ser ut här vid SCÄ. Artikeln publiceras i International Journal of Eating Disorders under formatet ”An Idea Worth Researching”, där forskare och kliniker presenterar intressanta nydanande idéer redan innan det finns färdiga forskningsresultat att redovisa.

Artikeln finns att läsa här! (Kräver inloggning via universitet eller liknande för fri tillgång.)

Taggad , , , , , , , , , ,

SCÄ har startat en egen doktorandgrupp

Doktorshatt

Kliniken har nu bildat en egen doktorandgrupp som kommer träffas regelbundet. Syfte med doktorandträffarna är att skapa ett forum där blivande och registrerade doktorander har möjlighet att träffas och kan utbyta erfarenheter med varandra. Både inför och under doktorandtiden kommer ofta flera frågeställningar upp som vi kan hjälpa varandra med när vi ses.

Gruppen består just nu av Maja Molin, Erika Nyman Karlsson, Anne-Charlotte Wiberg, Karolin Lindberg, Mattias Strand, Carl Lund, Maiken Fjelkegård, Sara Ulfvebrand och Nils-Erik Svedlund. Gemensamt för alla gruppdeltagare är att samtliga har en koppling till SCÄ, antingen genom sitt kliniska arbete eller att sin handledare är med i forskargruppen på SCÄ FoU.

Vi kommer att träffas två gånger per år (en gång på våren och en gång på hösten) och träffarna kommer ske i nära anslutning till när forskargruppen har haft eller ska ha sitt möte.

Följande ämnen kommer diskuteras på doktorandträffarna:

Att ansöka om doktorandtjänst – vad krävs?
Att hålla presentationer och att få feedback
Inför halvtid – vad förväntas, hur går det till?
Etikprövning – hur gör man?
Att göra posters – hur går det till?
Inför disputation – vad ska man tänka på?

Sedan tidigare finns även en nationell doktorandgrupp som vi också tillhör och är engagerade i. Mer information om den kommer i ett senare blogginlägg!

Taggad , , , , , , , , , , , ,

Uppmärksammat förbättringsarbete inom ätstörningsvården i Piteå

Namnlöst-1

Norrbottens Kuriren uppmärksammar förbättringsarbete inom ätstörningsvården

Vi skrev tidigare på bloggen om det förbättringsprojekt som Maja Molin har drivit tillsammans med Riksät på en ätstörningsmottagning i Piteå. Nu i dagarna gjorde Norrbottens Kuriren ett TV -inslag om projektet och vilka fördelar den nya behandlingsmodellen har fört med sig.

Se klippet här!

Taggad , ,

Planeringsdag för internetbehandlare på SCÄ

Internetbeh.

Planering av internetbehandlingen på SCÄ

I fredags hade vi planeringsdag för alla som arbetar med Internetbehandling på Stockholms centrum för ätstörningar. Internetförmedlad behandling övergick den 1 augusti från projektform till att vara en del av ordinarie behandlingsutbud på kliniken.

Vi samlades på Huvudstagård för att gå igenom processen kring behandlingen på kliniken och för att diskutera hur den behöver förbättras. Det var en givande dag som satte  strukturer för hur arbetet framåt hösten kommer se ut.

Läs mer om internetbehandling på vår hemsida!

 

Taggad ,

Examensarbete: Dysfunktionella scheman och modes hos personer med ätstörning

Raili

Raila Ala

Flera ur personalen vid SCÄ avslutade i början av sommaren legitimationsgrundande psykoterapiutbildning (s k ”steg 2-utbildning”) vid Svenska institutet för kognitiv psykoterapi, där man bedriver utbildning med huvudsaklig inriktning mot schematerapi. En av dem är Raili Ala, som är sjuksköterska och vårdkoordinator för vuxna vid SCÄ. I sin examensuppsats har Raili studerat dysfunktionella scheman och modes enligt schematerapimodell hos 33 patienter med olika typer av ätstörningar vid SCÄ med hjälp av självskattningsintrumenten Young Schema Questionnaire (YSQ) och Schema Mode Inventory (SMI). Handledare i studien var Yvonne von Hausswolff-Juhlin och Karolin Lindberg, som tidigare berättat om ett eget schematerapiprojekt här på bloggen. Vi ställde några frågor till Raili om hennes examensuppsats! Uppsatsen finns att läsa i sin helhet här och innehåller i bakgrundsdelen också en koncis introduktion till hur man inom schematerapi konceptualiserar scheman, modes och copingstrategier.

Hej Raili! Berätta, vad var det som lockade dig i just schematerapi?
 – Schematerapin erbjuder ett integrativt synsätt och ett flexibelt förhållningssätt utifrån patientens behov. Jag arbetar huvudsakligen med patienter som har både en ätstörning och annan komplex psykiatrisk problematik. I dagsläget saknar vi i mångt och mycket verkningsfulla behandlingsalternativ för dessa patienter. Många klarar inte av den sedvanliga KBT-behandlingen, de följer inte överenskommelser, lämnar återbud, uteblir eller slutar behandlingen i förtid. De har ofta en långvarig och ibland en vag problematik, är ambivalenta till behandling, har svårt med tillit och saknar tillgång till sina känslor och tankar. Schematerapi erbjuder ett behandlingsalternativ för dessa patienter.

– I schematerapi tar man hänsyn till individens tidiga erfarenheter från barn- och ungdomstiden, kartlägger dess inverkan på individen idag med hänsyn till kognitiva, emotionella, minnes- och beteendeaspekter. Jag tänker mig att dessa patienter behöver mötas med ett flerdimensionellt synsätt och en förståelse för de grundläggande känslomässiga svårigheter som patienten har. Samhällsekonomiskt kostar dessa personer stora pengar då de inte så sällan blir ”vandrare” i vårdapparaten utan effektiv hjälp. Det krävs ett integrativt synsätt, samverkan och en förståelse för att den här patientgruppen behöver betydligt längre behandlingstider än den sedvanliga KBT-behandlingen kan erbjuda.

I din uppsats går du igenom tidigare studier där man jämfört scheman och modes hos personer med ätstörning, friska personer samt personer som bantar. Vad har den forskningen visat?
 – Sammanfattningsvis kan man konstatera att gruppen patienter med ätstörning hade mer dysfunktionella scheman och patologiska grundantaganden än gruppen bantare utan ätstörning. Jag har inte hittat någon studie där man jämför modes bland individer med ätstörning och en grupp ”vanliga bantare”. I en studie jämfördes grundantaganden hos en grupp individer med ätstörningar med en frisk kontrollgrupp (Dingemans et al 2006). Resultaten från YSQ visade fler dysfunktionella scheman hos de som hade ätstörning och att dessa dysfunktionella scheman tycks leda till allmän ohälsa. Leung och Price (2007) undersökte scheman med hjälp av YSQ hos en grupp kvinnor med ätstörning och jämförde dem med en grupp kvinnor som bantar. Resultatet visade på åtta grundläggande karaktäristika hos ätstörningsgruppen, nämligen känslomässig avstängdhet, misstro, social isolering, defekt/skam, rädsla att misslyckas, beroende, underkuvad och sårbarhet. Dessa scheman gav inget utslag på hos gruppen bantare. Waller (2007) fann att individer med ätstörning har mer patologiska grundantaganden än normalpopulationen ”bantare” utan ätstörning. Skillnaderna i grundantaganden mellan de olika ätstörningsgrupperna var små. Vidare fann han att negativa grundantaganden predicerar dåligt behandlingsutfall med traditionell KBT för bulimiker. Man fann även att känslan av övergivenhet är central för individer med ätstörning. Övergivenheten är kopplad till hur individen relaterar i sociala sammanhang och sociala triggers i sin tur är viktiga för ätbeteendet.

Vad är det egentligen man mäter med instrumenten YSQ och SMI?
 – Med YSQ mäter man förekomsten av dysfunktionella scheman. Scheman kan enligt upphovsmannen Jeffrey Youngs teoribildning liknas vid känslomässiga sår som individen har inom ett visst område. Scheman är centrala för hur vi uppfattar oss själva, andra och omvärlden. De grundläggs i regel tidigt i barndomen eller under tonåren och utvecklas livet igenom. Om individens behov i grunden inte har tillfredsställts utan istället har frustrerats ger det upphov till ett känslomässigt sår. De känslomässiga såren utgör grunden i för individen återkommande livsteman och det är när såren aktiveras som individens scheman gör sig gällande. Scheman består av tankar, känslor, minnen och kroppsliga sensationer och kan vara vilande eller aktiverade. Dessa kognitiva tillstånd/teman/mönster påverkar självbilden och därmed också individens mellanmänskliga relationer. Till betydande del är schemat inte hjälpsamt idag utan ställer snarast till det för individen i nuet. Målet med schematerapi är att läka de känslomässiga såren, bryta destruktiva livsmönster och uppnå ett gott liv där känslomässiga behoven kan bli tillfredsställda.

– Det finns totalt 18 scheman i Youngs modell och de är indelade i fem områden med kärnbehov:

1/ Område Trygg anknytning innehåller följande scheman: Känslomässig försummelse, Övergivenhet, Misstro/Utnyttjad, Social isolering/Utanförskap och Defekthet/Skam.

2/ Område Autonomi, kompetens och upplevelse av egen identitet innehåller: Beroende/Inkompetens, Sårbarhet/Katastrofierande, Sammanflätat/Outvecklat själv och Misslyckad.

3/ Område Realistiska gränser och självkontroll innehåller: Berättigande/Grandios och Otillräcklig självkontroll/Självdisciplin.

4/ Område frihet att uttrycka sina känslor innehåller: Ömsesidigt och självutlämnande innehåller scheman: Underkastelse, Självuppoffrande och sökning efter uppskattning/bekräftelse/godkännande och/eller status.

5/ Område Spontanitet och lekfullhet, kreativitet, nyfikenhet och utforskande innehåller: Negativism/Pessimism, Känslomässigt hämmad, Ouppnåeliga normer/Hyperkritisk och Straffande.

– SMI mäter frekvensen av de tillstånd, så kallade modes, som individen hamnar i när ett schema är aktiverat. Själva modesbegreppet har sitt ursprung i arbete med borderlinepatienter. Modes kan beskrivas som emotionella tillstånd eller den delen av personen som dominerar individens tankar, känslor och beteenden vid en given situation, en speciell tidpunkt och ett speciellt ögonblick. Ett mode svarar på frågan: vilka scheman, sunda som dysfunktionella, är aktiverade och vilken copingstrategi är aktiverad just nu? Välfungerande individer fungerar olika i olika situationer. Detta beror på hur flexibel individen är, dvs om individen på ett adekvat sätt kan anpassa sig till rådande situation. Hos individer med personlighetsstörning kan denna flexibilitet vara antigen för hög eller för låg och detta leder till svårigheter. Om flexibiliteten är för hög innebär det att individen växlar mellan olika modes och det kan vara svårt att följa vad som händer, så som vid exempelvis borderlineproblematik. Young kallar detta för att ”flippa” mellan olika modes (”flip”). Det kan liknas vid att individen skiftar från en del av sig själv till en annan. Flera modes kan här triggas igång samtidigt. Om flexibiliteten å anda sidan är för låg kan det hända att individen ”fastnar” i ett mode, blir rigid och har svårt att anpassa sig efter rådande omständigheter, så som vid exempelvis tvångsmässig problematik. Vidare kan individer vara mer eller mindre medvetna om sina olika modes. Detta kan ses som ett kontinuum som sträcker sig från välfungerande individer, där olika modes är integrerade och medvetna, till individer med personlighetsrelaterad problematik där medvetenheten om olika modes inte är integrerad. Individen är då endast medveten om det mode som hen är i för stunden.

– SMI kartlägger 14 olika modes och innehåller barnmodes, dysfunktionella copingmodes, dysfunktionella föräldramodes och ett sund vuxen-mode:

Barnmodes är medfödda, universella naturliga affekttillstånd. Barnmodsen innehåller följande delskalor: Sårbara barnet, Arga barnet, Ursinniga barnet, Impulsiva barnet, Odisciplinerade barnet och Glada barnet.

Dysfunktionella copingmodes innehåller: Följsam kapitulering, Känsloavstängt skydd, Avstängd/självtröstande, Berättigad/självgod och Översittare/angripare.

Dysfunktionella föräldramodes innehåller: Straffande förälder och Krävande förälder.

Sund vuxen upplever psykisk och fysik balans även under krisartade omständigheter.

I studien fann du vad gäller scheman en hög förekomst av ouppnåeliga normer och självuppoffring och en låg förekomst av beroende och sammanflätat/outvecklat själv hos deltagarna. Vad säger detta om måendet och fungerandet hos personer med ätstörningar?
 – Att personen har höga krav på sig själv och föga tillgång till sina känslor och behov. En rätt olycklig människa skulle jag vilja påstå.Med de ouppnåeliga normerna följer inre krav som ofta är stänga och obevekliga, närmast perfektionistiska till sin natur. Individens upplevelse av sitt egenvärde är då ofta kopplad till vad man presterar. Vad individen än gör så är det inte bra nog hur bra man än presterar. Ouppnåeliga normer i kombination med Krävande förälder-mode gör livet till en tvångsmässig pliktuppfyllelse utan glädje och lust.

– Självuppoffringen å sin sida handlar om att individen lägger fokus på andra, är lyhörd för omgivningens behov och därmed åsidosätter sina egna behov, drivs av tesen ”andras behov är viktigare än mina egna”. Individen blir duktig på att läsa av omgivningens signaler. Som copingstrategi betraktat handlar självuppoffringen om ett konfliktundvikande. Priset blir att de egna känslorna och behoven mer eller mindre helt ignoreras.

– Den låga förekomsten av beroende och sammanflätat/outvecklat själv kan handla om pseudoautonomi. En individ som hela tiden ser sig själv i ljuset av det hen tror omgivningen tänker och tycker om hen som person och som lägger hela sin uppmärksamhet och fokus på andras känslor och behov är rimligen inte genuint självständig.

I fråga om modes var ”Krävande förälder”, ”Avstängd/självtröstande”, ”Det sårbara barnet” och ”Berättigad/självgod” vanligt förekommande, medan ”Det glada barnet” och ”Den sunda vuxna” skattades mycket lågt. Hur ska man förstå detta?
 – Den sunda vuxna står för omsorgen om sig själv och Det glada barnet för genuina känslor av lust och glädje. Resultatet indikerar den undersökta patientgruppens svårighet att ha tillgång till förmågan till omsorg om sig själv, sina känslor och sina behov. Individens basala behov av mat, sömn, trygga relationer, självständighet, balans mellan ”plikt och nöje” samt empatiska gränser bemöts av den inre kritikern som kräver lydnad. När individen har brutit mot sin bantingsregel kommer den självkritiska rösten i form av Krävande förälder fram. Copingen handlar då om tankemässigt fokus på mat, kropp och prestation. Individen granskar kritiskt sin kropp och sina prestationer och jämför sig med andra. Hen använder sig av säkerhetsbeteenden som att dra ner på maten, äta ensidigt, träna tvångsmässigt, hetsäta, kräkas, räkna kalorier etc. I stunden minskar obehaget men på sikt ökar ångesten och ätstörningen vidmakthålls.

Baserat på dina erfarenheter från arbetet med studien, har du några råd till kolleger som framöver ska skriva examensuppsats?
 – Välj ett ämne som intresserar dig. Begränsa dig! Gör arbetet rimligt i sitt omfång! Börja i tid! Winston Churchill lär ha sagt ”Bästa sättet att få ett arbete verka svårt är att skjuta upp det!”. Att skriva en uppsats tar alltid längre tid och kräver mer arbete än vad man trodde från början. Samtidigt är det himla roligt att få göra en djupdykning i ett ämne. Om man väljer att göra en datainsamling med frågeformulär, som jag gjorde, så bör man ha i minnet att det är komplext med många variabler som man inte har koll på. Och ännu mer komplext blir det när olika personer lämnar formulären till patienterna. Man vet inte hur patienten mår vid tillfället när hen får frågeformulären och därmed hur vederbörande reagerar på själva frågorna. Det finns också en risk för falska svar, positiva som negativa, då patienten är i en beroendeställning till behandlaren och rimligen angelägen om att bli erbjuden behandling. Det optimala för den här studien hade förstås varit om jag själv hade informerat och lämnat frågeformulären till patienten. Tyvärr så var inte det möjligt utifrån den rådande arbetssituationen. Jag är mycket tacksam för den hjälp jag fick av SCÄ:s vuxenmottagning med datainsamlingen – utan dem hade det inte varit möjligt att genomföra den här undersökningen!

Det ryktas att du nu är involverad i ett uppföljande projekt vid SCÄ till hösten, vad handlar det om?
 – Ja, det stämmer. Jag vill gärna testa en schematerapeutisk gruppbehandling för patienter med ätstörning och annan allvarlig psykiatrisk samsjuklighet. Det första steget är att jag ska läsa in mig på schematerapeutisk gruppbehandling i allmänhet och för patienter med ätstörning i synnerhet. Jag hoppas komma igång med en pilotgrupp någon gång i vinter, det är nog rimligt att tänka att det kan bli till våren 2016. Detta ska ske i samarbete med SCÄ:s FoU-enhet och då framför allt Karolin Lindberg och Yvonne von Hausswolff-Juhlin. Vi får se om det också blir i samverkan med Svenska institutet för kognitiv psykoterapi.

Taggad , ,

Höstens första Onsdagsföreläsning på SCÄ

clara

Clara Gumpert är höstens första Onsdagsföreläsare.

Höstens första Onsdagsföreläsning gästas av Clara Gumpert som kommer prata om självskadebeteende.

Clara är docent, sektionschef för Centrum för psykiatriforskning (CPF), universitetslektor och överläkare vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet samt forskargruppsledare för CPF Gumpert som bedriver forskning kring mental ohälsa och antisocial utveckling.

Datum och tid:
Onsdagen den 9 september klockan 15:00- 16:30

Plats:
Föreläsningssalen på Stockholms centrum för ätstörningar, Plan 1
Se adress här >

SCÄ FoU arrangerar varje termin egna föreläsningar på Stockholms centrum för ätstörningar. Föreläsningarna äger rum på onsdagseftermiddagar och gästas av spännande föreläsare som har en anknytning till ätstörningsbehandling, psykiatri eller forskning.

Tidigare var Onsdagsföreläsningar endast till för personal på kliniken men i år finns även ett begränsat antal platser öppna för vårdgrannar. Om du arbetar inom vården och är intresserad av att gå kan du mejla till elisabeth.tidlund@sll.se för att få information om vårens föreläsningar och anmälan.

Välkomna!

Taggad , , ,

Louise Högdahl utvärderar effekterna av internetbaserad KBT inom klinisk ätstörningsvård

internetbehandling

Louise Högdahl är leg. psykolog på Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS) och doktorand vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet. Louise har under en tid bedrivit ett forskningsprojekt med patienter som har behandlats med internetbaserad kognitiv beteendeterapi (I-KBT) på Stockholms centrum för ätstörningar. Vi hörde av oss till Louise, som just nu är föräldraledig, för att höra mer om projektet:

louise_hogdahl110x1551

Louise Högdahl

Hej Louise, Berätta lite om ditt forskningsprojekt om internetförmedlad KBT för ätstörningsbehandling!
-Grovt sammanfattat kan man säga att forskningsprojektet utvärderar effekter av internetbaserad KBT inom klinisk ätstörningsvård (på SCÄ) för personer som lider av bulimi och liknande ätstörningar.

Hur långt har du kommit?
-Jag har kommit ungefär halvvägs.

Kan du se några resultat redan nu?
 -På gruppnivå har deltagarna minskat sina symtom rejält mellan de olika mättillfällena, dvs före och efter behandling. Vi har också undersökt faktorer för tidiga avhopp i behandling, eftersom det är relativt vanligt att patienter inte slutför hela sin behandling. Där har vi särskilt intresserat oss för personlighetsfaktorer. Vi har även undersökt effekterna av två olika internetbaserade behandlingar och jämfört dessa. Ytterligare fokus i projektet är bland annat långtidseffekter (mättillfällen ett respektive tre år efter avslutad behandling), effekter av gruppbehandling jämfört med internetbaserad KBT och kostnadseffektivitet. Förutom rena ätstörningssymtom så tittar vi bland annat på självbild, depression, ångest, ätstörningsdiagnos och personlighetsfaktorer.
Ett viktigt fokus i projektet är även att försöka ta reda på vilken typ av person som internetbaserad KBT passar bäst för. Vi har tillräckligt mycket underlag för att anse att vi kan säga att det är en effektiv behandling. Samtidigt vet vi att det inte är alla som blir hjälpta av den här behandlingen. Vi strävar därför efter att i möjligaste mån kunna definiera vem som får bäst effekt och därmed bör erbjudas internetbaserad KBT inom klinisk ätstörningsvård. Det är många analyser kvar att göra, så jag kan tyvärr inte gå ut med några mer detaljerade resultat ännu. En studie från projektet är dock publicerad och finns att hitta här!

Vad fick dig intresserad av att börja forska om just internetförmedlad KBT?
-Jag tror att jag drivs av lika delar frustration och nyfikenhet. Ätstörningar är ju ett så utbrett problem, som orsakar så mycket lidande för både drabbade och anhöriga. Det finns förvisso god hjälp att få – men inte alltid! Mycket är fortfarande okänt gällande exakt vad en ätstörning är och hur den bör definieras och vilken typ av behandling som är bäst för vilken person eller för vilket symtom. Internetbaserad KBT blir allt mer vanligt förekommande, både inom ätstörningsbehandling och inom andra områden, både somatiska och psykiatriska, och att grundligt utvärdera dess effekter känns väldigt viktigt innan man bestämmer sig för att implementera och formalisera den som en standardbehandling.

När förväntas din avhandling vara färdig?
-Under 2017.

Hur tror du framtidens behandling av ätstörningar kommer se ut?
 -Svår fråga! Men jag hoppas att evidensbaserad behandling allt mer får vara ledstjärna i vården och att det satsas på att utvärdera både nya och beprövade behandlingsmetoder. Det finns väldigt mycket bra behandling, det vittnar både patienter, anhöriga och personal om, men de behöver utvärderas mer systematiskt än vad som gjorts hittills. Det tror jag är det enskilt viktigaste för att kunna utveckla ätstörningsvården till sin fulla potential.

Läs mer om internförmedlad KBT som ett behandlingsalternativ på SCÄ här!

Taggad , , ,

Vad händer på Forsknings- och utvecklingsenheten till hösten?

Yvonne von Hausswolff-Juhlin Webb

Yvonne von Hausswolff-Juhlin är enhetschef och docent på SCÄ FoU

Det är fortfarande några veckor kvar av sommaren men vi kunde inte låta bli att fråga Yvonne von Hausswolff-Juhlin som är docent och enhetschef på SCÄ FoU om vad som är på gång till hösten!

Hallå Yvonne, vad händer på Forsknings- och utvecklingsenheten i höst?
-Allt rullar på som vanligt med Onsdagsföreläsningar, vetenskapliga seminarium mm. Vi har fått många bra tips från både planeringsdagarna för barn och vuxensidan (på SCÄ) om hur vi ska förbättra verksamheten, vilket vi kommer vi arbeta med under hösten.

Är det något nytt som startar? Projekt eller forskningsstudie?
 -Vi kommer bli en del av ANGI-projektet och har anställt en ny forskningssjuksköterska som kommer arbeta med att rekrytera patienter till ANGI-studien. Vi kommer även ha en workshop med forskare som är intresserade av biologiska förklaringsmodeller till ätstörningar och se hur vi kan utveckla ett sammarbete.

Berätta om en pågående forskningsstudie du tycker är extra intressant just nu!
 -Det händer så mycket på forskningsfronten just nu! Vi har först fyra doktorander i vår egen forskningsgrupp och jag hoppas att vi inom den närmaste tiden även kommer registrera fler!

Om jag bara får lyfta fram ett, nytt spännande projekt som är på gång är det nog samarbetet med gastroenterologienheten för barn  där vi ska titta på om det kan finnas gastroenterologiska förklaringsmodeller till att vissa anorexipatienter mår illa och har svårt att äta.

Utöver det tycker jag att arbetet på barnsidan (på SCÄ) med att hitta behandlingsstrukturer för ”svåra patienter” är spännande och även Mobila familjeenhetens forskning som börjar komma igång nu!

Taggad , , , , , ,

Maiken Fjelkegard jämför behandlingsmetoder inom heldygnsvård för barn och ungdomar

famavd

Maiken Fjelkegård är överläkare vid Familjevårdavdelningen på Stockholms centrum för ätstörningar. Utöver det så håller hon i en forskningsstudie på SCÄ FoU där hon retrospektivt jämför behandlingsutfallet vid Familjevårdsavdelningen med en heldygnsavdelning i Köpenhamn där hon tidigare arbetade.

Hej Maiken! Berätta om Familjevårdsavdelningens behandlingsmodell!
 -Behandlingsmetoden på Familjevårdsavdelningen är baserad på att familjeinvolvering rekommenderas vid behandling av barn och unga med ätstörningar. Barnet läggs in tillsammans med sin familj, vilket oftast betyder att båda föräldrarna är med. Vissa föräldrar avlöser varandra och även syskon hälsar på så ofta det är möjligt och är med i måltider eller samtal.

Föräldrarna får hjälp att bryta ett ineffektivt matstöd, vända viktkurvan och få tillbaka sin föräldrakompetens. Detta sker i ett intensivt teamarbete med tät kontakt och daglig feedback till familjen. Föräldrarna är både ”medindragna” och ”medansvariga” i behandlingsupplägget. Permissioner till hemmet påbörjas ganska snabbt och utvärderas därefter med familjen. Genom bl.a. MFT (Multi Family Therapy) arbetar vi också med att familjerna kan lära av och stödja varandra.

På vilket sätt skiljer sig Familjevårdsavdelningen mot avdelningen i Köpenhamn?
 -Avdelningen i Köpenhamn är också en specialiserad avdelning för vård av unga med ätstörningar, även med samma antal platser som Familjevårdsavdelningen. Det som skiljer avdelningarna åt är att under tiden 2012-2013 (den perioden som jag kommer att jämföra i min studie) jobbade man helt utan föräldrar på avdelningen. Istället var det kontaktpersoner som hjälpte patienterna i måltidssituationen och även om avdelningen nu har börjat involvera föräldrarna mer har dom fortfarande inte ansvar för barnets matsituation.

Berätta lite om studien, vad fick dig att vilja jämföra de två avdelningarna?
 -Eftersom det inte har forskats på vilken metod som är den mest effektiva inom heldygnsvård, och det inte är många ställen man jobbar med föräldrarna på samma sätt som vi gör på Familjevårdsavdelningen, tycker jag att det skulle ha stor betydelse att undersöka vilken skillnad det finns i behandlingsresultat. Det är intressant att jämföra inläggningstidens längd, antal återinläggningar, viktökning under inläggning, öppenvårdsinsatser efter utskrivning och hur snabb återgången till skola och ”normalt” liv för familjen ser ut.

Hur långt har du kommit hittills?
 -Mycket tid har gått åt till att få ett godkännande från Etiska nämnden till att göra undersökningen. Det har ansökts både i Köpenhamn och i Stockholm. I Köpenhamn har vi fått godkänt att göra undersökningen utan att fråga patienterna om lov innan. I Stockholm har beskedet varit (efter flera ansökningar) att jag ska fråga patienterna och det komplicerar och försenar det hela. Jag har 63 patienter som jag ska fråga, än så länge har bara 20 svarat, så det finns ett bekymmer i att det kan bli svårt att få alla patienter med i undersökningen.

När tror du att vi kan ta del av ett resultat från studien?
 -Jag räknar med att vi har samlat in och analyserar data i slutet av hösten.

Vad blir nästa steg?
 -Jag kommer fortsätta arbetet med att försöka få så många patienter som möjligt att vilja dela med sig av data till studien.

I juninumret av tidskriften Svensk Psykiatri (som ges ut av Svenska psykiatriska föreningen) kan du läsa mer om Familjevårdsavdelningens behandlingskoncept.

Taggad , ,

Yoga erbjuds som permanent behandlingsinslag på SCÄ

Jonna

Jonna Juniwik är leg. psykolog och är nu även licensierad instruktör i ”Global yoga”

I februari skrev vi på bloggen om att kliniken startar gruppbehandling med yoga för patienter som går i internetbehandling. Nu har yogagruppen varit igång under våren och fått väldigt positiv respons av patienterna. Vi pratade med Jonna Juniwik, leg. Psykolog, yogainstruktör och gruppansvarig på SCÄ FoU om hur intresset har varit:

Hej Jonna! Hur stort intresse har det varit bland patienterna att börja med yoga?
  -Intresset har varit större än väntat! Jag har haft sju personer i varje grupp som pågår vid tre tillfällen under en månad. Grupperna för april, maj och juni har varit fullbokade och i september har vi fått sätta in ytterligare en parallellgrupp och räknar då med 14 deltagare.

Varför är yoga bra som ett inslag i behandlingen?
 -Jag träffar många patienter på deras första besök inför en ätstörningsbehandling och upplever att många är både stressade och relativt ensamma i sin ätstörning. Flera har en skev kroppsuppfattning där kroppen förväntas vara ett utställningsobjekt istället för livsverktyg. Samtal och yoga i grupp skapar en gemenskap samtidigt som patienten får verktyg för att kunna känna sig lugn och möta sin kropp på ett annat sätt än genom prestation.

Vilka resultat har ni uppnått? Vilken respons har du fått från patienterna?
 -Vid varje avslut har deltagarna fått fylla i ett utvärderingsformulär men det har inte sammanfattats än. Jag har dock fått mycket muntlig respons där deltagarna har varit mycket nöjda, främst över att få träffa andra människor i liknande situation.

Vad krävs för att kunna delta i gruppen? Behövs det några förkunskaper?
 -Alla som påbörjar internetförmedlad behandling blir erbjudna en parallell gruppbehandling med samtal och yoga. Inga förkunskaper krävs! Läs mer om hur du söker till internetbehandling på SCÄ här! 

Finns det tankar om ett forskningsprojekt om Yoga och behandling av ätstörningar i framtiden?
 -Jag har flera tankar och idéer och det skulle vara jättekul om vi kunde genomföra ett projekt eller en studie! Det är dock inget som vi har pratat om eller har bestämt än men jag hoppas att det kan bli av i framtiden!

Vad händer med Yogagruppen härnäst?
 -Jag inväntar riktiga yogamattor, jag ska köpa ny massageolja och ändra lite i rörelseprogrammet efter responsen jag fick i samband med min instruktörslicensering i Global yoga. Samtalsdelen måste bli kortare och få mer ramar eftersom gruppen alltid drar över utsatt tid. Samtalsdelen följer SALUT-programmet (som används vid internetbehandling på kliniken) och det finns mycket att prata om såklart. Det kommer bli frukost, samtal och yoga i grupp under tisdagar och onsdagar under september för att sedan fortsätta med en grupp i månaden under hösten vilket jag ser mycket fram emot!

Taggad , , , , ,